Att vinna kärlek genom övertalning



Lunds universitetSpr?k- och litteraturcentrumLatinAtt vinna k?rlek genom ?vertalning:?vertalningsstrategi i Ovidius HeroidesLATM04: Magisteruppsats, 2009Martina FinnskogHandledare: Professor Arne J?nssonDenna uppsats har tilldelatsPREMIUMRES POLITICA&CHRISTOPHER JARNVALL?r 2009AbstractI denna uppsats behandlas ett av Ovidius mer f?rbisedda verk, Epistulae Heroidum, ?ven kallat Heroides. Verket best?r av tjugoen dikter, formulerade som brev p? elegiskt distikon. Det ?vergripande syftet ?r att studera brevskrivarnas ?vertalningsstrategi i tretton av breven. Argumentationen kartl?ggs och anv?ndandet av retorikens tre appellformer unders?ks. I studien redog?rs f?r ?terkommande m?nster i de olika brevskrivarnas retorik. En slutsats ?r att Ovidius ger avs?ndarna typiska drag som g?r att de skiljer sig ?t i personlighet och strategi, n?got som strider mot vad forskningen ofta h?vdat.Inneh?llsf?rteckning1 Inledning: Heroides6Introduktion till verket6Verkets tillkomst6Heroides som genre8Forskning om och syn p? Heroides11Syfte och disposition13Urval och material14Breven151.7.1 Brevens avs?ndare och mottagare151.7.2 Vad har brevskrivarna gemensamt?182 Argumentationen192.1 Kom och ?lska mig – vi tv? h?r ihop!192.1.1 Jag kan anpassa mig: Briseis, Phaedra, Oenone och Acontius.192.1.2 Gudarna har best?mt det! Phaedra, Paris och Acontius.262.1.3 Sammanfattning: vi tv? h?r ihop272.2 Kom och ?lska mig – du har ett ansvar gentemot mig!292.2.1 Du st?r i tacksamhetsskuld till mig. Phyllis, Oenone, Hypsipyle, Dido och Medea.292.2.2 L?ftet binder: familjeband och l?ften om evig k?rlek. Penelope, Phyllis,Oenone, Hypsipyle, Dido, Ariadne och Medea.342.2.3 Inskrifternas makt. Phyllis, Oenone, Dido och Acontius.442.2.4 Sammanfattning: du har ett ansvar gentemot mig482.3 Kom och ?lska mig – du beh?ver inte vara r?dd!492.3.1Det ?r ingen fara! Phaedra, Hermione och Paris.492.3.2 F?lj andras exempel! Phaedra, Hermione, Paris och Acontius.532.3.3 Visa att du ?r en man! Briseis och Hermione.552.3.4 Sammanfattning: du beh?ver inte vara r?dd582.4 Kom och ?lska mig – l?mna andra utanf?r! Phaedra, Oenone, 602.4.1 Smutskastning av tredje part: Phaedra, Oenone, Hypsipyle, Dido, Paris och Acontius.602.4.2 Sammanfattning: l?mna andra utanf?r682.5 Kom och ?lska mig – det h?r kan jag erbjuda! 692.5.1 Phaedra, Hypsipyle, Dido, Sappho, Paris och Acontius lockar sina ?lskade.692.5.2 Sammanfattning: det h?r kan jag erbjuda752.6 Kom och ?lska mig – jag ?lskar ju dig!762.6.1 Penelope, Oenone, Dido, Sappho, Paris och Acontius f?rklarar sink?rlek.762.6.2 Sammanfattning: jag ?lskar ju dig832.7 Kom och ?lska mig – inget kan ?vertr?ffa v?r lycka! 842.7.1 Minns du den tid som var? Oenone och Sappho.842.7.2 Det t?rfyllda avskedet. Oenone och Hypsipyle.852.7.3 Sammanfattning: inget kan ?vertr?ffa v?r lycka872.8 Kom och ?lska mig – annars…882.8.1 …g?r n?gon annan det! Oenone.882.8.2 …d?r jag! Phyllis, Briseis, Dido, Hermione, Sappho och Paris.882.8.3 …d?r du! Dido och Acontius.932.8.4 …d?r din ?lskade! Medea.962.8.5 Sammanfattning: annars…973 F?rnuft, personlighet och k?nsla983.1 N?r f?rnuftet f?r r?da: docere.983.2 N?r personligheten tr?der fram: delectare. 993.2.1 Penelope, Briseis, Phaedra, Oenone, Dido, Paris och Acontius.993.2.2 Sammanfattning: n?r personligheten tr?der fram 1093.3 N?r k?nslorna f?r styra: movere.1103.3.1 Kvinnor p? gr?nsen till nervsammanbrott. Briseis, Oenone, Hypsipyle,Hermione, Ariadne och Medea.1113.3.2 Blanditiae – fagert tal. Briseis, Phaedra, Sappho, Paris och Acontius.1173.3.3 Sammanfattning: n?r k?nslorna f?r styra1224 Sammanfattning1244.1 ?vertalningsstrategin1244.2 Personer och personligheter1264.3 Hur skall Heroides l?sas?127Litteratur129Namnf?rteckning1311 Inledning: HeroideserHer1.1 Introduktion till verketHeroides eller Epistulae Heroidum av Ovidius (43 f Kr-17 e Kr) best?r av tjugoen elegiska dikter, f?rfattade som fiktiva brev. Brevens avs?ndare ?r personer ur den grekisk-romerska historien/mytologin och mottagarna deras ?lskade. De f?rsta femton breven ?r skrivna av kvinnor som aldrig f?r svar fr?n sina manliga adressater. Env?gskommunikationen bryts i de sex sista breven som best?r av brevv?xling mellan k?rlekspar, den h?r g?ngen initierad av m?nnen. L?ngtan efter besvarad k?rlek ?r det ?vergripande temat i dikterna. N?got s?tter k?ppar i hjulet f?r ett k?rleksf?rh?llande. De flesta av kvinnorna har blivit ?vergivna och vill genom sina brev uttrycka sin f?rtvivlan samt ?vertala sina svikande m?n att komma tillbaka till dem. Ovidius verk kallas allts? Epistulae Heroidum men ocks? Heroides. F?r enkelhetens skull kommer jag forts?ttningsvis att anv?nda titeln Heroides, som ocks? ?r det g?ngse namnet inom forskningen. 1.2 Verkets tillkomstI en dikt i ungdomsverket Amores riktad till diktarkollegan Macer, ber?ttar Ovidius att han ?r sysselsatt med att dikta korrespondens mellan k?rlekspar: Quod licet, aut artes teneri profitemur Amoris – ei mihi, praeceptis urgeor ipse meis! – aut, quod Penelopes verbis reddatur Ulixi, scribimus et lacrimas, Phylli relicta, tuas,quod Paris et Macareus et quod male gratus Iaso Hippolytique parens Hippolytusque legant,quodque tenens strictum Dido miserabilis ensem dicat et Aoniae lesbis amata lyrae. Quam cito de toto rediit meus orbe Sabinus scriptaque diversis rettulit ille locis!candida Penelope signum cognovit Ulixis; legit ab Hippolyto scripta noverca suo.iam pius Aeneas miserae rescripsit Elissae, quodque legat Phyllis, si modo vivit, adest.tristis ad Hypsipylen ab Iasone littera venit; det votam Phoebo Lesbis amata lyram. (Amores II:18.19-34) (Vad jag kan ?r antingen att f?rklara den ljuva k?rlekens konster – men olyckligt nog ans?tts jag sj?lv av mina f?reskrifter! – eller att med Penelopes ord skriva det som skall ges till Odysseus; att skriva om dina t?rar, kvarl?mnade Phyllis; att skriva det som Paris, Macareus, den otacksamme Jason, Hippolytus och hans far f?r l?sa; att skriva det som stackars Dido s?ger n?r hon h?ller sv?rdet str?ckt; att skriva det som kvinnan fr?n Lesbos s?ger, hon som ?r v?n av musernas lyra. Min v?n Sabinus ?terv?nde snart fr?n sin resa ?ver hela v?rlden och f?rde med sig brev fr?n olika platser! Sk?na Penelope k?nde igen Odysseus sigill; styvmodern l?ste brevet fr?n sin Hippolytus. Den fromme Aeneas har nu besvarat en olycklig Dido och det som Phyllis ska f? l?sa – om hon ?nnu ?r vid liv – finns h?r. Ett sorgset brev har kommit till Hypsipyle fr?n Jason, och den ?lskade kvinnan fr?n Lesbos ger sin utlovade lyra till Phoebus.)Alla namn som n?mns ovan ?r brevskrivare eller mottagare i Heroides, i breven 1-7, 10, 11 och 15. De svar som Ovidius refererar till fr?n Odysseus, Hippolytus, Aeneas, Demophoon (Phyllis ?lskare), Jason och Phaon (Sapphos ?lskare) finns som tidigare konstaterats inte med i verket. Man tror att Sabinus kan ha skrivit svar p? breven och haft f?r avsikt att publicera dem samtidigt. Tyv?rr finns inte n?gra s?dana brev bevarade. Ovidius n?mner inte alls de sex sista ”parbreven”, varken h?r eller n?gon annanstans. Forskare tror att dessa skrivits senare och i efterhand lagts till samlingen. Med tanke p? att titeln Heroides utesluter manliga heroes verkar detta troligt. Den f?rsta delen tros ha publicerats n?gon g?ng kring ?r 15 f Kr, ungef?r vid samma tid som den f?rsta utg?van av Amores. Forskare har tvistat om hur mycket av verket som verkligen ?r skrivet av Ovidius. S?rskilt har det femtonde brevets (Sapphos) autencitet ifr?gasatts, eftersom det inte finns bevarat tillsammans med de ?vriga i n?got medeltida manuskript. Jag t?nker inte ge mig in i den diskussionen h?r, utan utg?r i min uppsats fr?n att allt ?r skrivet av f?rfattaren.1.3 Heroides som genreHur skall Heroides kategoriseras? F?rst och fr?mst ?r det ett diktverk skrivet p? elegiskt distikon, liksom flera andra av Ovidius verk. Elegier d?r diktjaget beklagar skilsm?ssa fr?n sin ?lskade kallas querelae (s? l?nge den inte ?r orsakad av d?d). Dikterna ?r skrivna som monologer i brevets form. Det ?r allts? fr?ga om en sorts blandning av eller lek med genrer. Uppslaget kan ha kommit fr?n diktarkollegan Propertius, som i dikt 4:3 l?ter Arethusa skriva till sin man Lycothas. Dikten liknar i stil, inneh?ll och uppbyggnad dem i Heroides. Ovidius produktion genomsyras av v?ltalighet, vilket inte ?r konstigt med tanke p? att f?rfattaren drillades i att slipa argument under retorikstudier i s?v?l Rom som Aten. Just Heroides anses vara det mest retoriska verket av Ovidius. Ovidius-forskaren Howard Jacobson menar emellertid att den antika kulturen var s? genomsyrad av retorik att det inte g?r att tala om litteratur som mer eller mindre retoriskt influerad. I Heroides anv?nds retoriken bland annat f?r att vinna k?rlek. Temat ?r centralt ?ven i Ars Amatoria, d?r l?saren undervisas i hur man n?r framg?ng p? k?rlekens omr?de. Diktverkets ber?ttarjag uppmanar l?saren att satsa p? talekonst, f?r det ?r genom den som man sn?rjer en flicka:disce bonas artes, moneo, Romana iuuentus, non tantum trepidos ut tueare reos:quam populus iudexque grauis lectusque senatus, tam dabit eloquio uicta puella manus. (Ars Amatoria I:459-462)(Studera nyttiga ?mnen, det r?der jag dig, romerska ungdom, inte bara f?r att du skall kunna f?rsvara dina darrande klienter. P? samma s?tt som folket, en str?ng domare och v?r valda senat besegras av talekonst, skall en flicka besegras och ge dig sina h?nder.) I raderna som f?reg?r citatet har Ovidius dessutom prisat brevet som ett f?rtr?ffligt medel att vinna k?rlek. I Amores skriver diktjaget brev f?r att locka sin Corinna. Exemplen p? ?vertalning ?r flera i Amores: slaven som vaktar flickv?nnens hus blir vid upprepade tillf?llen utsatt f?r b?ner (det s k clausus amator-motivet). Gifta kvinnor s?v?l som slavinnor uppmanas till erotiska ?ventyr. Man kan allts? se flera paralleller till Heroides i andra verk av Ovidius. Det i Ovidius produktion som annars mest liknar Heroides ?r tv? passager i Metamorfoser. I den ?ttonde boken blir kungadottern Scilla f?r?lskad i kung Minus (Minos), som anfallit hennes land. Desperat och vansinnig f?rklarar hon sin k?rlek till fienden. Trots att hon inte f?r n?got gensvar ?verl?mnar hon sig sj?lv, sin far och hela sitt land till Minus. Byblis i bok 9 drabbas av k?rlek till sin egen bror Caunus och skriver ett brev till honom. Ett liknande brev finns i Heroides, d?r Canace f?rklarar sin f?rbjudna k?rlek till sin bror Macareus. I Ars Amatoria ber?mmer sig Ovidius av att vara innovativ. Med Heroides har han skapat n?got nytt – ?tminstone ?r det s? man vanligen har tolkat f?ljande rad: ignotum hoc aliis ille nouauit opus (’han (dvs f?rfattaren sj?lv) har givit upphov till en ny typ av verk, ok?nt f?r andra’, Ars Amatoria III:346). Vad det nya best?r i preciseras emellertid inte. Hur pass nyskapande ?r Ovidius egentligen med Heroides? Finns det andra exempel i litteraturen, ut?ver Ovidius ?vriga produktion, som l?ter desperata kvinnor (och m?n) sv?mma ?ver av k?nslor i brevform p? elegiskt distikon? Nej, man finner det inte samtidigt. D?remot kan man finna inslag hos andra f?rfattare som mycket v?l kan ha givit Ovidius inspiration. Ovidius ?r inte den f?rste manlige f?rfattare som l?ter kvinnor rikta sig till m?n och uttrycka sina k?nslor. Man kan erinra sig Andromaches avskedstal i Iliaden (Iliaden 6) eller Didos tal till Aeneas i Aeneiden 4. Det sistn?mnda har enligt forskare l?nat drag till brev 7 i Heroides.I Theokritos andra idyll f?rs?ker en ?vergiven kvinna att med hj?lp av ett magiskt hjul f? tillbaka sin ?lskade. Vidare finns hos Theokritos k?rleksf?rklaringar och ?vertalningsf?rs?k av m?n: i den tredje idyllen v?djar en man om Amaryllis k?rlek och den elfte idyllen utg?rs av cyklopen Polyfemos klagan och l?ngtan efter den sk?na Galatea. Men f?rlagor fanns ocks? p? ett annat st?lle ?n litteraturen – i Ovidius egen skolg?ng, i den romerska skolans retorikundervisning. I den romerska skolan ans?gs retoriken vara det fr?msta ?mnet och d?rf?r ?gnades det tredje och h?gsta stadiet helt ?t det. En popul?r retorisk skol?vning, s k progymnasma, bestod i att deklamera fiktiva tal fr?n mytiska/historiska personer, en ethopoeia. En typ av deklamation (declamatio) som gick ut p? att ?vertala kallades suasoria. Gr?nsdragningen mellan en ethopoeia och en suasoria ?r ibland flytande: en monolog som g?r ut p? att l?ta Medea ?vertala Jason att ?verge sin ?lskarinna blir b?de ethopoeia och suasoria. Breven i Epistulae Heroidum kan alla kallas ethopoeiae, d? de ?r monologer av mytiska personer. De som inneh?ller ?vertalningsmomentet kan dessutom kallas suasoriae. Quintilianus kallar prosopopoeia f?r den sv?raste retoriska ?vningen, d?rf?r att talaren m?ste s?tta sig in i en annan person och ta h?nsyn till dess bakgrund och erfarenheter. Ett tal som har samma ?mne m?ste f?rfattas p? olika s?tt beroende p? om det ?r Caesar eller Cicero som h?ller det, menar Quintilianus. En till?mpning av detta b?r i v?rt fall betyda att att Briseis brev skiljer sig fr?n Didos, eftersom deras bakgrund ?r s? olika. Seneca d ? ger prov p? suasoriae i sitt verk med samma namn. I dessa behandlas ?mnen som huruvida Alexander den store skall segla ?ver havet eller ej eller huruvida Agamemnon skall offra sin dotter Ifigenia eller ej. Samme f?rfattare vittnar om Ovidius entusiasm inf?r retoriken och s?rskilt suasoriae. Ovidius kallas bonus declamator. Det ?r allts? rimligt att t?nka sig att Ovidius varit starkt inspirerad av sin ungdoms progymnasmata vid f?rfattandet av Heroides. Ovidius innovation ligger antagligen i att han utifr?n skoltidens progymnasmata skapar poesi i brevform och samtidigt l?ter kvinnor f?ra ordet. Kombinationen tycks inte ha f?rekommit tidigare i litteraturen.1.4 Forskning om och syn p? Heroides?sikterna om den litter?ra kvaliteten hos Heroides har skiftat genom tiderna. Ren?ssansens humanister h?ll verket h?gt, medan den allm?nna uppfattningen p? 1800-talet och l?ngt in p? 1900-talet var att det inte h?ll s?rskilt h?g litter?r kvalitet. Man har ansett att Ovidius heroinnor varit s?mre upplagor ?n sina f?reg?ngare hos Homeros, Euripides och Vergilius. Vidare har man menat att breven excellerar i artificiell retorik och att den eleganta ytan ?r p? bekostnad av inneh?llet. ?terkommande motiv och scener har betraktats som monotoni och brist p? originalitet. Likheten med den romerska skolans progymnasmata har gett dikterna en st?mpel av att vara skol?vningar p? vers. Forskning kring verket ?r n?stan obefintlig fram till 1980-talet. Oklarheten kring dikternas autencitet kan ocks? vara en anledning till att man varit ovillig att studera dem n?rmare. E H Warmington skriver att verket har klara brister: The Heroides are not a work of the highest order of genius. Their language, nearly always artificial, frequently rhetorical, and often diffuse, is the same throughout – whether from the lips of barbarian Medea or Sappho the poetess. The heroines and heroes who speak it are creatures from the world of legend, are not always warm flesh and blood, and rarely communicate their passions to us.(...) The heroines that speak to us from Ovid’s page may lack in convincing quality, and may not stir our passions, but they are sufficiently real to win our sympathy, and to blind us for the moment to the faults of both themselves and their sponsor. L P Wilkinson menar i Ovid recalled (1955) att den f?rsta delen av verket saknar finess: To me the single Heroides (I-XV) are a uniform plum pudding with a fair admixture of glittering rings and sixpences. The first slice is appetizing enough, but each further slice becomes colder and less digestible, until the only incentive for going on is the prospect of coming across an occasional ring or sixpence. It seems a pity that so many school-boys should first be introduced to Ovid through this work.Brooks Otis skriver i kapitlet ”The limitations of the elegist” i Ovid as an Epic Poet (1970) att breven litter?rt sett ?r t?mligen ointressanta och saknar individualitet:The chief fault of the Heroides is rather their empty emotionalism: most of the heroines have really nothing to write about but their loves, and their loves are after all remarkably similar.Ovidius kritiseras ocks? av Otis f?r att skapa absurda situationer. Att l?ta en yrvaken Ariadne skriva brev p? en ?de ? till en Theseus som aldrig kommer att f? brevet, ?r en absurd idé som inte blir trov?rdig, menar Otis, och forts?tter att Ovidius gjorde r?tt i att ?verge genren (dvs brevformen) f?r andra viktigare verk. Under 1900-talet ?r det f?rst med Howard Jacobsons standardverk, Ovid’s Heroides fr?n 1974, som Heroides f?r uppr?ttelse. Det ?r ocks? det f?rsta betydande verk som enbart koncentrerar sig p? diktsamlingen. Jacobsons bok tycks ha f?tt genomslag, f?r efter detta behandlas Ovidius verk med en helt annan respekt. Jacobson tar sig an de femton f?rsta breven, analyserar dem och s?tter dem i relation till andra antika texter. Om dikterna s?ger han:These are, indeed, complex poems and they repay the reader as he deserves of them. A cursory reader will find no more than superficial and casual poems. But the fault will not be the poet’s.Florence Verducci g?r igenom sex av breven i Ovid’s Toyshop of the Heart (1985) och koncentrerar sig p? ironiska passager, som hon menar ofta har missf?rst?tts. Brevformen har ocks? intresserat forskare. Heinrich D?rrie studerar Heroides och dess imitationer genom ?rhundraden i Der heroische Brief fr?n 1968. D F Kennedy diskuterar i ett par artiklar f?rh?llandet mellan avs?ndare/f?rfattare och mottagare/l?sare och hur Ovidius anv?nder brevformen.Eftersom Ovidius ”?teranv?nder” litter?rt stoff i Heroides ?r diktverket ett tacksamt objekt f?r intertextuella studier. Alessandro Barchiesi och Megan Drinkwater Ottone j?mf?r passager hos Ovidius med motsvarande hos Homeros och andra antika f?rfattare. Det senaste decenniet har man g?rna n?rmat sig verket utifr?n ett feministiskt perspektiv. Exempel p? detta ?r Sarah H Lindheims Male and Female (2003) och Efrossini Spentzous Readers and writers in Ovid’s Heroides (2003). Joseph Farrell koncentrerar sig p? kvinnan som brevf?rfattare, liksom Laurel Fulkerson som g?r en intratextuell studie i The Ovidian Heroine as Author (2005). Ordet ”retorik” n?mns st?ndigt i samband med Ovidius diktning. ?nd? ?r det f? som verkligen har studerat retoriken. Ovidius utbildning i retorik och dess p?verkan p? hans verk diskuteras av T F Higham i artikeln ”Ovid and Rhetoric” fr?n 1958. Richard Tarrant skriver i en artikel fr?n 1995, ”Ovid and the Failure of Rhetoric”, om retorik som inte n?r sitt m?l i Amores, Metamorfoser och Heroides. N?r det g?ller Heroides specifikt finns dock inte mycket skrivet om retorik. Remo Giomini g?r igenom den ?vergripande retoriska strukturen i Phaedras brev, men g?r inte in p? enskilda argument eller detaljer. En relativt f?rsk avhandling fr?n USA tar upp retoriken i parbreven, Erika Nesholms Rhetoric and epistolary exchange in Ovid’s Heroides (2005), men den ?r tyv?rr inte tillg?nglig i Sverige.1.5 Syfte och dispositionF?rem?let f?r den h?r studien ?r de brev i Heroides som g?r ut p? att ?vertala. Jag vill unders?ka brevskrivarnas ?vertalningsstrategi, hur de f?rs?ker n? sitt m?l att f? sin k?rlek besvarad. Argumentationen ?r s? klart central. Men det ?r inte bara genom argument som framg?ng (eller f?r den delen motg?ng) n?s hos en mottagare. Avs?ndarens personliga framtr?dande ?r ocks? avg?rande. Ordval och ton kan g?ra en text effektiv och ?vertygande. Min intention ?r att f?rs?ka ge en t?ckande bild av denna strategi.Min f?rhoppning ?r ocks? att i n?gon m?n sl? h?l p? myten om homogenitet, att l?saren genom min analys skall uppt?cka att det finns skillnader mellan brevskrivarna i retorik och framtr?dande, i motsats till vad vissa forskare har h?vdat. Jag kommer f?rst att g? igenom och kategorisera argumenten f?r att d?refter se n?rmare p? hur retorikens tre appellformer (docere, delectare och movere) anv?nds. Dispositionen ?r tematisk och breven tas inom varje kapitel upp i den ordning som de presenteras i Heroides. L?ngst bak i arbetet finns en f?rteckning ?ver de mytologiska namn som n?mns. 1.6 Urval och materialDe brev som inte har till syfte att p?verka har jag l?mnat d?rh?n. I tre fall, Penelope (1), Phyllis (2) och Ariadne (10), kan gr?nsdragningen tyckas tveksam. Penelopes fr?msta m?l ?r att f? hem sin man snarare ?n att vinna hans k?rlek. Men d? hon svartsjukt misst?nker att Odysseus skaffat sig en ?lskarinna och hon d?rmed inte kan vara s?ker p? hans k?rlek, menar jag att brevet ?nd? faller in i kategorin. Ariadne och Phyllis skriver till ?lskare som redan f?rsvunnit och troligen aldrig kommer att l?sa deras brev. Kvinnorna verkar dessutom redan ha givit upp hoppet om att f? dem tillbaka. S?ledes ?r deras huvudsakliga syfte att utgjuta sin vrede och f?rtvivlan. Jag inkluderar dem ?nd?, eftersom de skriver som om deras m?n kommer att l?sa breven och en gnutta hopp och ?vertalning kan sk?njas. De utvalda breven presenteras i kapitel 2.Textutdragen ?r i huvudsak h?mtade fr?n Knox (brev 1-2, 5-7, 10 och 15) respektive Kenneys (16 och 20) Cambridge-utg?vor fr?n 1990-talet. De ?r de senaste som finns att tillg?, men tyv?rr finns inte alla brev representerade i dem. N?r det g?ller breven 3-4, 8 och 12 har jag d?rf?r m?st v?nda mig till annan textutg?va, och har valt Warmingtons edition fr?n Loebs klassikerserie. ?tergivandet av texterna ser d?rf?r olika ut: till exempel skriver Knox och Kenney konsekvent u i st?llet f?r v, och anv?nder s?llan versaler. Vid tolkning av texterna har jag ut?ver n?mnda utg?vors kommentarer konsulterat Palmers utg?va fr?n 1967 samt Jacobsons standardverk om Heroides fr?n 1974.I den retoriska analysen utg?r jag s? l?ngt det ?r m?jligt fr?n Quintilianus. Viss terminologi har h?mtats fr?n modern retorik, fr?mst fr?n J?rgensen och Onsberg Praktisk argumentation (2008). Ordet heroides (nominativ plural av herois) ?r den feminina varianten av heros. I den engelskspr?kiga forskningen omtalas dessa flickor som heroines. Motsvarande ord heroin finns belagt i SAOB, men d? det ger felaktiga associationer vill jag lansera det mjukare heroinna (ocks? belagt i SAOB), n?r jag inte talar om dem som flickor eller kvinnor. Ovidius ?r romare och latiniserar grekiska namn. N?r jag p? svenska skriver om Ovidius dikter kommer jag att beh?lla den latinska stavningen av personnamn, med namnet Ulixes som undantag, d?r ju Odysseus ?r den vedertagna svenska varianten. Vad betr?ffar namn som p? latin b?rjar med bokstaven I, har jag konsekvent valt att p? svenska skriva J i namnen Jason, Juno och Juppiter. Ortnamn f?ljer g?ngse stavning enligt Nationalencyklopedin. ?vers?ttningarna till textutdragen ?r mina egna. F?r den som vill l?sa diktverket i sin helhet p? svenska, rekommenderas John W K?hlers ?vers?ttning fr?n 1993, utgiven p? Paul ?str?ms f?rlag.1.7 Breven1.7.1 Brevens avs?ndare och mottagareBrev 1: Penelope Ulixi – Fr?n Penelope till OdysseusN?r Penelope skriver sitt brev till maken Odysseus har Troja fallit. Alla grekiska kungar har ?terv?nt hem, utom Odysseus, kung av Ithaka. D?r v?ntar Penelope troget p? sin man tillsammans med sin son Telemachus och sin sv?rfar, Laertes. Kravet p? att hon skall gifta om sig h?js fr?n en samling friare som tagit Penelopes hem i besittning. Penelope v?djar till sin man, om han nu lever, att ?terv?nda hem.Brev 2: Phyllis Demophoonti – Fr?n Phyllis till DemophoonDen thrakiska prinsessan Phyllis har mottagit Demophoon, son till Theseus, som g?st. Phyllis l?ter sig f?rf?ras av den charmige prinsen. N?r Demophoon reser lovar han att han snart skall komma tillbaka. Phyllis v?ntar men mister hoppet d? han aldrig ?terv?nder. Brev 3: Briseis Achilli – Fr?n Briseis till AchillesBriseis ?r trojanskan som sett sin make och sina br?der d?das av Achilles och d?refter tagits som krigsbyte av honom. Hos Achilles blir hon dock inte l?ngvarig, eftersom grekernas h?rf?rare Agamemnon g?r anspr?k p? henne. Det ?r h?r Iliaden tar sin b?rjan, med Achilles ber?mda vrede. Briseis skriver till Achilles i hopp om att han skall ta henne tillbaka.Brev 4: Phaedra Hippolyto – Fr?n Phaedra till HippolytusPhaedra ?r gift med kung Theseus. Hon blir f?r?lskad i sin styvson Hippolytus, som Theseus har i sitt tidigare ?ktenskap med amazondrottningen Antiope (?ven kallad Hippolyte). Eftersom Phaedra inte ?ppet v?gar yppa sina k?nslor, v?ljer hon att skriva ett brev till sin ?lskade och f?rklara sin k?rlek.Brev 5: Oenone Paridi – Fr?n Oenone till ParisInnan Paris f?r k?nnedom om sin kungliga b?rd lever han ett stillsamt herdeliv p? berget Ida tillsammans med sin fru, bergnymfen Oenone. Denna pastorala tillvaro f?r sitt slut i och med att Paris av Venus f?r sk?na Helena, drottning av Sparta. Oenones brev ?r skrivet n?r Paris ?kt till Sparta f?r att h?mta Helena, innan det trojanska kriget brutit ut.Brev 6: Hypsipyle Iasoni – Fr?n Hypsipyle till JasonP? sin ?ventyrsresa med skeppet Argo stannar Jason och hans m?n till p? ?n Lemnos. Lemnos befolkas av enbart kvinnor, eftersom kvinnorna tagit d?d p? alla m?n. Jason ing?r ?ktenskap med drottning Hypsipyle, men reser snart vidare till Kolchis f?r att h?mta det gyllene skinnet. I Kolchis tr?ffar han den trollkunniga Medea, som han ocks? gifter sig med. Brev 7: Dido Aeneae – Fr?n Dido till AeneasDrottning Dido av Karthago har f?r?lskat sig i trojanen Aeneas, n?r han under sin flykt fr?n det brinnande Troja s?kt skydd i Karthago. Brevet ?r st?llt till Aeneas f?re hans planerade avf?rd fr?n staden, men trots Didos b?ner om att stanna reser han vidare, driven av ett h?gre syfte att grunda ett nytt rike.Brev 8: Hermione Oresti – Fr?n Hermione till OrestesHermione, dotter till Helena, gifter sig utan sin faders tillst?nd med prins Orestes, son till kung Agamemnon av Mykene. Kung Menelaus, Hermiones far, har under sin vistelse i Troja lovat bort sin dotter till Pyrrhus, son till Achilles. F?r Hermione ?r livet med Pyrrhus en pl?ga och hon b?nfaller Orestes att befria henne.Brev 10: Ariadne Theseo – Fr?n Ariadne till TheseusI det tionde brevet figurerar samme Theseus som l?saren m?tt i brev fyra. H?r ?r han dock yngre och fortfarande prins. I syfte att d?da det m?nnisko?tande monstret Minotaurus reser prins Theseus med en expedition till Kreta. Prinsessan Ariadne f?rser honom med ett garnnystan s? att han skall kunna ta sig ur labyrinten efter att ha d?dat monsret. Som gentj?nst ber hon honom att ta henne till sin maka. Ariadne f?r f?lja med det ?terv?ndande skeppet men l?mnas av Theseus p? ?n Naxos. N?r Ariadne skriver har Theseus redan styrt tillbaka till Athen.Brev 12: Medea Iasoni – Fr?n Medea till JasonMed hj?lp av magiska konster har Medea i sin hemstad Kolchis hj?lpt Jason att skaffa det gyllene skinnet. Hon flyr sitt land och sin familj och f?ljer med Jason som maka. Paret bos?tter sig i Korint och f?r tv? s?ner. Efter n?gra ?r f?r?lskar sig Jason i prinsessan av Korint och v?ljer att l?mna Medea. Medea uttrycker sin vrede.Brev 15: Sappho Phaoni – Fr?n Sappho till PhaonSappho, som levde och verkade p? Lesbos under 600-talet f Kr, s?gs enligt traditionen ha kastat sig fr?n en klippa av olycklig k?rlek till Phaon. Phaon skall ha varit Sapphos unge ?lskare, som utan att ta farv?l l?mnade henne och for till Sicilien.Brev 16: Paris Helenae – Fr?n Paris till HelenaParis, herde fr?n Ida/prins av Troja, har av Venus f?tt drottning Helenas hand. Helena ?r emellertid gift med kung Menelaus av Sparta och m?ste d?rf?r r?vas bort. I brevet s?ker Paris ?vertala Helena att l?mna sitt gamla liv och f?lja med honom.Brev 20: Acontius Cydippae – Fr?n Acontius till CydippeUnder ett bes?k p? ?n Delos blir Acontius blixtf?r?lskad i flickan Cydippe. Han f?r syn p? henne n?r hon ?r i f?rd med att offra i Artemis tempel. F?r att vinna henne rullar han in ett ?pple, p? vilket han skrivit: ”Jag lovar vid Artemis att bli Acontius maka”. Cydippe blir nyfiken p? ?pplet, l?ser eden h?gt, men blir sedan f?rtvivlad och f?rt?rnad n?r hon inser att hon hamnat i en r?vsax. Acontius menar att hon nu svurit trohet mot honom inf?r Artemis. Cydippe ? sin sida ?r redan bortlovad och har inte f?r avsikt att l?mna sin tillt?nkte. Acontius manar Cydippe att st? vid sitt ord. Historien ?r kanske den mest ok?nda f?r dagens l?sare. Stoffet har Ovidius h?mtat fr?n Kallimachos Aetia.1.7.2 Vad har brevskrivarna gemensamt?Myten och ?mnesvalet f?renar brevskrivarna. Phyllis, Hypsipyle, Dido och Ariadne delar ocks? erfarenheten att f?r?lska sig i g?stande sj?m?n. Phyllis och Hypsipyle har f?tt l?fte om ?terkomst. Myten f?rt?ljer att kvinnorna ?verges, men det vet de ?nnu inte s?kert n?r de skriver. Till gruppen ?vergivna kvinnor kan ?ven Oenone, Medea, Sappho och eventuellt Penelope f?ras. Penelope har i och f?r sig inte ?vergivits, men har levt utan sin man under tjugo ?rs tid. B?de Briseis och Hermione har r?vats bort och kr?ver att bli h?mtade av sina ?lskade.Phaedra, Paris och Acontius har inte haft n?gon relation med sina ?lskade. De har allts? ett annat utg?ngsl?ge och b?rjar fr?n ”noll”. Att avs?ndarna har olika utg?ngspunkter ?r naturligtvis n?got jag m?ste beakta i min analys. Penelope, Phaedra, Dido och Hypsipyle ?r alla drottningar, medan Phyllis, Hermione, Ariadne och Medea ?r prinsessor. Paris ?r prins, men har vuxit upp som herde. Briseis, Oenone och Acontius ?r av enkelt ursprung. F?r den nutida l?saren skiljer sig skaldinnan Sappho fr?n m?ngden som historisk person, men d? b?r man komma ih?g att drottning Dido och prins Theseus f?rmodligen var lika historiska f?r den romerske l?saren. Hypsipyle och Medea riktar sina brev till samma person, Jason. I Hypsipyles fall ?r Medea rivalen, medan Medea ? sin sida inte tycks k?nna till Hypsipyle. ?ven Theseus ?r inblandad i tv? brev, som ?lskare ?t Ariadne och som make ?t hennes syster Phaedra. Oenone skriver till Paris, som i sin tur skriver till Helena. 2 ArgumentationenInnan en avs?ndare b?rjar med argumentationen, argumentatio, b?r han eller hon f?rst f?rs?ka b?dda f?r det som komma skall genom att s?ka f?nga mottagarens v?lvilja och ge l?saren bakgrundsfakta. Detta kallas exordium respektive narratio. I en djupare studie skulle dessa vara intressanta att studera, men jag har medvetet undvikit att g? in djupare p? dem f?r att i st?llet koncentrera mig p? ?vertalningsstrategin. Brevskrivarnas syfte ?r att ?vertyga om att deras partners b?r ?lska dem och ?vertala dem att komma tillbaka. Argumentation som har ett best?mt m?l i sikte ?r persuasiv, ?vertalande. Tesen f?r breven kan formuleras ’Kom och ?lska mig’. En tes som riktar sig till och uppmanar ett objekt kallas f?reskrivande. Utifr?n tesen har jag delat in argumenten i ?tta huvudlinjer, n?mligen:Vi tv? h?r ihop! Du har ett ansvar gentemot mig!Du beh?ver inte vara r?dd!Blanda inte in n?gon annan!Det h?r kan jag erbjuda!Jag ?lskar ju dig!Inget kan ?vertr?ffa v?r lycka!Annars…!2.1 Kom och ?lska mig – vi tv? h?r ihop!2.1.1 Jag kan anpassa mig. Briseis, Phaedra, Oenone och Acontius.Victorem captiva sequar: Briseis – ett fall f?r ”stockholmssyndromet”Trojanskan Briseis har tagits som krigsbyte av Achilles, sedan hennes man och tre av hennes syskon d?dats av Achilles och hans m?n. Trots detta blir Briseis f?r?lskad i fienden. Hon drabbas allts? av ”stockholmssyndromet” och s?ger sig vara beredd att f?lja med Achilles tillbaka till Grekland. N?r vi m?ter henne har Agamemnon tagit henne fr?n Achilles, och Briseis f?rmanar Achilles att befria henne. F?r Briseis har Achilles blivit ett substitut f?r hennes d?da sl?ktingar. Nu ?r han far, bror och man till henne (3:51). Hon ?r beredd att vara honom till lags. Medveten om sin st?llning som slavinna v?gar hon inte beg?ra att bli fru ?t Achilles, utan n?jer sig med att vara hans ?lskarinna:victorem captiva sequar, non nupta maritum; est mihi, quae lanas molliat, apta manus. (3:69-70)(Som en f?nge skall jag f?lja segraren, inte som en brud sin brudgum. Jag har h?nder som ?r skapta att g?ra ullen mjuk.)Det viktiga f?r Briseis ?r att den sociala skillnaden inte skall beh?va utg?ra hinder f?r deras k?rlek. Hon finner sig i att vara slavinna och ?r till och med beredd att leva vid sidan av en hustru. Hon t?nker sig att Achilles skall s?ga om henne till hustrun: haec quoque nostra fuit (’hon har ocks? varit min’, 3: 80). D? Briseis en g?ng av misstag kallades domina av en annan kvinnlig f?nge, slog hon bort detta epitet. Ett tilltal som domina ?r f?r henne en b?rda, s?ger hon (3:101-102). Det ?r anm?rkningsv?rt att hon som lidit s?dana fruktansv?rda f?rluster tar parti f?r den som m?rdat hennes n?ra och k?ra. Hon tycks st? bakom Achilles i allt och uppmanar honom till och med att s? snabbt som m?jligt ta Hector av daga (3:126). Briseis ger upp sin identitet som fri trojansk kvinna f?r att behaga Achilles. Cressa puella: Phaedras metamorfos fr?n mogen styvmamma till ung och vild ?lskarinnaQuam nisi tu dederis, caritura est ipsa, salutem mittit Amazonio Cressa puella viro. (4:1-2)(Flickan fr?n Kreta ?nskar h?lsa – som hon sj?lv kommer att sakna s?vida inte du sk?nker den – till mannen som ?r son av en amazon.)Phaedra har inte v?gat bek?nna sin k?rlek f?r sin styvson Hippolytus. Tre g?nger har hon varit n?ra att yppa den, men lika m?nga g?nger har modet svikit henne. D?rf?r har hon valt brevformen f?r att uttrycka sina ?mma k?nslor, ber?ttar hon. Hennes h?lsningsfras ?r p? samma g?ng finurlig som r?rande: om inte han sk?nker henne h?lsa kommer inte hon att kunna ?tnjuta n?gon. Men mer intressant ?r egentligen det ?vriga som st?r h?r. Redan de tv? inledande raderna avsl?jar mycket om Phaedra. Som styvmor ?t Hippolytus ?r hon troligen ?ldre – och det finns annat i texten som pekar p? det – men genom att kalla sig puella framst?ller hon sig som ung. Puella ?r ocks? det ord som elegikerna anv?nder om sina flickv?nner. Phaedra markerar allts? vilken roll hon vill spela i k?rleksspelet mellan en puella och en vir. Just genom ordet viro g?r hon en potentiell ?lskare av Hippolytus. Han ?r inte hennes lilla gosse, utan en man mogen f?r ett k?rleksf?rh?llande. Han ?r inte heller i f?rsta hand son till den store kung Theseus, utan till en krigardrottning, en amazonkvinna – Amazonio – ett attribut som ocks? f?rst?rker manligheten i sitt huvudord viro. Jacobson uppm?rksammar att Cressa puella ?r omslutet av Amazonio viro: Phaedra vill framh?va att hon ? sin sida i f?rsta hand ?r en flicka fr?n Kreta och inte Theseus drottning. Hon ?r en m?jlig ?lskarinna snarare ?n hans mor. Det ?r uppenbart att hon vill avleda honom fr?n tanken att deras eventuella f?rh?llande skulle betraktas som incest. Genetiskt har de ju inget gemensamt och hon kommer fr?n en avl?gsen trakt, en ? dessutom. De flesta andra brevskrivare v?ljer att presentera sig med sitt namn redan i inledningen. Phaedra v?ntar till rad 74. Hon vill g?mma sin identitet som styvmor och drottning bakom epitetet Cressa puella. Bara genom det lilla ordet puella har Phaedra visat vilja till anpassning. Vidare ber?ttar Phaedra f?r sin styvson att hon f?tt nya intressen, passande nog samma intressen som han ?gnar sig ?t. Myten beskriver Hippolytus som h?ngiven j?gare, och jakt ?r ocks? det som numera lockar drottningen av Aten. Phaedra s?ger sig k?nna en dragning till skogen; hon l?ngtar efter att ge sig ut p? jakt, en f?r henne opr?vad syssels?ttning. Hon vill jaga hjort – naturligtvis tillsammans med Hippolytus. Hon ?r beredd att g?ra honom s?llskap i skogen, ja till och med rymma och bos?tta sig d?r med honom (4:103-108)! J?rgensen och Onsberg kallar det f?r ett ”teckenargument”, n?r man s?ker ?vertyga genom att p?visa konkreta tecken. Phaedra k?nner sig dragen till skogen, och detta ?r ett tecken p? hennes k?rlek till Hippolytus. Kopplingen till Aeneiden 4, d?r Dido och Aeneas s?ker skydd i en grotta, ?r p?taglig. ?ven Oenone och Sappho utnyttjar skogen som rum f?r k?rlekslekar, se 2.7.1. Med Diana som sin skyddsgudinna k?r hon vagn som en vild backant genom skogen och umg?s med fauner (4:45-50). Hennes vilja till anpassning ?r total. Det ?r hennes passion, furor, som har drivit henne till detta. Hon visar tydliga tecken som bevis f?r att hon ?r villig att leva hans liv, hon f?rs?ker f?nga honom via hans intressen och framst?ller sig sj?lv som l?mplig f?ljeslagerska ?t honom.Dignaque sum: Oenones identitetskris och sociala komplexVi har sett oj?mlikheten mellan Briseis och Achilles. Stor social skillnad ?r det ocks? mellan Paris och Oenone, men h?r erk?nns den inte p? samma s?tt. N?r nymfen Oenone l?mnas av Paris f?r sk?na Helena drabbas hon av en identitetskris. F?rr, s? l?nge Paris var herde och de b?da bodde i skogen p? berget Ida, befann de sig p? samma niv?. Nu har Paris f?tt veta att han ?r prins av Troja. Genom sin insats som domare i sk?nhetst?vlingen mellan de tre gudinnorna Juno, Minerva och Venus (Hera, Athena och Afrodite) har han vunnit Helena, drottning av Sparta. Oenones v?rld har rasat. Hon tolkar Paris svek som en str?van efter att f? en kvinna med samma status som han sj?lv. L?t oss se hur Oenone presenterar sig f?r sin man: Pegasis Oenone, Phrygiis celeberrima silvis (den ber?mda nymfen Oenone fr?n de frygiska skogarna, 5:3). Det hade r?ckt att skriva Oenone f?r att Paris skulle f?rst? avs?ndarens identitet. Men Oenone v?ljer att beskriva sig sj?lv som ber?md nymf. Hon vill g?ra intryck p? sin man och visa sig v?rdig honom. Men p? samma g?ng ?r hon f?rbittrad ?ver Paris storhetsvansinne. Upprepade g?nger p?minner hon honom om hans enkla ursprung:nondum tantum eras, cum te contenta marito edita de magno flumine nympha, fui.qui nunc Priamides (absit reverentia vero), seruus eras; seruo nubere nympha tuli (5:9-12)(Du var ?nnu inte s? m?ktig, n?r jag, en nymf h?rstammande fr?n en stor flod, var n?jd med att ha dig som make. Du som nu ?r Priamus son – m? h?nsyn ge efter f?r sanningen – var en slav. Jag, en nymf, stod ut med att gifta mig med en slav.)Vad Oenone vill s?ga ?r att innan Paris blev medveten om sin kungliga b?rd var hon den socialt ?verl?gsna. Hon visade barmh?rtighet gentemot honom n?r hon gick med p? att gifta sig med honom. Ordet tuli ?r starkt och upprepandet servus-servo effektivt. Underf?rst?tt borde han nu kunna s?nka sig fr?n sin niv? och g? tillbaka till henne. Den flod som Oenone s?ger sig h?rstamma fr?n syftar p? hennes far, flodguden Cebren. F?rmodligen vill hon med detta visa att hon, liksom Paris mor Hecuba, ?r dotter till en flodgud. Hon tar till en similitudo, hon placerar sig p? samma niv? som n?gon annan. (Hecuba var enligt en version av myten dotter till flodguden Sangarios.) Oenone och Paris har d?rmed liknande ursprung av samma dignitet och passar d?rf?r ihop. Oenones s?tt att f?rh?lla sig till sin makes nyvunna status ?r minst sagt kluvet, vilket f?ljande avsnitt visar:non ego miror opes, nec me tua regia tangit, nec de tot Priami dicar ut una nurus.non tamen ut Priamus nymphae socer esse recuset, aut Hecubae fuerim dissimulanda nurus;dignaque sum fieri rerum matrona potentis; sunt mihi, quas possint sceptra decere, manus. nec me, faginea quod tecum fronde iacebam, despice; purpureo sum magis apta toro. (5:81-88)(Inte beundrar jag rikedomar, inte heller bryr jag mig om din kungliga makt och inte vill jag kallas en av Priamus m?nga sv?rd?ttrar, inte ens om Priamus skulle godta att vara sv?rfar ?t en nymf eller om jag utan skam till?ts vara sv?rdotter ?t Hecuba. Jag ?r v?rd att bli en m?ktig mans gem?l. Mina h?nder ?r skapta att prydas av spiror. F?rakta mig inte f?r att jag l?g hos dig p? bokl?v: en purpurb?dd passar mig b?ttre.)? ena sidan f?raktar hon Paris kungliga glans, ? andra sidan beundrar hon den och anser sig sj?lv vara v?rdig en h?g st?llning. Dels f?rringar hon Paris f?r att han skall inse att han h?r ihop med en nymf, dels upph?jer hon sig sj?lv f?r att f? honom att f?rst? att hon ?r v?rdig en prins. Hon visar att hon ?r anpassningsbar. Paris har kunnat anpassa sig och leva i tv? skilda milj?er; varf?r skulle d? inte Oenone klara det? Oenone menar att hon har det som kr?vs f?r att leva i en kunglig milj?, ja hon ?r till och med skapad f?r det och v?rd det. Oenone forts?tter att anv?nda j?mf?relseargument n?r hon s?ger sig ha samma r?tt som sv?gerskan Andromache att vara hustru ?t en prins (5:107-108). F?r Oenone ?r de sociala skillnaderna som synes en k?nslig fr?ga. Hon avsl?jar sig sj?lv genom sin ambivalens. Samtidigt vet hon att det ?ven ?r en ?m punkt f?r Paris och uttnyttjar det i sin argumentation. Hon vill f? honom att inse att han gjort en ”klassresa” och motivera honom att komma tillbaka till sitt forna, ursprungliga liv.Non nupta, sed hospita dicar: Dido – drottningen som n?jer sig N?r Dido skriver till Aeneas har hon redan givit upp hoppet om att f? dela livet med honom. Hon inser redan fr?n b?rjan att hon inte kan ?vertala honom, men tycker att hon lika g?rna kan sl?sa med ord, n?r hon sl?sat med sin ?rbarhet (7:5-6). si pudet uxoris, non nupta, sed hospita dicar; dum tua sit Dido, quidlibet esse feret. (7:166-167)(Om du sk?ms ?ver att ha mig till fru, kan jag kallas din v?rdinna och inte din brud. Om bara Dido f?r vara din, kan hon finna sig i vad som helst.)Dido ?r liksom Phaedra en drottning som anpassar sig, som offrar allt f?r att f? vara med sin k?resta. L?gg m?rke till hur Dido i citatet ovan f?rminskar sig sj?lv: hon talar om sig sj?lv i tredje person och f?ruts?tter att Aeneas sk?ms ?ver henne. Hon som ?r drottning anv?nder samma retorik som konkubinen Briseis n?r hon n?jer sig med att vara ?lskarinna, en kvinna vid sidan om. Captabere certe: Acontius – anpassar sina metoderAcontius verkar ha givit sig in i ett hoppl?st f?retag. Han har blivit f?r?lskad i flickan Cydippe och best?mt sig f?r att vinna henne till vilket pris som helst. Men Cydippe ?r redan f?rlovad med en annan och st?rs av Acontius framfusigheter. Acontius iver framst?r n?rmast som vanvett. Han stryker runt Cydippes hem i hopp om att f? h?lsa p? henne. Acontius ?r fast besluten att lyckas i sitt projekt och beredd att pr?va alla metoder han kan komma p?:mille doli restant; cliuo sudamus in imo; ardor inexpertum nil sinet esse meus. sit dubium possisne capi, captabere certe; exitus in dis est, sed capiere tamen.ut partem effugias, non omnia retia falles, quae tibi quam credis plura tetendit Amor.si non proficient artes, ueniemus ad arma, inque tui cupido rapta ferere sinu. (20:41-48)(Tusen knep ?terst?r; det h?r ?r bara b?rjan. Min iver skall inte l?ta n?gonting f?rbli opr?vat. Visst r?der det tvivel om ifall du kan f?ngas – men f?ngas skall du helt visst. Utg?ngen avg?rs av gudarna, men f?ngas skall du likv?l. ?ven om du kan fly till viss del, kan du inte slippa undan alla n?t som Amor har sp?nt ut ?t dig – i st?rre m?ngd ?n du tror. Om inte min list r?cker f?r jag ta till vapen. I min famn, som ?r lysten efter dig, skall du b?ras bort.)Och n?r v?l Acontius har n?tt sitt m?l, f?r Cydippe lov att behandla honom som hon vill. Hon f?r f?rebr? honom, hata honom, dra honom i h?ret, sl? honom bl? i ansiktet, bara hon ser till att vara r?dd om sin lilla hand (20:71-84)! Men en sak f?r hon inte g?ra:sed neque compedibus nec me compesce catenis: seruabor firmo uinctus amore tui.cum bene se quantumque uolet satiauerit ira, ipsa tibi dices ’quam patienter amat!’ (20:85-88)(Men tygla mig inte med bojor eller kedjor: jag skall f?rbli bunden av stark k?rlek till dig. N?r du mer ?n v?l f?tt utlopp f?r din vrede, kommer att du s?ga till dig sj?lv: ’s? t?lmodigt han ?lskar!’.)Acontius motto tycks vara ”tr?gen vinner”. Han ger sig inte. Han kommer att uppvakta Cydippe tills hon ger upp. N?r Cydippe uppt?cker hans uth?llighet, kommer hon ocks? att bli f?r?lskad i honom – s?dan ?r Acontius teori och ?vertalningsstrategi. Hon f?r sl? honom s? mycket hon vill (– som om detta skulle vara en ynnest)! Med tanke p? att hon troligen ?r henne fysiskt ?verl?gsen, s? l?nge hon inte anv?nder vapen, torde det inte vara n?gon st?rre uppoffring fr?n hans sida. Acontius argumentation ?r hotfull: Cydippe kan inte komma undan. 2.1.2 Gudarna har best?mt det! Phaedra, Paris och Acontius.Ille mihi primo dubitanti scribere dixit: Phaedra uppmanas av AmorN?r Phaedra skriver till Hippolytus ?r det inte p? eget initiativ utan p? beg?ran av Amor, menar hon – och n?r Amor befaller m?ste man lyda. Att s?tta sig upp mot Amor, som i egenskap av k?rleksgud faktiskt h?rskar till och med ?ver de h?gsta gudarna, vore farligt. Phaedra ?r mer r?dd att trotsa k?rleksguden, skriver hon, ?n att avsl?ja sin k?rlek f?r sin styvson. K?rleksguden har till och med talat direkt till henne:ille mihi primo dubitanti scribere dixit: ”scribe! dabit victas ferreus ille manus.” (4:13-14)(N?r jag f?rst tvekade sa han till mig att skriva: ”Skriv! Han som nu ?r h?rdhj?rtad skall ge sig besegrad till dig.”)Sj?lvs?kert skriver hon ocks? att Venus ?r med henne i all sin makt (4:167). Med s? m?ktiga gudar bakom sig b?r hon inte bli nonchalerad av Hippolytus. Namque ego divino monitu advehor: Paris har utlovats Helena av VenusN?r Paris uts?g Venus till vinnare av gudinnornas sk?nhetst?vling, blev han sj?lv en vinnare. Mutan Venus utlovade om han r?stade p? henne var jordens vackraste kvinna, sk?na Helena av Sparta. Trygg i sin f?rvissning om infriat l?fte, reser han till Sparta f?r att h?mta sin blivande brud. namque ego diuino monitu, ne nescia pecces, aduehor, et coepto non leue numen adest.praemia magna quidem sed non indebita posco: pollicita est thalamo te Cytherea meo.hac duce Sigeo dubias a litore feci longa Phereclea per freta puppe uias.illa dedit faciles auras uentosque secundos: in mare nimirum ius habet orta mari. (16:17-24)(Ty jag reser hit p? gudomlig befallning – f?r att du inte skall synda utan att veta vad du g?r – och en gudom med inflytande bist?r mig i det jag p?b?rjat. Visserligen beg?r jag en stor bel?ning, men den ?r inte of?rtj?nt: Venus har lovat att du skall bli min brud. Med henne som min v?gvisare har jag farofyllt f?rdats ?ver vidstr?ckta hav fr?n den trojanska kusten i Phereclus skepp. Hon gav milda och gynnsamma vindar. Hon som ?r f?dd i havet har naturligtvis makt ?ver havet.)Orden kan verka sj?lvs?kra, men inramas av en f?rsiktigt uttryckt b?n om att f?retaget skall lyckas (16:13-16, 25-26). ?r det snarare sig sj?lv Paris f?rs?ker ?vertala? Hans brev ?r det klart l?ngsta i hela samlingen: 378 verser, vilket ?r drygt hundra verser mer ?n det n?st l?ngsta brevet (som faktiskt ?r Helenas). Fast?n k?rleksgudinnan best?mt att Paris skall f? Helena, ?r det allts? ingen sj?lvklarhet att det skall bli s?. Det m?ste till ?vertalning. Hela nio g?nger n?mner Paris att ett f?rh?llande dem emellan ?r f?rutbest?mt av gudarna (16:6, 20, 35, 41, 85-86, 116, 130, 281 och 298). Acontius uppmanas av Amor och DianaI likhet med Phaedra s?ger sig Acontius skriva p? gudarnas uppdrag. I Acontius fall ?r det Amor och Diana som befaller. Medan Phaedra inledningsvis ber?ttar om gudomlig inr?dan, v?ntar Acontius med det till slutet, f?rst i raderna 229-230. Med tanke p? Acontius ober?knelighet f?r man intryck av att det ?r n?got han kommer p? i hastigheten. Gudarna har allts? befallt honom att skriva. D?remot har de inte best?mt att Acontius och Cydippe skall gifta sig; det ?r Acontius som med sin list lurat Cydippe att sv?ra eden i Dianas tempel – men n?r nu eden ?r svuren ?r l?ftet ofr?nkomligt.2.1.3 Sammanfattning: vi tv? h?r ihopBriseis, Oenone och Dido har levt i f?rh?llanden med de m?n de skriver till, ?ven om det f?r Briseis ?r ett f?rskt f?rh?llande. Phaedra och Acontius f?rs?ker vinna sina mottagares hj?rtan. Hur skall de ?vertyga om att de ?r v?rda att satsas p?? F?r kvinnorna g?ller anpassning, f?r?ndring av sin egen person och st?llning f?r att behaga den andre. De f?rklarar sig beredda att ge upp sig sj?lva, att offra sin identitet f?r att tillfredsst?lla sina ?lskade m?n. Drottningarna Phaedra och Dido stiger ned fr?n sina toppositioner i den sociala hierarkin och Briseis g?r ?ver till fiendens sida. Oenone s?ger att hon f?r Paris skull redan en g?ng har anpassat sig och nu ?r beredd att bryta med sitt enkla liv i skogen. Acontius d?remot har ingen tanke p? att ?ndra sig: hans anpassningsf?rm?ga g?r ut p? att anpassa sina metoder f?r att vinna sin k?ra. Det ?r Cydippe som skall ge med sig, inte han. Han t?nker uth?lligt pr?va sina knep tills han f?r som han vill. Med facit i hand vet vi att Phaedra, Oenone och Dido tog livet av sig p? grund av k?rlekssorg. De ?r d?mda till underg?ng, medan Acontius faktiskt ?r den enda som g?r i land med sitt projekt. Ovidius skildrar honom med en enorm viljestyrka, envis till tusen. Gemensamt f?r de fem avs?ndarna ?r motivationsargumenten. Heroinnorna f?rs?ker n? m?nnen genom att g?ra dem n?jda och inte vara i v?gen f?r dem. Acontius hotar snarare ?n lockar. Hans avsikt ?r att pl?ga Cydippe tills hon ger upp. Hon kan inte undkomma. Phaedra, Paris och Acontius ?beropar gudomar som garanter f?r sina k?rleksf?rh?llanden. Det handlar om auktoritetsargument. Auktoritetsargument kan se ut p? olika s?tt; det kan vara en ?ldre respekterad sl?ktning eller en f?rfattare som man h?nvisar till. Just gudar som auktoriteter kallas av Quintilianus divina testimonia. Att ifr?gas?tta gudarna anses livsfarligt f?r den d?dliga m?nniskan, en f?rest?llning som brevskrivarna naturligtvis tar fasta p?. ?beropandet av gudar ?syftar att framkalla respekt; man trotsar helt enkelt inte gudarnas vilja. Acontius f?rs?tter Cydippe i en prek?r situation d? han tar Diana som vittne. Diana ?r k?nd f?r sin grymhet och drar sig inte f?r att d?da. Vad mottagaren kan ifr?gas?tta ?r givetvis avs?ndarens trov?rdighet, huruvida kontakt med gudarna verkligen ?gt rum. H?r ?r Paris och Acontius mer trov?rdiga ?n Phaedra. Paris har f?tt ett l?fte direkt av Venus, n?got som kan styrkas av de m?nga vittnena fr?n br?llopsfesten. Acontius har bevittnat Cydippe sv?ra en ed i Dianas tempel – Cydippe kan knappast neka till detta. Phaedra, d?remot, p?st?r att hon skriver p? Amors befallning, men det ?r inget hon kan bevisa. H?r ?r det de som s?ker er?vra ny k?rlek som utnyttjar divina testimonia. I n?sta kapitel kommer vi att se hur redan gifta personer h?nvisar till gudarna som vittnen till vigselakten.2.2 Kom och ?lska mig – du har ett ansvar gentemot mig2.2.1 Du st?r i tacksamhetsskuld till mig. Phyllis, Oenone, Hypsipyle, Dido och Medea.Phyllis – gav Demophoon sitt rike och sin oskuldPhyllis ?r liksom Dido en hospita, en ”v?rdinna”. Med detta ord inleder hon ocks? sitt brev och l?ter med det markera att hon tog emot Demophoon som g?st till sitt land och att hon sk?tte sina v?rdinneplikter. Hon l?t laga hans skadade skepp och f?rs?g det med ?ror (2:45-47). Hon gav honom husrum, g?vor, sitt rike (2:108-111) – och sig sj?lv:turpiter hospitium lecto cumulasse iugali paenitet et lateri conseruisse latus.quae fuit ante illam, mallem suprema fuisset nox mihi, dum potui Phyllis honesta mori.speraui melius, quia me meruisse putaui. quaecumque ex merito spes uenit, aequa uenit. (2:57-62)(Jag ?ngrar att jag kr?nte min g?stfrihet med att skamligt dela s?ng och att sluta min sida t?tt intill dig. Jag ?nskar att den natten som f?regick hade varit min sista. D? hade jag, Phyllis, kunnat d? ?rbar. Men jag hoppades p? n?got b?ttre eftersom jag ans?g mig ha f?rtj?nat det. Det ?r rimligt att hoppas n?r ens hopp ?r sprunget ur goda g?rningar.)N?r Phyllis gav sin kropp ?t Demophoon utgjorde det kulmen p? de tj?nster hon gjort ?t honom. Med verbet cumulare (j?mf?r svenskans ’ackumulera’), betonar Phyllis detta. S? l?ngt skulle hon inte g?tt, s?ger hon i efterhand. Det som h?nde var n?got skamligt, turpiter, i kontrast till den hon var, honesta. Antitesen talar sitt tydliga spr?k. Phyllis anv?nder ordet hospitium f?r att sv?ra sig fri fr?n ansvar i k?rleksleken. Hon vill f? det att framst? som om hon st?llde upp f?r Demophoon och att han utnyttjade hennes tj?nstvillighet. Nu ?r hon en kr?nkt kvinna som s?ger sig vilja d?, men inte ens det kan hon g?ra med hedern i beh?ll. Hon ?ngrar natten med Demophoon och f?rsvarar sig med att hon hoppades och trodde p? n?got b?ttre, en framtid med honom. Det vore hon v?rd efter allt som hon gjort f?r honom.Senare i brevet (2:115-120) ?terv?nder hon till h?ndelsen och beskriver den i dystra, f?reb?dande ordalag. Olycksb?dande f?glar och furier med begravningsfacklor omgav dem d?r de l?g i sin b?dd, skriver hon. Det som skulle ha blivit ett br?llop omvandlades till begravning.Oenone – f?rbarmade sig ?ver ParisN?r Oenone tr?ffade Paris var han herde, uppfostrad hos en slav. Senare f?r Paris veta att han ?r son till kung Priamus och drottning Hecuba av Troja. at cum pauper eras armentaque pastor agebas, nulla nisi Oenone pauperis uxor erat. (5:79-80)(Men n?r du var en fattig herde och vallade boskap var det ingen f?rutom Oenone som var hustru ?t den fattige.)De sociala skillnaderna mellan Oenone och Paris ?r som vi tidigare sett en springande punkt i detta otrohetsdrama. Oenone menar att det var hon som f?rbarmade sig ?ver honom. Hon var socialt ?verl?gsen. Hon gick till och med p? att gifta sig med honom, en slav. Detta var dock inget som bekymrade henne; hon gjorde det s? g?rna. Nu n?r han har blivit medveten om sin kungliga b?rd borde han ?terg?lda denna tacksamhetsskuld genom att visa samma barmh?rtighet. I st?llet g?r han sig skyldig till en fruktansv?rd skymf n?r han rymmer med Helena. Oenone ?r inte l?ngre n?gonting v?rd.Hypsipyle – l?t bli att d?da Jason?n Lemnos bebos av enbart kvinnor. Jason och hans argonauter som rest ?ver havet utan kvinnligt s?llskap finner ?n ett mycket l?mpligt st?lle att stanna p?. Vad de emellertid inte k?nner till ?r att kvinnorna gjort sig av med ?ns alla m?n p? ett mycket blodigt s?tt. Jason ing?r ?ktenskap med ?ns drottning, Hypsipyle, men l?mnar henne d? han reser till Kolchis f?r att h?mta det gyllene skinnet. Den ?vergivna Hypsipyle blir f?rtvivlad. I sin retorik mot Jason anv?nder hon ?ns blodiga historia: hon menar att hon och hennes medsystrar l?tt kunnat d?da de g?stande sj?m?nnen, men att de varit barmh?rtiga nog att l?ta bli.certa fui primo (sed me mea fata trahebant) hospita feminea pellere castra manu;Lemniadesque uiros nimium quoque uincere norunt. milite tam forti fama tuenda fuit.urbe uirum uidua tectoque animoque recepi. hic tibi bisque aestas bisque cucurrit hiems. (6:51-56)(Jag hade f?rst best?mt (men mitt ?de slet i mig) att jag skulle f?rdriva g?sternas l?ger med min kvinnliga trupp; kvinnorna p? Lemnos vet alltf?r v?l hur man besegrar m?n. Mitt rykte borde ha bevakats av en s? stark h?r. Jag v?lkomnade en man till min manstomma stad, till mitt hem och till mitt hj?rta. Medan du var h?r f?rfl?t tv? somrar och tv? vintrar.)Stegringen och tretalet i urbe, tecto, animo visar Jasons v?g in till Hypsipyles hj?rta. Hypsipyle vill visa vilken unik behandling Jason har f?tt. Det ?r f? manliga g?ster f?runnat att f? komma till en ? d?r man gjort sig av med m?n, menar hon. ?nnu f?rre f?r komma in i drottningens hem eller f?r en exklusiv plats i hennes hj?rta. I hela tv? ?r l?t hon honom vara hos sig. Hypsipyle f?r det att l?ta som om det var av pur barmh?rtighet som kvinnorna v?lkomnade argonauterna. I sj?lva verket var m?nnens bes?k ett v?lkommet inslag hos kvinnorna som l?nge levt utan m?n. Apollodorus ber?ttar att det inte bara var Jason som hade f?rh?llanden med kvinnor p? ?n. Hypsipyle var allts? inte den enda som blev sviken.Dido – gav Aeneas sin egen stadDido ?r i sin g?stfrihet lik tidigare v?rdinnor vi sett som mottagit sj?m?n:fluctibus eiectum tuta statione recepi uixque bene audito nomine regna dedi.his tamen officiis utinam contenta fuissem, nec mea concubitu fama sepulta foret! (7:89-92)(Du hade kastats ur v?gorna n?r jag mottog dig p? en s?ker ort. Knappt hade jag h?rt ditt namn f?rr?n jag gav dig mitt rike. Jag borde ha n?jt mig denna tj?nstaktighet och inte l?tit mitt rykte begravas genom att ligga med dig!)Aeneas har Dido att tacka f?r sitt liv. Stormdriven togs han om hand av henne. Hon gav honom sitt rike och sin kropp. Didos naivitet lyser igenom n?r hon avsl?jar hur snabbt hon gav sin makt ?t en fr?mling. Ordvalet sepulta f?r att beskriva det f?rst?rda ryktet ?r k?nnetecknande f?r Dido, som g?rna anv?nder d?ds- och begravningsmetaforer i sitt spr?k. Det nya och m?ktiga Karthago h?ller p? att byggas upp. Underf?rst?tt ?r det den driftiga Dido som ?r initiativtagare till projektet. Aeneas har f?tt henne – och riket. Hur kan han tveka? Dido l?ter honom f?rst? att han ?r en orolig sj?l: han borde stanna vid det som ?r fast och f?rdigt och inte jaga det som ?r os?kert och flyktigt. Friare stod i k?, men hon gav dem alla korgen f?r Aeneas skull. Nu har hon givit honom allt och ?nd? sviker han! Dido n?mner ordet alter fem g?nger i ovan citerade rader f?r att verkligen betona att Aeneas s?ker n?got annat och n?gon annan. Retoriskt p?minner det om Catullus 8, d?r diktjaget Catullus sj?lvs?kert ifr?gas?tter om Lesbia ?verhuvudtaget har n?gon framtid utan honom, men d?r sj?lvs?kerheten ganska snart r?mnar n?r han inser att hon faktiskt kommer att tr?ffa n?gon annan.Medea – hj?lpte Jason att h?mta det gyllene skinnetN?r Jason reste med sina argonauter till Kolchis f?r att h?mta det gyllene skinnet, var det f?r att ?terins?tta Jasons far p? tronen i Iolkos. Jasons farbror Pelias hade olovligen utsett sig sj?lv till regent, men sa sig vara villig att uppl?ta tronen om Jason h?mtade det gyllene skinnet. Att h?mta det gyllene skinnet ans?gs vara ett om?jligt uppdrag eftersom det vaktades av en farlig drake. P? plats i Kolchis f?r Jason hj?lp av den trollkunniga prinsessan Medea. Hon f?r?lskar sig i den unge Jason och ger honom s?mnmedel att s?va draken med. Det ?r till den h?r episoden som Medea h?nvisar i b?rjan av sitt brev. Nu ?r de gifta, bor i Korint och har tv? s?ner tillsammans, men Jason vill l?mna Medea f?r att ?kta stadens unga prinsessa. Medea framh?ller hur mycket hon har hj?lpt honom. Nu, med facit i hand, ?ngrar hon att hon uppoffrade sig s? f?r honom. Hade det inte varit f?r Medea hade han varit d?d vid det h?r laget! Det var hon som r?ddade honom fr?n eldsprutande tjurar och bev?pnade m?n. Det var hon som gav draken s?mnmedel s? att Jason kunde utf?ra sitt uppdrag (12:1-22, 93-108). F?r hans skull f?rr?dde hon sitt land, l?mnade sin familj och l?t offra sin jungfrudom (12:109-112, 159-162). Hon borde ha insett att hon blev utnyttjad. Medea kallar honom otacksam, ingrato/ingratus (12:21, 206), trol?s, perfide (12:37) och tjuv, latronis (12:111). Det som lockar Jason hos prinsessan ?r hennes rikedom, hennes hemgift. Men ser han inte att den hemgift Medea f?rde med sig i boet var det gyllene skinnet? Att Jason och hans m?n ?verhuvudtaget lever, att Jason nu kan gifta om sig, ?r Medeas f?rtj?nst (12:199-206). Mot detta skulle Jason troligen inv?nda att Medeas hj?lpsamhet och flykt med honom i h?gsta grad var frivillig. Vad bryr sig Medea om sin familj i Kolchis? F?r att inte familjen skulle f?lja efter deras skepp, kidnappade hon sin lillebror, d?dade och styckade honom och spred hans likdelar ?ver havet. S?dan ?r den kvinna han har gift sig med. Medea n?mner h?ndelsen, men visar inget tecken p? ?nger. Visserligen skriver hon en ?nskan om att gudarna borde ha s?nkt deras skepp, men inte som straff f?r hennes brott, utan som straff f?r Jasons svek och Medeas naivitet (12:113-120). Ang?ende denna passage skriver Palmer: ”But no two verse of the Heroides are more frigid and absurd; that a woman should assign her credulity as a reason for her deserving retribution from heaven, after mentioning that she had murdered her brother, is laughable. Verily bonus Ovidius dormitat.” Nej, den gode Ovidius sover inte; passagen ?r ett medvetet grepp f?r att karakterisera Medea. Hon saknar samvete. D?rf?r misslyckas ocks? hennes f?rs?k att f? Jason att k?nna d?ligt samvete. Medea ?r inte trov?rdig, men det ?r inte heller meningen. Medea p?pekar ironiskt att den enda g?va hon har f?tt av Jason ?r att leva i exil (12:110). H?r skulle Jason kunna n?mna hur Medea lurade Pelias d?ttrar att m?rda sin far, och hur denna grymma handling tvingade dem att l?mna Iolkos och d?rmed chansen f?r Jason att regera. Det ?r allts? p? grund av Medeas fruktansv?rda d?d som de lever som invandrare i Korint. Medea menar emellertid att brottet begicks f?r hans skull; han borde visa tacksamhet:ut culpent alii, tibi me laudare necesse est, pro quo sum totiens esse coacta nocens. (12:131-132)(?ven om andra kritiserar mig borde du, f?r vars skull jag s? m?nga g?nger har tvingats beg? brott, av n?dv?ndighet ber?mma mig.)Coacta ?r ett starkt ord. Medea anser sig ha blivit tvingad att vara grym. Tvingad av Jason eller av omst?ndigheter? Hur det ?n f?rh?ller sig har hon knappast lidit av sitt blodiga f?rflutna. Det ?r d?rf?r sv?rt att ta Medea p? allvar med tanke p? vad hon gjort och att hon senare kommer att d?da sina barn. Den enda handling Medea s?ger sig ?ngra ?r att hon gifte sig med Jason. Men inte heller detta blir ?vertygande, f?r i slutet av brevet ger hon upp sin stolthet och ber Jason att ?ter ta henne till maka (12:183-198).2.2.2 L?ftet binder: familjeband och l?ften om evig k?rlek. Penelope, Phyllis, Oenone, Hypsipyle, Dido, Ariadne och Medea.Penelope coniunx semper Ulixis ero: Penelope p?minner Odysseus om att han har familjN?r Penelope skriver till Odysseus har hon v?ntat p? honom i tjugo ?r. Hon har h?rt ryktesv?gen att han ?r vid liv och utg?r fr?n att ryktet talar sanning. Var han befinner sig vet hon inte, men skickar med ett brev till alla dem som reser fr?n Ithaka, ifall de av en h?ndelse skulle m?ta Odysseus. Via sonen Telemachus kontakter har hon blivit underr?ttad om att Odysseus ?r f?nge p? Kalypsos ?. Vad hon inte vet n?r hon skriver sitt brev ?r att Odysseus redan har kommit hem, men att han d?ljer sin identitet genom att f?rkl? sig till tiggare. Entr?get ber Penelope att Odysseus skall komma hem fr?n sina m?dor p? Medelhavet. Andra krigare har redan kommit hem med byten fr?n fr?mmande l?nder och ber?ttar f?r sina fruar om de ?ventyr de varit med om (1:25-36). Penelope s?ger det inte rent ut, men det ?r tydligt att hon med denna passage vill visa sin besvikelse ?ver att hon inte f?r vederfaras samma ynnest som sina v?ninnor. Penelope har alltid varit trogen sin man:tua sum, tua dicar oportet; Penelope coniunx semper Vlixis ero (1:83-84)(Jag ?r din, jag b?r kallas din. Jag, Penelope, skall alltid vara Odysseus maka.)Raderna visar Penelopes trofasthet, men b?r ocks? ge Odysseus d?ligt samvete. Hon har just riktat misstankar mot honom f?r att ha en ?lskarinna. Men Penelope ?r honom trogen (casto… amori 1:23), trots sin fars f?rmaning att hon skall gifta om sig (1:81-82) och trots de m?nga friarnas intr?ng i palatset (1:87-96). Men det ?r inte bara en trogen maka som v?ntar. Odysseus har ocks?, p?minner hon honom, en son som beh?ver honom (1:107-108) och en far som fortfarande ?r i livet, som lever i hopp om att f? se sin son en sista g?ng. F?r det naturliga ?r, menar Penelope, att Odysseus skall sluta sin faders ?gon. P? samma s?tt skall Telemachus en g?ng sluta deras ?gon – om bara Odysseus behagar komma hem (1:113-114, 102). Telemachus liv ?r f?r n?rvarande i fara. Friarna ?r op?litliga och Penelope har n?stan mist sin son p? grund av friarnas f?rs?t, skriver hon. Hon str?cker sig till och med s? l?ngt som att s?ga att Odysseus genom sin fr?nvaro n?r friarna med sitt blod (1:93). Odysseus har ett ansvar: ett hem och en familj att v?rda. P? Ithaka ?r f?rsvararna f? i antal och svaga: tres sumus imbelles numero, sine uiribus uxor Laertesque senex Telemachusque puer (1:97-98).(Vi ?r tre som inte kan kriga: jag ?r en hustru utan krafter, Laertes ?r gammal och Telemachus en pojke.)Vid tiden f?r Odysseus hemkomst ?r Telemachus ungef?r tjugo ?r och knappast n?gon kraftl?s pojke. N?r fadern v?l r?jt sin identitet visar Telemachus vad han g?r f?r n?r han hj?lper till att slakta friarna. Men Penelopes retorik ?r onekligen snygg. Den skapar effekt och utg?r en ironisk kontrast till Odysseus vittber?mda rykte som krigare. ?ven om Odysseus vet att hans son ?r i tjugo?rs?ldern kan han inte vara s?ker p? att han ?r man nog att f?rsvara sig. Penelope kan d?rf?r beskriva honom med det litotetiska ordvalet puer i st?llet f?r iuvenis. F?rhoppningsvis p?verkar underdriften Odysseus att inse sitt ansvar och komma hem.Pacta fides ubi nunc?: Phyllis p?minner Demophoon om hans l?ftenApollodorus skriver att kungen erbjudit Phyllis hand ?t Demophoon, men att Demophoon f?r att komma undan eller f?rhala det hela f?rst bett att f? ?terv?nda till sitt land. Detta framg?r inte lika klart hos Ovidius, men det ?r i alla fall tydligt att Phyllis och Demophoon ing?tt en ?msesidig ?verenskommelse som r?r deras framtid. Men inte ens l?ften kan h?lla kvar Demophoon hos Phyllis. Allt tal om evig k?rlek och trohet ?r som bortbl?sta. Phyllis fr?gar:pacta fides ubi nunc commissaque dextera dextrae quique erat in falso plurimus ore deus? promissus socios ubi nunc Hymenaeus in annos, qui mihi coniugii sponsor et obses erat? (2: 31-34)(Var ?r nu det avgivna l?ftet och v?ra f?renade h?gerh?nder? Var ?r guden som du s? ofta talade om med din falska tunga? Var ?r nu Hymenaeus som l?ftesrik om ?r av gemenskap var min garant f?r ?ktenskapet?)Enligt Phyllis har Demophoon svurit vid Hymen, men ocks? vid Neptunus (som enligt en version av myten ?r hans farfar), Venus, Juno och Ceres (2:33-42). Att sv?ra falskt vid gudar ?r ett sv?rt brott som kan kr?va sin h?mnd, f?rklarar hon (2:43-44). Ordparet dextera dextrae kan j?mf?ras med det senare lateri…latus (2:58). F?r Phyllis ?r deras f?rening helig. De har inte bara f?renat h?gerhand med h?gerhand, utan ocks? sida med sida. Det finns en stegring i de b?da ordparen men ocks? en ?msesidighet: Phyllis och Demophoon har b?da varit delaktiga i att l?pa linan ut och att ing? en ?verenskommelse. H?r beklagar sig Phyllis ?ver Demophoons trol?shet. Notera anaforen credidimus, d?r det fj?rde credidimus liksom samlar upp de tre tidigare och utg?r en retorisk kulmen. Med sin placering lite l?ngre in i versen sticker den ocks? ut fr?n de ?vriga och blir extra betonad:credidimus blandis, quorum tibi copia, uerbis; credidimus generi nominibusque tuis;credidimus lacrimis. An et hae simulare docentur? hae quoque habent artes, quaque iubentur, eunt?his nos credidimus. Quo iam tot pignora nobis? (2:49-53)(Jag litade p? dina smeksamma ord som du sl?sade med. Jag litade p? din fina b?rd och jag litade p? dina t?rar. Eller g?r det att l?ra sig simulera dem? Kan man p? konstgjord v?g befalla dem att rinna n?r man vill? Jag litade p? dem. Till vilken nytta gav du mig s? m?nga k?rlekspanter?)Phyllis ?r inte l?ngre den naiva flicka som f?rf?rdes av Demophoon. Hon vet nu vad han g?r f?r och st?ller honom till svars. Hon ?ngrar inte att hon tog emot honom som g?st, men hon ?ngrar att hon gav sig ?t honom (2:55-58). fallere credentem non est operosa puellam gloria; simplicitas digna fauore fuit.sum decepta tuis et amans et femina uerbis. (2:63-65)(Att lura den flicka som litar p? en ?r ingen m?rkv?rdig bragd. Min troskyldighet var v?rd din gunst. Jag f?rdes bakom ljuset genom dina ord b?de som f?r?lskad och som kvinna.) Phyllis anv?nder ?ter en form av verbet credere f?r att visa vilken tilltro hon satte till Demophoon, en tilltro som fult utnyttjades, vilket tydligt demonstreras i de kontrasterande orden fallere och credentem. Phyllis inser nu att hon bara var en av Demophoons m?nga er?vringar. Men, undrar hon, vad ?r det f?r honom att skryta med? Hon var naiv och ett l?tt byte. N?r han s?g hennes oerfarenhet och godtrogenhet borde han haft respekt nog att inte utnyttja henne. Enligt Knox ?r ordet simplicitas i Ovidius diktning en ?nskv?rd egenskap hos den man ?lskar. Phyllis anv?nder det allts? inte neds?ttande om sig sj?lv. Vad kan Phyllis mena med et amans et femina? Knox f?resl?r att raden skall ?vers?ttas kausalt: Phyllis f?rdes bakom ljuset eftersom hon b?de var f?r?lskad och kvinna. F?r mig st?mmer inte detta ?verens med Phyllis syn p? sig sj?lv och det hon ber?ttat om sig sj?lv. Vad Phyllis vill s?ga ?r, tror jag, att hon lurats b?de som f?r?lskad och som kvinna. Demophoon ingav henne f?rhoppningar om k?rlek och lurade henne att tro att det som fanns emellan dem var n?got mer ?n en tillf?llig f?rbindelse. Hon var f?r?lskad och trodde felaktigt (?) att f?r?lskelsen var ?msesidig. Som kvinna har hon lurats p? sin heder. Hon har offrat sin jungfrudom, vilket hon bittert ?ngrar (2:58, 115-116).Causa pudenda tua est: Oenone vill f? Paris att inse att hans svek omfattar fler ?n henneOenone f?rklarar inledningsvis att hon ?r kr?nkt, laesa, i sitt ?ktenskap (5:4). Men det ?r inte bara henne som Paris sviker; han sviker ocks? sin nya familj i Troja. Hans nya k?rlek inneb?r fara f?r familjen, eftersom den svikne maken Menelaus kommer att vilja utkr?va h?mnd. Oenone uppmanar Paris att fr?ga sin familj vad den tycker om hans rov. Hon n?mner familjemedlemmarna vid namn: quae si sit Danais reddenda, uel Hectora fratrem uel cum Deiphobo Pulydamanta roga.quid grauis Antenor, Priamus quid suadeat ipse, consule, quis aetas longa magistra fuit.turpe rudimentum, patriae praeponere raptam. causa pudenda tua est; iusta uir arma mouet. (5:93-98)(Fr?ga antingen din bror Hector om hon b?r ?terl?mnas till grekerna, eller fr?ga Deiphobus eller Pulydamas. F?rh?r dig om vad den m?ktige Antenor eller Priamus sj?lv ger f?r r?d, personer som b?da har l?ng livserfarenhet. Det ?r ett skamligt mandomsprov att s?tta sin bortr?vade kvinna framf?r sitt fosterland. Du b?r sk?mmas. Med r?tt rustar maken till krig.)Om Oenone kort och gott hade talat om f?r Paris att han svek sin familj, kanske det skulle ha g?tt honom f?rbi, men nu n?mner hon de n?rmaste en efter en: br?derna, Hectors n?rmsta v?n, fadern och faderns sv?ger, tillika r?dgivare. Hon ber Paris att f?rest?lla sig vad var och en tycker om hans planer. Hon levandeg?r det f?r honom och tvingar honom att s?tta sig in i situationen. Oenone vet f?rst?s att de mots?tter sig hans beslut. Hon vet ocks? att Menelaus f?rbereder krig – och hon menar att det kriget ?r r?ttf?rdigt. Oenones retorik blir s?rskilt ?vertygande i och med att hon inte bara n?mner sin egen situation. Oenone vill f? Paris att f?rst? att hans svek f?r omfattande konsekvenser. Det fungerar inte s? enkelt att man bara kan byta fru; andra blir ocks? drabbade. Genom sitt brudrov f?rs?tter han sitt land och sin familj i fara. J?rgensen & Onsberg kallar den h?r typen av argument f?r konsekvensargument, d?r man varnar den tilltalade f?r o?nskade f?ljder. Heu, ubi pacta fides?: Hypsipyle p?minner Jason om deras ing?ngna ?ktenskap uir tuus hinc abeo, vir tibi semper ero.quod tamen e nobis gravida celatur in alvo, uiuat, et eiusdem simus uterque parens. (6:60-62)(Som din man reser jag h?rifr?n, din man skall jag alltid vara. M? det leva som ?r avlat av mig och g?mmer sig i ditt moderliv, och m? vi b?da vara dess f?r?ldrar.)Med dessa ord l?mnade Jason ?n Lemnos och Hypsipyle. Senare i brevet anspelar Hypsipyle p? repliken:uir meus hinc ieras; cur non meus inde redisti? sim reducis coniunx, sicut euntis eram. (6:111-112)(Som min man ?kte du h?rifr?n; varf?r ?terv?nde du inte d?rifr?n som min man? L?t mig vara den hemkomnes fru, liksom jag var den resandes.)heu, ubi pacta fides? ubi conubialia iura faxque sub arsuros dignior ire rogos? (6:41-42)(Ack, var ?r v?rt ?verenskomna l?fte? Var ?r den ?ktenskapliga eden och br?llopsfacklan – nu mer l?mpad att t?nda likb?l?)F?r att understryka allvaret och betona den heliga eden n?mner Hypsipyle att sj?lvaste Juno, ?ktenskapet gudinna, och Hymen, br?llopsguden, var vittnen vid vigseln. ?tminstone var det vad hon trodde d?. S? h?r i efterhand kan hon konstatera att det snarare var en erinny som bar de olycksaliga br?llopsfacklorna (6:45-46).Certus es, Aenea…?: Dido ifr?gas?tter Aeneas beslut Dido skriver att hon sl?sat bort hela sitt anseende p? grund av sin f?rbindelse med den trojanske g?sten Aeneas. I en hopning av substantiv f?rklarar hon vad hon har offrat och utmanar honom med retoriska fr?gor, n?got som vi ocks? tidigare sett i hennes retorik:sed merita et famam corpusque animumque pudicum cum male perdiderim, perdere uerba leue est.certus es ire tamen miseramque relinquere Dido, atque idem uenti uela fidemque ferent?certus es, Aenea, cum foedere soluere naves, quaeque ubi sint nescis, Itala regna sequi? (7:5-10)(Men eftersom jag sl?sat bort min v?rdighet, mitt rykte, min kropp och min rena sj?l, ?r det inte sv?rt att sl?sa med ord. ?r du s?ker p? att du ?nd? skall resa och l?mna stackars Dido? Skall vindarna f?ra med sig seglen och d?rmed l?ftet? ?r du s?ker p?, Aeneas, att du skall l?sg?ra skeppen och d?rmed l?sg?ra dig fr?n v?rt f?rbund? ?r du s?ker p? att du skall leta efter italiska riken, dit du inte hittar?)Dido vill p?tala f?r Aeneas att han sviker henne och bryter sitt l?fte (fidem, 7:8) och deras f?rbund (foedere, 7:9). Med anaforen certus es framst?ller hon honom dessutom som dumdristig: hur kan han l?mna en trygg plats f?r att segla i blindo? Dido kallar sig Venus sv?rdotter. Eftersom Venus ?r Aeneas mor anser sig Dido allts? vara gift med Aeneas (7:31). Men samtidigt kallar hon sig fortfarande maka till sin f?rre man, Sychaeus (coniunx, 7:103). Hon s?ger sig ocks? vara beredd att avst? ?ktenskap med Aeneas f?r hans skull (7:166), om det skulle vara s? att han sk?ms f?r henne. Orden fides och foedus tyder p? att det skett n?gon typ av ?verenskommelse, kanske f?rlovning, eller att Dido tolkat det s?. Hon framf?r ocks? m?jligheten att hon ?r gravid och att han i s? fall l?mnar sitt of?dda barn (7:133-137). Om Aeneas l?mnar Dido riskerar han att d?. Havet ?r, som han ju vet, fullt av faror. Om han nu inte bryr sig om sig sj?lv, borde han ?tminstone t?nka p? att inte g?ra sin son Ascanius faderl?s. Dido p?pekar ocks? f?r honom att han ?r bror till Amor och son till Venus. En kr?nkning av k?rleken skulle inneb?ra en kr?nkning av de n?rmaste familjemedlemmarna.Uiuimus, et non sum, Theseu, tua: Ariadne p?minner Theseus om l?ftet i labyrintenAriadne var ung och f?r?lskad n?r hon med sitt garnnystan hj?lpte Theseus att hitta sin v?g ut ur labyrinten. Hon visste att hon d?rmed ocks? deltog i mordet p? sin halvbror, monstret Minotaurus. Men Theseus l?fte om evig k?rlek och enlevering gav henne modet att v?ga. N?r Theseus sviker henne har hon ingenstans att ta v?gen, eftersom hon sj?lv har svikit sin familj. ?n som Theseus har l?mnat henne p? verkar ?de och hon ser inte skymten av n?gra skepp (10:59-62). Ariadne ?terger vad Theseus sa till henne i labyrinten:tum mihi dicebas: ’per ego ipsa pericula iuro, te fore, dum nostrum uiuet uterque, meam.’uiuimus, et non sum, Theseu, tua, si modo uiuit femina periuri fraude sepulta uiri. (10:73-76)(D? sa du till mig: ”Jag sv?r vid just dessa faror att du skall vara min, s? l?nge som vi b?da lever.” Vi lever, och jag ?r inte din, Theseus – om nu en kvinna lever som blivit begravd genom en svekfull mans bedr?geri.) Ariadne kommenterar det l?fte hon f?tt p? ett annat s?tt ?n vad Phyllis och Hypsipyle g?r: i st?llet f?r att utmanande fr?ga Theseus var hans tal om trohet tagit v?gen, konstaterar hon: ’vi lever, och jag ?r inte din, Theseus’. Hon skriver verbet vivere tre g?nger i olika former, s k polyptoton (jfr ?ven Oenones servus-servo 5:12, kap 2.1.1), vilket ger hennes ord pregnans. Kontrasten till sepulta, ’begravd’, ?r stark.Hoc illic Medea fui, nova nupta quod hic est: Medea vill f? Jason att f?rst? att han redan har det han s?kerMedea utg?r fr?n att det ?r rikedom och status som driver Jason att gifta om sig. Vad Jason m?ste f?rst?, menar Medea, ?r att han redan har f?tt av Medea det som han s?ker hos sin unga brud. Medea var ocks? en ung prinsessa med en rik far, n?r de tr?ffades.hoc illic Medea fui, nova nupta quod hic est; quam pater est illi, tam mihi dives erat. (12:25-26)(D?r var jag, Medea, det som din nya brud ?r h?r. Min far var lika rik som hennes ?r.) Medea tycks vilja s?ga att han gl?mmer deras gemensamma historia. N?r Jason talar om sin unga bruds f?rtj?nster, tyder det snarare p? brister hos honom sj?lv. Han v?rdes?tter inte det han har utan ?r beredd att ge upp det – f?r n?got likadant. H?r liknar Medeas retorik Didos (jfr 7:13-22). F?r att b?ttra p? Jasons d?liga minne ?terger Medea vad han sa till henne i Kolchis:‘spiritus ante meus tenues vanescat in auras quam thalamo nisi tu nupta sit ulla meo!conscia sit Iuno sacris praefecta maritis, et dea marmorea cuius in aede sumus!’ haec animum – et quota pars haec sunt! – movere puellae simplicis, et dextrae dextera iuncta meae.vidi etiam lacrimas – an pars est fraudis in illis? sic cito sum verbis capta puella tuis. (12:85-92)(”M? jag hellre ta mitt sista andetag ?n att l?ta n?gon annan ?n du bli min brud. Juno skall vara mitt vittne, hon som f?rest?r det heliga ?ktenskapet, vittne skall ?ven den gudinna vara i vars marmortempel vi befinner oss!” S? m?nga ?mma ord som du sa som r?rde en enkel flicka! Din h?gerhand f?renades med min. Jag s?g till och med t?rar – eller var det en del av ditt bedr?geri som jag s?g i dem? S? sn?rjdes jag, unga flicka, snabbt genom dina ord.)Jason h?ller visserligen sitt l?fte att gifta sig med Medea, men han h?ller inte de h?gtidliga orden om att vara trogen sin brud. Nu ?r de gifta och de har dessutom tv? barn som han borde ta h?nsyn till:si tibi sum vilis, communis respice natos; saeviet in partus dira noverca meos.et nimium similes tibi sunt, et imagine tangor, et quotiens video, lumina nostra madent.per superos oro, per avitae lumina flammae, per meritum et natos, pignora nostra, duos – redde torum, pro quo tot res insana reliqui; adde fidem dictis auxiliumque refer!non ego te inploro contra taurosque virosque, utque tua serpens victa quiescat ope;te peto, quem merui, quem nobis ipse dedisti, cum quo sum pariter facta parente parens. (12:187-198)(Om jag inte ?r v?rd n?got f?r dig, ta d? h?nsyn till v?ra gemensamma s?ner. En h?rd styvmor kommer att l?ta sin vrede g? ut ?ver mina barn. Deras likhet med dig ?r alltf?r uppenbar, och jag blir r?rd av den avbilden. N?rhelst jag ser dem, v?ts mina ?gon av t?rar. Jag ber vid de h?ga gudarna, vid min farfars solljus, vid den tj?nst jag har gjort dig, vid v?ra tv? s?ner – v?r k?rlekspant – kom tillbaka till mig som make. I vanvett har jag givit upp s? mycket f?r din skull. St? fast vid dina ord och var nu f?r mig det st?d som jag varit f?r dig! Jag v?djar inte till dig att trotsa tjurar och m?n eller att en drake skall dra sin sista suck efter att ha besegrats med din hj?lp. Jag vill ha dig, som jag gjort mig f?rtj?nt av, du som sj?lv gav dig till mig. Tillsammans med dig blev jag f?r?lder n?r du blev f?r?lder.)Medea anv?nder s?nerna som sitt fr?msta argument. Om Jason inte l?ngre hyser n?gra k?nslor gentemot henne b?r han i alla fall ta sitt ansvar som familjefader. Att v?dja f?r barnens skull ?r ett klokt drag, men inte att motivera det med att de kommer att bli illa behandlade av sin nya h?rda styvmor. Det ?r f?ga troligt att det sistn?mnda skulle bita p? Jason. I omgivningens ?gon ?r det Medea som ses som en ondskefull m?nniska (se t ex Hypsipyles omd?men, 6:83-96). Raden blir ocks? ironisk med tanke p? att Medea sj?lv kommer att l?ta sin vrede g? ut ?ver sina barn. Hon ?r verkligen inte den goda mor som hon utger sig f?r att vara. Medea framst?ller sig som offer. Hon har f?tt ge upp mycket f?r Jasons skull och hon har st?llt upp f?r honom i sv?ra situationer, vilket hon nu vill att Jason skall ?terg?lda. I hans fall handlar det inte om att trotsa ondsinta tjurar, v?pnade m?n eller giftiga drakar. Den negerade satsen ?r vass kritik mot Jason: Medea visar vilka tj?nster han bad henne om och hur hon faktiskt st?llde upp p? dem och offrade sig f?r honom. Underf?rst?tt s?ger hon att hon inte skulle f?rm? sig att st?lla s?dana h?gt st?llda krav p? sin ?lskade. Medeas krav ?r mycket enklare. Det handlar r?tt och sl?tt om att han skall h?lla sitt ord, komma tillbaka till henne och ta sitt ansvar som make och far. Medea och Jason h?r ihop, och Medea anv?nder tretalet f?r att markera detta, quem, quem, cum quo (12:197-198). En liknande tanke finns i ordparet dextrae dextera (12:90), h?gerh?ndernas f?renande, en bild och en stilistisk figur som vi redan sett Phyllis anv?nda. (2:31, se s 35). En parallell till detta ?r den polyptotonska formuleringen parente parens (12:198). F?r?ldraskapet ger dem ett ouppl?sligt band, n?got som g?r dem sammansvetsade f?r all framtid. S? ?r det och s? vill Medea att det skall vara. 2.2.3 Inskrifternas makt. Phyllis, Oenone, Dido och Acontius.Phyllis h?mnas med inskrifterPhyllis uttrycker ironiskt en ?nskan om att svekfulle Demophoon skall st? staty i Aten vid sidan av sin far, den store kung Theseus. Den som bes?ker Aten skall vid Theseus staty kunna l?sa om den man som lurade den ot?cke Procrustes och d?dade odjuret Minotaurus (2:67-72). Efter att ha imponerats av Theseus enast?ende bragder, g?r den bes?kande vidare f?r att bese sonen Demophoons avbild. Vid hans skulptur skall det st? skrivet:HIC EST, CUIUS AMANS HOSPITA CAPTA DOLO EST (2:74). (H?R ?R HAN SOM F?NGADE SIN ?LSKANDE V?RDINNA MED F?RS?T)Det ?r allts? inget stord?d som Demophoon kan skryta med. Efterv?rlden kommer att minnas honom som en otacksam och svekfull f?rf?rare. (Ironiskt nog ?r det ju det som Ariadne anklagar Theseus f?r att vara i brev 10.) Phyllis forts?tter att hota med inskriptioner. Hon avslutar sitt brev genom att formulera den text som skall st? p? hennes egen gravsten. Inskriften ?r onekligen effektfull:PHYLLIDA DEMOPHOON LETO DEDIT HOSPES AMANTEM ILLE NECIS CAVSAM PRAEBVIT IPSA MANVM. (2:147-148)(G?STEN DEMOPHOON ?VERL?MNADE SIN ?LSKANDE PHYLLIS ?T D?DEN: HAN GAV HENNE EN ORSAK ATT D? OCH HON GAV HONOM SIN HAND.)Otacksamheten lyser genom texten. Demophoon besvarade g?stfriheten och den utstr?ckta handen genom att offra Phyllis ?t d?den. Phyllis beskriver sig sj?lv som amans i b?da inskrifterna. Att ?lska fel person ?r det enda brott hon har beg?tt, n?got hon p?talar i 2:27. Oenones namn v?xer i takt med tr?denUnder sin f?r?lskelse har Paris ristat Oenones namn i tr?den:incisae seruant a te mea nomina fagi, et legor Oenone falce notata tua,[populus est, memini, fluuiali consita riuo, est in qua nostri littera scripta memor.]et quantum trunci, tantum mea nomina crescunt. crescite et in titulos surgite recta meos!popule, uiue, precor, quae consita margine ripae hoc in rugoso cortice carmen habes:CUM PARIS OENONE POTERIT SPIRARE RELICTA AD FONTEM XANTHI VERSA ECVRRET AQVA. (5:21-30)(Bokar, vilka du ristat i, bevarar mitt namn. Mitt namn, Oenone, l?ses pr?ntat av din kniv. Jag minns att det finns en poppel bel?gen vid flodstranden. I denna ?r en bokstav ristad som ett minne av mig. Och lika mycket som stammarna v?xer, v?xer mitt namn: v?x och res dig rak till ett minnesm?rke ?ver mig! Poppel, jag ber dig: lev, du som bel?gen vid strandkanten har denna dikt i din f?rade bark: N?R PARIS KAN ?VERGE OENONE OCH FORTS?TTA LEVA, SKALL FLODEN XANTHOS VATTEN V?NDA SITT LOPP OCH RINNA TILLBAKA TILL K?LLAN.)Tr?den vittnar om Paris k?rlek till Oenone. S? mycket har han ?lskat henne att han har ristat in hennes namn inte bara en g?ng, utan m?nga g?nger. Hur kan han gl?mma det? Alla inristade ”Oenone” f?rkunnar f?r v?rlden om hans k?rlek och det l?fte som binder honom vid henne. Ju mer tr?den v?xer, desto st?rre blir hennes namn. Bilden med floden som v?nder sitt lopp ?r en s k adynaton, en stilistisk figur som anger n?got som inte kan ske. Att Paris skall forts?tta leva efter att ha l?mnat Oenone ?r lika om?jligt och ot?nkbart som att Xanthus skall v?nda sitt lopp.Didos gravstenI sina sista rader ger Dido instruktioner till systern Anna. Hon skall se till att Dido p? sin gravsten inte blir ih?gkommen som Sychaeus maka. I st?llet skall det st?:PRAEBUIT AENEAS ET CAVSAM MORTIS ET ENSEM IPSA SVA DIDO CONCIDIT VSA MANV (7:195-196)(AENEAS GAV B?DE ETT SV?RD OCH EN ORSAK ATT D?. DIDO F?LL D?D NER EFTER ATT HA ANV?NT SV?RDET MED EGEN HAND.)Likheten med Phyllis inskrift ?r p?taglig. Sv?rdet som v?ng?va blir ett f?rebud f?r Didos d?d. Eftersom Aeneas orsakar Didos d?d ?r det f?ljdriktigt att det sker med hans sv?rd.Acontius ?ppleN?r Acontius vid ett bes?k p? ?n Delos f?r syn p? den unga Cydippe, blir han huvudl?st f?r?lskad. N?r han ser henne offra i Dianas tempel f?r han en idé. Han kastar in ett ?pple till henne p? vilket det st?r n?got i stil med: ’Vid Diana sv?r jag att jag skall gifta mig med Acontius’. Acontius plan g?r som ber?knat n?r Cydippe l?ser inskriften h?gt f?r sitt s?llskap. I och med att hon uttalat orden h?gt har hon svurit en ed, en ed som hon nu ?r f?rbunden till, h?vdar Acontius. Diana var vittne till detta i sitt eget tempel. F?rargad ?ver att ha tvingats delta i ett dumt spratt reser Cydippe hem till Naxos, men Acontius ger sig inte. Han skickar ett l?ngt brev till henne. Brevet b?rjar hotfullt, trots att de allra f?rsta orden uppmanar Cydippe att inte vara r?dd. Direkt p?minner Acontius om l?ftet som binder Cydippe till honom:coniugium pactamque fidem, non crimina, posco; debitus ut coniunx, non ut adulter amo. (20:7-8) (Jag beg?r ?ktenskap och att l?ftet uppfylls – inte n?got brottsligt. Jag ?lskar dig s?som din r?ttm?tige make, inte som en f?rf?rare.)Acontius kr?ver allts? att f? gifta sig med Cydippe. Visserligen erk?nner han att han sj?lv gillrat en f?lla, men att hans uppfinningsrikedom beror p? hennes charm. Amor hade ocks? ett finger med i spelet (20:9-10, 21-32). Men bakgrunden ?r ov?sentlig, menar Acontius. Cydippe har svurit under h?gtidliga former och gudinnan sj?lv r?knar med att Cydippe skall infria sitt l?fte. non potes hoc factum teste negare dea.adfuit et, praesens ut erat, tua uerba notauit et uisa est mota dicta tulisse coma.deceptam dicas nostra te fraude licebit, dum fraudis nostrae causa feratur amor.fraus mea quid petiit, nisi uti tibi iungerer uni? (20:18-23)(Du kan inte neka till att detta gjordes med en gudinna som vittne. Hon var d?r och n?rvarande som hon var uppfattade hon dina ord, och hon verkade motta det du sa genom att r?ra vid sitt h?r. Det st?r dig fritt att s?ga att du lurats genom min list, s? l?nge som orsaken till min list s?gs vara k?rlek. Vad har min list efterstr?vat annat ?n att f? f?renas med just dig?)Acontius f?rsvarar sitt bedr?geri genom sin k?rlek till Cydippe. F?r honom tycks alla medel vara till?tna n?r det handlar om k?rlek. Notera att ordet fraus f?rekommer tre g?nger i raderna efter varandra i olika kasus. Det ?r som om Acontius med denna polyptoton demonstrerar sin uppfinningsrikedom. Han sk?ms inte ?ver att ha lurat henne. Acontius s? att s?ga kidnappar Cydippe n?r han hotar henne med Diana. G?ng p? g?ng talar han om f?r Cydippe att det ?r hon som upptr?der svekfullt. Om hon inte vore s? envis utan bara lydde gudinnan, s? skulle allt bli bra. Flera g?nger har Cydippes familj planerat br?llop f?r Cydippe och hennes f?stman. Varje g?ng har br?llopet f?tt st?llas in, d? den blivande bruden hastigt insjuknat. Acontius s?ger sig veta vad detta beror p?. Det ?r Diana som straffar Cydippe f?r att hon upptr?der svekfullt. Att Diana inte tar fram sin pilb?ge och d?dar henne utan l?ter henne tillfriskna, beror bara p? att hon m?ste vara frisk f?r att kunna gifta sig med Acontius (20:109-118). Men det ?r inte alltid en flicka sj?lv kan v?lja vem hon vill gifta sig med. Hur kan Acontius vara s?ker p? att Cydippe f?r lov av sina f?r?ldrar att gifta sig med honom? ?ven detta har Acontius t?nkt p?. Acontius f?resl?r Cydippe att hon skall ber?tta om h?ndelsen i templet f?r sin mor och citera raderna fr?n ?pplet. Modern kommer d? direkt att f?respr?ka ett gifterm?l mellan dem, ?tminstone om hon ?r s? som en moder b?r vara (20:201-218). S?dan ?r Acontius logik. Om Cydippe g?r som han (och Diana) vill skall Acontius som tack till Diana offra ett konstgjort gyllene ?pple, en kopia av det lyckobringande originalet, med inskriften:EFFIGIE POMI TESTATVR ACONTIVS HVIVS QVAE FVERINT IN EO SCRIPTA FVISSE RATA. (20:239-240)(Acontius intygar genom avbildningen av detta ?pple att det som var skrivet p? det har g?tt i fullbordan.)Kanske vill Acontius p? det h?r s?ttet tala om f?r Cydippe att cirkeln skall slutas. Diana n?jer sig inte f?rr?n hans plan har g?tt i l?s, och s? skall gudinnan uppm?rksammas igen i det tempel d?r allting b?rjade. 2.2.4 Sammanfattning: du har ett ansvar gentemot migDemophoon, Paris, Jason och Aeneas drivs alla av ?relystnad. De anser sig ?mnade n?got b?ttre och v?ljer d?rf?r att l?mna sina kvinnor. Kvinnorna i sin tur framh?ver sin g?stfrihet, sin tj?nstaktighet och offervilja. De radar upp vad de har gjort – alltifr?n att laga skepp till att sk?nka sin jungfrudom och sitt rike. I vissa fall s?ger de sig ha offrat sin ?rbarhet och sitt rykte f?r dessa otacksamma m?n. De k?nner sig lurade och ser sig sj?lva som offer. Det finns en m?strande ton hos flera av heroinnorna. De framst?ller sig sj?lva som kloka och stabila och f?rebr?r sina m?n f?r motsatta egenskaper s?som flyktighet och kortsiktigt t?nkande. Till exempel tycker Dido att Aeneas ?r dumdristig som riskerar sitt liv f?r en os?ker framtid. Medea menar att Jason s?ker en lycka som han redan funnit. Kvinnorna har st?llt upp f?r sina m?n i hopp om att f? n?got tillbaka. Dido har till och med r?ddat Aeneas liv och Hypsipyle har skonat Jasons. De tycker sig f?rtj?na en gentj?nst. Det blir en sorts r?ttviseargumentation, d?r k?rleken inte ?r villkorsl?s utan kr?ver ansvar fr?n b?da parter. Hos l?saren v?cks sympati f?r kvinnorna som svikits genom falska l?ften, m?jligen med undantag f?r Medea. Som vi sett h?ller inte Medeas resonemang. Det ?r inte s? att hon undanh?ller information som ligger henne i fatet, men hon kommenterar den p? ett distanserat s?tt som f?r henne att framst? som kall och hj?rtl?s. Hypsipyle, Ariadne och Medea citerar ordagrant sina m?ns avgivna l?ften; dels f?r att p?minna dem, dels f?r att visa vilket v?rde dessa ord haft och fortfarande har. I och med att kvinnorna minns l?ftena ord f?r ord blir de ?vertygande. I samband med detta h?nvisar de till ceremoniliknande situationer, d? parterna har tagit i hand och ibland ?ven haft gudar som vittnen. Att kunna s?ga att det ?r gudarnas vilja ger tyngd ?t argumentationen. Phyllis h?nvisar till fem olika gudar, Hypsipyle till tv? och Dido till en. Kvinnorna vill g?rna framh?lla att ?ktenskap ing?tts, men det ?r inte alltid som l?saren kan vara s?ker p? att s? ?r fallet. N?r det g?ller Dido blir det tydligt att hon g?rna vill se sig som Aeneas brud, men att hon inte ?r det. Acontius utnyttjar ocks? en auktoritet, n?mligen gudinnan Diana, n?r han pressar Cydippe att infria vad som st?r skrivet p? ett ?pple. Hon har, ?tminstone enligt honom, h?rt p? n?r Cydippe uttalat ett l?fte om att gifta sig med honom. Familjen betonas: den f?r inte kr?nkas. Heroinnorna l?gger upp sin strategi s? att de b?rjar med att v?dja f?r egen del och forts?tter sedan med familjen: Odysseus b?r inte f?rsumma sin son som beh?ver en f?rebild och sin far som snart kommer att g? bort; Oenone h?vdar att Paris s?tter sin familjs liv p? spel med sitt handlande; Dido menar att Aeneas ?r olydig sin mor, k?rleksgudinnan Venus, n?r han nonchalerar k?rleken. Dido antyder ocks? att hon ?r gravid, liksom Hypsipyle, vilkas of?dda barn beh?ver sina f?der. Medea ber Jason att ?tminstone t?nka p? sina s?ners framtid, om han nu struntar i henne. Barnen blir ett starkt kort i argumentationen. De utg?r ett slags tecken- eller orsaksargument f?r att f?derna b?r ett ansvar. F?r den antika m?nniskan var heder och efterm?le viktigt. M?nnen som v?ra heroinnor skriver till ?r ?ventyrare som vill vinna ?ra och kanske ocks? g?ra sig ett namn. Att inte ta ansvar f?r sina handlingar och h?lla sina l?ften ?r ?desdigert f?r en man som ?r m?n om sitt rykte, menar kvinnorna. N?gra kvinnor hotar med att i inskrifter spara de ?lskades svek f?r efterv?rlden. Phyllis talar om att resa en staty till Demophoon d?r han utm?las som odugling, en nolla j?mf?rt med fadern. Hans enda bragd skall bli att ha lurat en stackars flicka. Phyllis liksom Dido vill till och med h?mnas in i det sista genom att rista in text i sina gravstenar. Oenone har redan inskrifter bevarade, gjorda i tr?dstammar av Paris. Vem som helst kan l?sa det han skrivit, att han ?lskat Oenone ?ver allt och alla. Heroinnorna f?rs?ker appellera till m?nnens f?f?nga. Om det ?r viktigt f?r m?nnen med ett gott anseende, b?r de ha respekt f?r den makt som inskrifterna har p? efterv?rlden. 2.3Kom och ?lska mig – du beh?ver inte vara r?dde!2.3.1Det ?r ingen fara! Phaedra, Hermione och Paris.PhaedraF?r att f?rsvara sin otill?tna k?rlek och f?r att ingjuta mod hos Hippolytus, p?minner Phaedra honom om hur det g?r till i gudarnas v?rld. ?ven de m?ktigaste gudarna har incestu?sa f?rbindelser, konstaterar hon. Juno och Juppiter ?r makar men ocks? syskon. D?rf?r beh?ver Hippolytus inte vara r?dd f?r att inleda en f?rbindelse med sin styvmor. Det ?r bara gammal fromhet, vetus pietas, som s?tter stopp f?r s?dana f?rbindelser. Moraliserandet kommer att f?rsvinna i framtiden, tror Phaedra (4:131-134). H?r anv?nder hon sig b?de av j?mf?relse- och auktoritetsargument. Hon forts?tter att ?beropa auktoriteter n?r hon h?vdar att det Venus ?lagt inte ?r n?gon synd. Och f?rresten, vem skulle misst?nka n?got mellan dem? Det vore l?tt att d?lja f?rbindelsen. De bor ju i samma hus – hur l?tt kan de inte tr?ffas? L?gligt nog ?r Theseus bortrest – varf?r inte passa p? (4:109-110)! Ett f?rh?llande vore helt riskfritt: de skulle till och med kunna utbyta ?mhetsbetygelser utan att v?cka misstankar. Omgivningen skulle bara betrakta det som ett gott f?rh?llande mellan styvmor och styvson (4:135-147).Hermione Medan Hermiones far Menelaus ?r i Troja och krigar, gifter sig Hermione med sin kusin Orestes med sin morfaders v?lsignelse. Ovetande om gifterm?let lovar Menelaus bort Hermione till ynglingen Pyrrhus, son till Achilles. N?r grekerna kommer hem fr?n kriget ser sig Pyrrhus ha r?tt till Hermione och bortf?r henne. Nu v?djar Hermione att Orestes skall komma och befria henne fr?n sin tyrann. Hon misst?nker dock att Orestes oHHantingen ?r r?dd eller ovillig att g?ra detta. Om det ?r s? att han ?r r?dd f?r vad andra skall tycka, vill Hermione ingjuta mod i honom. Hon s?ger att det inte fanns n?gon som blev uppbragt medan de var gifta. Det ?r det nuvarande f?rh?llandet med Pyrrhus som borde v?cka f?rargelse. Om det ?r Menelaus som Orestes ?ngslas inf?r beh?ver han inte vara r?dd. Menelaus har ju sj?lv varit f?r?lskad, liksom Hermiones mor Helena varit det. De b?da kommer d?rf?r att ge dem sin v?lsignelse, f?rklarar hon naivt. Hon j?mf?r Pyrrhus med Paris fr?n Troja och menar d?rmed att hennes f?r?ldrar kommer att f?rst? sambandet (8:37-42): Paris r?vade bort hennes mor, vilket var fel och r?ttades till. Pyrrhus har r?vat bort henne, vilket ?r fel och b?r r?ttas till. J?mf?relsen ?r i och f?r sig logisk, men inte s? ?vertygande. Liksom Phaedra f?rs?ker Hermione att skapa en trygghet kring n?got os?kert och farligt. F?r att ge Orestes sj?lvf?rtroende framh?ver Hermione hans ?tt. Som medlem av Pelops?tten ?r Orestes sl?kt med Juppiter i rakt nedstigande led. Visst heter Pyrrhus far Achilles, men Orestes far Agamemnon var ?nd? h?gste bef?lhavare i det trojanska kriget, med mer makt ?n Achilles.Tantalides omnis ipsumque regebat Achillem. hic pars militiae; dux erat ille ducum.tu quoque habes proavum Pelopem Pelopisque parentem; si melius numeres, a Iove quintus eris. nec virtute cares. arma invidiosa tulisti, sed tibi – quid faceres? – induit illa pater. (8:45-50)(Tantalus ?ttling regerade ?ver allt, ?ven sj?lvaste Achilles. Achilles var en av soldaterna; Agamemnon var bef?lhavare ?ver bef?lhavarna. Du har ocks? Pelops och dennes far som dina f?rf?der. Om du r?knar mer noggrant, skall du r?kna dig sj?lv som nummer fem i rakt nedstigande led fr?n Juppiter. Inte heller du saknar mod. Ditt s?tt att bruka vapen har v?ckt hat, men vad skulle du g?ra? Din far f?rs?g dig med dem.)Hermiones ber?kningar st?mmer om man r?knar Tantalus som den f?rste fr?n Juppiter (annars blir han nummer sex). Pyrrhus kl?r dock Orestes med en generation som ?nnu n?rmare sl?kting till gudarnas konung. Jacobson noterar i raderna 49-50 att Hermione b?rjar med en uppmuntran och slutar med en urs?kt. Mordet p? modern och hennes ?lskare tycks ha gjort Orestes paralyserad. Det skamliga brottet tycks kunna inv?nda mot hans p?st?dda virtus, men, urs?ktar Hermione, han hade inget val. Clytaemnestras mord p? Agamemnon kr?vde h?mnd fr?n Orestes. Tyv?rr blev han tvungen att anv?nda sin virtus p? fel s?tt (8:51-52).Men ?ngern ?ver ett fruktansv?rt d?d b?r inte hindra honom fr?n att ta upp kampen mot Pyrrhus. F?r att ytterligare egga Orestes ber?ttar hon att Pyrrhus talar illa om honom, och sj?lv har hon inte kraft eller sv?rd att g? till attack (8:55-59). ParisParis tar inte f?r givet att Helena frivilligt skall l?mna sin man f?r hans skull. F?r att hon skall v?ga vara otrogen kr?vs ?vertalning:an pudet et metuis Venerem temerare maritam castaque legitimi fallere iura tori?a nimium simplex Helene, ne rustica dicam! Hanc faciem culpa posse carere putas? (16:285-288)(?r du kanske blyg och r?dd f?r att sk?nda ditt ?ktenskap och svika ?ktenskapets trohetsl?fte? I s? fall ?r du alltf?r naiv, Helena, f?r att inte s?ga bortkommen! Tror du att du med ditt utseende kan h?lla dig borta fr?n synd?)Paris anv?nder Helenas sk?nhet som ett argument f?r att hon skall f?lja med honom. Han vill locka henne att njuta av livets n?jen och frestelser. Hon har ju m?jligheten! Hon ?r dum om hon inte tar chansen! Dessutom inbjuder Menelaus till otrohet eftersom han har rest bort – det ?r gr?nt ljus! Sj?lvklart skall de utnyttja tillf?llet, menar Paris. Menelaus har ju dukat bordet f?r dem. H?r ligger de var f?r sig i varsin s?ng – varf?r inte dela s?ng (16: 299-316)? Paris f?rs?ker tv? g?nger att lugna Helena med att ingen kommer att ?terkr?va henne. Det har h?nt f?rut att kvinnor f?rts bort utan vederg?llning, s?ger han (16:343-350). Om det ?nd? skulle ske att grekerna g?r ut i strid mot honom lovar Paris att strida f?r henne, n?got som han anser vore ?rofullt (16:371-375). Paris avslutar brevet med en uppmaning att Helena skall g? in i detta nya utan v?nda:spe modo non timida dis hinc egressa secundis exige cum plena munera pacta fide. (16:376-377)(Res h?rifr?n or?dd i din f?rhoppning – gudarna ?r med dig. Inh?va sedan i st?rsta tillit det som jag lovat dig.)Det ?r tydligt att Paris inte l?ter sig styras av r?dslan. Passionen till Helena har gjort honom f?rblindad. Han har ?vergivit sitt rationella t?nkande.2.3.2F?lj andras exempel! Phaedra, Hermione, Paris och Acontius.Phaedra Phaedra vet att Hippolytus trivs b?st i skogen och utnyttjar det i sin retorik. Hon ?r r?dd f?r att han vistas d?r f?r mycket, att hans uppm?rksamhet bara riktas ?t skog och jakt och aldrig ?t kvinnor. Varf?r hyllar han Diana mer ?n Venus? Phaedra tycker att han skall l?ta b?gen vila ibland f?r att den skall beh?lla sin sp?nst. S? gjorde n?mligen Cephalus. Emellan?t l?mnade han sina vapen f?r att ?gna sig ?t sin ?lskade Aurora. Likadant var det med Adonis och Meleager, som ?lskade Venus respektive Atalante (4:87-100). Aurora, skriver hon, l?mnade klokt nog sin gamle man f?r den unge Cephalus – vi ser h?r en tydlig parallell till vad Phaedra sj?lv vill g?ra. Hon m?lar upp de tre k?rleksparen i en pastoral idyll. F?rebilderna ?r valda med omsorg. Alla ?r de unga, ber?mda j?gare ur mytologin. Kanske vet Phaedra att Hippolytus ser upp till dem. Phaedra vill framst?lla deras liv som efterstr?vansv?rt – och hon och Hippolytus kan ocks? leva det livet om de vill. Phaedra forts?tter med en livsnjutande uppmaning:nos quoque iam primum turba numeremur in ista: si Venerem tollas, rustica silva tua est (4:101-102)(L?t oss nu f?rst se till att r?knas in i den skaran: om du tar bort Venus saknar din skog klass.)Jag tror att rustica skall ses i relation till exemplet Cephalus, Adonis och Meleager. De ?r motsatsen till rustici, de ?r nobiles. Utan att sl?ppa in Venus i sin v?rld kan han aldrig bli som de. Varf?r det skulle vara liktydigt med att sl?ppa in henne f?rklarar hon inte. Inte heller n?mner hon att det slutar olyckligt f?r de tre k?rleksparen. S?kert har Ovidius en baktanke med detta, d? ?ven historien om Phaedra och Hippolytus f?r ett tragiskt slut. Kanske ?r det Phaedras alltmer tilltagande desperation som f?r henne att i slutet av sitt brev v?lja ett h?gst opassande exempel, som snarare borde avskr?cka ?n locka Hippolytus. Phaedras mor Pasiphae f?rf?rde en tjur. Om hennes mor till och med lyckades beveka en tjur: varf?r skall d? Hippolytus vara s? h?rdnackad (4:165-166)?HermioneAtt Hermione ?r gift med Pyrrhus ?r n?got som hennes far best?mt. Men morfadern Tyndareus hade tidigare givit sitt samtycke till ?ktenskapet med Orestes. Eftersom morfadern ?r ?ldst borde hans beslut g?lla, menar Hermione. Fadern borde ha f?rdrag med deras k?rlek, d? han sj?lv drabbats av passion till Helena. Den underf?rst?dda uppmaningen till Orestes ?r klar: om Orestes verkligen hade ?lskat henne hade han f?ljt sin sv?rfar Menelaus exempel och startat krig f?r sin hustrus skull (8:19-22). Om modern Helena var v?rd ett krig, borde v?l Hermione ?tminstone vara v?rd att Orestes sj?lv kom och h?mtade henne. Orestes beh?ver inte mobilisera soldater och skepp och fara ut i krig: det r?cker att han sj?lv kommer, ipse veni (8:24). ?nd? vore hon v?rd ett krig! Det hedrar en man att f?ra h?rda krig f?r sitt ?ktenskaps skull, s?ger Hermione (8:25-26). ParisDet ?r inte f?rsta g?ngen en kvinna blir enleverad, s?ger Paris och n?mner andra exempel d?r de inblandade undslapp allvarliga konsekvenser. Kung Erechteus dotter blev bortf?rd av Aquilo, Medea f?ljde med Jason och Ariadne l?mnade Kreta f?r Theseus skull (16:341-350). Inget av dessa fall ledde till krig. Vad Paris tycks gl?mma ?r att dessa flickor var ogifta. Helena som ?r gift med en kung befinner sig i ett helt annat l?ge.AcontiusMed ett pone metum (’sluta vara r?dd’) inleder Acontius sitt brev. Han g?r dock inte klart vad det ?r Cydippe skall sluta vara r?dd f?r. ?r det f?r Acontius sj?lv, kanske? L?ngre fram i brevet f?rs?ker han ?vertala Cydippe genom att dra paralleller till personer ur historien:Hesionen Telamon, Briseida cepit Achilles; utraque uictorem nempe secuta uirum. (20:69-70)(Telamon tog Hesione och Achilles tog Briseis; b?da f?ljde ju sin segrande man.)Acontius j?mf?relse ?r inte helt lyckad. Hesione och Briseis ?r b?da byten som Telamon och Achilles ”vunnit”. Flickorna har knappast frivilligt f?ljt med sina segrande herrar, utan tvingats g?ra det. J?mf?relsen implicerar att Acontius ser Cydippe som en handelsvara, n?got som han vunnit genom att finurligt lura henne i Dianas tempel. Han ser det som rimligt att Cydippe fogligt f?ljer honom. Detta verkar varken s?rskilt sympatiskt eller ?vertygande. ? andra sidan kanske Acontius vill s?ga att k?rlek ?r n?got som kan v?xa fram. Briseis l?rde sig att ?lska Achilles och p? samma s?tt kan Cydippe l?ra sig att ?lska honom.2.3.3 Visa att du ?r en man! Briseis och Hermione.I nunc et cupidi nomen amantis habe! Briseis uppmanar AchillesBriseis skriver sitt brev till Achilles n?r hon just beslagtagits av kung Agamemnon. Briseis klagar ?ver att Achilles inte kr?ver henne ?ter:Sed data sim, quia danda fui – tot noctibus absum nec repetor; cessas, iraque lenta tua est.ipse Menoetiades tum, cum tradebar, in aurem ”quid fles? hic parvo tempore,” dixit, ”eris.”Nec repetisse parum; pugnas, ne reddar, Achille! i nunc et cupidi nomen amantis habe! (3:21-26)(Men jag hoppas att jag har ?verl?mnats eftersom man var tvungen att ?verl?mna mig. S? m?nga n?tter har jag varit borta fr?n dig utan att du beg?r mig ?ter. Du dr?jer och du ?r l?ngsint i din vrede. Sj?lvaste Patroclus, Menoetius son, viskade i mitt ?ra n?r jag f?rdes bort: ”Varf?r gr?ter du? Du kommer att vara h?r igen inom kort.” Att du inte har beg?rt mig tillbaka ?r egentligen obetydligt, men du k?mpar f?r att jag inte skall komma tillbaka, Achilles! G? nu och vinn ett rykte som tr?nande ?lskare!)Briseis kr?ver handling av sin ?lskade. Hon tycker att han dr?jer och f?rst?r inte varf?r. Patroclus som ?r Achilles b?ste v?n har intygat f?r henne att hon inte beh?ver oroa sig, men hon upplever det som om Achilles motarbetar henne. Briseis vet att en delegation, uts?nd av Agamemnon, bes?kt Achilles och erbjudit honom dyrbara g?vor, kvinnor – inklusive Briseis! – f?r att blidka honom och f? honom tillbaka in i striden. Hon vet ocks? att han nekat, men inte varf?r. Iliaden ber?ttar att Achilles avb?jer erbjudandet p? grund av sin krigstr?tthet. Han ifr?gas?tter meningen med kriget och f?raktar Agamemnon s? djupt att han inte vill h?ra talas om honom, ?n mindre f?rhandla med honom. Det ?r dock uppenbart att han ?lskar Briseis. Detta vet emellertid inte Briseis, utan tolkar hans avslag som ett tecken p? bristande k?rlek (3:41-42). Ot?ligt utbrister hon:Quid tamen expectas? Agamemnona paenitet irae, et iacet ante tuos Graecia maesta pedes.vince animos iramque tuam, qui cetera vincis! quid lacerat Danaas inpiger Hector opes?arma cape, Aeacide, sed me tamen ante recepta, et preme turbatos Marte favente viros!propter me mota est, propter me desinat ira (3:82-89)(Vad v?ntar du p?? Agamemnon ?ngrar sin vrede och Grekland ligger lamslaget av sorg framf?r dina f?tter. Besegra ditt hum?r och din vrede, du som annars besegrar allt annat! Varf?r f?r den outtr?ttlige Hector f?rd?rva grekiska resurser? Aeacus?ttling: ta till vapen, men h?mta mig f?rst och skingra sedan m?nnen och driv bort dem – Mars gynnar ju dig! P? grund av mig har din vrede v?ckts. P? grund av mig b?r den stillas.)Achilles har blivit tjurig av sin l?ngvariga vrede, menar Briseis. Medan han sitter och surar f?rsummar han chansen att f?rsonas med Agamemnon, h?mta Briseis och inta Troja. Fienden drar fram och utsikterna f?r en seger i kriget minskar f?r grekerna. Briseis f?rs?ker egga Achilles att hitta tillbaka till sitt vanliga jag. Han har Mars p? sin sida och besegrar alltid allt som kommer i hans n?rhet. Inte skall han l?ta sitt d?liga hum?r besegra honom! Om han bara l?ter sin ilska fara, kan han sl? ner motst?ndet och vara tillsammans med Briseis. Och n?r han ?r tillsammans med henne finns det ju inte l?ngre n?gon anledning att vara arg! Medan han ?r overksam f?r Hector och trojanerna ?vertaget. En underf?rst?dd konsekvens av detta ?r att grekerna kommer att f?rlora striden. Briseis l?ter Achilles veta att ryktet g?r bland grekerna att han roar sig med musik och kvinnor i st?llet f?r att kriga:tutius est iacuisse toro, tenuisse puellam, Threiciam digitis increpuisse lyram,quam manibus clipeos et acutae cuspidis hastam, et galeam pressa sustinuisse coma (3:117-120)(Det ?r tryggare att ligga p? en b?dd och att h?lla om en flicka, att l?ta fingrarna ge ljud ?t en thrakisk lyra ?n att h?lla en sk?ld och en spjutspetsad lans i sina h?nder och trycka en hj?lm ?ver sitt h?r.)Briseis beskyller allts? Achilles indirekt f?r att vara lat och bekv?m. Hon ifr?gas?tter hans manlighet. Detta borde ta skruv hos den manligaste av alla krigare. Jacobson noterar att det ovan citerade stycket ?r ett ovanligt inslag i k?rlekselegin. K?rlek och krig st?lls ofta i motsats till varandra, och det h?nder aldrig att en flicka ?nskar se sin ?lskare i krig. Men f?r Briseis ?r det n?dv?ndigt f?r att relationen skall ?teruppr?ttas.Inice non timidas in tua iura manus! Hermione f?rmanar OrestesVi har redan sett Hermione f?rs?ka ?vertala Orestes att ?terkr?va henne. Men det ?r inte bara i egenskap av ?kta man som Orestes b?r hj?lpa Hermione. Orestes ?r ju ocks? hennes kusin! I rad 29 ber hon honom att hj?lpa henne som en man hj?lper sin hustru och som en bror hj?lper sin syster. Det ?r hans plikt. Hermione j?mf?r sitt ?ktenskapliga liv med Pyrrhus som ett liv i f?ngenskap. Pyrrhus ?r v?ldsam. F?r Hermione ?r Orestes prinsen som skall komma och till hennes unds?ttning. Hon m?lar upp det i en dramatisk dialog:“quid facis, Aeacide? non sum sine vindice,”dixi: ”haec tibi sub domino est, Pyrrhe, puella suo!”surdior ille freto clamantem nomen Orestis traxit inornatis in sua tecta comis.quid gravius capta Lacedaemone serva tulissem, si raperet Graias barbara turba nurus?parcius Andromachen vexavit Achaia victrix, cum Danaus Phrygias ureret ignis opes. (8:7-14)(”Pyrrhus, Aeacus ?ttling, vad g?r du? Jag har minsann n?gon som kan h?mnas mig”, sa jag. ”Hon som du tror ?r din kvinna, Pyrrhus, ?r gift med honom!” N?r jag ropade Orestes namn var han helt oemottaglig f?r det. Han sl?pade in mig i sitt hus efter att ha tufsat till mitt h?r. Jag skulle inte lida v?rre om en fr?mmande h?r intog Sparta, r?vade bort grekernas unga kvinnor och gjorde mig till slavinna. Det segrande Grekland for skonsammare fram mot Andromache n?r dess eld f?rt?rde Trojas skatter.)Hermione anser allts? att hon behandlas v?rre i sitt ?ktenskap ?n de av grekerna tillf?ngatagna trojanskorna. Lidandet kunde inte vara v?rre. Hon v?nder sig direkt till Orestes:At tu, cura mei si te pia tangit, Oreste, inice non timidas in tua iura manus!an siquis rapiat stabulis armenta reclusis, arma feras, rapta coniuge lentus eris? (8:15-18)(Men om du verkligen bryr dig om mig, Orestes: kr?v din lagliga r?tt med or?dda h?nder. Om n?gon skulle r?va din boskap fr?n st?ngda stall skulle du ju ta till vapen – skall du nu f?rh?lla dig s? sl? n?r din hustru har r?vats bort?)Om Orestes ?lskar henne h?ngivet, borde han komma och h?vda sin r?tt till henne. Uppenbarligen ?r det ingen sj?lvklar sak f?r Orestes, eftersom Hermione m?ste ta till denna liknelse. I den antyder hon att Orestes mer bryr sig om sin boskap ?n sin fru, illustrerat av ordet lentus f?r att visa hans senf?rdighet. Hermione vet inte att Orestes ?r upptagen med att tampas med erinnyerna. F?rst n?r han f?rsonats med dem kan han beg?ra Hermione tillbaka. Nec virtute cares s?ger Hermione med eftertryck i rad 49. Min f?reslagna ?vers?ttning av virtus, ’mod’, passar kanske i sammanhanget, men omfattar mer ?n s?. Virtus st?r f?r en manlig duglighet, den f?r m?n mest efterstr?vansv?rda egenskapen. Som ?ttling till Juppiter och Pelops har Orestes virtus och det g?ller att han nu g?r bruk av den, menar Hermione.2.3.4 Sammanfattning: du beh?ver inte vara r?ddBrevskrivarna vill ?vertala till handling, handling som kr?ver mod. Phaedra och Paris vill inleda kontroversiella k?rleksrelationer. De ?r v?l medvetna om att en ing?ngen k?rleksf?rbindelse skulle v?cka uppst?ndelse i omgivningen, men passionen g?r dem blinda f?r s?dana f?ljder. I Phaedras fall handlar det om en f?rbjuden f?rbindelse inom familjen. H?r h?nvisar hon till Junos och Juppiters k?rleks- och syskonrelation, som om hon ville s?ga att incest ?r n?got naturligt. ?nd? har vi tidigare sett att hon v?rjt sig f?r idén att det skulle r?ra sig om incest. S?v?l Phaedra som Paris bagatelliserar riskerna. Quintilianus talar om att g?ra n?got sv?rt till l?tt, ex difficilioribus ad faciliora. De m?ste ?vertyga om att f?retaget ?r riskfritt. Paris menar att de vore dumma om de inte toge chansen; Phaedra ser fantastiska f?ruts?ttningar att hemligh?lla relationen i och med att de bor under samma tak. B?da utnyttjar det faktum att herren i huset ?r bortrest. De anser det vara ett tydligt tecken p? att det inte ?r n?gon fara. Phaedra ?r m?n om att betona om att det inte ?r n?got fel med en relation mellan styvmor och styvson. Hermione h?vdar att det ?r r?tten till henne som borde vara det avg?rande f?r Orestes att komma och r?dda henne ur f?ngenskapen. Det ?r hennes nuvarande f?rh?llande som ?r fel. Hon och Pyrrhus ?r inte ?mnade f?r varandra. Hon sporrar Orestes genom att p?minna honom om hans ?rofulla anf?der. Hon menar ocks? att hennes egna f?r?ldrar, Menelaus och Helena, b?r ha f?rst?else eftersom de sj?lva befunnit sig i en liknande situation. Alla f?rs?ker de ge den andra parten sj?lvf?rtroende att inte vara fega utan v?ga ta risken. Briseis och Hermione utnyttjar sina m?ns rykten som dugliga karlar. Achilles och Orestes har ett rykte att f?rvalta och det f?rv?ntas av dem att de utf?r sin plikt. Briseis klandrar Achilles f?r att tramsa med musik och annat tidsf?rdriv och Hermione tycker att Orestes ?r lat och tr?g som inte skyndar till hennes unds?ttning. Hade de varit riktiga m?n hade de skyddat sina kvinnor. B?da flickorna befinner sig i f?ngenskap och vad g?r deras m?n? Ingenting! Briseis anv?nder ocks? konsekvensargument n?r hon antyder att grekernas s?kerhet vilar i Achilles h?nder. Om han inte tar till vapen igen – vilket ocks? inbegriper att r?dda henne – kommer grekerna att f?rlora kriget. Utg?ngen av kriget beror p? honom. Phaedra, Hermione, Paris och Acontius tar historien till hj?lp i sin ?vertalning. Det de st?r inf?r ?r inte n?got nytt: m?nniskor har tidigare v?gat ta steget i liknande situationer. Phaedra n?mner personer som s?kert ?r idoler f?r Hippolytus, Hermione tar sin egen far som exempel, Paris j?mf?r med n?gra av de fr?msta hj?ltarna i historien. Men ibland haltar j?mf?relsen. Acontius exempel framst?r inte som s?rskilt ?vertygande, eftersom kvinnorna han n?mner inte frivilligt har g?tt in i sina f?rh?llanden utan har tvingats in. 2.4 Kom och ?lska mig – l?mna andra utanf?r! 2.4.1 Smutskastning av tredje part: Phaedra, Oenone, Hypsipyle, Dido, Paris och Acontius.Phaedra talar illa om TheseusSom Phaedra ser det utg?r Theseus det st?rsta hindret f?r hennes och styvsonens f?rh?llande. Theseus ?r inte bara hennes man utan ocks? Hippolytus far. Men, s?ger Phaedra, Hippolytus g?r fel val om han avst?r henne med omtanke om sin far. I raderna 111-122 f?rtalar Phaedra sin make. Hippolytus beh?ver inte bry sig om sin far, s?ger hon, f?r fadern har aldrig brytt sig om sin son. Theseus f?redrar v?nnen Pirithous framf?r honom, ja framf?r dem b?da. Theseus ?r rentav en samvetsl?s m?nniska: han har ?vergivit Phaedras syster Ariadne och d?dat hennes halvbror Minotaurus. (Att dessa omst?ndigheter faktiskt ?r f?ruts?ttningar f?r Phaedras gifterm?l med Theseus tycks inte falla henne in.) Theseus framst?lls s?ledes som en obarmh?rtig m?nniska och oengagerad fader. Phaedra anklagar honom ocks? f?r att ha d?dat Hippolytus mor Hippolyte. Eftersom han har en s?dan meritlista finns det ingen anledning f?r Hippolytus att avst? fr?n ?ktenskapsbrott f?r hans skull. Sonen sk?ndar inte faderns ?ktenskap, eftersom Theseus f?rskjuter sin son. Theseus har medvetet lurat Hippolytus p? kungakronan genom att undl?ta att gifta sig med Hippolyte. Som o?kta son har Hippolytus n?mligen ingen r?tt att g?ra anspr?k p? tronen. Genom att f?rtala sin ?kta make ser sig Phaedra kunna ge ett moraliskt argument till otrohet. Hippolytus har inget att sk?mmas ?ver, eftersom faderns f?rsyndelser ?r s? mycket v?rre.Oenone smutskastar HelenaHelena ?r nog den i samlingen som f?r flest okv?dingsord. Hon kallas paelex, ’konkubin’ (5:60), turpis amica, ’skamlig flickv?n’ (5:70), Tyndaris… fugitiva, ’Tyndareus rymling’ (5:91), superba, ’h?gmodig’ (5:92), raptam, ’bortr?vad’ (5:97), iuvenca, ”kossa” (5:117, 118 och 124) och adultera, ’?ktenskapsbryterska’ (5:125) av Oenone. Endast en g?ng kallas hon vid sitt r?tta namn (5:75). Det ?r som om Oenone inte vill ta hennes namn i sin mun: i det citerade stycket nedan skriver hon till exempel Lacaenam. Vad ordet iuvenca betr?ffar f?r det extra tyngd i och med att det ?r Paris egen syster Cassandra som gett Helena detta epitet. Oenone s?ger sig vara ?vertygad om att Helena kommer att svika igen. Hon har ju redan svikit Menelaus och har v?ldigt snabbt v?nt sin h?g fr?n den ene till den andre. Har man varit otrogen en g?ng kan man vara det igen:nec tibi, si sapias, fidam promitte Lacaenam, quae sit in amplexus tam cito uersa tuos.ut minor Atrides temerati foedera lecti clamat et externo laesus amore dolet,tu quoque clamabis. nulla reparabilis arte laesa pudicitia est; deperit illa semel.ardet amore tui? sic et Menelaon amauit. nunc iacet in uiduo credulus ille toro (5:99-106)(Ge upp tanken p? att spartanskan ?r trogen, om du ?r klok. T?nk p? hur kvickt det gick n?r hon v?nde sig till din famn. S?som den yngre Atreussonen beklagar och s?rjer sitt sk?ndade ?ktenskap, kr?nkt av sin frus k?rleksaff?r med en utomst?ende, s? kommer du ocks? att klaga. ?rbarhet som skadats kan aldrig repareras; den g?r under en g?ng f?r alla. Jas?, hon brinner av k?rlek till dig? S? ?lskade hon ?ven Menelaus. Nu ligger den godtrogne maken ensam i sin s?ng.)Helena ?r op?litlig och ombytlig – varf?r kan Paris inte f?rst? det? Quintilianus kallar detta ex uno ad plura (unde est ’quod semel, et saepius’), fr?n ett till m?nga. Det som h?nt en g?ng kan h?nda m?nga g?nger. Oenone intar rollen som den kloka parten, den som f?rmanar n?gon som inte f?rst?r sitt b?sta. Oenone har redan sett hur det hela kommer att sluta, s? om Paris ?r klok b?r han inse att relationen inte kommer att h?lla. Men han ?r inte klok; orden si sapias l?ter ironin skymta fram. Passionen har f?tt Paris att tappa huvudet. F?rnumstigt men v?ltaligt talar Oenone om f?r honom hur det f?rh?ller sig med ?rbarheten. V?l skadad kan den aldrig lagas. Hon n?mner Theseus bortr?vande av Helena och menar att Helena knappast kunnat beh?lla sin jungfrudom, s? ung och lysten efter henne som Theseus var (5:127-129). Argumentationen haltar n?r hon senare tar upp att hon sj?lv f?rlorat sin oskuld till Apollo (5:139-144). Skillnaden, f?rsvarar hon sig med, ligger i att hon sj?lv blev v?ldtagen, medan Helena ju visat att hon frivilligt f?ljer med andra karlar. En t?nkt inv?ndning fr?n Paris ?r underf?rst?dd i den retoriska fr?gan ardet amore tui?, en inv?ndning som Oenone g?r sig lustig ?ver. Paris ?r lika godtrogen som Menelaus om han tror att man kan bygga sitt liv p? den sortens passion, menar Oenone. Helena ?r op?litlig – och det ?r Paris ocks?! Vad ?r det som s?ger att han kommer att h?lla fast vid sin kvinna den h?r g?ngen? Han ?r mer flyktig ?n torra l?v som virvlar f?r vinden (5:75, 109-110). Hans moral ?r f?rd?rvad och hans rykte f?rst?rt:nunc tibi conueniunt, quae te per aperta sequantur aequora, legitimos destituantque uiros (5:77-78)(S?dana kvinnor som l?mnar sina ?kta m?n f?r att f?lja dig ?ver ?ppet hav – de passar dig nu.)Ordet conueniunt ?r dubbeltydigt: antingen vill Oenone s?ga att Paris f?tt smak f?r ?ktenskaps-bryterskor eller att det ?r den sortens kvinnor som nu passar honom, eftersom han sj?lv ?r en svikare. I stridens hetta tar man g?rna till ?verdrifter och Oenones anv?ndning av plural i sammanhanget ?r en s?dan ?verdrift, en hyperbol. Paris tar med sig en gift kvinna ?ver havet, men Oenone g?r honom till en person som roar sig med andras kvinnor. Apollodorus n?mner att Oenone l?rt sig konsten att sia. Det ?r oklart om Ovidius f?ljer denna tradition, men om det ?r s? f?r Oenones profetior extra tyngd, f?rutsatt att Paris s?tter tilltro till dem. Cassandras f?rm?ga att se in i framtiden ?r d?remot mer k?nd. Enligt Oenone skall Cassandra ha varnat henne f?r Helena. Oenone l?ter henne utbrista:Graia iuuenca uenit, quae te patriamque domumque Perdat! io prohibe: Graia iuuenca uenit!Dum licet, obscenam ponto demergite puppim! Heu, quantum Phrygii sanguinis illa uehit! (5:117-120)(En grekisk kossa kommer som kan f?rd?rva s?v?l dig som ditt hem och ditt land! Hindra det! En grekisk kossa kommer! S?nk det vidriga fartyget i havet medan det ?r m?jligt! Hu, s? mycket frygiskt blod hon drar med sig!)Paris borde t?nka p? att ett f?rh?llande med Helena inneb?r fara f?r honom sj?lv och hans land. Ett liv med Oenone ?r s? mycket s?krare:denique tutus amor meus est; ibi nulla parantur bella, nec ultrices aduehit unda rates.Tyndaris infestis fugitiua reposcitur armis; hac uenit in thalamos dote superba tuos (5:89-92)(Allts?: min k?rlek inneb?r trygghet. D?r rustas inte till krig och inte heller kommer n?gon v?g med fiendeflottor som vill h?mnas. Tyndareus rymling ?terkr?vs av fientliga styrkor; med denna hemgift kommer den ?vermodiga kvinnan till din bruds?ng.)Att Helena medf?r krig ?r allts? n?got som Oenone vet. Hon har h?rt att grekerna samlar sina arméer f?r att ?terkr?va ’Tyndareus rymling’, Helena. Det klokaste Paris kan g?ra ?r att g? tillbaka till sin r?ttm?tiga fru Oenone, som inte s?tter allt p? spel utan erbjuder ett fridfullt liv i trygghet. Hon upprepar detta i slutet av sitt brev: non ego cum Danais arma cruenta fero,sed tua sum tecumque fui puerilibus annis (5:156-157)(Jag f?r inte blodiga krig eller greker med mig, utan jag ?r din och jag har varit din sedan unga ?r.)Hypsipyle svartm?lar MedeaHypsipyle har n?tts av ryktet att Jason har en ?lskarinna: barbara narratur uenisse uenefica tecum, in mihi promissi parte recepta tori (6:19-20).(Det ber?ttas att en utl?ndsk h?xa har kommit med dig och f?tt min del av den ?ktenskapliga b?dd som utlovats mig.) Hypsipyle skildrar ing?ende hur hon reagerat i f?rtvivlan n?r hon trott att Jason var d?d och hur hon sedan lugnat sig n?r hon f?rs?krat sig om motsatsen (6:25-38). Hypsipyle st?ller sina egenskaper i kontrast till Jasons nya op?litliga ?lskarinna. Denna barbara venefica och barbara paelex (6:81) ?r en ?ktenskapsbryterska som skaml?st har tagit en gift man och smutsat ned ett rent ?ktenskap (6:133-134). Hon har f?rr?tt sin far och ?vergivit sitt land – sj?lv har Hypsipyle r?ddat sin far undan mord och stannat kvar p? sin ? (6:135-136). Hypsipyle har fruktat att Jasons far skulle v?lja en grekisk brud ?t honom – men det h?r? En utl?ndsk hora, en giftblanderska, en h?xa! Jason f?rnedrar sig. Hypsipyle har aldrig tr?ffat Medea; hon g?r bara p? h?rs?gen. Hon p?st?r att Jasons f?r?ldrar inte tycker om sin blivande sv?rdotter (6:105-106), n?got som hon antagligen inte har n?gon aning om. Hon verkar dock ?vertygande, n?r hon ber honom att sj?lv fr?ga sin mor om hennes ?sikt. Medea saknar sk?nhet och f?rtj?nster, s?ger Hypsipyle; det enda Medea beh?rskar ?r trollkonst:nec facie meritisque placet, sed carmina nouit diraque cantata pabula falce metit.illa reluctantem cursu deducere lunam nititur et tenebris abdere solis equos;illa refrenat aquas obliquaque flumina sistit; illa loco siluas uiuaque saxa movet.per tumulos errat passis discincta capillis certaque de tepidis colligit ossa rogis.deuouet absentes simulacraque cerea figit et miserum tenuis in iecur urget acus,et quae nescierim melius. male quaeritur herbis moribus et forma conciliandus amor.hanc potes amplecti thalamoque relictus in uno impauidus somno nocte silente frui? (6:83-96)(Hon f?rtjusar varken med sk?nhet eller goda egenskaper, men trollkonst kan hon och samlar fasansfulla ?rter med sin f?rh?xade sk?ra. Hon f?rs?ker f? den motstr?viga m?nen att avvika fr?n sin bana, och solens h?stspann vill hon d?lja i skuggor. Hon kuvar haven och hejdar slingrande floder; hon flyttar skogar och stenblock fr?n sin plats. Ov?rdad i sitt l?ssl?ppta h?r irrar hon ?ver gravar och samlar s?rskilda ben fr?n ?nnu ljumma likb?l. Hon f?rtrollar m?nniskor i deras fr?nvaro, g?r avbilder av dem i vax, vilka hon sedan genomborrar; en fin n?l sticker hon genom en stackars lever. Hon g?r ?nnu mer som jag helst inte skulle vilja k?nna till. K?rlek vinns inte genom trolldoms?rter; k?rlek m?ste v?ckas av personlighet och sk?nhet. Kan du verkligen omfamna henne? Kan du vara ensam med henne i samma s?ng utan att vara r?dd och sova tryggt i den tysta natten?)Medea ?r en ot?ck och farlig h?xa med ?verm?nskliga krafter som hon anv?nder p? m?nniskor. Vad ?nnu v?rre ?r: Medea har styckat sin bror och spridit hans kroppsdelar ?ver havet. ?r det en s?dan kvinna han vill introducera sina barn f?r? F?r inte tror han v?l att hon skulle skona de tvillingar Hypsipyle f?tt ?t Jason (6:129-130)? Hypsipyle anv?nder h?r ett exemplum, hon utnyttjar n?got som h?nt f?r att ?vertyga om Medeas farlighet. Hon anv?nder det ex minoribus ad maiora, dvs det som har h?nt ?r ont nog, men det kommer att bli mycket v?rre d? det drabbar deras egna barn. Hypsipyle anv?nder sina b?da barn som vapen, vilket vi ocks? senare kommer att se hennes rival Medea g?ra. Den som k?nner myten vet att Hypsipyles kritik mot Medea i stor utstr?ckning ?r befogad. Men det ?r inte utan att man kan tycka att Hypsipyle kastar sten i glashus. Hypsipyles historia ?r blodig. Kvinnorna p? hennes ? Lemnos har gjort liknande bestialiska ting med sina m?n. Hypsipyle undviker inte att n?mna detta, men f?rsvarar sig med att m?nnen hade sig sj?lva att skylla. De hade ?samkat sina hustrur sm?rta genom att bedra dem med andra kvinnor och hade d?rf?r gjort sig f?rtj?nta av sina straff. Hypsipyle f?rs?ker f? Jason att f?rst? att han blivit sn?rjd av Medea genom trollkonst. Det ?r ocks? Medea som tar ?t sig ?ran f?r hans storverk i Kolchis, menar hon. Folk kommer d?rf?r att tro att de bara ?r trollerier (6:99-104). Hypsipyle avslutar sitt brev med att skicka med en f?reb?dande f?rbannelse ?ver Medea att hon m? ?verges, mista sina barn och tvingas fly.Paris h?nar Menelaus och hans f?rf?derDet ?r inte vem som helst Paris g?r l?je av. Menelaus ?r kung av Sparta, en av grekernas fr?msta m?n. Till p? k?pet ?r Menelaus gift med v?rldens vackraste kvinna, som nu Paris har f?r avsikt att enlevera. Sj?lv ?r Paris en uppkomling, en herde som f?rst i vuxen ?lder blivit viss om sin kungliga h?rkomst. Kanske har den nyvunna ?ran gjort honom uppbl?st, som Oenone vill h?vda, och gjort att han v?gar m?ta sig med Menelaus. Helena skall se, att vid en j?mf?relse mellan Paris och Menelaus, kommer Paris att dra det l?ngsta str?et. Paris ?r b?de snyggare och yngre (16:205-206); han har mer mod och ?r mer stridsduglig (16.357-358). Menelaus ?r en man utan hj?rta (sine pectore) som inte f?rm?r uppskatta sin fru. Varf?r har han annars l?mnat honom och Helena ensamma (16:307-308)? Paris kallar kungen av Sparta iste rusticus, ’den d?r t?nten’ (16:222). Det neds?ttande uttrycket s?gs i samband med att Paris ser Helena och Menelaus tillsammans. I den situationen verkar han inte vilja skriva Menelaus namn, utan v?ljer att ben?mna honom med ett sj?lvst?ndigt ille tre g?nger (16:215, 227, 242), ett s?tt att visa f?rakt. Menelaus m? vara kung, men n?gon sl?kt att skryta med har han inte: non dabimus certe socerum tibi clara fugantem lumina, qui trepidos a dape uertat equos;nec Priamo pater est soceri de caede cruentus et qui Myrtoas crimine signat aquas;nec proauo Stygia nostro captantur in unda poma nec in mediis quaeritur umor aquis (16:207-212).(Jag kommer helt visst inte att ge dig en sv?rfar som sl?r det klara ljuset p? flykten och som v?nder h?star som skr?mts av m?ltiden. Inte heller har Priamus en far som ?r blodig av mordet p? sin sv?rfar, som ger namn ?t Myrtoiska havet genom det brottet. Inte heller f?ngar min f?rfader frukt i floden Styx eller s?ker v?tska i dess vatten.)Paris smutskastar sin rivals sl?kt ? det gr?vsta. Paris vaskar fram de vidrigaste ?gonblicken ur Pelops?ttens historia. Hans kryptiska antydningar tarvar dock en f?rklaring: N?r Atreus, Menelaus far, uppt?ckte att hans fru hade ett f?rh?llande med hans bror, h?mnades han p? det mest fruktansv?rda s?tt man kan t?nka sig: han l?t d?da sina brorsbarn, bj?d sin bror, som var ovetande om det hemska d?det, p? kalas och serverade r?tter tillagade av barnens k?tt. Solguden v?nde d? sitt h?stspann i fasa. Menelaus farfar, Pelops, ville vinna prinsessan Hippodamia. Hennes far, kung Oenomaus, hade lovat henne till den som kunde besegra honom i en kappk?rning. Pelops l?t kusken Myrtilus preparera kungens vagnshjul, s? att vagnen for av banan och kungen dog. D?refter d?dade Pelops Myrtilus och kastade honom i havet, som fick namnet Myrtoiska havet. Det finns allts? flera orsaker till att Paris anser Menelaus vara ov?rdig, indignus, sin fru (16:215-216). Acontius f?rtalar Cydippes f?stmanI hela fyrtio verser ondg?r sig Acontius ?ver den man som Cydippe skall gifta sig med. Han har helt of?rtj?nt – utan att Acontius f?rklarar varf?r – intagit platsen vid den sjukas b?dd, den plats som f?rst?s borde vara ?gnad Acontius. F?stmannen, som inte n?mns vid namn – antagligen eftersom Acontius inte vet hans namn – ?r inuisus superis cum superisque mihi (’avskydd av de h?gste, d?rj?mte av mig’, 20.138). Acontius s?ger sig allts? avsky en man som han inte k?nner – och till?gger dessutom att gudarna delar hans avsky. Han f?raktar f?stmannen i hans egenskap av Cydippes tillt?nkte make. I sj?lva verket avskyr Acontius det faktum att han inte f?r gifta sig med den han ?lskar. Acontius har en tendens att ?verdriva och att p?st? saker han inte har fog f?r. Han kan rimligtvis inte veta att f?stmannen ?r f?rhatlig f?r gudarna, men han p?st?r det ?nd?. Vem har till?tit denne man s?dana f?rm?ner? undrar Acontius och v?nder sedan tilltalet direkt till den ok?nde rivalen: tu petis ex tuto, grauior mihi morte repulsa est idque ego iam, quod tu forsan amabis, amo.si tibi iustitiae, si recti cura fuisset, cedere debueras ignibus ipse meis (20:167-170)(Du friar helt utan risk; f?r mig ?r ett avslag v?rre ?n d?den. Dessutom ?lskar jag redan den som du kanske kommer att ?lska. Om du hade brytt dig om r?tt och r?ttvisa, borde du frivilligt ha givit upp f?r min passion.)Acontius bygger sin kritik mot f?stmannen p? l?sa antaganden. Vad vet Acontius om f?stmannens motiv? Acontius g?r s? l?ngt att han till och med beskyller honom f?r att vara orsak till att Cydippe ligger sjuk (20:173). Acontius kan inte bortse fr?n att avtal f?religger mellan det blivande brudparets familjer. Men, f?rklarar han, eftersom f?stmannen har ett avtal med Cydippes far, medan Acontius har ett med Cydippe sj?lv, m?ste det vara det sistn?mnda som g?ller. Det ?r ju Cydippe som ?r objektet f?r k?rleken och inte fadern. Dessutom v?ger ett l?fte avlagt inf?r gudar tyngre ?n ett som avlagts inf?r m?nniskor (20:155-160). Att f?stmannen har kommit in i bilden tidigare diskuteras inte.2.4.2 Sammanfattning: l?mna andra utanf?rMotsatsen till lovtalet (se 3.3.2) ?r vituperatio, n?r man g?r in f?r att klandra n?gon. H?r kan familjens ringa b?rd vara till nackdel. I v?r brevsamling ?r de flesta av h?g b?rd, men d? ?r det vanligt att i st?llet kritisera familjens depraverade moral. H?r finns en tredje part inblandad som utg?r ett hinder eller ett hot mot den ?nskade parrelationen, ett ov?lkommet inslag som st?r ordningen. Man vill f? denna person att framst? i s? d?lig dager som m?jligt. Phaedra ?r den enda som talar illa om sin nuvarande partner. De ?vriga f?rtalar sina rivaler. Phaedra f?rtalar Theseus f?r att f? Hippolytus att sl?ppa eventuella moraliska f?rbeh?ll. Hypsipyle, Oenone och Paris j?mf?r sig d?remot sj?lva med sin rivaler, till f?rdel f?r dem sj?lva. Quintilianus kallar det senare f?r adposita vel comparativa, d?r man skiljer det b?ttre fr?n det s?mre, det h?gre fr?n det l?gre etc. Ett liv med Hypsipyle skulle f?r Jason bli mycket tryggare ?n ett liv med Medea: Hypsipyle har enligt egen utsago tagit ansvar f?r sitt land och sin far, till skillnad fr?n Medea som ?vergivit sitt land och sin familj. Oenone betonar trygghetsaspekten. Oenene ?r p?litlig, Helena op?litlig. Oenone anf?r ocks? konsekvensargument. Hon varnar Paris f?r att konsekvenserna av f?rh?llandet med Helena kommer att bli att Helena bedrar honom samt att Menelaus startar ett krig mot honom. Paris ? andra sidan uppmanar Helena att just l?mna det trygga f?r det otrygga och en sp?nnande tillvaro med honom. Paris s?ger sig b?de vara yngre och snyggare ?n Menelaus, som han kallar en t?nt med en moraliskt f?rd?rvlig sl?kt. Acontius talar illa om en man som han inte k?nner eller ens vet namnet p?. ?nd? h?vdar han med best?mdhet att denne f?stman ?r of?rtj?nt av Cydippe. Acontius argumentation f?ljer sina egna lagar. Acontius liksom Oenone och Hypsipyle grundar sin kritik p? rykten och tenderar d?rf?r att ?verdriva. Ansvarsl?shet ?r en egenskap som dessa kritiker f?renas i att lyfta fram. Theseus sviker sina faderliga plikter gentemot Hippolytus, Helena g?r fr?n famn till famn, Medea ?r en broderm?rderska och Menelaus l?mnar sin hustru vind f?r v?g. Acontius erk?nner att Cydippes ok?nde friare faktiskt vakar vid sin f?stm?s sjuks?ng, men ifr?gas?tter starkt hans r?tt att vara d?r. 2.5 Kom och ?lska mig – det h?r kan jag erbjuda! 2.5.1 Briseis, Phaedra, Hypsipyle, Dido, Sappho, Paris och Acontius lockar sina ?lskade.Briseis frestar med sin n?rvaroDet ?r inte alltid l?tt att f?lja med i Ovidius ber?ttartekniska sv?ngar. Inte s?llan l?ter han diktjaget v?nda sig fr?n sin adressat till n?gon annan. Efter entr?gna b?ner riktade till Achilles apostroferar Briseis pl?tsligt danaerna, grekerna. Hon har n?mligen kommit p? att det inte bara ?r hon som vill ?vertala Achilles till handling. Det ligger i grekernas intresse att f? honom att strida igen. Hon f?resl?r att de skall skicka henne som sitt s?ndebud f?r att ?vertala honom att g? ut i striden. Vid ?synen av henne kommer Achilles att mjukna och hon kommer samtidigt att uppn? sin ?nskan att tr?ffa honom igen:mittite me, Danai! dominum legata rogabo multaque mandatis oscula mixta feram.plus ego quam Phoenix, plus quam facundus Ulixes, plus ego quam Teucri, credite, frater agam.est aliquid, collum solitis tetigisse lacertis, praesentisque oculos admonuisse sinu. (3:127-132)(S?nd mig, danaer! Som ert s?ndebud skall jag tillfr?ga min herre och framb?ra m?nga kyssar tillsammans med mitt ?rende. Tro mig, jag kan ?stadkomma mer ?n Phoenix, mer ?n v?ltalige Odysseus, mer ?n Teucers bror. Medge att det ?r n?got visst att f? r?ra vid min nacke med vana armar och att ?ter f? se min barm.)Att anm?la sig som redskap i f?rhandlingen ?r givetvis en lysande idé fr?n Briseis sida. Hon tror sig med sin kvinnliga charm f? Achilles att sm?lta. Hon s?ger sig kunna f?rm? mer ?n den delegation som utsetts, best?ende av herrarna Phoenix, Odysseus och Aiax, tre av grekernas fr?msta m?n. Greppet att v?nda sig till Achilles landsm?n ?r naturligtvis bara poetisk retorik. I sj?lva verket ?r mottagaren hela tiden Achilles, och d?rf?r kan Briseis snabbt ?terg? till att tilltala honom i andra person. Hon bygger upp en scen f?r honom d?r hon frestar med sina kyssar och sj?lvs?kert erinrar om det ljuva i att f? smeka henne och njuta av hennes behag. Briseis anv?nder sin kvinnlighet som vapen. Genom den har hon makt ?ver grekernas fr?mste krigare.Phaedra f?rkl?r sig sj?lv i metaforerMed ett spr?k laddat av metaforer talar Phaedra om vad Hippolytus kommer att f?:tu nova servatae carpes libamina famae, et pariter nostrum fiet uterque nocens.est aliquid, plenis pomaria carpere ramis, et tenui primam delegere ungue rosam. (4:27-30)(Du kommer att f? rycka ?t dig och njuta av det f?rstlingsoffer som jag sparat. P? s? s?tt kommer var och en av oss att vara lika skyldiga. Det ?r n?got visst att plocka frukt fr?n nedtyngda grenar och att med varsam hand bryta av den f?rsta rosen.)Metaforerna g?r raderna sv?r?versatta. Ordet libamina (4:27) betyder ’dryckesoffer’ eller ’f?rstlingsoffer’. I sammanhanget borde detta kunna tolkas som en symbol f?r Phaedras p?st?dda jungfrudom, servatae… famae. Enligt OLD har ordet den metaforiska betydelsen the first enjoyment of a thing. H?nvisning g?rs till just v?r citerade rad. Vad det handlar om ?r att Phaedra (?terigen) vill framst? som lika ung och oerfaren som den hon ?lskar. I de f?reg?ende raderna har hon f?rklarat att det ?r f?rst nu, i mogen ?lder som k?rleken har kommit till henne. D?rf?r ?r hennes hj?rta fortfarande oerfaret, rude pectus (4:23). Sj?lsligen ?r hon fortfarande oskuld eftersom hon tidigare inte upplevt ?kta k?rlek. Hennes erfarenhet ger henne ocks? omd?me att avg?ra detta. Det l?ter en smula mots?gelsefullt. Ahlbergs lexikon f?resl?r ocks? ?vers?ttningen ’f?rstling[sprov]’ f?r libamina men skriver ocks? att uttrycket libamina alcis rei carpere betyder att ’g?ra en sak avbr?ck’, vilket ger en negativ klang som inte tycks passa in i kontexten. ? andra sidan passar det v?l in med den f?ljande raden, d?r Phaedra just talar om att skada. Men varf?r talar Phaedra ?verhuvudtaget om att de ?r skyldiga (nocens) n?r hon vid upprepade tillf?llen talar om f?r Hippolytus att det inte ?r n?gon fara och att de inte beg?r n?got fel? Kanske ?r det h?r ett s?tt att skapa sp?nning, att locka med n?got farligt men ljuvt. I en annan metafor erbjuder hon styvsonen att plocka frukt fr?n nedtyngda grenar och att bryta av den f?rsta rosen (4:29-30). Hon ?r allts? ett tr?d som dignar av h?rliga frukter att njuta. Hennes erfarenhet och ?lder g?r henne mogen och s?ker i sin sexualitet. Samtidigt s?ger hon sig vara en oplockad ros. Phaedra spelar allts? hela tiden p? ?ldersskillnaden mellan henne och Hippolytus. N?r det ?r en f?rdel f?r henne att vara ?ldre och erfaren utnyttjar hon det: hon vill bli hans l?rarinna i k?rlekens konster. Men f?r att han inte skall skr?mmas av hennes ?lder po?ngterar hon att hon i hj?rtat ?r lika oerfaren som han. Vid tre tillf?llen i ovan citerade stycke anv?nder Phaedra verb som betyder ’plocka’. Palmer f?redrar capies i st?llet f?r carpes i rad 27. ?ven med det ordvalet blir andemeningen att Hippolytus skall ta hennes oskuld. F?r att variera ordvalet och f? med betydelsen av att skada har jag valt att ?vers?tta carpes med ’du kommer att f? rycka ?t dig och njuta av’. Jag tror att det ?r den dubbla effekten av ordet som Ovidius vill ha fram. Ordet delegere borde vara deligere, vilket ocks? f?rekommer i ett par manuskript. Hur som helst ?r valet av verb gjort med omsorg: Hippolytus skall k?nna att bordet ?r dukat. Det ?r upplagt f?r honom att komma och plocka ?t sig det han vill. Phaedra bjuder p? dryck, frukt och blommor. Senare i dikten erbjuder Phaedra annat. Om Hippolytus skonar henne genom att stilla hennes l?ngtan, skall hon be till Venus att hela Kreta skall tj?na honom. Fr?gan ?r om det h?r ?r ett erbjudande som hon kan f?rverkliga. Nog f?r att Phaedra har makt i egenskap av drottning, men gudarnas vilja kan hon inte styra. Det ?r ocks? f?ga troligt att hennes landsm?n p? Kreta skulle acceptera att hon hade ett f?rh?llande med sin styvson. Det skulle bara ytterligare fl?cka ned den minoiska familjens rykte. Phaedra erbjuder sig ocks? att Diana (agilis dea, 4:169) skall bist? honom i jakten och att nymfer skall omge honom i skogen. Avslutningen ?r n?got m?rklig:sic tibi dent Nymphae, quamvis odisse puellas diceris, arentem quae levet unda sitim! (4:173-174)(Nymfer m? ge dig vatten som kan lindra uttorkande t?rst – ?ven om det s?gs att du avskyr flickor!)I en bisats antyder Phaedra s?ledes att Hippolytus kanske inte ?r intresserad av flickor. Vilket antiklimax! Hon har inte bara styvmoderskapet emot sig; han bryr sig ?verhuvudtaget inte om flickor. Enligt myten avlade Hippolytus kyskhetsl?fte ?t Diana, och Apollodorus skriver att han avskydde kvinnor. I Phaedras medvetande finns allts? hela tiden tanken att all hennes anstr?ngning kan vara f?rg?ves. Projektet kan vara l?nl?st fr?n b?rjan till slut. Hypsipyle lockar med hela sin ?F?r att Jason skall komma tillbaka frestar Hypsipyle med hela det b?rdiga Lemnos. Han skall ?ven f? drottningen av Lemnos sj?lv, inte att f?rgl?mma. Vad han ocks? f?r p? k?pet ?r sina tv? barn, ett tvillingpar. Att Hypsipyle blivit mor till deras gemensamma barn f?rtiger hon l?nge; f?rst i rad 119 sl?pper hon bomben. Barnen ?r lika honom, s?ger hon, s? han beh?ver inte tvivla p? faderskapet. Det enda de inte har ?rvt efter honom ?r ovanan att ljuga! Om det kan fresta Jason, har Hypsipyle en imponerande stamtavla att skryta med. Thoas ?r hennes far, Minus hennes morfar och sj?lvaste Bacchus hennes farfar. Hypsipyle sj?lv tycks dock m?ttligt imponerad och antyder snarare att det ?r Jason som lockas av den sortens sl?ktband, ?relysten som han ?r.Dido ?verl?ter KarthagoTrots de sk?nker Aeneas f?tt s?ger han att han skall resa. Dido blir f?rtvivlad. Med retoriska fr?gor f?rs?ker hon ?vertyga Aeneas om att han inte kan f? det b?ttre n?gon annanstans:nec noua Carthago nec te surgentia tangunt moenia nec sceptro tradita summa tuo? facta fugis, facienda petis; quaerenda per orbem altera, quaesita est altera terra tibi.ut terram inuenias, quis eam tibi tradet habendam? quis sua non notis arua tenenda dabit? scilicet alter amor tibi restat et altera Dido, quamque iterum fallas, altera danda fides. (7:11-18)(Bryr du dig inte om det nya Karthago, murarna som reser sig eller att allt ?verl?mnats ?t dig att styra? Du flyr det som redan har skapats och du s?ker det som m?ste skapas. Du m?ste s?ka ?ver hela v?rlden efter ett land n?r du redan har vunnit ett annat. N?r du s? hittar ett land, vem skall ?verl?ta det ?t dig? Vem skall uppl?ta sina ?krar till ok?nda m?nniskor? Det finns f?rst?s en annan k?rlek f?r dig och en annan Dido som du p? nytt skall lura, ett annat l?fte som skall avges.)Didos fr?msta argument f?r att f? Aeneas att stanna ?r att han vet vad han f?r. Dido har byggt upp sitt eget rike, en ung, m?ktig och v?xande stad, som hon g?rna ?verl?mnar ?t honom. Om han sj?lv har s?dana ambitioner kommer det att ta l?ng tid f?r honom att f?rverkliga dem. F?rst m?ste han g?ra en farofylld resa, sedan m?ste han hitta ett l?mpligt st?lle att grunda en stad och se till att han f?r lov att g?ra det. D?rtill kommer byggandet av en stad som tar l?ng tid. Han har redan irrat omkring i sju l?nga ?r. Hos Dido kan han f? en trygg tillvaro som en m?ktig man (7:19-20, 146-150). Aeneas p?st?r att han reser p? gudomlig befallning. Men, undrar Dido, ?r det d? under den gudens ledning som han har varit utsatt f?r s?dana vilda stormar (7:141-142)? Han g?r b?ttre i att stanna, gifta sig med henne och motta landets rikedomar (7:149-152).Sappho har diktens g?vaSapphos f?ruts?ttningar f?r att f? beh?lla sin unge ?lskare Phaon ?r inte s?rskilt lovande. Hon ?r f?rmodligen betydligt ?ldre och hon g?r ingen hemlighet av sitt f?rflutna som homosexuell (15:15-19). Hon skriver ocks? att hennes utseende talar till hennes nackdel: naturen har undl?tit att f?rl?na henne sk?nhet, hon ?r kortvuxen och har m?rk hy. Men, konstaterar hon, Perseus ?lskade den m?rkhyade egyptiska prinsessan Andromeda. Och nog parar sig vita duvor med f?rgade (15:31-36)! Hon f?rs?ker allts? att v?nda sina brister till sin f?rdel. Sappho kan inte vara Phaon j?mb?rdig i sk?nhet, eftersom han ?r som en gud, som en Apollo eller Bacchus. Apollo ?lskade Daphne och Bacchus ?ktade Ariadne, b?da sk?na kvinnor, men – de kunde inget om lyrik (15:23-26)! Sappho d?remot ?r vida ber?md f?r sin diktkonst och ?vertr?ffar till och med Alcaeus. Denna g?va uppv?ger bristen p? sk?nhet (15:27-32). Sj?lv har hon f?rtrollats av Phaon och ber?mmer honom enkom f?r detta (se ?ven 3.3.2), men n?r det g?ller henne sj?lv ber hon Phaon att bortse fr?n det yttre och ta h?nsyn till den intellektuella kapaciteten. Paris sp?r ett kungligt mottagande i TrojaParis skryter om sitt Troja, som Helena skall f? ?ran att se om hon blir hans maka. Hon skall f? se or?kneliga st?der, gyllene hus och tempel som anst?r gudar. Trojas kvinnor kommer att tr?ngas f?r att f? se henne (16:179-186). S?som en m?ktig drottning, ingens regina, skall hon g? genom Trojas st?der och beundras av alla. Folket kommer att tro att en gudom stigit ned till jorden. G?vor kommer hon att f? i m?ngd av Paris familj, men ocks? av hela Troja. Men detta ?r ?nd? bara en liten del av det som Helena kommer att f? (16: 333-340). Icke att f?rgl?mma skall Helena f? Paris sj?lv, en ynnest som m?nga andra vill ha (16:93-94). Paris beskriver sig sj?lv som en kraftkarl och atlet. Redan som mycket ung (paene puer) ?terf?rde han stulen boskap och slog ihj?l tjuvarna. Han var ocks? en m?stare i idrott och segrade ?ver framst?ende idrottsm?n. Dessutom ?r han en mycket skicklig skytt (16:359-364). F?r Paris ?r det viktigt att visa att han har status, att han ?r v?rd Helena. Det lyser dock igenom att Paris har komplex f?r sin bakgrund, ?ven om han f?rs?ker d?lja det. Han betonar att han ?r h?g?ttad, n?got som m?rktes redan d? han var herde:forma uigorque animi, quamuis de plebe videbar, indicium tectae nobilitatis erat. (16:51-52)(?ven om jag togs f?r en vanlig man, var min sk?nhet och min tankes sp?nst tecken p? den h?ga b?rd som dolts f?r mig.)Paris m?ste ocks? ?vertyga Helena att han ?r v?rd henne, trots att han ?r trojan. Grekerna l?r n?mligen ha sett ner p? trojanerna och gjort sig lustiga ?ver dem. I tre hexameterverser som inleds med phryx, ’frygier’, ’trojan’, ger Paris tre exempel p? framst?ende trojaner: Ganymedes, Tithonus och Anchises. Ganymedes serverar nu gudarna, Tithonus blev gem?l ?t Aurora och Anchises blev sj?lvaste Venus ?lskare (16:199-204). Paris kan ocks? skryta med en f?rn?m sl?kt. Bland anf?der och anm?drar finns en plejad samt ingen mindre ?n Juppiter. Paris far Priamus ?r kung och styr ?ver Asien, ett land med n?rmast om?tbar yta och en sk?nhet som ?vertr?ffar andra l?nders (16:175-178).Acontius Acontius vet att hans flicka ?r negativt inst?lld till honom (20:67-94). D?rf?r ?r det s?rskilt viktigt f?r honom att tala om vad han har att erbjuda. Dessv?rre verkar det inte vara s? mycket. Det ?r som om han vill undvika ?mnet, men inser att han m?ste n?mna det. F?ljande rader kommer p? slutet: nec, si generosa probatis nomina, despectis arguor ortus auis.sunt et opes nobis, sunt et sine crimine mores, amplius utque nihil, me tibi iungit Amor.appeteres talem uel non iurata maritum (20: 223-227)(Om ni bryr er om namn med anor kan jag inte anklagas f?r att komma fr?n en f?raktad sl?kt. Jag har tillg?ngar och ett fl?ckfritt leverne. Men vad som ?vertr?ffar allt ?r att k?rleken binder mig till dig. Du skulle vilja ha en s?dan man ?ven om du inte vore svuren till honom.)Acontius tycks h?r v?nda sig till hela Cydippes familj, eftersom han talar i andra person plural. Kenney menar att den f?rsta meningens negation ?r litotetisk, att Acontius i sj?lva verket skryter. Jag ser det snarare som att han f?rs?ker d?lja sin bakgrund. Visserligen ?r han en enkel man och kan inte, som flera andra brevskrivare i samlingen, rada upp k?nda och m?ktiga personer, men han utvecklar ?verhuvudtaget inte talet om sin sl?kt. N?r Acontius s? beskriver sitt liv som sine crimine ?r det kanske dags att ifr?gas?tta hans omd?me. Det han h?ller p? med n?r han f?rf?ljer Cydippe ?r knappast anst?ndigt. N?r han inte har s? mycket att komma med blir i st?llet k?rleken det starkaste argumentet han har (som i sin tur h?lls uppe av l?ftet till Diana). K?rleken ?vertr?ffar allt, skriver han, men det blir snarare en undanflykt fr?n det han inte vill skriva.2.5.2 Sammanfattning: det h?r kan jag erbjudaPhaedra och Sappho har oddsen mot sig. De ?r medvetna om att de troligen inte framst?r som s?rskilt attraktiva i den andres ?gon, ?tminstone inte f?r en l?ngvarig relation. Men i st?llet f?r att ge upp kampen f?rs?ker de peka p? s?dant som talar till deras f?rdel och f?rs?ker till och med v?nda sina brister till sin f?rdel. Phaedras ?lder ger henne erfarenhet, Sapphos brist p? sk?nhet uppv?gs av hennes talang. Medan Sappho framh?ver sin intellektuella f?rm?ga, lockar Phaedra snarare med sin erotiska f?rm?ga. Hon vill fresta Hippolytus att pr?va n?got nytt och sp?nnande. Briseis lockar ocks? med sin kropp och anv?nder Achilles minne av hennes ber?ringar f?r att f? honom att l?ngta efter henne. Hypsipyle och Dido uppvisar en storsint generositet d? de erbjuder sina riken. De vet att Jason och Aeneas ?r ?relystna m?n som frestas av s?dan makt. ?ven Paris lockar med ?ra, men han skall f?rs?ka f?rf?ra en drottning som redan ?tnjuter ?ra. Han talar om vilket fantastiskt mottagande hon kommer att f? i Troja – ett argument som inte borde g? hem hos Helena som troligen redan ?r firad i sitt hemland. Om inte Helena ?r lika f?rblindad som Paris, borde hon r?kna ut att en enlevering av henne skulle resultera i raseri eller i alla fall skepsis – inte i ett mottagande med ?ppna armar. Paris f?rs?ker marknadsf?ra sig sj?lv och ?vertyga om sin manlighet. I likhet med Hypsipyle ?beropar han en f?rn?m stamtavla. N?gon som skulle kunna skryta om sina anor ?r Phaedra som ?r sondotter till Juppiter och Europa. Hon avst?r emellertid fr?n detta. Kanske vet hon att det inte skulle imponera p? Hippolytus. Tre av dem som erbjuder rikedomar och ?ra ?r drottningar. Acontius kan inte t?vla med dem. Han f?rs?ker s? l?nge som m?jligt undvika ?mnet, men h?vdar till sist k?rleken som det han kan erbjuda – och vad kan ?vertr?ffa det? 2.6 Kom och ?lska mig – jag ?lskar ju dig! 2.6.1 Penelope, Oenone, Dido, Sappho, Paris och Acontius f?rklarar sin k?rlek. Res est solliciti plena timoris amor: Penelopes omsorg och uth?llighetPenelope ber?ttar f?r Odysseus hur mycket hon har t?nkt p? honom och vilken k?rlek och oro hon k?nt. Hennes ?ngslan omfattar inte bara Odysseus utan ?ven hans kamrater. Hon har f?rest?llt sig scener i kriget. Hon k?nner till namn p? platser och p? Odysseus medkrigare och motst?ndare, konkreta detaljer som g?r att hennes f?rs?k att visa omsorg och k?rlek ter sig ?vertygande: res est solliciti plena timoris amor.in te fingebam uiolentos Troas ituros, nomine in Hectoreo pallida semper eram.siue quis Antilochum narrabat ab hoste reuictum, Antilochus nostri causa timoris erat;siue Menoetiaden falsis cecidisse sub armis, flebam successu posse carere dolos.sanguine Tlepolemus Lyciam tepefecerat hastam; Tlepolemi leto cura nouata mea est.denique, quisquis erat castris iugulatus Achiuis, frigidius glacie pectus amantis erat. (1:12-22)(K?rlek ?r n?got som ?r fullt av orolig ?ngslan. Jag f?rest?llde mig att v?ldsamma trojaner skulle anfalla dig, och jag bleknade alltid n?r jag h?rde Hectors namn. Om n?gon ber?ttade att Antilochus hade besegrats av fienden, var Antilochus orsak till min oro: om jag fick h?ra att Menoetius son hade fallit i l?nad rustning, gr?t jag ?ver att det listiga draget saknade framg?ng. N?r Tlepolemus hade v?rmt den lyciske kungens lans med sitt blod, f?rnyades min oro genom Tlepolemus d?d. Kort sagt: var och en som d?dades i det achaiska l?gret fick mitt – den ?lskandes – hj?rta att bli kallare ?n is.)L?gg m?rke till med vilken variation Ovidius l?ter Penelope uttrycka sin oro: solliciti (1:12), timoris (1:12,16), pallida (1:14), flebam (1:18), cura (1:20) och frigidus glacie pectus (1:22). Penelope ?nskar att kriget mot Troja aldrig hade brutit ut. Nu ?r kriget ?ver, men vad hj?lper det henne n?r hon inte f?r tr?ffa sin make? Hon l?ter Odysseus f?rst? att hennes l?ngtan och k?rlek varit konstant under hans fr?nvaro. Om han inte ?terkommer kommer hon att sakna honom under resten av sitt liv. (1:47-50). Sed tua sum tecumque fui puerilibus annis: Oenones trygga k?rlekTutus amor meus est (’Min k?rlek ?r s?ker’), s?ger Oenone och st?ller det i kontrast till Helenas riskfyllda k?rlek (5:89-90). Det ?r inte bara det att Paris riskerar att f? ett krig p? halsen; han riskerar ocks? att f?rlora Helena snart p? grund av hennes trol?shet. Oenone har d?remot alltid varit honom trogen, trots att hon kunde sagt ja till andra friare (5:133-152). Oenone ?lskar Paris s? mycket att hon inte vet vart hon skall ta v?gen. Om det funnes n?got botemedel f?r hennes k?rlek skulle hon tacksamt ta emot det, men hon vet att varken ?rter eller l?kekonstens gud kan hj?lpa henne. Endast Paris kan hj?lpa henne (5:149-154)! Hon ber honom att f?rbarma sig ?ver henne och avslutar sitt brev:sed tua sum tecumque fui puerilibus annis et tua, quod superest temporis, esse precor. (5:157-158)(Men jag ?r din och jag har varit din sedan unga ?r, och din ber jag att f? vara den tid som ?terst?r.)Oenone f?rs?ker allts? f?rm? Paris att v?lja tryggheten framf?r os?kerheten. Hos Oenone vet han vad han har och han kan lita p? att hon f?rblir hans f?r alltid. De har k?nt varandra sedan unga ?r och k?nner varandra utan och innan. Hennes k?rlek till honom ?r gr?nsl?s. Med sed tua sum s?ger Oenone att hon ?r hans trots hans snedsteg. Han skall veta att han ?r v?lkommen tillbaka. Oenone verkar ?rlig och uppriktig, men f?r den som ?r f?rtrogen med myten ?r den sista raden en blinkning till l?saren fr?n Ovidius. N?r Paris s?ras i Troja, reser han tillbaka till Ida f?r att f? hj?lp av den l?kekunniga Oenone. Men Oenone v?grar. Paris ?terv?nder till Troja, Oenone ?ngrar sig, men f?r sent. N?r hon kommer fram ?r Paris redan d?d. Uror: Didos eld Om Aeneas tror att han kan hitta en lika k?rleksfull kvinna n?gon annanstans, tror han fel. Dido ?lskar honom obeskrivligt. Dag som natt ?r hon uppslukad av honom: unde tibi, quae te sic amet, uxor erit?uror ut inducto ceratae sulpure taedae, ut pia fumosis addita tura focis.Aeneas oculis uigilantis semper inhaeret, Aeneam animo noxque quiesque refert. (7:22-26)(Varifr?n skall det komma en hustru komma som ?lskar dig som jag? Jag gl?der s?som facklor av vax och svavel, s?som helig r?kelse som lagts p? r?kiga offeraltare. Aeneas bild sitter alltid fast p? min n?thinna n?r jag ?r vaken, och n?r jag sover dr?mmer jag om honom.)Eldmetaforer f?r k?rlek ?r vanliga i poesi, inte minst hos Ovidius. Hos Dido f?r eldens f?rt?rande kraft en ?verordnad roll. De facklor som Dido talar om, taedae, ?r traditionella br?llopsfacklor, men bestrukna med vax ?r de snarare begravningsfacklor. Anspelningen p? d?d ?r typisk f?r Dido. I linje med detta g?r liknelsen med r?kelse. K?rleken g?r henne till n?got som m?ste offras. De passiva formerna ceratae och addita b?r noteras. Facklorna har bestrukits med vax och r?kelsen har lagts p? altaret. Dido har genom sin k?rlek tvingats v?lja d?den; hon sj?lv har lagts p? altaret. Liksom r?kelsen ?r hon pia, som ut?ver ’helig’ ?ven betyder ’plikttrogen’, ’trofast’. Trots sin k?rlek och trofasthet sl?ngs hon bort och f?rt?rs av sin egen eld. Ingenting annat ?n Aeneas finns f?r henne! St?ndigt finns han f?r hennes ?gon. F?r att g?ra det tydligt f?r Aeneas placerar hon hans namn f?rst i tv? rader efter varandra (7:25-26), som om hon verkligen smakade p? ordet. Sedan v?nder hon sig till h?gre makter:Parce, Venus, nurui, durumque amplectere fratrem, frater Amor; castris militet ille tuis!aut ego, quae coepi (neque enim dedignor), amorem, materiam curae praebeat ille meae! (7:31-34)(Skona din sv?rdotter, Venus, och omfamna den motstr?vige brodern, Amor: l?t honom tj?na i din armé! Eller l?t mig erbjuda den k?rlek som jag har b?rjat ge honom (och som jag inte sk?ms f?r) och m? han g?ra sig f?rtj?nt av min omsorg!)F?r en stund v?nder sig Dido bort fr?n Aeneas och talar om honom i tredje person. Den t?nkta mottagaren f?r hennes b?n ?r i st?llet Venus. Det kan verka som ett misslyckat grepp att v?nda sig fr?n den man vill ?vertala, men Dido ?r intelligent. Venus ?r visserligen k?rlekens gudinna och den naturliga att v?nda sig till vid k?rleksbekymmer, men hon ?r ocks? Aeneas mor, och det ?r i egenskap av sv?rdotter som Dido v?nder sig till henne. Dido vill inf?r Aeneas framst? som redan ingift i familjen. N?r Dido involverar sin sv?rmor och sin sv?ger Amor i k?rleksaff?ren ?r det inte l?ngre bara Aeneas val. Men om varken Dido eller k?rleksgudar/familjemedlemmar kan f? Aeneas att ?lska henne, kan Dido ?tminstone g? med p? en kompromiss: att Aeneas finns hos henne och l?ter sig bli ?lskad.Saepe torum repeto: Ariadnes s?ngN?r Theseus l?mnar ?n Naxos med sin bes?ttning l?mnar han ocks? sin sovande flickv?n Ariadne. Hon vaknar upp ensam p? en obebodd ?. Den s?ng eller b?dd som hon sover i p?minner henne om k?rleken hon erfarit. Hon v?nder sig till s?ngen och talar till den:saepe torum repeto, qui nos acceperat ambos, sed non acceptos exhibiturus eratet tua, quae possum, pro te uestigia tango strataque quae membris intepuere tuis.incumbo, lacrimisque toro manante profusis ‘pressimus’, exclamo, ‘te duo: redde duos!’ (10:51-56)(Ofta g?r jag tillbaka till s?ngen som mottog oss b?da, men som inte l?ngre skulle bereda plats f?r oss. Eftersom jag inte kan r?ra vid dig, smeker jag i st?llet dina avtryck och s?ngkl?derna som v?rmdes av din kropp. Jag l?gger mig ned p? s?ngen som dryper av de t?rar jag gjutit. Jag utbrister: ”Vi tv? tryckte oss mot dig: ge oss tv? tillbaka!”.)S?ngen blir en symbol f?r Ariadnes och Theseus k?rlek, ett tecken p? att hon ?lskar honom. N?r hon ?terv?nder till s?ngen visar hon att hon saknar honom. S?ngen blir ocks? ett medel f?r Ariadne att p?minna Theseus om deras k?rleksnatt och p? s? s?tt f?rm? honom att komma tillbaka.Uror: Sapphos eldN?r Sappho skriver till sin unge ?lskare Phaon har han l?mnat henne och givit sig av till Sicilien. Ett hav skiljer dem ?t. Skilsm?ssan och avst?ndet till den ?lskande g?r henne f?rtvivlad, och redan tidigt i brevet uttrycker hon sin f?rt?rande k?rlek med eldmetaforer (ord associerade till eld ?r fetstilta):uror ut, indomitis ignem exercentibus Euris, fertilis accensis messibus ardet ager.arua, Phaon, celebras diuersa Typhoidos Aetnae; me calor Aetnaeo non minor igne tenet. (15:9-12)(Jag brinner likt en b?rdig ?ker som st?r i l?gor sedan sk?rden satts i brand och otyglade stormvindar jagar p? elden. Du hedrar den avl?gsna trakten kring Typhoeus Etna med din n?rvaro, Phaon. Den hetta som har grepp om mig ?r inte mindre ?n elden fr?n Etna.)Sapphos eldmetafor ?r ”hetare” ?n det vi tidigare sett och hon ?r ocks? ivrigare ?n andra att f?rklara sin k?rlek. ?verhuvudtaget ?r hon dj?rvare i sina uttryck ?n de andra skribenterna. Detta visar sig ocks? n?gra rader l?ngre ner:nec me Pyrrhiades Methymniadesue puellae, nec me Lesbiadum cetera turba iuuant.uilis Anactorie, uilis, mihi crede, Gyrinno, non oculis grata est Atthis, ut ante, meis,atque aliae centum, quas non sine crimine amaui. improbe, multarum quod fuit, unus habes. (15:15-20)(Flickor fr?n Pyrrha och Methymnis intresserar mig inte l?ngre, ej heller n?gra andra fr?n Lesbos. Anactorie k?nns billig, billig ?r ?ven Gyrinno – tro mig. Jag ?r inte l?ngre som f?rr f?rtjust i Atthis eller de andra hundra flickor som jag inte helt oskyldigt ?lskade. Du, din of?rsk?mde, ?ger ensam det som tillh?rde m?nga.)Sappho h?nvisar h?r till de flickor som hon skrivit k?rleksdikter till och som kan t?nkas ha varit elever vid den skola d?r Sappho undervisade. Stycket ?r m?rkligt. Samtidigt som Sappho erk?nner sin homosexuella l?ggning, f?rnekar hon att intresset f?r de n?mnda flickorna finns kvar. Men ?r det inte att skjuta sig sj?lv i foten att ta till ett s? stort antal? Hur skall hon n?gonsin kunna ?vertyga med ett s?dant argument? Antagligen vill hon s?ga att m?tet med Phaon f?tt henne att ?verge sin l?ggning, att hon genom hans f?rtj?nst har kommit till insikt om vad verklig k?rlek ?r, och att han borde vara hedrad och tacksam ?ver en s?dan ?mhetsbetygelse.Flamma rogi flammas finiet una meas: Paris eld Paris liknar ocks? sin k?rlek vid en eld. Eldsrelaterade ord s?som ardor, fax, flamma, ignis, incendium och uror f?rekommer. Ett exempel:da modo te, quae sit Paridis constantia nosces: flamma rogi flammas finiet una meas. (16:163-164)(Ge dig bara till mig, s? skall du f? l?ra k?nna Paris trofasthet: endast likb?lets eld skall g?ra slut p? min k?rleks eld.)Anxius huc illuc: Acontius eld och omsorgAcontius beskriver sin k?rlek med eldiga ord som cupio, flamma, amor och ardor. Han skriver ocks? att Cydippes v?rk som orsakas av sjukdomen ?ven ger honom v?rk i kroppen (20:3-4). Men Acontius ?r intelligent nog f?r att f?rst? att det inte r?cker med vackra ord och formuleringar f?r att bevisa sin k?rlek; han m?ste ocks? visa att han verkligen hyser omtanke om Cydippe. Acontius p?st?r att han lider samvetskval f?r att ha lurat henne och s?ger sig vara beredd att ta straffet f?r hennes mened f?r att hon skall slippa lida. Han ber?ttar ocks? hur han intresserar sig f?r hennes h?lsa och ofta bes?ker hennes hem f?r att f?rh?ra sig om hur hon m?r:maceror interdum quod sim tibi causa dolendi, teque mea laedi calliditate puto,inque caput nostrum dominae periuria quaeso eueniant: poena tuta sit illa mea.ne tamen ignorem quid agas, ad limina crebro anxius huc illuc dissimulanter eo.subsequor ancillam furtim famulumue, requirens profuerint somni quid tibi quidue cibi.me miserum, quod non medicorum iussa ministro effingoque manus insideoque toro! (20:125-134)(Ibland pl?gas jag av tanken att jag kanske ?r orsak till att du lider och jag tror att du har skadats p? grund av min slughet. M? straffet f?r min h?rskarinnas mened falla p? min lott: m? hon vara trygg tack vare mitt straff. Men f?r att jag ska f? veta hur du m?r, g?r jag ideligen diskret till din d?rr, oroligt fram och tillbaka. I smyg f?ljer jag efter en tj?narinna eller en tj?nare och fr?gar om s?mn eller mat kan ha f?rb?ttrat din h?lsa. ?, att jag min stackare inte kan finnas till hands f?r l?karnas order, r?ra vid din hand eller sitta vid din b?dd!)Efter att ha skrivit i tredje person, byter Acontius i rad 129 till andra person. Han v?nder sig till Cydippe och blir f?rtrolig med henne. Ord som crebro, ’ideligen’, anxius, ’orolig’ och hic illuc, ’hit och dit’ visar hans oro; dissimulanter, ’diskret’ och furtim, ’i smyg’ hans diskretion – hans avsikt ?r inte att st?ra eller v?cka f?rargelse, men eftersom han k?nner en s?dan omsorg om henne m?ste han ?nd? h?ra efter hos tj?narna hur hon m?r. Att han ?r s?rskilt angel?gen m?rks av att han till och med fr?gar huruvida hon har sovit eller f?tt n?gon mat som kan ha st?rkt hennes h?lsa. Och s? beklagar han att han inte kan f? komma in till henne, f?r om han finge det, skulle han vara l?karen behj?lplig och samtidigt ett st?d vid hennes sida. Fr?gan ?r dock om det inte blir f?r mycket av det goda. Oanm?ld och o?nskad smyger Acontius runt Cydippes hus och n?stan spionerar p? henne. Hans omsorg ?r manisk. K?rleken har gjort honom besatt.2.6.2 Sammanfattning: jag ?lskar ju digAtt ?vertyga den ?lskade om att man sj?lv ?lskar torde vara det mest naturliga och sj?lvklara s?ttet att n? framg?ng. ?nd? ?r det inte s? vanligt som man kunde v?nta sig. Omsorgen om den ?lskade blir ett bevis f?r k?rleken. Penelopes ?mma tankar om maken och hans bes?ttning visar p? en gr?nsl?s omt?nksamhet, medan Acontius omsorg i st?llet sp?rar ur till besatthet. ?ven Didos k?rlek ter sig manisk. Sappho ?r noga med att p?peka att hon tar avst?nd fr?n sin tidigare dragning till flickor. Hennes spr?k ?r laddat med eldmetaforer. Elden som metafor f?r passion ?r mycket vanlig i k?rlekspoesi. Vi finner den ?ven hos Dido, Paris och Acontius. Ariadne l?ter i st?llet sin s?ng bli en symbol f?r hennes och Theseus k?rlek. F?r Oenone finns ingen annan ?n Paris. Hon vet inget annat, eftersom hon har k?nt Paris sedan unga ?r och ?lskat honom alltsedan dess. S?v?l Oenone som Penelope betonar trofastheten. De visar att de h?ller fast vid sina m?n och f?rl?ter dem deras snedsteg. 2.7 Kom och ?lska mig – inget kan ?vertr?ffa v?r lycka!2.7.1 Minns du den tid som var: Oenone och Sappho.Oenone I b?rjan av sitt brev beskriver Oenone sin lyckliga tid tillsammans med Paris. De b?da levde ett tryggt och idylliskt herdeliv:saepe greges inter requieuimus arbore tecti, mixtaque cum foliis praebuit herba torum;saepe super stramen faenoque iacentibus alto defensa est humili cana pruina casa. quis tibi monstrabat saltus uenatibus aptos et tegeret catulos qua fera rupe suos?retia saepe comes maculis distincta tetendi, saepe citos egi per iuga longa canes. (5:13-20)(Ofta vilade vi bland f?rhjordarna i skuggan av ett tr?d. Gr?s och l?v bj?d oss en b?dd. Ofta skyddades vi fr?n den vita vintern d?r vi l?g p? halm och h? i en l?g stuga. Vem brukade visa dig vilka skogar som ?r l?mpliga f?r jakt, och i vilken grotta vilda djur skyddar sina ungar? Som din f?ljeslagerska sp?nde jag ofta ut n?t som knutits med maskor; ofta f?rde jag snabba hundar ?ver l?ngstr?ckta ?sar.)Medan Phaedra ?nskar vara jaktkamrat ?t sin ?lskade har Oenone redan varit det. Hon var Paris f?ljeslagerska som guidade honom i terr?ngen och instruerade honom i jaktkonst. Vad vore han utan henne? Det ?r i denna milj? Paris skall vistas, i skogen, tillsammans med henne, inte med drottningen av Sparta. ?regirighet har drivit honom till otrohet, inte ?kta k?rlek. Oenone m?lar upp en pastoral idyll, ett liv i samklang med naturen. Det ?r en enkel tillvaro, men fridfull och trygg. Det ?r sv?rt f?r Oenone att konkurrera med purpurb?dd och kunglig glans, men hon vet att Paris en g?ng lyckligt delat detta liv med henne; det visar inte minst de tr?dinskrifter som hon referar till (se 2.2.3). Oenone hoppas kunna f? Paris att minnas och l?ngta tillbaka till den ljuva tiden.SapphoSappho ?r utan tvekan den av brevskrivarna som ?r mest sexuellt frispr?kig. Hon skildrar sina erotiska m?ten med Phaon i hopp om att f? honom tillbaka fr?n Sicilien: omnique a parte placebam, sed tum praecipue, cum fit amoris opus.tum te plus solito lasciuia nostra iuuabat, crebraque mobilitas aptaque uerba ioco, quique, ubi iam amborum fuerat confusa uoluptas, plurimus in lasso corpore languor erat. (15:45-50)(Jag behagade dig i alla avseenden, men s?rskilt under k?rleksakten. Mer ?n vanligt nj?t du av min v?llust, min smidighet och mina ord, v?l valda f?r v?r lek. Allra mest nj?t du n?r b?das lusta hade f?renats och mattheten lade sig ?ver v?ra uttr?ttade kroppar.)Sappho ber?ttar att hon upps?ker de platser d?r de haft sina herdestunder. Undantagsl?st ?r dessa platser utomhus: i grottor, i lundar, i skogen. Det romantiska skimret har dock f?rsvunnit sedan hon ?vergivits. Grottorna som syntes henne marmorbekl?dda ?r nu fula och skrovliga (15:137-144). N?r hon m?rker en neds?nkning i gr?set d?r de legat, l?gger hon sig d?r och gr?ter (15:147-150). Hon ?nskar att det vore verklighet igen…2.7.2 Det t?rfyllda avskedet. Oenone och Hypsipyle.Flesti discedens: Oenones farv?l till ParisAvskedsscenen mellan Oenone och Paris ?r n?stan identisk med Phyllis och Demophoons (2:91-98), men det finns en viktig skillnad. Medan Phyllis anklagar Demophoon f?r att ha spelat teater och gr?tit krokodilt?rar, tolkar Oenone Paris avsked som ?kta. Oenone p?minner Paris om illa dies (5:33), dagen d? han b?de vann Helena och reste fr?n Oenone. Han ville aldrig ?ka, menar Oenone. Hon erinrar honom om det bittra avskedet: flesti discedens: hoc saltem parce negare; praeterito magis est iste pudendus amor.et flesti et nostros uidisti flentis ocellos; miscuimus lacrimas maestus uterque suas. non sic appositis uincitur uitibus ulmus, ut tua sunt collo bracchia nexa meo. (5:43-48)(Du gr?t n?r du reste din v?g: neka ?tminstone inte till detta. Men det ?r din nuvarande k?rlek som du b?r sk?mmas ?ver, inte den som f?regick. Du gr?t och jag gr?t och du s?g mina ?gon; vi gr?t b?da, f?renade i v?r klagan. Dina armar lindade sig kring min hals, t?tare ?n n?r en alm viras av vinrankor.)Flesti, ’du gr?t’ skriver Oenone tv? g?nger f?r att verkligen p?minna Paris om hans k?nslosamhet. Om han f?rnekar att han n?gonsin hyst k?nslor f?r Oenone, kan han ?tminstone inte f?rneka detta. Bilden med vinrankorna som slingrar sig runt almen ?r mycket poetisk. Kanske ?r den ocks? en symbol f?r deras relation: det ?r Oenone som ?r almen, det rotade, stabila tr?det som Paris klamrat sig fast vid, men som han nu i sin iver att v?xa vidare l?mnat. Oenone menar att Paris aldrig ville resa. F?r att f? stanna kvar s? l?nge som m?jligt hos Oenone skyllde han p? d?lig vind. Hans v?nner skrattade ?t hans uppskjutande av resan. Han kunde knappt uttala ordet ’farv?l’ och flera g?nger kallade han henne ?ter f?r att f? kyssa henne (5:49-52). Oenones slutsats blir d?rmed att Paris inte drivs av ?kta k?rlek n?r han v?ljer Helena. Det ?r snarare vissheten om att han har f?rm?gan att er?vra, som driver honom. D?rf?r hoppas hon kunna p?verka honom genom att utnyttja minnets nostalgi i sin retorik. Om han skulle ?ngra sig ?r han v?lkommen tillbaka.Lacrimis in falsa cadentibus ora: Hypsipyles avsked av Jason?ven Hypsipyle erinrar sin ?lskade om dagen d? han for. Hon minns att Jason gr?t s? mycket att han inte kunde s?ga mer ?n de ord, som senare visade sig vara falska (6: 59-64). Men hon ?r ?nd? fast ?vertygad om att avskedet var ?kta. Jason drog sig f?r att l?mna ?n och v?ntade in i det sista. N?r Hypsipyle minns ?gonblicket d? Jason steg ombord p? Argo, byter hon tempus till presens:hactenus, et lacrimis in falsa cadentibus ora cetera te memini non potuisse loqui.ultimus e sociis sacram conscendis in Argo. illa uolat; vento concaua uela tument.caerula propulsae subducitur unda carinae; terra tibi, nobis aspiciuntur aquae. (6:63-68)(Nog om detta: jag minns ocks? att du inte kunde tala mer p? grund av t?rarna som f?ll ?ver din falska mun. Sist bland dina kamrater stiger du ombord p? heliga Argo. Argo flyger iv?g och buktade segel sv?ller f?r vinden. Den bl?a v?gen sl?r mot det fram?tdrivna skeppet. Du ser mot land, jag mot hav.)H?r beskrivs ett avsked s? l?ngt att det troligen varar ?nda till dess skeppet n?r horisonten. De f?rs?ker se varandra s? l?nge som det n?gonsin g?r. Jason blickar mot land, Hypsipyle ser mot havet. Verbet aspiciuntur f?renar dem, men deras blickar m?ts inte. Hypsipyle ser i f?rsta hand mot havet, inte mot skeppet, som om hon redan vet att hon inte kan v?nta n?got av framtiden.2.7.3 Sammanfattning: inget kan ?vertr?ffa v?r lyckaDe tre heroinnorna i det h?r kapitlet har alla blivit ?vergivna. De dr?mmer nostalgiskt om den svunna tiden d? k?rleken levde. Oenone och Sappho beskriver m?lande detta idealtillst?nd. B?da skriver de om k?rlek utomhus och romantiserar skogen. Det finns n?got vilt, n?got primitivt och ursprungligt ?ver detta, som om det var d?r och med dem som k?rleken b?rjade. Man skulle h?r ?ven kunna h?nvisa till Ariadne som vistas med Theseus p? en ?de ?. I naturen har k?rleksparen uppt?ckt k?rleken tillsammans. Det ?r n?stan ett brott mot naturen att l?mna detta paradis, detta urtillst?nd. Spentzou kallar detta ”rhetoric of innocence”, en nostalgisk h?nvisning till en sorts pastoral guld?lder, en oskuldens tid som g?tt f?rlorad. Oenone och Hypsipyle erinrar sina m?n om det ?mma och sm?rtsamma avskedet. B?da h?vdar att den ?lskade gr?t och att de den g?ngen tog det f?r ?kta. I detta sammahang b?r ?ven Phyllis n?mnas, som ocks? beskriver en liknande t?rfylld avskedsscen (2:91-98). Det som skiljer henne fr?n de andra heroinnorna ?r dock att hon har omv?rderat situationen. Demophoon dristade sig till att spela teater. Han var en falsk filur som f?rde henne bakom ljuset. Minnet spelar en central roll. Syftet med att erinra m?nnen om den tid som var, ?r att visa att det de hade var perfekt, en o?vertr?ffad k?rlekslycka som inte kan upprepas med n?gon annan. 2.8 Kom och ?lska mig – annars… 2.8.1 … g?r n?gon annan det! Oenone.OenoneOenone ber?mmer sig av att ha varit trogen mot Paris och att hon f?rblir trogen trots hans svek. F?r nog har hon haft andra beundrare! Som nymf ?r hon ett hett byte f?r satyrerna och Faunus och de har ocks? jagat henne, p?st?r hon. Men om detta inte g?r Paris svartsjuk har Oenone annat att komma med: Apollo har ?lskat henne. Apollo ?r inte bara ljusets, siarkonstens och l?kedomens gud, han ?r ocks? Trojas grundare och beskyddare, n?got som Oenone inte ?r sen att n?mna: me fide conspicuus Troiae munitor amauit (’Trojas grundare, st?tlig med sin lyra, ?lskade mig’, 5:139). Hon h?vdar dock att Apollo f?rgrep sig p? henne, men att hans k?rlek ?nd? var ?kta. N?r hon inte ville ha honom blev han s?rad (5:152). Som en sorts gottg?relse invigde han henne i l?kekonstens hemligheter. Oenone g?r allts? klart f?r Paris att hon har presumtiva friare.Enligt Jacobson ?r detta ett s?tt f?r Oenone att f?rs?ka framst? som j?mb?rdig med Helena. Oenone vill ocks? vara attraktiv, f?rem?l f?r m?ns ?tr? och liksom Helena v?rd att r?vas bort. 2.8.2 …d?r jag! Phyllis, Briseis, Dido, Hermione, Sappho och Paris.Occurramque oculis intumulata tuis: PhyllisPhyllis har l?mnats av sin ?lskade Demophoon. Hennes f?rbittring ?ver hans agerande blandas med f?rhoppning om att han skall komma ?ter. Hon st?r inte ut med sveket och hotar med att ta livet av sig om han inte ?terv?nder. Hon kan t?nka sig flera s?tt: antingen skall hon kasta sig i havet, ta gift, sticka sig med sv?rd eller h?nga sig (2:133-144). Hon hoppas att hennes d?da kropp skall flyta i land d?r han bor s? att han f?r se henne en sista g?ng i ett riktigt uselt skick:ad tua me fluctus proiectam litora portent, occurramque oculis intumulata tuis (2:135-136)(Jag hoppas att v?gorna f?r mig till din strand och kastar upp mig d?r s? att jag f?r komma inf?r dina ?gon i obegravt skick.) Att inte bli begravd ?r i sig n?got sk?ndligt. Man kan erinra sig Antigones kamp f?r att f? begrava sin d?de bror Polyneikes. Om Demophoon f?r se sin Phyllis d?d, obegraven och f?rruttnad, blir det ett bevis f?r vilken ansvarsl?s f?hund han ?r. Vi har redan sett att Phyllis hotar med att i sten rista in Demophoons svek ?t efterv?rlden, allt f?r att h?mnas (se 2.2.3). N?r det inte l?ngre handlar om h?mnd utan heder blir hon mer ?vertygande:stat nece matura tenerum pensare pudorem. in necis electu parua futura mora est. (2:143-144)(Jag ?r fast besluten att sona min br?ckliga heder med en tidig d?d. S?ttet att d? kommer att avg?ras inom kort.)Repetam fratresque virumque: BriseisBriseis befinner sig i en krigsh?rd. Grekerna har d?dat hennes man och tre br?der. Sj?lv tas hon som krigsbyte av Achilles och f?r tj?nstg?ra som hans slavinna och ?lskarinna. Kanske ?r det den blodiga och v?ldsamma milj?n som g?r Briseis ben?gen – mer ?n andra – att hota med d?d i sin retorik. Hon d?r hellre ?n blir l?mnad kvar i Troja (3:63-66), om Achilles har tr?ttnat p? henne vill hon d?, om han dr?jer kommer hon ocks? att d?, ja, hon h?ller redan p? att tyna bort (3:139-141). Det som h?ller henne vid liv ?r hoppet om att f? ?terse honom:qua si destituor, repetam fratresque virumque – nec tibi magnificum femina iussa mori.cur autem iubeas? stricto pete corpora ferro; est mihi qui fosso pectore sanguis eat (3:143-146)(Men om jag ?verges i detta hopp, kommer jag att upps?ka mina br?der och min man – och det kan inte anses storartat av dig att ha befallt en kvinna att d?. Men varf?r skulle du beh?va befalla? Dra ditt sv?rd och st?t det i min kropp; hos mig finns blod som str?mmar fram om br?stet blir genomborrat.) Om Briseis inte f?r vara tillsammans med Achilles kommer hon att g?ra sina br?der s?llskap i d?dsriket. Om hon tar livet av sig ?r det Achilles fel, d? har han l?tit henne d?, ja till och med uppmanat henne att d?. D?rf?r kan han ju lika g?rna ta livet av henne direkt! Yttrandet kan verka drastiskt, men Briseis har inget kvar att leva f?r f?rutom Achilles. Hennes familj har d?dats – av Achilles – och om han inte vill ha henne, kan han lika g?rna l?ta henne resa till Hades s? att hon f?r f?renas med sina k?ra. Att st?ta ett sv?rd i en m?nniskas kropp borde inte vara n?gon sv?r sak f?r Achilles. Briseis har p? n?ra avst?nd sett honom k?nslokallt d?da de m?nniskor som st?tt henne n?rmast. Jacobson st?ller sig fr?gan varf?r Briseis ber Achilles att ta livet av henne. Jacobson menar att Briseis vill visa att hon existerar, att hon betyder n?got f?r Achilles, oavsett vad. Det viktiga f?r Briseis ?r vetskapen om att Achilles p? n?got s?tt t?nker p? henne. Att kunna ingiva n?gon sorts k?nsla hos grekernas hj?lte ?r stort f?r Briseis; att ?lskas av honom ?r oerh?rt. Om han skulle d?da henne skulle det ?tminstone bevisa att hon existerade f?r honom. Jacobson tolkar ocks? rad 146 som en vilja hos Briseis att visa att hon finns, att hon ?r en levande m?nniska av k?tt och blod. Just det sistn?mnda demonstreras ocks? av rad 146. Briseis p?pekar att hon har blod i kroppen, som om hon vill visa att hon ?r en m?nniska och inte ett ting.Concinit albus olor: Didos svanes?ngSic ubi fata uocant, udis abiectus in herbis ad uada Maeandri concinit albus olor (7:1-2)(S? sjunger den vita svanen, bortgl?md i det v?ta gr?set vid Maeanders flod, n?r ?det kallar.)Vergilius l?ter Didos sj?lvmord avsluta den fj?rde s?ngen i Aeneiden. Hos Ovidius antyds sj?lvmordet redan i ?ppningsraderna. Ingen annan av heroinnorna jag unders?ker b?rjar sitt brev p? ett liknande s?tt. Dido identifierar sig med en vit svan; hennes avsikt ?r att sjunga sin svanes?ng. Valet av floden Meander ?r en h?nvisning till Aeneas: floden rinner genom Frygien, Aeneas hemland. I Didos ?gon ?r Aeneas en nonchalant person som inte f?rst?r eller bryr sig om de konsekvenser en handling kan f?. Den naturliga f?ljden av Aeneas avresa ?r att Dido d?r och det i sin tur f?r f?ljder: te satis est titulum mortis habere meae (’det r?cker med att du blir ber?md f?r att ha v?llat min d?d’, 7:76). I och med Didos d?d blir han ocks? skyldig till sitt of?dda barns d?d och g?r Ascanius broderl?s (7:135-138). Didos sista b?n till Aeneas blir att stanna, om inte f?r alltid, s? en liten stund till. Om han v?grar att g?ra detta, har hon ett sv?rd som ligger berett:aspicias utinam quae sit scribentis imago! scribimus, et gremio Troicus ensis adest,perque genas lacrimae strictum labuntur in ensem, qui iam pro lacrimis sanguine tinctus erit.quam bene conueniunt fato tua munera nostro! instruis impensa nostra sepulcra breui.nec mea nunc primum feriuntur pectora telo; ille locus saeui uulnus Amoris habet (7:183-190)(Jag ?nskar att du kunde se hur jag ser ut nu n?r jag skriver! Jag skriver och det trojanska sv?rdet ligger i mitt kn?. T?rarna rinner ?ver kinderna och ned p? det dragna sv?rdet, som snart skall v?tas av blod i st?llet f?r t?rar. Hur v?l din g?va passar mitt ?de! Du bereder min grav f?r en ringa utgift. Men det ?r inte f?rsta g?ngen som mitt hj?rta s?ras av vapen; det har redan tillfogats ett s?r av den grymme Amor.)Med sv?rdet som hon f?tt av Aeneas skall hon ta livet av sig. Raderna 187-188 implicerar att Aeneas b?r skulden till hennes d?d. Dido beskriver det n?stan som om Aeneas p? f?rhand r?knat ut att det skulle bli s?. Primoque exstinguar in aevo: Hermione Om Hermione inte f?r bli Orestes maka igen skall hon d? i f?rtid, av sorg. Avslutningen lyder:aut ego praemoriar primoque exstinguar in aevo, aut ego Tantalidae Tantalis uxor ero! (8:121-122)(Antingen kommer jag att d? i f?rtid och slockna i min ungdoms ?r, eller kommer jag som ?r Tantalus?ttling att bli hustru ?t en Tantalus?ttling!)Hermione anf?r sitt sl?ktskap med Orestes som ett argument f?r att de skall gifta sig. Den snitsiga ordvitsen i rad 122 ?r typisk f?r Ovidius lekfullhet, men Hermione vill antagligen ocks? visa att hon p? ett naturligt s?tt h?r ihop med Orestes och inte med sin nuvarande make. Quidquid erit, melius quam nunc erit: SapphoN?r Phaon reste f?rsvann ?ven Sapphos f?rm?ga att dikta. Hon uppmanar Lesbos kvinnor att f?ra honom tillbaka f?r att p? s? s?tt samtidigt f? sin skald tillbaka (15:195-206). Retoriken k?nns igen fr?n Briseis uppmaning av danaerna (jfr 2.5). N?r Sappho involverar ?ns kvinnor visar hon f?r Phaon att det ?r en allm?n angel?genhet att han ?terv?nder till henne. Utan honom kan hon inte dikta; utan hennes diktning blir Lesbos kvinnor lidande. F?r Sappho finns bara en utv?g om Phaon l?mnar henne. Hon ber?ttar att hon blivit upps?kt av en najad som sett hennes olyckliga k?rlek och uppmanat henne att upps?ka Leukas klippa, varifr?n Deucalion kastat sig av olycklig k?rlek till Pyrrha. Dock dog han inte, utan reste sig oskadd, fri fr?n sin ?tr? (15:161-172). ibimus, o nymphe, monstrataque saxa petemus; sit procul insano uictus amore timor.quidquid erit, melius quam nunc erit. Aura, subito et mea non magnum corpora pondus habe. (15:175-178)(Nymf, jag beger mig f?r att upps?ka den f?revisade klippan. M? min r?dsla f?rsvinna och besegras av min vettl?sa k?rlek. Vad som ?n kommer att ske ?r det b?ttre ?n det jag erfar nu. Jag ber dig vind, b?r min kropp; den ?r inte s? tung.)Sappho intalar sig sj?lv att hon m?ste upps?ka klippan. Antingen kommer hon att r?ddas och bli fri fr?n sin k?rlek, s? som nymfen sagt, eller kommer hon att d?. Sappho ger Phaon tv? alternativ:cur tamen Actiacas miseram me mittis ad oras, cum profugum possis ipse referre pedem?tu mihi Leucadia potes esse salubrior unda; et forma et meritis tu mihi Phoebus eris.an potes, o scopulis undaque ferocior omni, si moriar, titulum mortis habere meae? (15:185-190)(Varf?r s?nder du mig, olycklig som jag ?r, till Actiums kust, n?r du sj?lv skulle kunna upph?ra att fly och ?terv?nda? Du kan vara mig till st?rre l?kning ?n Leucas v?g. Du skall vara min Phoebus i fr?ga om sk?nhet och egenskaper. Eller ?r det s? att du, som ?r mer grym ?n klipporna och havets v?g, kan b?ra skulden f?r min d?d om jag d?r? )Om Phaon ?terv?nder blir han en Phoebus, en sk?n och god gud. Om han inte g?r det ?r han grymmare ?n det som f?rm?r d?da henne. Det ?r mots?ttningar, antingen eller. Sappho visar i tv? retoriska fr?gor att det ?r han som s?nder henne i d?den, att det ?r han som b?r skulden f?r hennes eventuella kommande d?d. Paris Paris s?ger att han antingen skall ta med sig Helena hem eller begravas som en fr?mling i den spartanska jorden (16:275-276). Han ?r allts? beredd att f?rnedras genom att begravas i fr?mmande jord. Om han ?mnar ta sitt liv f?r egen hand eller s?ga sig vara beredd att duellera mot Menelaus, framg?r inte. Det h?r s?gs i f?rbifarten. Paris verkar inte mena s? mycket med det, utan anv?nder det som ett retoriskt grepp. 2.8.3 …d?r du! Dido och Acontius.DidoAtt l?mna Dido kan st? Aeneas dyrt. Han som har erfarenhet av havets och vindarnas nyckfullhet, borde v?l f?rst? hur farligt det ?r att vistas p? havet. Varf?r ?r han s? of?rst?ndig att han riskerar sitt liv? S?rskilt farligt ?r det f?r den som visat sig vara trol?s, s?ger Dido (7:45-60). I den antika f?rest?llningsv?rlden ans?gs det livsfarligt f?r en l?gnare att ge sig ut p? havet, eftersom havet kunde straffa honom. Dido l?gger till att den som svikit i k?rlek l?per ?nnu st?rre risk, eftersom k?rlekens mor, mater Amorum, ju sj?lv har f?tts ur havet. Dido s?ger allts? att Venus, som ju ocks? ?r Aeneas mor, skulle straffa sin egen son. Det ?r en f?rest?llning som ter sig f?ga trolig och som knappast avskr?cker Aeneas. Men f?r Dido ?r det s?kert en medveten ?verdrift. Vad hon vill betona ?r Aeneas sl?ktskap till k?rleken. Som son till Venus och bror till Amor har han en plikt gentemot k?rleken som han f?rsummar genom att resa (se ?ven kapitel 3.2.2). Dido ber Aeneas att f?rest?lla sig att en stor vattenvirvel f?r tag i hans skepp. Vad t?nker han d?? Dido har svar: tankar och syner kommer att dyka upp framf?r honom vid d?dens rand. Bilden av en f?rtvivlad och blodig Dido kommer att finnas f?r hans ?gon och han kommer att ?ngra sin falskhet och sitt svek som tvingade Dido att d?. Men d? ?r det f?r sent f?r honom att ?ngra sig, f?r sent att be gudarna att stilla v?gorna (7:65-72). Medan Dido m?lar upp det hemska scenariot f?r Aeneas blir hon r?dd f?r sin egen skr?mseltaktik. N?r hon f?rest?ller sig att Aeneas faktiskt kommer att d? ute p? havet ber hon att hon hellre m? mista honom som k?rlekspartner ?n att han mister livet (7:63-64). Om Aeneas inte bryr sig om sitt eget liv kan han ?tminstone t?nka p? sin son som han g?r faderl?s (7:75).Nihil est violentius illa: Acontius hotar med DianaN?r den listige Acontius lurade Cydippe att sv?ra en ed i Dianas tempel fick han trumf p? hand. Diana blir ett effektivt vapen i Acontius ?vertalningsstrategi. Diana m? visserligen v?rna om skogen, de vilda djuren och de kyska flickorna. Men hon ?r ingen fredsgudinna. Har hon en g?ng blivit kr?nkt skyr hon inga medel. Detta ?r Acontius v?l medveten om och utnyttjar det i sin retorik: nihil est uiolentius illa cum sua, quod nolim, numina laesa uidet.testis erit Calydonis aper, sic saeuus, ut illo sit magis in natum saeua reperta parens;testis et Actaeon, quondam fera creditus illis, ipse dedit leto cum quibus ante feras,quaeque superba parens saxo per corpus oborto nunc quoque Mygdonia flebilis extat humo. (20:99-106)(Ingen ?r mer v?ldsam ?n hon n?r hon ser sin gudamakt kr?nkt, n?got som jag inte vill skall h?nda. Det kalydoniska vildsvinet skall bli vittne. Svinet var visserligen grymt, men f?r?ldern visade ?n mer grymhet gentemot sin son. ?ven Actaeon skall bli vittne, han som en g?ng togs f?r en hjort av dem, med vilka han sj?lv tidigare d?dat hjortar. Den h?gf?rdiga f?r?ldern skall ocks? bli vittne, hon vars kropp f?rvandlats till sten och som nu skjuter i h?jden, beklagansv?rd p? den frygiska jorden.)Acontius ?beropar tre vittnen som bevis f?r Dianas grymhet. Tretalet och det anaforiskt anv?nda testis g?r hans retorik slagkraftig. F?r den som inte ?r insatt i myterna ?r passagen sv?rf?rst?elig. Vittnena representerar tre ber?ttelser d?r Diana har demonstrerat sin gruvliga h?mnd. Ovidius behandlar dem alla i sina Metamorfoser. N?r kung Oeneus av Kalydon gl?mmer att offra till Diana blir gudinnan ursinnig och skickar en gigantisk vildgalt som sk?vlar ?krar och d?dar b?de boskap och m?nniskor. Oeneus son Meleager samlar alla Greklands fr?msta hj?ltar f?r att d?da vildsvinet, men det blir den unga kvinnan Atalante som f?rst tr?ffar det med en pil. N?r sedan Meleager skjutit det d?dande skottet och fl?tt svinet, vill han ge skinnet till Atalante som han ?lskar. Att Meleager ?verl?mnar skinnet till en kvinna v?cker harm i jakts?llskapet. Ett gr?l uppst?r, som slutar s? olyckligt att Meleager d?dar sin mors br?der. Meleagers mor Althaea beslutar d? att s?nda sin son i d?den. Det ?r allts? Althaeas vrede som ?syftas i rad 102. J?garen Actaeon r?kar se Diana bada naken. F?rgrymmad f?rvandlar Diana den stackars j?garen till en hjort, som genast attackeras och d?das av sina jakthundar. Den h?gf?rdiga f?r?ldern ?r Niobe, som inf?r Leto skryter om sina m?nga barn. Leto skickar d? sina tv? barn, Apollo och Diana, att med sina pilar skjuta ihj?l alla Niobes barn. Sorgen f?rvandlar Niobe till en stenstod. Det ?r allts? inga sm?saker Acontius hotar med. Gudinnan ?r synnerligen l?ttretad! Acontius flikar fr?ckt in ett quod nolim, ’n?got som jag inte vill (skall h?nda)’, ett fult knep d?r han l?tsas m?na om Cydippe, men i sj?lva verket f?rs?tter henne i en om?jlig situation. Om Cydippe inte gifter sig med Acontius l?per hon stor risk att drabbas av gudinnans vrede. F?r Actaeon r?ckte det att r?ka se gudinnan naken f?r att han skulle mista livet. parce mouere feros animosae uirginis arcus; mitis adhuc fieri, si patiare, potest.parce, precor, teneros corrumpere febribus artus (20:115-117)(Undvik att locka fram den livfulla jungfruns vildsinta b?ge; hon kan ?nnu bli fredligt sinnad, om du till?ter det. Undvik – jag ber dig – att f?rst?ra din fina lilla kropp med feber.)N?r Acontius uppmanar Cydippe att undvika Dianas vrede, talar han implicit om f?r henne att det ligger i hennes intresse och ?r hennes ansvar att uppf?ra sig anst?ndigt gentemot gudinnan. Acontius g?r sig till en klok r?dgivare som f?rmanar och f?rklarar f?r henne hur det ligger till. Cydippe m?ste f?rst? sitt eget b?sta. Det ?r hon sj?lv som avg?r sin h?lsa. H?r ?r Acontius l?ngt fr?n den omt?nksamme friaren som han utger sig f?r att vara. I slutet av brevet f?rmanar Acontius ?n en g?ng sin ?lskade att akta sig f?r Diana. Han skriver att han sj?lv tr?ffats av Amors pil, men att hon b?r akta sig f?r Dianas (20:232). Det ?r fyndigt och hotfullt.2.8.4 …d?r din ?lskade!MedeaSom vi har sett tar Medea ?t sig ?ran f?r att ha r?ddat Jason, och hon menar att Jason i den unga prinsessan s?ker samma sak som han redan f?tt av Medea. Nedanst?ende citat visar hur Medeas argumentation ?verg?r i hot om gruvlig h?mnd:quos ego servavi, paelex amplectitur artus, et nostri fructus illa laboris habet.Forsitan et, stultae dum te iactare maritae quaeris et iniustis auribus apta loqui,in faciem moresque meos nova crimina fingas. rideat et vitiis laeta sit illa meis!rideat et Tyrio iaceat sublimis in ostro – flebit et ardores vincet adusta meos!dum ferrum flammaeque aderunt sucusque veneni, hostis Medeae nullus inultus erit! (12:173-182)(Den kropp som jag r?ddade, den omfamnar nu en konkubin som sk?rdar frukterna av mitt arbete. Medan du g?r dig till f?r din dumma nya fru och f?rs?ker s?ga s?dant som hennes or?ttf?rdiga ?ron vill h?ra, kanske du ?ven diktar ihop nya tillkortakommanden betr?ffande mitt utseende och mitt s?tt. Hon kan sitta d?r glad och skratta ?t mina brister! Hon kan ligga och skratta upph?jd p? tyrisk purpurb?dd – hon skall gr?ta! Br?nd skall hon ?vertr?ffa den eld jag k?nner! S? l?nge vapen, eld och gift finns till hands skall ingen fiende till Medea g? ostraffad!)Skrattar b?st som skrattar sist, tycks Medea vilja s?ga. De tv? anaforiska rideat kontrasterar mot antitesen flebit i f?ljande rad. Notera i rad 173 hur orden servavi och paelex st?r i mots?ttning till varandra. B?da orden l?ses med l?nga stavelser, vilket bromsar rytmen och g?r att de b?da orden betonas. Medea f?reb?dar h?r vad som komma skall och i slutet av sitt brev upprepar hon att hon st?r i begrepp att beg? n?got fasansfullt. Men dit vreden leder henne, g?r hon (12:209).2.8.5 Sammanfattning: annars…Vid ?vertalning ?r det ett vanligt grepp att f?rklara vilka f?ljder det f?r om man inte f?r sin vilja igenom. ?tta av v?ra brevskrivare hotar med den ?desdigra konsekvensen d?d, sex av dem med sin egen d?d. Inte s?llan slutar breven med ett s?dant hot. Phyllis, Briseis, Dido och Sappho verkar desperata och ?verv?ger sj?lvmord. Phyllis ?vertygar inte med sitt hot; hon ?r mest ute f?r att h?mnas p? Demophoon. Phyllis g?r dock verklighet av sin f?resats. Det g?r ?ven Dido och Sappho. Dido visar tydligt att hon har best?mt sig f?r att d?; Sappho ?r mer tvekande. Dessa tre ger sina svekfulla ?lskare skulden och ber dem t?nka efter om det ?r n?got de kan leva med. Dido insinuerar ocks? att Aeneas genom att ta hennes liv ocks? tar deras of?dda barns liv. Briseis uppmanar till och med Achilles att st?ta sv?rdet i henne, eftersom ett liv utan honom vore meningsl?st. Hermione har inte f?r avsikt att ta livet av sig. D?remot kommer hon att tyna bort av sorg om hon tvingas leva med Pyrrhus. Paris n?mner ocks? att han kommer att d? om han inte f?r leva med Helena, men utvecklar det inte vidare. Dido talar inte bara om sin egen d?d, utan ?ven om Aeneas. Han s?tters sitt liv p? spel om han ger sig ut p? havet, s?rskilt som havet och Venus straffar dem som svikit i k?rlek. Men Dido tycks gl?mma bort att Aeneas ?r hans egen mor och att han d?rf?r inte beh?ver r?das henne. (Att hon ?r hans mor utnyttjar hon i sin ?vertalning vid andra tillf?llen.) Dido klandrar Aeneas f?r att g?ra sin son faderl?s. Hon vill ge honom skuldk?nslor, men hennes retorik ?r rent hypotetisk. ?ven Acontius varnar sin ?lskade f?r gudarnas vrede. Om Cydippe inte lyder hans f?rmaning kommer Diana att d?da henne. Det ?r ren och sk?r utpressning. Oenone ?r ensam om att hota med andra friare och Medea ?r ensam om att hota med att d?da sin rival.3 F?rnuft, personlighet och k?nslaVanligtvis delar man in retoriken i logos, ethos och pathos efter Aristoteles. Dessa ?r retorikens tre appellformer, de s?tt med vilka man f?rs?ker ?vertala och g?ra intryck p? mottagaren. De ?r ?verordnade begrepp som t?cker retorik i sin helhet, inte bara argument. Romerska motsvarigheter f?r dessa tre ?r docere, delectare och movere. Docere riktar sig mot mottagarens intellekt, medan delectare och movere str?var efter att v?dja till mottagarens k?nslor. I det h?r kapitlet f?rs?ker jag f?nga skribenternas stil, personlighet och de medel som anv?nds ut?ver argument. Jag kommer ibland att f?rdjupa s?dant som redan n?mnts i argumentationsdelen och vill d?rf?r be l?saren om ?verseende med eventuella upprepningar. Ibland ?r gr?nsdragningen mellan appellformerna sv?r. I kapitlet 3.3.1 ”Kvinnor p? gr?nsen till nervsammanbrott” handlar det b?de om hur kvinnorna framst?ller sig sj?lva (delectare) som vilka k?nslor de vill framkalla (movere). Det ?r en fr?ga om avs?ndarens syfte och mottagarens tolkning. Man skall allts? komma ih?g att det inte finns vattent?ta skott mellan appellformerna.3.1 N?r f?rnuftet f?r r?da: docereDocere ?r det intellektuella s?ttet att ?vertyga. Det k?nnetecknas av att s?ndaren appellerar till mottagarens intellekt och f?rv?ntar sig ett rationellt st?llningstagande. S?ndaren str?var efter att vara saklig och objektiv och h?ller sig till ?mnet. Stil och ordval ?r neutrala och framf?randet beh?rskat. I k?rleksbrev b?r man v?nta sig mycket delectare och movere, men lite docere. Det ?r inte s? l?tt att med f?rnuftets hj?lp ?vertyga en annan m?nniska om sina f?rtj?nster och att vederb?rande skall ?lska en. D?remot kan man t?nka sig en beh?rskad, saklig stil och en argumentation som ?r av praktisk natur. N?got s?dant finns emellertid inte i Heroides. Phyllis och Hypsipyle uppvisar i och f?r sig docere, men d? i stycken som inte har f?r avsikt att ?vertala. Phyllis t?nker klarsynt och inser att hon ljugit f?r sig sj?lv n?r hon uppfinningsrikt intalat sig en m?ngd orsaker till Demophoons fr?nvaro. Saepe fui mendax pro te mihi (’Ofta har jag ljugit f?r mig sj?lv f?r din skull’, 2:11) och ad causas ingeniosa fui (’jag var uppfinningsrik i att hitta orsaker till din fr?nvaro’, 2:22), s?ger hon. Hypsipyle skriver beh?rskat och utan anklagelser n?r hon konstaterar att Jason inte kommer tillbaka henne. Hon vrider och v?nder p? orsakerna till Jasons fr?nvaro; hon vill f?rst?. Phyllis och Hypsipyle har en helt annan sinnesn?rvaro och sj?lvkontroll ?n exempelvis Dido som delar deras ?de som ?vergivna av sj?m?n. 3.2 N?r personligheten tr?der fram: delectare3.2.1 Penelope, Briseis, Phaedra, Oenone, Dido, Paris och Acontius.Om man skall ?vertyga sin tillt?nkte partner att man ?r den r?tta, g?ller det att framh?va sin egen personlighet och visa att man har de egenskaper som kr?vs. Genom sitt framtr?dande skall man skapa trov?rdighet och f? mottagarens sympati. De ?vertalningsmedel som ligger i s?ndarens karakt?r kallas ethos eller delectare. Viktigt att p?peka h?r ?r att personligheten kan tr?da fram utan att det beh?ver vara ett medvetet val fr?n avs?ndaren. Vad man ocks? m?ste t?nka p? ?r den utg?ngspunkt mellan avs?ndare och mottagare som finns. Om relationen ?r etablerad beh?ver avs?ndaren inte l?gga s? mycket kraft p? att ge ett gott intryck. Om relationen d?remot inte ?r etablerad ?r det desto viktigare. Jag har valt att kommentera de personer som antingen medvetet framh?ver sin personlighet i ?vertalningsprocessen eller som omedvetet l?ter sin personlighet tr?da fram. Jag ber l?saren att komma ih?g att allt detta naturligtvis skall ses som medvetna grepp av Ovidius. Timeo tamen omnia demens: Lantlollan Penelopes engagemang och d?liga sj?lvk?nsla Penelopes far har tr?ttnat p? att se sin dotter utan man och vill tvinga henne att gifta om sig. Men Penelope v?grar. Hennes far f?r br?ka s? mycket han vill, hon ?r och skall f?rbli Odysseus maka. (1:81-84). Hon har varit trogen under hela sin makes fr?nvaro och kommer att sakna honom hela livet, om han inte ?terv?nder (1:50). Penelope ?r en trofast och l?ngtande maka och ber sin man att hellre komma sj?lv, ipse ueni (1:2) (medveten ironi om man vet att han redan ?r p? plats, s k tragisk ironi), ?n att besvara hennes brev. Penelope ?r insatt i vad som h?nt i Troja och oroar sig f?r Odysseus. N?r hon ?terber?ttar det som hon f?tt rapporterat om kriget ber?ttar hon konkret och engagerat (1:12-46, se 2.6). S? fort det anl?nder en sj?man till Ithaka ?verhopar hon denne med fr?gor om Odysseus och skickar med ett brev, ifall denne av en h?ndelse skulle r?ka Odysseus. (1:59-66). Penelopes engagemang st?lls i kontrast gentemot det adjektiv hon tv? g?nger ger Odysseus: lentus (1:1 och 1:66). Hennes inledande tua Penelope (1:1) som st?lls intill lento tibi ?r tydligt nog. Det ?r med ordet lento som hon h?lsar Odysseus och det ?r s? han presenteras f?r l?saren. Enligt Jacobson ?r ordet vanligt i k?rlekselegier och betecknar en ?lskande som inte visar tillr?ckligt intresse f?r sin partner. Penelope k?nner sig kvarl?mnad, relicta, d?r hon ligger i sin ?vergivna s?ng, deserto lecto (1:7-8). Vid ett tillf?lle anklagar hon Odysseus f?r att g?mma sig och vara ferreus, ’j?rnh?rd’ (158), men annars ?r det inte mycket kritik som riktas mot honom; det ?r snarare kriget hon ifr?gas?tter. Kanske misst?nker hon att en h?rd attityd skulle skr?mma bort honom ?nnu mer, om det nu f?rh?ller sig s? att han frivilligt valt att vara borta. I st?llet f?r att anklaga honom kallar hon honom sin och familjens hamn och tillflykt, portus et ara tuis (1:110). Man fr?gar sig: hur kan han vara en hamn och en tillflykt n?r han har varit borta i tjugo ?r?quid timeam, ignoro; timeo tamen omnia demens, et patet in curas area lata meas.quaecumque aequor habet, quaecumque pericula tellus, tam longae causas suspicor esse morae.haec ego dum stulte metuo, quae uestra libido est, esse peregrino captus amore potes.forsitan et narres, quam sit tibi rustica coniunx, quae tantum lanas non sinat esse rudes. (1:71-78)(Jag vet inte vad jag ?r r?dd f?r. I min d?rskap fruktar jag allt; det finns inga gr?nser f?r mina bekymmer. Alla de faror som finns till havs och till lands tror jag ?r orsaker till ditt l?nga dr?jsm?l. Medan jag dumt nog ?ngslas ?ver detta kan du ha f?ngats av k?rlek till en fr?mling – s?dan ?r ju er drift. Kanske ber?ttar du ?ven vilken lantlolla din fru ?r, hon som l?ter allt utom ull f?rbli oraffinerat.)Den ?ngslan som Penelope uttrycker torde vara naturlig f?r en kvinna vars man givit sig ut p? s? farofyllda ?ventyr. ?nd? urs?ktar hon sig sj?lv. Det ?r dumt, demens respektive stulte, att oroa sig s?, skriver hon. Hon f?rs?ker intala sig att det inte ?r n?gon fara. Hennes ?ngslan inbegriper ocks? att det existerar en eventuell ?lskarinna. Vid tiden f?r brevets tillkomst hade ryktet n?tt Ithaka att Odysseus var f?nge hos och ?lskare ?t Kalypso. L?saren vet att Odysseus uppeh?ller sig d?r. Men i st?llet f?r att fara ut med anklagelser f?rebr?r hon sig sj?lv f?r ?verdrivna och ogrundade misstankar. Hon hoppas att hon bedrar sig, att det inte ?r s? att han faktiskt valt att vara borta fr?n henne n?r han har m?jlighet att ?terv?nda. Hon f?rest?ller sig Odysseus tala neds?ttande om Penelope inf?r en eventuell ?lskarinna. Penelope kallar sig sj?lv rustica och s?ger att det enda hon inte l?ter vara grovt och ov?rdat, rudes, ?r ullen som hon spinner. Enligt Knox anv?nder Ovidius ordet rustica neds?ttande om osofistikerade kvinnor. Varf?r l?ter Ovidius Penelope, drottning av Ithaka och maka till grekernas listigaste krigare, s?ga detta? Nedv?rderar hon sig sj?lv eller ?r hon ironisk? ?ven i rad 68 urs?ktar sig Penelope d? hon f?rst ?nskar att Trojas murar inte hade fallit eftersom ju kriget orsakat henne s? mycket oro, f?r att sedan ?ndra sig, f?rmanande sig sj?lv att inte vara s? l?ttsinnig, levis, i sina tankar. Penelopes sluth?lsning till Odysseus g?r i samma stil: certe ego, quae fueram te discedente puella, protinus ut redeas, facta uidebor anus. (1:115-116)(Jag som var en flicka n?r du reste kommer helt s?kert att ha blivit en gammal tant, oavsett hur snabbt du ?terv?nder.)Visserligen ?r antitesen puella-anus effektfull, men fr?gan ?r om Odysseus blir lockad n?r Penelope beskriver sig sj?lv som en gammal tant. Ordet anus har i k?rlekselegi negativa konnotationer. Ordet anv?nds om ammor, h?xor och kopplerskor: kvinnor som visserligen kan vara viktiga f?r det amor?sa livet, men som sj?lva st?r utanf?r det. Penelope v?ljer att avsluta med det ordet, vilket kan s?ga en del om hennes sj?lvbild. Hon g?r det dessutom i passivum: facta videbor betyder ungef?r ’jag kommer att synas ha blivit”. Med formuleringen g?r hon sig sj?lv till ett objekt: f?r henne ?r det viktigt hur hon uppfattas av andra och hon f?rest?ller sig att Odysseus dom ?ver henne efter tjugo ?r kommer att bli nedl?tande. Men det kan ocks? vara menat som ett sk?mt eller ett s?tt att bereda sin man p? att det faktiskt har g?tt tjugo ?r, som om hon vill s?ga att de inte ?r unga l?ngre…Briseis: objekt med egen viljaS? h?r inleder Briseis sitt brev:Quam legis, a rapta Briseide littera venit, vix bene barbarica Graeca notata manu (3:1-2)(Brevet som du l?ser har kommit fr?n den bortr?vade Briseis; den knappt godk?nda grekiskan har skrivits av en utl?nnings hand.)Ordet barbaricus kan betyda b?de ’utl?ndsk’ och ’obildad’. I sammanhanget ?r b?da tolkningarna rimliga. Oavsett vilken tolkning man v?ljer ?r b?da neds?ttande. Ordet barbaricus uttrycker n?got som ?r motsatt normen, i det h?r fallet icke-grekiskt, n?got som representerar fiendesidan. Palmer v?ljer betydelsen ’utl?ndsk’, och n?mner att Briseis kommer fr?n staden Lyrnessus, som Achilles f?rst?rt. Om Palmers tolkning ?r r?tt: varf?r v?ljer Briseis att definiera sig som fr?mling? Hon befinner ju sig p? egen mark. Det ?r hennes stad som invaderats av utl?nningar. ?nd? urs?ktar hon sig och sin d?liga grekiska. Orden barbarica och Graeca h?r inte ihop grammatiskt, men placeringen intill varandra ger en effektfull motsats. Briseis kallar sig rapta, bortr?vad. Det ?r l?tt att tolka det som en anklagelse riktad mot Achilles, men d? har man missf?rst?tt Briseis. Briseis ser inte Achilles beslagtagning av henne som ett bortr?vande; det ?r Agamemnon som stulit henne fr?n Achilles och det ?r Achilles uppgift att ta henne tillbaka. Briseis har n?mligen funnit sig i att bli er?vrad av Achilles. Trots att hon har sett sin familj m?rdas och sin stad plundras av den grymme krigaren, ?lskar hon honom. Hennes k?rlek till honom f?r henne att foga sig som ett lamm och helt och h?llet underkasta sig. Hon ?r beredd att dela honom med en hustru (3:71-72) och ?r n?jd om hon f?r vara hans slav: nos humiles famulaeque tuae data pensa trahemus (jag, din ?dmjuka tj?narinna, skall spinna ull, 3:75). Hon ?r tacksam gentemot honom f?r att han r?ddat hennes liv:A, potius serves nostram, tua munera, vitam! quod dederas hosti victor, amica rogo (3:149-150)(M? du hellre skona mitt liv, g?van jag fick av dig! Nu n?r jag ?r din v?n ber jag om det som du som segrare gav till mig som fiende.)Briseis ser det som hederv?rt att Achilles skonade hennes liv trots att hon var hans fiende. ?ven om resonemanget ter sig m?rkligt f?r en modern l?sare, ?r retoriken och formuleringen v?lslipad. Placeringen av tua munera mellan nostram…vitam samt victor mellan hosti och amica illustrerar att Briseis v?l och ve helt ?r i h?nderna p? hennes ?lskade. Det ?r tack vare hans generositet som hon lever och tack vare honom som hon har g?tt fr?n fiende till v?n. D? hon inte l?ngre st?r p? fiendesidan kan hon uppmana honom att m?rda hennes landsm?n, n?got som hon g?r flera g?nger (se till exempel 3:151-152). Men det ?r inte alltid som Briseis formuleringar ?r s? genomt?nkta som i exemplet ovan. Ibland kan de ge intryck av ungdomlig spontanitet och os?kerhet. Till exempel s?ger hon till Achilles att hon skall ta sitt liv, f?r att sedan be honom att ta det, och strax d?rp? ?ndra sig igen. Hon s?ger att hon inte vill bli slagen av hans hustru (3:77), men att hon ?nd? kanske f?r finna sig i det (3:81, 143-149). Hon kan ibland ge ett n?got tafatt intryck, som h?r, d?r hon upprepar sig. Si mihi pauca queri de te dominoque viroque fas est, de domino pauca viroque querar.non, ego poscenti quod sum cito tradita regi, culpa tua est – quamvis haec quoque culpa tua est (3:5-8)(Om jag f?r lov att beklaga mig en smula ?ver dig, min herre och man, skall jag beklaga mig en smula ?ver min herre och man. Det ?r inte ditt fel att jag s? snabbt ?verl?mnades till kungen som beg?rde mig – men ?nd? ?r det ocks? ditt fel.)Briseis anv?nder uttrycket fas est n?r hon fr?gar sig om hon f?r lov att klaga ?ver Achilles. Fas est ?r starkare ?n licet och uttrycker den r?tt som v?rldsordningen ger. I sin position som underordnad m?ste hon f?rst ?dmjukt komma med reservationen att hon kanske egentligen inte har r?tt att ifr?gas?tta sin herre. Ordet pauca ?r ett annat f?rsiktigt ord som talar om att den kritik som kommer att komma ?r s? gott som obefintlig. Briseis vet sin plats och ?r, som tidigare n?mnts, redo att g?ra vad som helst f?r Achilles. ?nd? ?r hon ingen mes. Att tj?na Agamemnon, den fr?mste av grekernas kungar, ?r inget hon kan t?nka sig. (Annars kunde man tycka att det inte vore v?rre ?n att tj?na Achilles.) Hon skriker och gr?ter n?r hon blir bortf?rd och visar att hon har en egen vilja. Hon har best?mt att Achilles skall vara hennes herre och man och denna linje driver hon konsekvent. Att Briseis vet sin plats blir allts? dubbeltydigt. Det handlar inte bara om underkastelse. Hon har best?mt sig f?r att hon vill vara med sin ?lskade. ?ven om hon uttrycker sig f?rsiktigt till en b?rjan blir hon alltmer dj?rv och befaller Achilles att ta sig i kragen och kr?va henne ?ter (3:25-26). Hon ber?ttar f?r Achilles att hon velat fly men att hon varit r?dd f?r att gripas och ?verl?mnas att tj?na f?r n?gon av Priamus sv?rd?ttrar (3:19-20). Det ?r m?rkligt att hon ser ett s?dant ?de som v?rre ?n att tj?na grekerna. Att Briseis har en egen vilja ?r s?ledes tydligt, men som slavinna har hon f?rmodligen ytterst f? m?jligheter att komma till tals. Hon ?r ett byte, ett objekt som man kan f?rhandla om. Jacobson noterar att Briseis ofta talar om sig sj?lv i passivum: tradita (3:7), visa capi (3:16), caperer (3:19), data, danda (3:21), repetor (3:22), tradebar (3:23), reddar (3:25), redimenda (3:39), fieri (3:41), scindi (3:79), relinquar (3:81), vocata (3:100), destituor (3:143) och iussa (3:144). Man kan ocks? l?gga m?rke till att flera av dessa verb vittnar om hur hon bollas mellan grekerna. Vid ett tillf?lle f?rest?ller hon sig att hon skall bli en g?va, munus, ?t Priamus sonhustru (3:20). Enligt Jacobson f?rekommer orden me och mihi ovanligt m?nga g?nger, vilket ocks? f?rst?rker intrycket av att Briseis ses som och ser sig sj?lv som ett objekt. Detta kan demonstreras med n?gra rader som s?ger mycket om Briseis som person:me petat ille tuus, qui, si dea passa fuisset, ensis in Atridae pectus iturus eat! (3:147-148)(M? ditt sv?rd som, om gudinnan hade till?tit det, skulle g?tt in i Atreussonens br?st i st?llet upps?ka mig!)me modo, sive paras inpellere remige classem, sive manes, domini iure venire iube! (3:153-154)(Antingen du f?rbereder dig att l?ta dina roddare f? fart p? ditt skepp eller du stannar kvar: befall mig att komma med din r?tt som min h?rskare!)Phaedra f?rnedrar sigPhaedras utg?ngsl?ge ?r motigt: hon ?r styvmor till den hon ?lskar. Hur skall hon framst?lla sig sj?lv f?r att f? Hippolytus? Vi har redan sett hennes krystade f?rs?k att verka ung och jungfrulig f?r att attrahera Hippolytus. Hon har ocks? b?rjat intressera sig f?r jakt, Hippolytus favoritintresse. H?r ber?ttar hon hur det g?r till n?r hon grips av jaktlust. Iam quoque – vix credes – ignotas mutor in artes; est mihi per saevas impetus ire feras.iam mihi prima dea est arcu praesignis adunco Delia; iudicium subsequor ipsa tuum.in nemus ire libet pressisque in retia cervis hortari celeris per iuga summa canes,aut tremulum excusso iaculum vibrare lacerto, aut in graminea ponere corpus humo.saepe iuvat versare leves in pulvere currus torquentem frenis ora fugacis equi;nunc feror, ut Bacchi furiis Eleleides actae quaeque sub Idaeo tympana colle moventaut quas semideae Dryades Faunique bicornes numine contactas attonuere suo. (4:37-50)(Du kommer knappt att tro det – men nu ?ndras min h?g till ok?nda n?jen. Jag har f?tt ett infall att ge mig ut bland vilda djur. Gudinnan fr?n Delos med den kr?kta b?gen ?r nu den jag s?tter fr?mst. Jag r?ttar mig efter ditt omd?me. Jag har lust att g? ut i skogen, f?nga hjortar i n?t och driva raska hundar att springa ?ver ?sarna. Jag vill se spjutet vibrera som jag slungat iv?g med min arm och jag vill l?gga mig ned p? den gr?st?ckta marken. Jag njuter ofta av att styra min r?rliga vagn i dammet, under det att jag tyglar min snabba h?st. Ibland drabbas jag av h?nryckning, som backantinnor drivna av vansinne, eller som halvgudinnorna dryaderna vilka tv?hornade fauner vidr?rt och h?nf?rt med sin gudomliga makt.)Det g?r vilt till n?r Phaedra ?r i farten. Passionen g?r henne galen. Att bete sig som en backantinna ?r knappast ett l?mpligt beteende f?r en drottning. Hon vill visa Hippolytus att hon ?r beredd att ge sig ut i naturen och leva hans liv. Men hennes f?rf?relsef?rs?k kommer troligen att skr?mma bort styvsonen. Phaedra s?nker sig fr?n sin niv?, uppger sin v?rdighet och framst?r som l?jlig, eller i alla fall fr?n vettet. Detta tycks hon vara medveten om: heu! ubi nunc fastus altaque verba? Iacent! (’Ack! Var ?r nu min f?rn?ma h?llning och mina h?gst?mda ord? Borta!’ 4:150). Phaedra ger upp sin drottningv?rdighet och vill l?gga sig bedjande vid Hippolytus kn?n. L?gg m?rke till kontrasten mellan genibusque och regalia: victa precor genibusque tuis regalia tendo bracchia! quid deceat non videt ullus amans. depuduit, profugusque pudor sua signa reliquit. Da veniam fassae duraque corda doma (4:153-156)!(Besegrad b?nfaller jag dig och str?cker mina kungliga armar om dina kn?n! Den som ?lskar ser inte vad som ?r opassande. Jag blygs inte mer; skammen flyr och ger upp. Visa n?d mot mig som bek?nt och kuva ditt h?rda hj?rta!)Phaedra vet att hon riskerar sitt ?ktenskap och hon ?r r?dd att befl?cka sitt fl?ckfria namn (4:17-18). Men ?tr?n har drabbat henne s? till den milda grad att hon inte st?r ut; ?tr?n ?r en pl?ga hon inte har valt sj?lv, ett ofrivilligt ok som lagts p? henne. Den ?r en sarcina (4:24), en b?rda, som hon inte kan hantera. F?r henne ?r k?rleken till styvsonen blodigt allvar, inget l?ttsinnigt infall. F?rst nu, s?ger hon, f?rst?r hon vad det inneb?r att ?lska. Vad hj?lper det att vara kunglig n?r man ?r slav under passionen? Nobilitas sub amore iacet (’?del b?rd st?r under k?rlek’, 4:161), konstaterar hon.Oenones sj?lvbevarelsedriftOenone har blivit l?mnad f?r en annan. Till skillnad fr?n de ?vriga ?vergivna kvinnorna som h?r behandlas intar hon inte offrets attityd. Visserligen beklagar hon sig, men hon l?ter sig inte uppslukas av sin sorg utan l?ter den hellre ?verg? i vrede ?ver Paris och hans nya flickv?n. Hon f?rbannar deras dumdristighet och intalar sig som tr?st att de b?da kommer att svika igen. Paris nya prinstitel, hans svek och f?rh?llande med en vacker drottning har inneburit en livskris f?r Oenone. Hon vet inte p? vilket ben hon skall st? f?r att behaga honom: skall hon locka med det forna herdelivet eller bevisa f?r honom att hon minsann ?r v?rdig en prins? Hon pr?var sig fram tills hon v?ljer det sistn?mnda. Vi har sett hennes ibland n?got krampaktiga str?van att f?rs?ka passa in i en kunglig milj?. Hon kallar sig celeberrima, hon s?ger sig h?rstamma fr?n en stor flod, hon ?r f?dd att bo i palats och Apollo har ?lskar henne. Det ?r tydligt att hon k?nner minderv?rdeskomplex och upph?jer sig sj?lv f?r att visa Paris att hon inte ?r n?gon lantlolla. Men i vilken m?n imponerar denna strategi p? en man som inlett ett f?rh?llande med en drottning, tillika jordens vackraste kvinna? Som nymf har hon knappast en plats p? slottet. Floden hon syftar p? ?r hennes far, flodguden Cebren. Cebren ?r dock ingen stor flod, som Oenone p?st?r, snarare en obetydlig. Oenone ?r allts? inte s?rskilt ?vertygande i sin retorik. Hon uppvisar en os?kerhet kring sin identitet som ger ett f?rvirrat intryck. ? ena sidan s?ger hon till Paris att hon inte beundrar hans rikedom och inte vill beblanda sig med den. ? andra sidan s?ger hon sig vara v?rdig den lika mycket som Andromache ?r det (5:107-108). Hon s?ger emot sig sj?lv, men det ?r en del av hennes personlighet, ?tminstone i det r?riga tillst?nd som hon befinner sig i. Jacobson diskuterar Oenones ?verdrivna och storslagna beskrivning av sig sj?lv och tycks mena att hon har en snedvriden uppfattning om sitt eget jag. Till exempel n?mner hon sitt eget namn sju g?nger. Jacobson noterar att det ?r Oenones namn som ?r det centrala i inskriptionerna: det ?r i f?rsta hand hennes namn som v?xer i takt med tr?dstammarna, inte deras k?rlek. Han pekar ocks? p? att Oenone mer ?n n?gon annan av heroinnorna i samlingen betonar sin egen f?rtr?fflighet. Hon kallar sig digna tre g?nger (5:85,145 och 155), matrona (5.859), apta (5:88) och anv?nder andra ord f?r att belysa sitt v?rde: decere manus (5:86) och merui (5:155). Orden utg?r en klar kontrast till alla de hemska ord Helena f?r heta. Jag tolkar Oenones uppbl?sthet lite annorlunda: Oenone vet att hon aldrig kan konkurrera med sk?na Helena, men hon ?r m?n om sin v?rdighet. Hon finner sig inte i att bli f?rnedrad. Hennes ?verdrifter fungerar som f?rsvarsmekanismer; de ?r ett s?tt f?r henne att hantera situationen. N?r hon s?ger att hon har ?lskats av Apollo ?r det antagligen inte sant, men hon framh?rdar det av ren sj?lvbevarelsedrift. F?r att komma ?ver v?ldt?kten och erh?lla n?gon sorts status och v?rde, intalar hon sig att det ?r s?.Dido – destruktiv men driftigIngen annan ?r s? upptagen av d?den som Dido. Ord som har med d?d och begravning att g?ra f?rekommer sjutton g?nger (7:1, 25, 48, 62, 63, 64, 68, 76, 78, 84, 136, 137, 181, 187, 188, 192 och 195). Ofta talar hon om sig sj?lv i tredje person och kallar sig miseram (7:7), perdita (7:61) , coniugis deceptae (69) och tristis (70). Hon ?terkommer flera g?nger till hur besviken hon ?r p? Aeneas. Men hon ?r ocks? driftig. Denna egenskap framh?ver hon i raderna 115-124, d?r hon ber?ttar hur hon som jagad flykting k?pte en kustremsa p? vilken hon grundade en stad, l?t bygga murar s? vidstr?ckta att de v?ckte avund hos grannfolken. Hon ber?ttar ocks? att hon medf?rt kapital till staden (7:150). Aeneas kan inte f? en b?ttre tillflyktsort.Paris sj?lvs?kerhet och svartsjukaOenone har anklagat Paris f?r storhetsvansinne. Hon menar att den nyvunna prinstiteln har stigit honom ?t huvudet. Och kanske ?r det ett s?dant intryck Ovidius vill ge av Paris. forma uigorque animi, quamuis de plebe videbar, indicium tectae nobilitatis erat (16:51-52)(?ven om jag s?g ut att vara av enkelt ursprung, visade min sk?nhet och andliga sp?nst att jag egentligen var av h?g b?rd.)Hans nya liv som prins har medf?rt att flickor och nymfer i m?ngd ?tr?r honom (16:93-96). Hemkomstdagen f?r ”den f?rlorade sonen” har upph?jts till allm?n festdag i Troja (16:91-92). Sitt gamla herdeliv p? berget Ida tillsammans med Oenone, f?rtiger han. F?r Paris ?r det viktigt att g?ra ett f?rsta gott intryck p? Helena. Han m?ste ocks? bevisa f?r henne att han ?r v?rd att hon l?mnar sitt tjusiga palats och sin m?ktige kung. Han s?ger sig vara manligare ?n Menelaus (16:357-358). Till p? k?pet ?r Paris bror den f?rn?me och tappre krigaren Hector. Att Menelaus bror r?kar vara den store Agamemnon underl?ter han att n?mna. F?r att bevisa sitt mod ber?ttar han f?r Helena hur han som ton?ring slog ihj?l boskapstjuvar och tog boskapen tillbaka. Kanske vill han imponera p? en flicka fr?n idrottslandet Grekland n?r han samtidigt ber?ttar att han vann ?ver andra ungdomar i olika idrottsgrenar (16:359-362). M?jligen ?r Paris sj?lvs?kerhet spelad. Han avsl?jar n?mligen svagare sidor: utan omsvep bek?nner han sin svartsjuka. Han t?l inte se Helena och Menelaus tillsammans, och ber?ttar hur han pl?gas n?r han tvingas genomlida middagarna i Sparta. S?dana fester ?nskar han sina fiender! Han ber?ttar hur han v?nt bort ansiktet f?r att d?lja sina t?rar. F?r l?saren som k?nner till ber?ttelsens katastrofala utg?ng, framst?r Paris som naiv. Den eld som tv? g?nger f?reb?das, f?rst av modern vid hans f?dsel och sedan av hans synska syster Cassandra vid hans avf?rd till Troja, tolkar han som k?rlekens eld. I sj?lva verket f?reb?dades den brand som Troja f?rst?rdes i. Att hans enlevering av Helena skulle f?rorsaka krig ?r n?got han viftar bort.Acontius list och ih?rdighetAcontius erk?nner utan att sk?mmas att han lurat Cydippe. Det ?r inget han k?nner n?gon skuld f?r. I st?llet f?rs?ker han ge Cydippe d?ligt samvete f?r att inte f?lja ?pplets inskrift. Det h?r ?r typiskt Acontius. Hans knep ?r or?kneliga (mille doli restant, 20:41) och hans fr?ckhet utan gr?ns. Med de h?r orden talar Acontius om sin list: fraus (20:21, 22, 23, 31, 34), callidus (20:25), sollertem (20:26), dolosus (20:30), dolus (20:31, 41) caute (20:38), artes (20:47), insidiis (20:66) och insidiosa (20:210). Acontius brev utstr?lar r?tt igenom sj?lvs?kerhet. Det ?r inte bara det att han best?mt sig f?r att lyckas; han intar ocks? en osympatisk von oben-attityd. Han m?strar Cydippe och ger henne noggranna instruktioner i hur hon skall avvisa sin friare och ber?tta om Acontius f?r sin mamma. L?saren f?rst?r att han inte kommer att ge sig. Men hans m?lmedvetenhet ?verskrider gr?nsen f?r det anst?ndiga. Acontius ger intryck av sjuklig besatthet. Han vill framst? som omt?nksam men lyckas ej. Det ?r hela tiden hans ego som har f?retr?de. Det m?rkliga ?r att Acontius ?nd? lyckas med sin f?resats att vinna Cydippe. Cydippes svar blir att klandra honom f?r hans illistigheter, men sedan v?lkomna honom in i sitt liv.3.2.2 Sammanfattning: n?r personligheten tr?der fram Trots att Penelope ?r drottning och har huset fullt av friare lyser en d?lig sj?lvk?nsla igenom. Hon nedv?rderar sig sj?lv. (Jag f?ruts?tter d? att hon sj?lv inte ?r ironisk, vilket skulle kunna vara en m?jlig tolkning.) Varf?r Ovidius l?ter henne vara p? det h?r s?ttet ?r inte helt l?tt att s?ga, men kanske skall Penelope – som ju ocks? f?r inleda samlingen – representera idealkvinnan som inte l?ter sig p?verkas av sin st?llning eller av friarnas hyllningsk?r, utan ?dmjukt ser sig sj?lv som en enkel kvinna och som t?lmodigt v?ntar p? sin man. Hennes trohet ?r d?rf?r ett starkt kort i ?vertalningsstrategin. Andras gifterm?lserbjudanden har hon bara funnit besv?rliga. F?r henne finns ingen annan identitet ?n att vara Odysseus maka. En helt annan bakgrund och historia har Briseis, vars v?pighet och undfallande attityd f?rv?nar. En viss stolthet hade man kunnat v?nta sig, men trots att hon tillh?r den inhemska befolkningen kallar hon sig utl?nning. Kanske har hon insett att hon m?ste hon ge upp sitt f?rflutna och definiera sig sj?lv utifr?n grekernas perspektiv f?r att f? Achilles k?rlek.I motsats till Briseis uppvisar Oenone stolthet och attityd. Hon tenderar att ?verdriva ?t andra h?llet. Men os?kerheten lyser igenom. Till skillnad fr?n drottningarna Dido och Phaedra ?r hon inte beredd att ge upp sin v?rdighet. Mest m?lmedvetna ?r de b?da herrarna Paris och Acontius. De har dock ett annat utg?ngsl?ge ?n damerna eftersom deras uppdrag skiljer sig: de beh?ver inte kalla tillbaka en redan k?nd partner; de vill vinna ny k?rlek. F?r Phaedra ?r f?rvisso situationen liknande, men f?r henne ligger det i fatet att hon redan k?nner Hippolytus. Paris och Acontius har m?jligheten att g?ra ett gott intryck p? mottagaren. Acontius f?rsummar den h?r chansen, men lyckas ju ?nd? till sist f? sin brud. Vad som ?r intressant att se ?r att s? m?nga och olika personligheter visar sig. Det ?r tydligt att Ovidius velat teckna dem p? olika s?tt. I n?gra fall l?ter Ovidius dem sj?lva presentera sig p? ett visst s?tt, men ganska ofta l?ter han personerna avsl?ja sig genom sina formuleringar. H?r kan det vara p? sin plats att p?minna om Quintilianus tankar om att anpassa suasoriae utifr?n talarens f?ruts?ttningar. Phaedra f?rs?ker g?ra sig attraktiv men misslyckas. Dido vill visa sig ”fram?t” n?r hon ber?ttar f?r Aeneas om sin f?retagsamhet, men hennes upptagenhet av honom blir manisk och sj?lvdestruktiv. Acontius s?ger naturligtvis aldrig att han ?r manisk, men hans knep och m?strande ger det intrycket. Resultatet blir att de blottar sina svagheter – och d?rmed uppn?r motsatt effekt.3.3 N?r k?nslorna f?r styra: movereEn avs?ndare som bygger sin argumentation kring sina egna eller mottagarens k?nslor och sinnestillst?nd s?ker p?verka genom movere. Movere vill ber?ra. Lausberg beskriver det som att ge mottagaren en k?nslom?ssig chock. I argumentationsdelen har tal om ansvar f?r familjen, varning f?r konsekvenser, erinran om en svunnen tid etc kategoriserats som motivationsargument, som ibland kallas pathos- eller movere-argument, t?nkta att sl? an en k?nslom?ssig str?ng hos mottagaren. 3.3.1 Kvinnor p? gr?nsen till nervsammanbrott: Briseis, Oenone, Hypsipyle, Hermione, Ariadne och Medea Lacrimae pondera vocis habent: Briseis talar genom sina t?rarAchilles f?r inte l?nge beh?lla Briseis f?rr?n hans h?rf?rare Agamemnon beg?r henne. Briseis skildrar h?ndelsen i inledningen av sitt brev:quascumque adspicies, lacrimae fecere lituras; sed tamen et lacrimae pondera vocis habent.si mihi pauca queri de te dominoque viroque fas est, de domino pauca viroque querar.non, ego poscenti quod sum cito tradita regi, culpa tua est – quamvis haec quoque culpa tua est;nam simul Eurybates me Talthybiusque vocarunt, Eurybati data sum Talthybioque comes.alter in alterius iactantes lumina vultum quaerebant taciti, noster ubi esset amor.differri potui; poenae mora grata fuisset. ei mihi! discedens oscula nulla dedi;at lacrimas sine fine dedi rupique capillos – infelix iterum sum mihi visa capi! (3:3-16)(Alla fl?ckar som du kommer att se i brevet har mina t?rar ?stadkommit, men ?ven t?rar talar. Om jag f?r lov att beklaga mig en smula ?ver dig, min herre och man, skall jag beklaga mig en smula ?ver min herre och man. Det ?r inte ditt fel att jag s? snabbt ?verl?mnades till kungen som beg?rde mig – men ?nd? ?r det ocks? ditt fel, f?r n?r Eurybates och Talthybius samtidigt kallade p? mig, ?verr?cktes jag till Eurybates och fick f?lja med Talthybius. De b?da utbytte blickar och undrade tyst vart v?r k?rlek hade tagit v?gen. Du kunde ha givit mig uppskov. Ett uppskjutande av sm?rtan hade varit v?lkommet. Ve mig! Jag gav dig inte n?gra kyssar n?r jag gick iv?g, men t?rar utan gr?ns f?llde jag och slet mitt h?r – jag, arma, tyckte att jag f?ngats p? nytt!)I Briseis brev st?r mycket mellan raderna. Briseis t?rar har f?tt bl?cket att flyta ut i brevet. Det betyder att hon gr?ter medan hon skriver. ?ven om bl?cket g?r vissa partier ol?sliga f?r Achilles, ber?ttar t?rarna f?r honom att hennes k?nslor ?r ?kta, att hon saknar honom och att han m?ste ta henne tillbaka. Briseis vet att Achilles h?gst motvilligt ?verl?mnade henne till Agamemnon, men f?rebr?r honom f?r att detta skedde alltf?r snabbt och l?ttvindigt. Han kunde ha avvaktat i st?llet f?r att bara l?ta henne sl?pas bort av Agamemnons h?rolder. Scenen med h?rolderna Eurybates och Talthybius ?r f?r ?vrigt intressant: Briseis skriver att de s?g p? varandra och undrade vad som hade blivit av k?rleken mellan Achilles och Briseis. Vad de b?da h?rolderna t?nkte kan inte Briseis veta; det h?r ?r en ren och sk?r gissning, en vilja till tankel?sning fr?n Briseis sida. Briseis vill troligen dra in omv?rlden: andra k?nner till deras k?rlekshistoria och har synpunkter p? den, menar hon. Kanske vill hon tala om f?r Achilles att andra m?n ifr?gas?tter Achilles handlande. Han borde st? upp f?r sin r?tt och inte ge efter. Han borde beh?lla sin Briseis. Avskedet fr?n Achilles inneb?r sm?rta, poenae, f?r Briseis. Hon gr?ter floder och sliter sitt h?r. Hon hoppas kunna p?verka honom med sina t?rar. Kan d? den mest brutale bland grekernas krigare l?ta sig p?verkas? Briseis tror det:sis licet inmitis matrisque ferocior undis, ut taceam, lacrimis conminuere meis (3:133-134)(Visserligen ?r du obarmh?rtig och vildare ?n din moders v?gor, men du kommer att r?ras av mina t?rar ?ven om jag tiger.)Secui madidas ungue rigente genas: Oenone river sina kinderN?r Paris har rest f?r att h?mta Helena hoppas Oenone att han skall ?terv?nda till henne med of?rr?ttat ?rende. Besvikelsen blir enorm n?r Oenone f?r syn p? Paris skepp med sk?na Helena ombord. Oenone ger utlopp ?t sin vrede:tum uero rupique sinus et pectora planxi et secui madidas ungue rigente genas,impleuique sacram querulis ululatibus Iden. illuc has lacrimas in mea saxa tuli. (5:71-74)(Men d? rev jag s?nder min kl?dnad, slog mitt br?st och kl?ste med vassa naglar mina fuktiga kinder. Det helgade Ida fyllde jag med j?mrande tjut. Dit, till mina klippor, f?rde jag dessa mina t?rar.)Att sl? sitt br?st och riva kinderna s?riga var under antiken gester som utf?rdes vid begravningar f?r att visa djup sorg. Oenone vill visa att hennes sorg ?r lika stor som om han hade varit d?d. P? berget Ida d?r Oenone bor fanns en Cybele-kult, och det kan vara av den anledningen som Oenone kallar det helgat. Kulten kring Cybele s?gs ha varit orgiastisk (se Catullus 63:24). H?r g?r sig Oenone till en extatisk ut?vare av kulten. Hennes galenskap ?r orsakad av en svekfull make som inte visat respekt gentemot henne, utan snarare kr?nkt den friden genom att ta dit en fr?mling. Berget Ida ?r deras, hennes och Paris hemvist. Med mea saxa kan Oenone mena att bergen ?r hennes s?som varande bergnymf, men ocks? att markera gentemot Paris att det ?r hennes hem d?r hon beh?ver hemfrid. Han ?vertr?der det n?r han tar dit sin nya ?lskarinna.Medeae Medea forem! Hypsipyle f?rvandlas till sin rivalHypsipyle h?ller sig lugn ?nda tills Medea kommer p? tal. D? tappar hon besinningen. Hon rasar mot sin rival:paelicis ipsa meos implessem sanguine uultus, quosque uenificiis abstulit illa tuos.Medeae Medea forem! (6:149-151)(Med din ?lskarinnas blod skulle jag ha smort mitt ansikte – och ditt ocks?, som hon stal fr?n mig med hj?lp av h?xdrycker. Jag skulle vilja vara en Medea mot Medea!)Hypsipyles hat mot Medea sp?rar ur. H?r chockerar hon. Hennes ursprungliga syfte ?r att varna Jason f?r hans nya ?lskarinna. Syftet f?rlorar sin verkan d? hon sj?lv vill visa den grymhet som hon anklagar sin rival f?r. Has solas habeo semper semperque profundo: Hermione gr?ter oavbrutetHermiones t?rar ?r or?kneliga: flere licet certe; flendo defundimus iram, perque sinum lacrimae fluminis instar eunt.has solas habeo semper semperque profundo; ument incultae fonte perenne genae. (8:61-64)(Gr?ta kan jag i alla fall och genom att gr?ta dr?nker jag min vrede. Likt en flod rinner t?rarna ?ver mitt br?st. T?rar ?r det enda jag har, de finns hos mig st?ndigt, och st?ndigt l?ter jag dem str?mma fram; mina osminkade kinder v?ts av en aldrig sinande k?lla.)Raderna fullkomligt fl?dar ?ver av ord relaterade till t?rar och v?ta: flere, flendo, defundimus, lacrimae, fluminis, profundo, ument och fonte. T?rarna rinner ?ver kinder och br?st. I hela dikten r?knar jag till femton ord som ?r relaterade till t?rar och klagan. ?nnu fler blir det om man ?ven r?knar dem som beskriver sorg och sm?rta. De tv? semper placerade intill varandra j?mte den f?ljande radens perenne betonar k?nslan av evighet: t?rar ?r det enda Hermione har och de tar aldrig slut. Om hennes f?ngenskap hos Pyrrhus kommer att vara i evighet, kommer s?lunda ocks? hennes t?rar att g?ra det. Budskapet till Orestes blir allts? att han m?ste befria henne f?r att hon inte skall gr?ta sig s?nder av sorg:rumpor, et ora mihi pariter cum mente tumescunt, pectoraque inclusis ignibus usta dolent. (8:57-58)(Jag g?r s?nder: ansikte och hj?rta sv?ller och br?stet v?rker, br?nt av en eld som st?ngts in och vill ut.)Under r?dande f?rh?llanden kan hennes kropp inte fungera normalt. Sova kan hon inte heller:nox ubi me thalamis ululantem et acerba gementem condidit in maesto procubuique toro,pro somno lacrimis oculi funguntur obortis, quaque licet, fugio sicut ab hoste viro. (8:107-110)(S? snart som natten har inneslutit mig i mitt sovrum och jag tjutande och bittert suckande str?ckt ut mig p? min sorgsna b?dd, ?r det t?rar som v?ller fram i mina ?gon, inte s?mn. Som man flyr fr?n sin fiende – s? flyr jag fr?n min man, s? gott jag kan.)Tam lapis ipsa fui: Ariadne pendlar mellan f?rlamning och galenskapAriadne som nyss vaknat ur sin s?mn tror inte sina ?gon n?r hon f?r syn p? Theseus skepp som l?mnar ?n:ut uidi indignam quae me uidisse putarem, frigidior glacie semianimisque fui.nec languere diu patitur dolor; excitor illo, excitor et summa Thesea uoce uoco.‘quo fugis?’ exclamo; ‘scelerate reuertere Theseu! flecte ratem! numerum non habet illa suum!’haec ego: quod uoci deerat, plangore replebam. uerbera cum uerbis mixta fuere meis.si non audires, ut saltem cernere posses, iactatae late signa dedere manus;candidaque imposui longae uelamina uirgae, scilicet oblitos admonitura mei.iamque oculis ereptus eras: tum denique fleui. torpuerant molles ante dolore genae.quid potius facerent, quam me mea lumina flerent, postquam desieram uela uidere tua?aut ego diffusis erraui sola capillis, qualis ab Ogygio concita Baccha deo;aut mare prospiciens in saxo frigida sedi, quamque lapis sedes, tam lapis ipsa fui. (10:31-50)(Jag fick se en syn som var ov?rdig mig, och jag blev kallare ?n is och dog till h?lften. Men sm?rtan till?ter mig inte att ligga kraftl?s l?nge; jag v?cks till liv av den, jag v?cks till liv och ropar ”Theseus” s? h?gt jag kan. ”Vart flyr du?” ropar jag ut. ”?terv?nd, Theseus, din f?rbrytare! V?nd ditt skepp! Det saknar passagerare!” Detta sa jag, och det som r?sten inte kunde f? fram, ?terg?ldade jag med klagan. Slagen mot mitt br?st blandades med mina ord. Om du inte kunde h?ra mig, skulle du ?tminstone kunna m?rka n?r mina vilt gestikulerande h?nder gav tecken. Jag f?ste en vit sl?ja p? en l?ng gren f?r att p?kalla att ni hade gl?mt mig. Redan var du bortryckt fr?n mina ?gon: d? f?rst b?rjade jag gr?ta. Mina annars s? l?ttr?rda ?gon hade domnat. Vad skulle mina ?gon kunna g?ra annat ?n begr?ta mitt ?de n?r jag inte l?ngre kunde sk?nja dina segel? ?n irrade jag ensam omkring med rufsigt h?r, s?dan som backanten d? hon jagats upp av den tebanske guden; ?n satt jag frusen p? klippan sk?dande ut ?ver havet. Jag var lika mycket sten som den sten jag satt p?.)Ariadne redog?r f?r sin reaktion p? Theseus f?rsvinnande. Det g?r fr?n kyla och stelhet (frigidior glacie, semianimis, torpuerant, lapis ipsa fui) till vildhet och tillbaka igen. Hon beskriver hur hon fryser som till is f?r att sedan rasa ut mot Theseus, eggad av sm?rtan (ordet excitor n?mns tv? g?nger). Hon sl?r h?nderna mot br?stet, sliter sitt h?r och irrar planl?st omkring p? ?n med h?ret i oordning. Hon liknar sig sj?lv vid en backant liksom vi sett Phaedra och Oenone g?ra. I slutet av citatet ?terg?r hon s? till sitt frusna tillst?nd och anv?nder stenen som metafor f?r att beskriva det. N?r Ariadne f?ster sin vita flagg vid grenen tyder det p? att hon utg?r fr?n att hon ?r kvargl?md. Eller ?r det en f?rsvarsmekanism? Vill hon inte tro att hon ?r ?vergiven? Eller vill hon genom att sj?lv synas of?rst?ende och oskyldig f? Theseus att framst? som en skurkaktig brottsling, f?rm?gen till en s?dan nedrig handling? Att anv?nda tilltalsnamnet ?r ett s?tt att knyta n?gon till sig, att skapa kontakt. Ariadne ?r den brevskrivare som oftast n?mner sin ?lskades namn. Hela nio g?nger n?mner hon namnet Theseus (10:3, 10, 21, 34, 35, 75, 101, 110 och 149), att j?mf?ra med genomsnittet tre g?nger. Jacobson menar att det handlar om att hon ?r ?vergiven p? ?n och d?rf?r i desperation ropar ut hans namn. Jag tror snarare att det handlar om att vinna Theseus hj?rta. Ariadne ?r den av kvinnorna som man f?r f?rmoda har k?nt sin ?lskade under kortast tid. Hon k?nner inte Theseus och har d?rf?r st?rre behov av att v?nda sig direkt till honom f?r att han ?verhuvudtaget skall l?sa brevet. Redan i tredje raden n?mner hon hans namn. Av samlingens alla tjugoen skribenter ?r det bara Penelope, Phyllis och Hero som n?mner sina adressaters tilltalsnamn s? tidigt.Abscissa planxi mea pectora veste: Medea blir f?rtvivlad och st?ller n?stan till med en scenHistorien borde ha tagit en annan v?ndning, skriver Medea. Det b?sta f?r henne och Jason hade varit om de hade drunknat p? v?g fr?n Kolchis, krossats mot Symplegaderna eller slukats av Scylla (12:119-126). Liksom Ariadne g?r Medea en po?ng av att det hon uts?tts f?r ?r osannolikt. En s?dan skymf vore om?jlig. Medea vill inte tro att de hymner till Hymens ?ra som hon h?r utanf?r d?rren ?r avsedda f?r hennes man. Hon ber?ttar hur hon sett sina tj?nare gr?ta f?r hennes skull, trots tappra f?rs?k att d?lja sin gr?t (12:145-146). Hon l?ter ocks? sonen kommentera brudf?ljet och ta st?llning f?r sin mor:”hinc” mihi ”mater, abi! pompam pater,” inquit, “Iason ducit et adiunctos aureus urget equos!”protinus abscissa planxi mea pectora veste, tuta nec a digitis ora fuere meis.ire animus mediae suadebat in agmina turbae sertaque conpositis demere rapta comis;vix me continui, quin sic laniata capillos clamarem “meus est!” iniceremque manus. (12:151-158)(”G? h?rifr?n, mamma! Pappa ?r kl?dd i guld och leder ett festt?g d?r han styr h?stspannet!” Omedelbart rev jag itu min kl?dnad och slog mitt br?st. Jag l?t inte ansiktet skonas fr?n mina naglar. Jag greps av en lust att ge mig in i festligheternas centrum och rycka bort kransen fr?n ditt v?lfriserade h?r. Knappt kunde jag motst? att med vanst?llt h?r g? fram till dig, gripa tag i dig och ropa ”han ?r min!”.) H?r har vi ?ter ett fall d?r en kvinna uttrycker sin f?rtvivlan genom att sl? sitt br?st, riva sina kinder och slita sitt h?r. Medeas h?r utg?r kontrast till Jasons kransprydda v?lordnade frisyr. N?r hon ber?ttar att hon f?tt lust att f?rnedra honom offentligt, antyder dels att hon varit st?ndaktig nog att l?ta bli, men att hon hade haft r?tt att g?ra det. Jason ?r hennes r?ttm?tige make.3.3.2 Blanditiae – fagert tal: Phaedra, Sappho, Paris och AcontiusPulvis in ore decet: Phaedra blir betagen i Hippolytus manlighetDet har redan n?mnts att Phaedra kallar Hippolytus Amazonio viro (4:2) och att hon hellre skulle f?redra honom framf?r Juppiter (4:36). Phaedra ber?ttar hur hon vid ett tillf?lle s?rskilt blev intagen av Hippolytus. Det var vid Ceres fest i Eleusis, d? han var vitkl?dd och hade blommor i h?ret:tunc mihi praecipue, nec non tamen ante, placebas; acer in extremis ossibus haesit amor.candida vestis erat, praecincti flore capilli, flava verecundus tinxerat ora rubor,quemque vocant aliae vultum rigidumque trucemque, pro rigido Phaedra iudice fortis erat.sint procul a nobis iuvenes ut femina compti! – fine coli modico forma virilis amat.te tuus iste rigor positique sine arte capilli et levis egregio pulvis in ore decet. (4:69-78)(Jag blev s?rskilt f?rtjust i dig d?, ?ven om jag var svag f?r dig innan. En h?ftig k?rlek bet sig fast i mig ?nda in i m?rgen. Dina kl?der var vita och h?ret omvirat med en blomma. En kl?dsam rodnad hade f?rgat ditt gyllene ansikte, ett ansikte som vissa kvinnor kallar h?rt och bistert. Starkt och modigt i st?llet f?r h?rt, om Phaedra f?r best?mma. Inte faller jag f?r unga m?n som kammar sig som kvinnor! Manlig sk?nhet v?rdas b?st med m?tta. Denna din h?rdhet kl?r dig, liksom din enkla frisyr och det l?tta pudret i ditt uts?kta ansikte.)Manlig sk?nhet v?rdas b?st med m?tta och f?r inte te sig f?r kvinnlig, en ?sikt som framf?rs ?ven i Ars Amatoria (I:505-524). ?nd? har Hippolytus blommor i h?ret. Det ?r naturligtvis sv?rt f?r en modern m?nniska att bed?ma vad som ans?gs vara manligt respektive kvinnligt i fr?ga om sk?nhet och utseende under antiken, men med tanke p? att Ovidius antyder att Hippolytus f?redrar m?n framf?r kvinnor (4:173) kan det vara v?rt att stanna upp vid de h?r raderna. F?rger som n?mns ?r vitt, gult och r?tt, candida, flava och rubor. Det ?r sv?rt att s?ga vad dessa symboliserar – om de symboliserar n?got – men det ?r anm?rkningsv?rt att ?ven Acontius beskriver Cydippe med samma f?rger (se nedan), och i b?da fallen ?r det kinderna som r?da. Loeb-utg?van ?vers?tter pulvis i rad 78 med damm, ’dust’. Jag har sv?rt att se att damm skulle anses kl?dsamt i ansiktet. F?r mig verkar det mer rimligt att det r?r sig om puder. Puder anv?ndes som sk?nhetsprodukt f?r kvinnor under antiken. Om min tolkning ?r riktig, s?ger Phaedra emot sig sj?lv i fr?ga om Hippolytus manlighet. Detta vore i s? fall typiskt Phaedra vars verklighetsuppfattning totalt tycks kollidera med den faktiska verkligheten. M?jligen kan det handla om damm som virvlat upp n?r han ridit. Phaedra ?verg?r n?mligen till att ber?mma styvsonens manlighet som ryttare och soldat. Antingen han tyglar en vild h?st eller svingar sin lans, drar hans dj?rva arm sig till Phaedras blick. Vad han ?n g?r, njuter hon av att se det (4:79-84).O decus atque aevi gloria magna tui: Sappho prisar Phaons sk?nhet och ungdomPhaon var k?nd f?r sin sk?nhet och kanske ?r det ocks? d?rf?r som Sappho mest av alla (i samlingen) sl?sar med lovord. Hon prisar hans ansikte och kallar det indiosa, ’farligt’ f?r henne. Hon liknar honom vid b?de Apollo och Bacchus, en i romersk poesi vanlig bild f?r evig ungdomlig sk?nhet (15:21-24). Hans sk?nhet ?r av gudomlig karakt?r, varf?r Sappho dr?jer sig kvar i mytologins v?rld. Hon smickrar Phaon genom att kalla honom ett hett byte f?r gudar och gudinnor:hunc ne pro Cephalo raperes, Aurora, timebam – et faceres, sed te prima rapina tenet.hunc si conspicias, quae conspicis omnia, Phoebe, iussus erit somnos continuare Phaon.hunc Venus in caelum curru uexisset eburno, sed uidet et Marti posse placere suo.o nec adhuc iuuenis, nec iam puer, utilis aetas! o decus atque aeui gloria magna tui!huc ades inque sinus, formose, relabere nostros. non ut ames oro, uerum ut amere sinas. (15:87-96)(Jag var r?dd att du, Aurora, skulle r?va bort honom i st?llet f?r Cephalus – och det skulle du ocks? g?ra om du kunde, men ditt f?rsta rov h?ller dig kvar. Om du f?r syn p? honom, Phoebe, du som ser allt, skall Phaon befallas att forts?tta sova. Venus skulle ha f?rt honom till himlen i sin elfenbensvagn, men hon inser att ?ven Mars kan komma att bli f?rtjust i honom. O h?rliga ?lder, varken man eller pojke! O prydnad och stolthet f?r din generation! Vackre man, var hos mig igen, ?terv?nd till min famn. Jag ber inte att du skall ?lska, men att du skall l?ta dig bli ?lskad.)H?r ?syftas ber?ttelsen om Endymion, en vacker man som av gudarna f?tt evig ungdom. M?ngudinnan f?r?lskade sig i n?r hon s?g honom sova. Sappho ?ser ber?m ?ver Phaons utseende och unga ?lder, men aldrig ?ver hans personlighet. Det ?r uteslutande hans sk?nhet och ungdom som f?rf?r henne. Jacobson noterar att hon ?r den i Heroides som mest ?r upptagen av det yttre. Ord kopplade till forma f?rekommer flera g?nger, och hon ?r den enda kvinna som tilltalar sin ?lskade med formose (15:95). Hon f?rsvarar denna sin svaghet:quid mirum, si me primae lanuginis aetas abstulit, atque anni quos uir amare potest? (15:85-86)(Det ?r v?l inget underligt om jag blir betagen i de ?r d? de f?rsta sk?ggfjunen framtr?der, n?r en man kan ?lska dessa ?r?)Jag kan inte tolka raderna p? annat s?tt ?n att Sappho refererar till den grekiska homoerotiska traditionen mellan mogen man och ton?rspojke. Hon har redan antytt att Phaon ?r beg?rlig f?r b?de gudar och gudinnor och hon har sj?lv n?mnt sin dragning till flickor, ?ven om hon l?ter l?saren f?rst? att hon ?vergivit den. Enligt tradition var de flickor som Sappho skrev till elever och d?rmed sannolikt yngre ?n Sappho sj?lv, kanske i Phaons ?lder; i s? fall ?r det inte konstigt f?r henne att ?lska en yngre m?nniska.ParisParis ?r nyf?r?lskad och f?rem?let f?r hans lovprisning ?r sk?na Helena. Det faller sig naturligt att prisa v?rldens vackraste kvinna f?r hennes sk?nhet. Redan innan han s?g henne i verkliga livet hade han h?rt talas om hennes f?gring (16:37-38, 133, 142). Nu har han till och med sett henne naken: pectora uel puris niuibus uel lacte tuamue complexo matrem candidiora Ioue. (16.251-252)(Dina br?st ?r vitare ?n nysn?, vitare ?n mj?lk och vitare ?n Juppiter d? han omfamnade din mor.)Ovidius alluderar fyndigt p? hur Juppiter i svanskepnad f?rf?rde Helenas mor Leda. Att den vita hyn ?r ett sk?nhetsideal under antiken ?r tydligt. Anspelningen p? Juppiter forts?tter:nunc mihi nil superest nisi te, formosa, precari amplectique tuos, si patiare, pedes.o decus, o praesens geminorum gloria fratrum, o Iove digna uiro, ni Ioue nata fores (16:271-274)(Nu ?terst?r ingenting annat f?r mig ?n att b?nfalla dig, sk?na, och att omfamna dina f?tter, om du till?ter det. O, du f?rkroppsligar dina tvillingbr?ders ?ra och stolthet! Du vore v?rdig att vara maka till Juppiter, om du inte redan vore hans dotter.)Paris st?mmer upp i en h?gst?md lovs?ng och anv?nder liksom Sappho ordet decus f?r att hylla sin ?lskade. Den finaste komplimangen en kvinna kan f? ?r att hon vore v?rdig som gem?l ?t Juppiter, som ju kunde v?lja och vraka bland jordens vackraste kvinnor. Nu ?r det om?jligt eftersom Helena ?r dotter till den m?ktige guden, men annars hade hon utan tvekan blivit en av hans kvinnor. Med kn?fall och den trefaldiga interjektionen o besjungs Helena som en gudinna, gudomlig liksom m?nnen i hennes familj. Eftersom Paris inte n?mner n?gra av Helenas goda egenskaper, m?ste hon gjort sig f?rtj?nt av denna ?ra enbart genom sin sk?nhet. Hon ?r v?rd att uppm?rksammas, men hennes nuvarande make f?rm?r inte detta, menar Paris.huncine tu speras hominem sine pectore dotes posse satis formae, Tyndari, nosse tuae?falleris: ignorat (16:307-309)(Hoppas du, Tyndareus-dotter, att den k?nslol?se mannen har f?rm?ga att f?rst? och uppskatta din sk?nhets f?retr?den? Du bedrar dig; han f?rst?r inte s?dant.)Om Menelaus hade haft f?rst?nd att v?rdes?tta sin hustru hade han inte l?mnat henne vind f?r v?g med en fr?mling, menar fr?mlingen sj?lv – Paris.Acontiusnata esses formosa minus: peterere modeste; audaces facie cogimur esse tua.tu facis hoc oculique tui, quibus ignea cedunt sidera, qui flammae causa fuere meae;hoc faciunt flaui crines et eburnea ceruix quaeque precor ueniant in mea colla manuset decor et uultus sine rusticitate pudentes et Thetidi quales uix rear esse pedes.cetera si possem laudare, beatior essem, nec dubito totum quin sibi par sit opus.hac ego compulsus, non est mirabile, forma, si pignus uolui uocis habere tuae. (20:53-64)(Jag skulle ha ?tr?tt dig mindre om du inte vore f?dd till en s?dan sk?nhet; p? grund av ditt ansikte tvingas jag vara dj?rv. Detta ?stadkommer du och dina ?gon, i vilka stj?rnor av eld tr?der fram, ?gon som blev orsak till min l?ga. Detta ?stadkommer ditt blonda h?r, din elfenbensvita hals, dina h?nder, som jag ber skall omfamna min hals, din behagfullhet, dina f?rsynta men ?nd? inte lantliga anletsdrag – och dina f?tter – s?dana tror jag knappt att Thetis har. Om jag skulle kunna prisa det ?vriga vore jag alltf?r lycklig, men jag betvivlar inte att verket i sin helhet ?r likt delarna (hur ?vers?tta sibi?). Det ?r inte konstigt om jag, n?dgad av denna sk?nhet, har velat ha ditt ord som pant.)Acontius sl?sar med vackra ord. Liksom Paris hyllar han sin flickas blekhet: eburnea cervix (’elfenbensvit hals’, 20:57), niveo ore (’sn?vitt ansikte’, 20:120) och candida bracchia (’vita armar’ 20:140). Ingen annan ?n Acontius st?ller krav i samband med den ?lskades sk?nhet. Sappho ber ?dmjukt att f? ?lska om hon nu inte kan ?lskas av en s? vacker man. Acontius d?remot menar att det ?r p? grund av Cydippes sk?nhet som han anf?ktar henne; han m?ste (cogimur (20:54), compulsus (20:63)) pl?ga henne. 3.3.3 Sammanfattning: n?r k?nslorna f?r styraV?ra heroinnor har n?ra till sina k?nslor – ?tminstone ?r det vad de ber?ttar f?r oss. Briseis och Hermione ?r de som gr?ter mest. De har ocks? gemensamt att de b?da sitter i f?ngenskap, eller i alla fall anser sig g?ra det. Med sina t?rar vill de v?dja till sina m?n, v?cka oro och ge dem d?ligt samvete. Briseis s?ger till och med lacrimis conminuere meis (’du kommer att r?ras av mina t?rar’), ?vertygad om att Achilles kommer att ge efter f?r hennes b?ner. Medea gr?ter inte sj?lv, men ber?ttar hur hennes slavar gr?ter i l?nndom. Hon l?ter ocks? sin son bevittna det blivande brudparet och kritiserar d?rmed indirekt Jason f?r att uts?tta sitt barn f?r en of?rr?tt. Det ?r raffinerad retorik. Oenone, Ariadne och Medea blir hysteriska i sin sorg eller sitt raseri. De river sitt h?r, sina kinder och sina kl?der och ibland tar det orgiastiska uttryck. Om syftet ?r att v?cka medlidande blir det nog f?rfelat. Om syftet ?r att chockera lyckas de. Man blir r?dd f?r dem. S?rskilt r?dd blir man f?r Hypsipyle som s?ger sig vilja bli lika ond som Medea. I hysterikornas fall kan man lika g?rna tala om delectare som movere. Kvinnorna vill genom sina k?nsloutbrott demonstrera hur illa behandlade de har blivit, men ?verdriften avskr?cker troligen ?lskarna ?n mer. Ariadne anv?nder Theseus namn f?r att skapa f?rtroende och knyta honom till sig. ?nnu mer intima blir de brevskrivare som gener?st delar ut komplimanger och lovord. H?r tangeras genren lovtalet, laus hominum. Quintilianus n?mner familj och f?rf?der, intellekt, sk?nhet, fysisk styrka, rikedom som ingredienser f?r lovtalet. Paris kan naturligtvis ber?mma Helena f?r hennes h?g?ttade familj. Som dotter till Juppiter och syster till dioskurerna har hon att br?s p?. Phaedra kan sv?rligen lovprisa Hippolytus far Theseus, som hon ?gnat versrader ?t att f?rtala. (Vad hon i st?llet g?r ?r att h?nvisa till hans mor amazondrottningen, vilket vi tidigare sett i 2.1.1.) Inte heller kan Acontius g?ra det som ?r k?r i en flicka av enkel b?rd. Intellekt och rikedom som f?rem?l f?r beundran lyser med sin fr?nvaro. Det ?r sk?nheten som hyllas. Phaedra refererar till ett speciellt tillf?lle d? hon trollbands av Hippolytus sk?nhet och manlighet. Hon prisar ocks? hans fysiska styrka. Sappho j?mf?r sin ?lskades sk?nhet med de vackraste av gudar och beundrar hans ungdom. Att Paris hyllar Helenas sk?nhet ?r inte ov?ntat. Acontius beskriver Cydippes ?gon, h?r, hals, h?nder och f?tter i vackra ordalag. Phaedra, Paris och Acontius skriver till personer som de ?nnu inte har n?gon k?rleksrelation med. Med komplimanger kan man vinna den ?lskades hj?rta; det ?r i alla fall vad Ovidius uppmanar i Ars Amatoria I: 619-630. Annars ?r det inte s? mycket smicker som man hade kunnat v?nta sig. Det ?r som om det vore l?nl?st i redan etablerade relationer. Undantaget utg?rs av Sappho som faktiskt ?r den mest gener?sa n?r det g?ller blanditiae. 4 Sammanfattning4.1 ?vertalningsstrateginJag har unders?kt ?vertalningsstrategin i tretton av breven i Ovidius Heroides, elva fr?n den f?rsta samlingen med kvinnor som avs?ndare, och tv? fr?n den andra samlingen med m?n som avs?ndare. ”Kom och ?lska mig” ?r den b?n som de riktar till sina ?lskade, och utifr?n denna tes har jag delat in brevskrivarnas argumentation under ?tta rubriker:Vi tv? h?r ihop! Du har ett ansvar gentemot mig!Du beh?ver inte vara r?dd!Blanda inte in n?gon annan!Det h?r kan jag erbjuda!Jag ?lskar ju dig!Inget kan ?vertr?ffa v?r lycka!Annars…!Jag har ocks? studerat i vilken m?n de tre appellformerna anv?nds. Docere f?r st? tillbaka f?r delectare och movere, vilket ocks? ?r att v?nta i k?rleksbrev. I argumentationen kan sk?njas n?gra sp?r. Ett av dem ?r ?beropande av auktoriteter. Man h?nvisar till gudarnas vilja eller ibland en ?ldre sl?kting f?r att legitimera ett f?rh?llande. Flitigast ?r Phaedra, Paris och Acontius, de tre som s?ker er?vra ny k?rlek. Phyllis och Hypsipyle h?nvisar till gudarna som vittnen vid vigselakten. Syftet ?r naturligtvis att f? mottagaren att k?nna en s?dan respekt att han/hon f?ljer auktoritetens vilja, vilken alltid ?verensst?mmer med skribentens vilja. Om man tar gudarna till hj?lp i sin ?vertalningskampanj kan man ocks? hota med konsekvenser. Konsekvensen som argument anv?nds flitigt ?ven i andra sammanhang. Till exempel hotar flera kvinnor med sin egen d?d och skuldbel?gger ?lskaren f?r det. Medea g?r s? l?ngt att hon till och med hotar med n?gon annans d?d. Det personliga ansvaret betonas. De svikna kvinnorna p?minner om avgivna l?ften och k?rleksf?rklaringar (Phyllis, Oenone, Hypsipyle, Dido, Ariadne och Medea) och ?mma avskedsord (Oenone och Hypsipyle) genom att ?terge f?r sina m?n vad de sa ord f?r ord. Det ordagranna citerandet visar dels hur mycket kvinnorna ?lskar sina m?n, dels vilka lumpna personer m?nnen ?r om de inte st?r vid sitt ord. De kvinnor som har barn, Penelope, Hypsipyle och Medea, och Dido som antyder att hon kan vara med barn, v?djar till den faderliga pliktk?nslan. Att inte h?lla sitt ord ?r att dra van?ra ?ver sitt namn och sin familj. De m?n som vill t?nka p? sitt efterm?le b?r lyda kvinnornas f?rmaning, annars riskerar de att f? sitt brott ristat i sten. Detta hotar Phyllis och Dido med, kvinnor som svikits av g?stande sj?m?n. Sj?lva ?r de v?rdinnor som visat obegr?nsad g?stfrihet. F?r denna uppoffring kr?ver de en gentj?nst. Hypsipyle, som ocks? h?r till kategorin v?rdinnor, f?rs?ker erinra Jason om den underbara tid de hade tillsammans, f?r att p? s?tt v?cka en l?ngtan tillbaka. Briseis vill f? Achilles att t?nka p? hennes smekningar. Samma avsikt har Ariadne d? hon talar till sin och Theseus b?dd. Oenone och Sappho ?r nostalgiska och ?nskar att deras m?n ocks? skulle dr?mma sig tillbaka till lyckan. Att locka med ?ra och rikedom kan vara ett framg?ngsrikt recept om partnern ?r ?relysten. Drottningarna Hypsipyle och Dido st?ller sina riken till f?rfogande. Prins Paris frestar drottning Helena med Trojas glans. Paris ?r ocks? den som mer ?n andra framh?ller sina egna f?rtj?nster. Phaedra och Sappho f?rs?ker ocks? lyfta fram egenskaper som de tror kan attrahera partnern. Annars ?r det egenskaper som trohet och trygghet som kvinnorna framh?ver, och s?v?l kvinnor som m?n h?nvisar till sin b?rd. Kvinnorna uppvisar ocks? ben?genhet till anpassning och uppoffring. H?gt uppsatta kvinnor visar sig vara beredda att g?ra avkall p? sin stolthet och makt. N?r heroinnorna ber?ttar om sin sorg och sm?rta, orsakad av svek, vill de v?cka medlidande och mana till det d?liga samvetet. De bortr?vade flickorna Briseis och Hermione gjuter t?rar i m?ngd. Andra (Oenone, Ariadne och Medea) sliter sitt h?r och sina kl?der och faller n?stan in i backantisk galenskap. Att ?vertala kan handla om att sporra. N?gra f?rh?llanden ?r kontroversiella och avs?ndaren m?ste d?rf?r ge mottagaren sj?lvf?rtroende. Detta g?ller fr?mst Phaedra och Paris. Den man v?nder sig till m?ste v?ga ta steget. H?r ?r j?mf?relsen med andra viktig. Avs?ndaren ger exempel p? personer som tidigare st?llts inf?r samma situation och v?gat. ?ven Hermione och Acontius f?rs?ker ingjuta mod i mottagaren p? detta s?tt. Briseis och Hermione antyder att deras m?n inte ?r m?n nog om de inte kommer och r?ddar dem. Att ge komplimanger ?r ett bepr?vat knep. ?nd? ?r det mindre ?n v?ntat av den h?r varan. Det ?r snarare sina egna ?n partnerns f?rtj?nster som man lyfter fram. Men n?r man hyllar sin ?lskade ?r det framf?r allt sk?nheten man tar fasta p?. Sappho ?r den som sl?sar mest; Paris och Acontius kommer inte l?ngt efter. Inte heller ?gnar man s? mycket energi ?t att f?rklara sin k?rlek. K?rleksf?rklaringen kommer oftast indirekt, till exempel genom att man ber?ttar om sitt engagemang f?r den ?lskade. Penelope ?r ett tydligt exempel. I de fall d?r det finns en rival g?r man allt f?r att med invektiv ?vertyga om att han eller hon ?r ov?rdig. Allra h?rdast fram g?r Hypsipyle i fr?ga om Medea. 4.2 Personer och personligheterI kapitel 1.7.2 visade jag ber?ringspunkter mellan brevskrivarna, b?de vad g?ller social bakgrund och r?dande omst?ndigheter. De vilkas ?den liknar varandra behandlas av Ovidius p? liknande s?tt. De forskare som kritiserar Heroides f?r monotoni har d?rf?r r?tt i att stoffet upprepas. Till exempel ?r Phyllis och Hypsipyles brev mycket lika varandra i uppbyggnad, tematik och retorik, d?rf?r att de har samma utg?ngspunkt. Som jag har visat ?terkommer vissa argument och retoriska grepp. D?remot upprepas inte formuleringar i de brev som jag har unders?kt. Man kan till exempel j?mf?ra de tre avskedsscenerna hos Phyllis, Oenone och Hypsipyle (se 2.7.2). Till inneh?llet ?r de n?ra nog identiska, men ordvalen varieras. Men de mytiska personerna ?r inte s? lika varandra som man velat h?vda. Under min l?sning av breven har det blivit tydligt f?r mig att n?gra stuckit ut fr?n m?ngden. Dessa har presenterats i kapitlet 3.2: Penelope, Briseis, Phaedra, Oenone, Dido, Paris och Acontius. Dessa ?r, vill jag h?vda, individer. Ovidius ger dem personliga drag, och jag har m?nga g?nger under l?sningen kunnat konstatera: ”typiskt Oenone, typiskt Dido”. Inte heller ?r de n?gra platta figurer, som vissa velat p?tala; de visar sig f?r l?saren som m?nniskor av k?tt och blod, l?t vara att Ovidius skojar med dem ibland. Till skillnad fr?n andra drottningar bevarar Penelope sin v?rdighet. Hon sp?rar aldrig ur utan ?r ett m?nster av t?lamod och trofasthet. Sin k?rlek visar hon genom oro f?r Odysseus. Hon beskriver sig sj?lv som tafatt. Samtidigt ?r hon ironisk och ger Odysseus pikar, s? hennes bristande sj?lvf?rtroende kan vara spelat. Briseis ?r spontan, k?nslosam och impulsiv. Hon ?r beredd att g?ra allt f?r sin man och finner sig i att betraktas som en handelsvara, men ?r samtidigt h?rd och uppvisar en enorm viljestyrka. Phaedra blir pinsam i sina f?rs?k att g?ra sig ung och attraktiv f?r sin styvson. Hennes idé om att ge sig till skogs p? vilda ?ventyr ter sig mest som en medel?lderskris. Hon vill verka oerfaren och erfaren p? samma g?ng. Mycket av hennes retorik g?r ut p? att d?lja det n?ra sl?ktf?rh?llandet, samtidigt som hon inser att det faktum att de delar samma tak ?r till f?rdel f?r deras f?rh?llande. En annan mots?gelsernas m?starinna ?r Oenone. Hon vet inte vilket ben hon skall st? p?, om hon vill vara f?rn?m prinsessa eller enkel bergnymf. Dido ser det mesta i m?rker, uttrycker sig med ord som anknyter till d?d och anv?nder retoriska fr?gor i h?gre grad ?n andra. Paris ?r en naiv ?ventyrare som spelar sj?lvs?ker och t?nker kortsiktigt. Acontius t?vlar med Phaedra i galenskap och g?r hem med segern. D?r Phaedra ?r offer f?r sann passion ?r Acontius besatt av en idé. Han ?r p?hittig och envis till tusen. Ovan sju n?mnda personer har alla olika personligheter. ?vriga ?r inte lika l?tta att urskilja, men man kan mycket v?l etikettera Phyllis som drastisk och Medea som samvetsl?s. Medea ?r ocks? den som p? samma g?ng ?r skickligast i sin retorik och minst trov?rdig. Hennes brist p? skrupler g?r att hon kan drista sig till det mesta. P? ytan ?r hennes brev ?vertygande, men vid en analys framkommer att hennes resonemang ?r ih?ligt. 4.3 Hur skall Heroides l?sas?De som h?rde breven ur Heroides reciteras f?r f?rsta g?ngen var aldrig nyfikna p? resultatet av brevskrivarnas m?dor; de k?nde redan till utg?ngen. I de flesta fall blir ?vertalningsf?rs?ken fruktl?sa. Av de unders?kta skribenterna ?r det bara fyra som f?renas eller ?terf?renas med den ?lskade: Penelope, Hermione, Paris och Acontius. Av dessa kan Penelope egentligen r?knas bort, eftersom Odysseus utan hennes vetskap redan ?r hemma n?r hon skriver brevet, och brevet d?rf?r knappast kan ha haft n?gon verkan. Acontius brev betraktar jag som det minst ?vertygande. ?nd? n?r han sitt m?l. Det ?r allts? ?vertalningsstrategin i sig som ?r intressant, inte vad den leder till. Ovidius l?ter personerna bakom breven uppvisa en v?ldig uppfinningsrikedom i att finna argument. Med of?rtruten energi lyfter de fram sina b?sta sidor och de har n?ra till sina k?nslor. Inte s?llan brister argumenten i h?llbarhet. Inte s?llan blottar personerna sina svagheter. Men det ?r just det som ?r meningen. Det g?r inte att vinna k?rlek genom ?vertalning. Personerna beh?ver inte vara trov?rdiga; de skall avsl?ja sig sj?lva f?r att vi som l?sare skall l?ra k?nna dem, k?nna med dem och charmas av dem. Men den ”ytligheten” utg?r bara en niv? av l?sningen. Ovidius driver emellan?t med sina litter?ra gestalter n?r han l?ter dem ta till ?verdrifter, tappa besinningen eller s?ga mot sig sj?lva. Men h?r finns ocks? ett allvar. Jag ser det som naturligt att f?rst och fr?mst l?sa breven som psykologiska portr?tt, som studier av m?nniskors kamp att f? den k?rlek de anser sig f?rtj?na. Personerna h?r visserligen hemma i myternas v?rld, men sina ?den delar de med vanliga d?dliga. I den sj?manskultur som r?dde kring Medelhavet kan det inte ha varit ovanligt med kvinnor som blev f?r?lskade i sj?m?n, kanske blev med barn och blev svikna, som Phyllis, Hypsipyle, Dido och Ariadne. Penelope och Briseis vet vad kriget st?ller till med, en insikt som de delar med m?nga av antikens kvinnor. Phaedra och Sappho blir f?r?lskade i yngre m?n, Paris i en gift kvinna. Medea l?mnas f?r en annan kvinna efter flera ?rs ?ktenskap. K?rlek ?ver klassgr?nser, som i Oenones och Paris fall, ?r ett annat tema. Ovidius har f?rt ?ver angel?gna allm?nm?nskliga ?mnen till myternas v?rld. LitteraturAhlberg, A W (1998), Norstedts latinsk-svenska ordbok. Stockholm.Barchiesi, A (1993), “Future reflexive. Two Modes of Allusion and Ovid’s Heroides”, Harvard Studies in Classical Philology, 95, s 333-365.Clark, D L (1957), Rhetoric in Greco-Roman Education. New York.Conte, G B (1999), Latin Literature: a history. Revised by D Fowler and G B Most. Translated by J B Solodow. Baltimore.Farrell, Joseph (1998), ”Reading and Writing the Heroides”. Harvard Studies in Classical Philology 98, s 307-338.Fransson, P (2008), “K?rlekens spr?k hos Sextus Propertius”. Kandidatuppsats vid Lunds universitet. Handledare: Arne J?nsson.Frazer, J G (1921) (ed), Apollodorus, The Library I-II. London.Fulkerson, L (2005), The Ovidian Heroine as Author. Cambridge.Gibson, R K (2003) (ed.), Ovid. Ars Amatoria Book 3. Cambridge.Giomini, R (1993): “Ancora sulla struttura retorica nelle Heroides ovidiane”. Cultura e lingue classiche 3, s 347-358.Hard, R (1997) (ed), Apollodorus: The Library of Greek Mythology. Translated with and Introduction and Notes by Robin Hard. Oxford.Hardie, P (2002), Ovid’s Poetics of Illusion. Cambridge.Hellspong, L (2004): Konsten att tala. Handbok i praktisk retorik. Lund.Higham, T F (1958): ”Ovid and Rhetoric”. Ovidiana, s 32-48.Jacobson, H (1974), Ovid’s Heroides. Princeton.J?rgensen, C & Onsberg, M (2008), Praktisk argumentation. Grundbok i retorisk argumentation. ?versatt och bearbetad av O Vigs?. ?storp.Kennedy, D F (1984), “The Epistolary Mode and the First of Ovid’s Heroides”, Classical Quarterly 34, s 413-422.Kennedy, D F (2002), “Epistolarity: the Heroides”, The Cambridge Companion to Ovid. Cambridge.Kenney, E J (1965) (ed), P. Ovidi Nasonis Amores, Medicamina faciei femineae, Ars Amatoria, Remedia Amoris. Oxford.Kenney, E J (1996) (ed), Ovid: Heroides XVI-XXI. Cambridge.Knox, P E (1995) (ed), Ovid, Heroides: Select Epistles. Cambridge.Lausberg, H (1998), Handbook of Literary Rhetoric. A foundation for Literary Study. Edited by D E Orton & R D Anderson. Translated by M T Bliss, A Jansen & D E Orton. Leiden.Lewis, C T (1998), A Latin Dictionary (OLD). Revised, enlarged and in great part rewritten. Oxford.Lindheim, S H (2003), Mail and Female. Epistolary Narrative and Desire in Ovid’s Heroides. Madison/London.Nesholm, E (2005), Rhetoric and Epistolary Exchange in Ovid’s Heroides 16-21, Washington.Olson, K (2009), ”Cosmetics in Roman Antiquity: Substance, Remedy, Poison.” The Classical world 102: 3, s 291-310.Otis, Brooks (1970), Ovid as an Epic Poet. Second edition. London.Ottone, M D (2007), “Which letter? Text and Subtext in Ovid’s Heroides”, American Journal of Philology, 128:3, s 367-387.Palmer, A (1967) (ed), P.Ovidi Nasonis Heroides. Hildesheim. Russell, D A (2001) (ed), Quintilianus. The orator’s education. Institutio oratoria. Books 3-5. London.Schiesaro, A (2002), ”Ovid and the professional discourses of scholarship, religion, rhetoric”, The Cambridge Companion to Ovid, ed by Philip Hardie, Cambridge.Spentzou, E (2003), Readers and Writers in Ovid’s Heroides: Transgressions of Genre and Gender. Oxford.Svenska Akademiens Ordbok Tarrant, R (1995), “Ovid and the Failure of Rhetoric”. Ethics and Rhetoric. Classical Essays for Donald Russell on his Seventy-Fifth Birthday, ed by D Innes, H Hine and C Pelling. Oxford.Verducci, F (1985), Ovid’s Toyshop of the Heart. Epistulae Heroidum. Princeton, New Jersey.Warmington, E H (1971) (ed), Ovid in six volumes I: Heroides and Amores. London.Warmington, E H (1974) (ed), The elder Seneca, Controversiae I-VI. London.Wifstrand Schiebe, M (2008), ”Gudas?ner, fanns de?” ur F?rbistringar och f?rklaringar. Festskrift till Anders Piltz. Red. P Beskow, S Borgehammar och A J?nsson. Lund. Wilkinson, L P (1955), Ovid recalled. Cambridge.?hrman, M (2008), Varying Virtue. Mythological Paragons of Wifely Virtues in Roman Elegy. Studia Graeca et Latina Lundensia, 15. Lund.Namnf?rteckning Achilles: den fr?mste krigaren i det trojanska kriget; son till Peleus och Thetis; far till PyrrhusAcontius: ung man fr?n Keos som blir f?r?lskad i CydippeActaeon: j?gare som r?kade se gudinnan Diana naken, varp? han blev f?rvandlad till en hjort och d?dad av sina jakthundarAdonis: ung gud, k?nd f?r sin sk?nhetAeacus: son till Juppiter; far till Peleus; farfar till AchillesAeetes: kung av Kolchis; far till MedeaAegeus: kung av Aten; far till TheseusAegisthus: ?lskare ?t ClytaemnestraAeneas: trojansk hj?lte; son till Anchises och Venus; huvudperson i AeneidenAeson: far till Jason; bror till PeliasAfrodite: se VenusAgamemnon: kung av Mykene; grekernas h?rf?rare i det trojanska krigetAgelaus: Priamus slav som fostrade ParisAiax: grekisk soldat i Troja; bror till TeucerAlthaea: gift med kung Oeneus; mor till Dianeira och MeleagerAmor (grek. Eros): ung k?rleksgud; son till VenusAnactoria: elev till SapphoAnchises: far till AeneasAntenor: sv?ger och r?dgivare till PriamusAntigone: dotter till kung Oidipus och Iokaste; syster till PolyneikesAntilochus: grekisk krigare i TrojaAntiope: se Hippolyte Andromache: maka till HectorApollo (grek. Apollon): solens och ljusets gud; son till Juppiter och Leto; tvillingbror till DianaAquilo (grek. Boreas): nordanvinden; r?vade bort kung Erechteus dotter OreithyiaAriadne: ?lskarinna ?t Theseus, dotter till kung Minus och drottning Pasiphae av Kreta, syster till Phaedra och MinotaurusAscanius: av romarna ?ven kallad Iulus; son till Aeneas Atalante: j?garinna; ?lskas av MeleagerAthena: se MinervaAtreus: son till Pelops; far till Agamemnon och MenelaosAtthis: elev till SapphoAurora: morgonrodnadens gudinnaBacchus: vinets gudBriseis: trojansk kvinna som blir ?lskarinna ?t Achilles efter det att henne man d?dats i krigetByblis: dotter till Miletus; syster till CaunusCanace: dotter till Aeolus; syster till MacareusCassandra: synsk; dotter till kung Priamus och Hecuba av Troja; syster till Hector, Paris och DeiphobusCastor (grek. Kastor): tvillingbror till Pollux; bror till Helena och Clytaimnestra Caunus: son till Miletus; bror till ByblisCebren: flodgudCephalus: en sk?n yngling som morgonrodnadens gudinna Aurora l?t r?va bortCeres (grek. Demeter): sk?rdens gudinnaClytaemnestra: drottning av Mykene; maka till kung Agamemnon, mor till Orestes; syster till HelenaCybele: modergudinna med orgiastisk kultCydippe: flicka fr?n Aten som Acontius f?r?lskar sig iDaphne: nymf som uppvaktades av ApolloDeianira: dotter till Althaea och Oeneus; syster till Meleager; Hercules hustruDeiphobus: prins av Troja; son till Priamus och Hecuba; bror till Hector, Paris och CassandraDemophoon: son till Theseus; ?lskare ?t PhyllisDeucalion: son till Prometheus; gift med Pyrrha; ?verlevde tillsammans med sin fru en j?ttelik ?versv?mningDiana (grek. Artemis): jaktens, de vilda djurens, m?nens och kyskhetens gudinna; dotter till Juppiter och Leto; tvillingsyster till ApolloDido: drottning av Karthago; ?lskarinna ?t AeneasEndymion: en vacker yngling som m?ngudinnan Selene f?r?lskade sig i d? han l?g och sovEnyo (lat. Bellona): krigsgudinnaErechteus: kung av Athenerinnyer: h?mndgudinnorEuropa: fenicisk prinsessa; mor till MinusEurybates: Agamemnons h?roldGalatea: havsnymf som Polyfemus f?r?lskar sig iGanymedes: trojansk prins som blev bortr?vad av Zeus f?r att tj?na gudarna som munsk?nkGyrinno: elev till SapphoHector (grek. Hektor): prins av Troja; son till Priamus och Hecuba, bror till Paris, Cassandra och Deiphobus; make till Andromache; d?dades av Achilles i det trojanska krigetHecuba: drottning av Troja; maka till kung Priamus, mor till Hector, Paris, Cassandra och DeiphobusHelena: maka till Menelaus; ?lskarinna ?t Paris; syster till Clytaemnestra; mor till HermioneHelios: se SolHera: se JunoHercules: halvgud, k?nd f?r sin v?ldiga styrka och sina storverkHermione: dotter till Menelaus och Helena; olyckligt gift med Pyrrhus, f?rlovad med OrestesHesione: dotter till kung Laomedon av Troja; gift med Telamon som fick henne som krigsbyteHippodamia: dotter till kung Oenomaus; gift med Pelops; mor till AtreusHippolyte (eller Antiope): Theseus f?rsta fru; mor till HippolytusHippolytus: son till Theseus och HippolyteHymen/Hymenaeus: br?llopsgud Hypermestra: en av danaiderna; gift med LynceusHypsipyle: drottning p? ?n LemnosIfigenia: dotter till kung Agamemnon och drottning Clytaemnestra; offrades p? upp-maning av Athena av Agamemnon inf?r trojanska kriget f?r att den grekiska h?ren skulle f? medvind.Jason: son till Aeson; brorson till Pelias; gift med MedeaJuno: ?ktenskapets och barnaf?dandets gudinna; gudarnas drottning, maka och syster till JuppiterJuppiter: gudarnas kung; make till Juno; k?nd f?r sina m?nga k?rleksaff?rer med jordiska prinsessorKalypso: ?lskarinna ?t OdysseusLaertes: far till OdysseusLaodamia: gift med ProtesilausLeto: mor till Apollo och DianaLynceus: kung av Argos; gift med HypermestraMacareus: son till Aeolus; bror till CanaceMars (grek. Ares): krigsgudMedea: trollkunnig dotter till kung Aeetes av Kolchis; gift med JasonMeleager: son till Oeneus och AlthaeaMenelaus: kung av Sparta; make till Helena; bror till Agamemnon; far till HermioneMenoetius: far till PatroclusMinerva (grek. Athena)Minus (grek. Minos): kung av Kreta, make till Pasiphae; far till Phaedra, Ariadne och MinotaurusMinotaurus: h?lften man, h?lften tjur till f?ljd av f?rbindelsen mellan Pasiphae och en tjur; sitter insp?rrad i labyrinten p? Knossos; d?das av Theseus; bror till Phaedra och AriadneMyrtilus: kung Oenomaus kuskNeptunus: havsgud; bror till Juppiter Niobe: skr?t inf?r Leto om sina m?nga barn, varp? Letos barn Apollo och Diana sk?t ned dem alla med sina pilarOdysseus (lat. Ulixes): kung av Ithaka, gift med Penelope, far till Telemachus, son till Laertes, huvudperson i Odysséen, grekernas listigaste krigare i det trojanska krigetOeneus: kung av Kalydon; make till Althaea; far till Dianeira och Meleager Oenomaus: kung av Pisa; far till HippodamiaOenone: bergnymf; gift med ParisOrestes: son till Agamemnon; f?rlovad med HermioneParis: trojansk prins, f?rst ovetande om sitt ursprung; son till Priamus och Hecuba; gift med Oenone och sedan HelenaPasiphae: drottning av Kreta, gift med Minus, mor till Phaedra, Ariadne och MinotaurusPatroclus: grekisk krigare i det trojanska kriget; Achilles b?ste v?n; son till MenoetiusPeleus: far till AchillesPelias: kung av Iolchus; farbror till JasonPelops: son till Tantalus; far till AtreusPenelope: drottning av Ithaka, gift med Odysseus, mor till TelemachusPhaedra: dotter till kung Minus och drottning Pasiphae av Kreta, syster till Ariadne och Minotaurus; gift med TheseusPhaon: Sapphos ?lskarePhereclus: skeppsbyggare som byggde den b?t som Paris anv?nde f?r att segla till HelenaPhoebe: tillnamn p? Diana som m?ngudinnaPhoenix: grekisk krigare i Troja; Achilles f?ljeslagarePhyllis: thrakisk prinsessa, f?r?lskad i DemophoonPirithous: v?n till TheseusPollux (grek. Polydeukes): tvillingbror till Castor; bror till Helena och ClytaemnestraPolyfemus: cyklop p? Sicilien; son till NeptunusPolyneikes: son till kung Oidipus och Iokaste; bror till AntigonePriamus: kung av Troja; make till Hecuba; far till Hector, Paris, Cassandra och DeiphobusProcrustes: torterare som d?dades av TheseusProtesilaus: grekisk hj?lte i det trojanska kriget; gift med LaodamiaPulydamas: v?n och r?dgivare till HectorPyrrha: dotter till Pandora; gift med Deucalion; ?verlevde tillsammans med sin man en j?ttelik ?versv?mningPyrrhus: son till Achilles; gift med HermioneSangarios: flodgud; idag floden Sakarya i TurkietSappho (grek. Sapfo): kvinnlig skald fr?n Lesbos, 600-talet f Kr.Sarpedon: kung av Lycien; son till Zeus och Europa; bror till MinusScilla: dotter till kung Nisus av Megara; f?r?lskad i kung Minus av KretaScylla: havsvidunder som tillsammans med systern Charybdis slukade hela skeppSelene: m?ngudinna i grekisk mytologiSol (grek. Helios): solguden; far till Aeetes; farfar till MedeaSychaeus: gift med Dido; m?rdades av Didos brorTalthybius: Agamemnons h?roldTantalus: son till Juppiter (Zeus); far till PelopsTelamon: son till Aeacus; gift med Hesione som han fick som krigsbyteTelemachus: son till Odysseus och PenelopeTeucer: grekisk soldat i Troja; bror till AiaxTheseus: prins och senare kung av Aten, son till kung Aegeus av Aten och Hippolyte; ?lskare ?t Ariadne; gift med Phaedra; far till Hippolytus och DemophoonThetis: gift med Peleus; mor till AchillesThoas: grekisk hj?lte i det trojanska krigetTithonus: Auroras ?lskareTlepolemus: son till Hercules; grekisk krigare i TrojaTyndareus: kung av Sparta; gift med Leda; styvfar ?t HelenaTyphoeus: j?tte med hundra eldsprutande huvuden och hundra armar; son till Gaia och Tartarus; begraven under EtnaUlixes: se OdysseusVenus (grek. Afrodite): k?rlekens gudinna;mor till Amor och Aeneas ................
................

In order to avoid copyright disputes, this page is only a partial summary.

Google Online Preview   Download