Media, grunden till missuppfattningar och fördomar eller ...



Inledning

Nyreligiösa rörelser har blivit ett hett ämne i etern under de senaste årtiondena. Talkshows, tidningar, nyheter, filmer och musik har alla varit delaktiga i denna utvecklingsprocess. Vad som började som ett uppror mot överheten under 60-talets hippiekultur har idag i alla dess former mer eller mindre etablerat sig i västvärlden. Österländska trosföreställningar kombinerades med västerländsk ockultism. Religiösa företeelser som tarotkort, meditation, astrologi, alkemi och drömkontroll är idag alla accepterade inom vissa gränser.[1]

Nyreligiösa rörelser tenderar att främst framträda under sociala förändringsprocesser i en civilisation. En konsekvens på gott och ont kan tyckas men de uttrycker ofta reaktioner på sin omgivnings övergångar samt ett experimenterande med nya religiösa idéer. Att de nyreligiösa rörelserna verkligen är ett uttryck för en reaktion mot vad som händer i samhället de vistas i märks inte minst genom dessa rörelsers trosföreställningar, som ofta har en kritisk syn på samhällets normer och traditioner.[2] De erbjuder ett alternativt sätt att leva för dem som är intresserade.

Under 60-talet såg det etablerade samhället dessa nya rörelser som ett snabbt övergående fenomen och avfärdade dem som tillfälliga, således gavs dessa strömningar ingen större uppmärksamhet. Under 70 och 80-talet började dock en reaktion att framträda i form av olika anti-kultrörelser.[3] Dessa började att dyka upp i olika sammanhang under 70-talet i USA och har även fått fotfäste i Sverige sedan 1997, i och med instiftandet av föreningen FRI (Föreningen Rädda Individen).[4] Dessa rörelser har haft en tudelad effekt på nyreligiositeten.

Å ena sidan har de med sin ofta missvisande information, inte sällan tillgänglig i media, givit dessa rörelser gratis publicitet som hjälpt de aktuella grupperna att stärka sina positioner, i samhället.[5] Å andra sidan har de även hjälpt till med att skapa en bild som från början närmast kan beskrivas som en fantasibild men som under de senaste två decennierna tenderat att bli verklighet. Åtminstone när det gäller den rörelse som i denna uppsats primärt kommer att undersökas, satanismen.

En stor inspirationskälla för många nyreligiösa rörelser är omtolkningar av historiskt belagda västerländska traditioner. Exempel på rörelser med stort inflytande från dessa är de moderna druiderna, häxorna och asatroende,[6] men även de renodlade ockultistiska grenarna som Church of Satan, O.T.O. (Ordo Templii Orientis) och Dragon Rouge representerar denna nya tradition.

Religionshistorikern Olav Hammer sätter in Church of Satan i facket för ockulta rörelser. Ordet ockult betyder läran om det fördolda och syftar på en tro på en bortomliggande verklighet som kan sökas och kontrolleras, främst genom magiskt arbete. Hammer menar vidare att alla typer av ockultism har en ”mörk” sida, vad han menar med termen mörk förklarar han aldrig men han verkar koppla en negativ attityd till detta ord. Huruvida denna definition av ockultism är bra eller dålig i samband med en klassificering av Church of satan är tveksam, då Church of Satan inte har en tro på en alternativ verklighet bortanför, utan snarare fokuserar på en alternativ verklighet som manifesterar sig i nuet och i människan som individ. En personlighetsutveckling kodad i religiösa metaforer.

Om man sedan tar Church of Satans användande av ordet ”mörk” finns det inget som tyder på att termen ”mörk” i detta sammanhang har samma betydelse som hos Hammer. ”Mörk” är för satanisten ett deskriptivt ord för det som är dolt för den icke upplysta människan, och ett medvetet ordval för att visa sin opposition mot de bilder som man i samhället ser som normerande.[7] Dvs. samhället tenderar att uttrycka sig i dualistiska symboler som t.ex. gott och ont, ljust och mörkt. Satanismen godtar inte dessa tolkningar och inverterar därför dessa symbolers innehåll, till en viss gräns bör tilläggas. Om ockultism innebär en tro på en verklighet bortanför torde de flesta religiösa rörelser i historien, gå att placera in i detta fack men Olav Hammer menar att ordet ockultism bör vara reserverat för 1800-talets Magiker som Eliphas Levi, Edward Bulwer-Lytton och Aleister Crowley, Hammers definition av ockultism inkluderar även vissa moderna grupper med magisk inriktning.

Ett av problemen med att undersöka företeelser som dessa är först och främst dechiffreringen av det religiösa språket och bristen på material. Gamla uttryck har inom flera av de magiska och ockulta grenarna utvecklat en helt ny betydelse av begreppen. Alkemi innebär inte under rådande förhållanden enbart konsten att försöka förvandla bly till guld. Idag innebär begreppet alkemi även en teknik för att förädla sitt inre, dvs. förädla och gudomliggöra sig själv genom alkemins formler.[8] Magi innebär inte längre enbart ett kastande av magiska formler i tron att dessa skall påverka fysiska ting, eller personlig vinning genom gudomlig intervention. Magi ses ofta av moderna magiker som en terapiform eller personlighets utveckling.[9] Använder man sedan dessa ord utan att förklara dess nya innebörd försvinner förståelsen eftersom man alltid innehar någon form av förförståelse i sin tolkning till dessa ord. Magi t.ex., för ofta med sig konnotationer till tron på det övernaturliga och en traditionell tolkning som motsvarar t.ex. trolldom och häxeri, snarare än en tanke på psykoterapi. De nyreligiösa rörelsernas påverkan i samhället och orsakerna till deras framväxt har diskuterats fram och tillbaka inom de olika akademiska disciplinerna. Religionshistoriker, religionssociologer och antropologer m.fl. har idag strålat samman i tvärvetenskapliga studier av de nyreligiösa rörelserna och kommit fram till flera olika tänkbara teorier.

Hammer m.fl. ser en direkt koppling mellan samhällsförändringar och nyreligiositet. Så långt är de flesta överens. Analyserar man nyreligiositetens påverkan och roll djupare går dock meningarna isär. En religionssociologisk tradition som länge varit rådande är den som talar om vikten av att det i ett samhälle finns ett gemensamt symbolsystem som bidrar till samhällets sammanhållning. De nyreligiösa rörelsernas okonventionella konkurerande symbolsystem skulle i sådana fall underminera det gemensamma symbolspråket och således indikera på en social och kulturell splittring.[10]

En helt motsatt teori är den som enligt Liselott Frisk, religionssociologerna Dick Anthony och Thomas Robbins utarbetat. Dessa menar att de nyreligiösa rörelserna i stor utsträckning delar samhällets värderingar och således har en sammanhållande effekt på samhället i stort. Exempel på sådan värderingar är förbudet eller avståndstagandet till droger och betoningen av hårt arbete som finns inom flertalet av dessa rörelser.[11] Eftersom denna uppsats är inriktad på satanismen är det intressant att se vad man kommit fram till rörande denna rörelse.[12] Det finns inte mycket skrivet om satanismens funktion och roll i samhället, men helt klart står att en stor generell rädsla och ovisshet framträder i samhället när de ny religiösa strömningarna diskuteras, men denna känsla förstärks och dras till sin spets när det gäller satanismen, då Satan är en allmänt vedertagen symbol för ondska i det kristna symbolspråket och traditionen.

I boken The Satanism Scare närmar man sig Satanismen (nyreligiös rörelse) utifrån ett sociologiskt perspektiv och drar slutsatsen att rädslan och den fientliga inställningen mot satanismen är en social konstruktion i syfte att hitta en syndabock som kan ge en adekvat förklaring till de problem som inryms i den västerländska traditionen. Man argumenterar här för en ståndpunkt som gör gällande att denna rädsla och fientlighet är inbyggd i alla kulturer och hade nödvändigtvis inte behövt vara riktad mot satanismen.[13] Slutsatsen författarna i denna bok drar innebär alltså att denna attityd skulle göra sig gällande oavsett om satanismen som religion funnits eller ej. Den enda skillnaden skulle vara att samhällets negativa attityd skulle ha riktats mot någon annan rörelse som bryter mot den aktuella kulturens rådande normer. Hur det än ligger till så tror jag att den teori som länge varit etablerad inom religionssociologin som betonar möjligheten att de nyreligiösa rörelserna kan ha en splittrande effekt på samhället medfört den rädsla för dessa rörelser som utkristalliserat sig under de senaste decennierna. Att media haft en stor roll i spridandet av en hotfull bild av satanismen och nyreligiositeten i stort hoppas jag kommer att framträda tydligt i denna uppsats. Den hotbild som tecknas av media och litteratur kommer att behandlas och analyseras i syfte att avgöra huruvida denna stämmer överens med ”verkligheten.”

Satanismen är tillsammans med Mormoner och Harekrishnarörelsen en av de mest avskydda rörelserna i USA sedan 70-talet, medan man i Sverige ser en stark opinion växa fram mot satanism, Trosrörelsen /Livetsord och Scientologkyrkan från mitten på 80-talet. Satanismen beskrivs mestadels utifrån sina påstådda kopplingar till kriminalitet och lyfter fram dessa som om de vore bevisade fakta. Få offentliga rapporter utgår ifrån en objektiv granskning av den etablerade satanismens ideologiska innehåll. Vetenskapliga studier i satanism har under senare år börjat dyka upp men än så länge är detta ämne outforskat och således svårt att undersöka i en uppsats av detta slag på grund av bristen på material. Men klart står att man i icke vetenskapliga sammanhang ofta dömer denna rörelse på förhand, troligen beroende av de allmänna konnotationerna till satanism som bygger på en negativ inställning till Satan som ondskan personifierad i Bibeln.

Satanismen är mestadels influerad, och till största delen beroende av kyrkan, av förståeliga skäl. Men oppositionen innebär inte som Viveka Olsson skriver i sin uppsats Förhållningssätt till kvinnor och barn enligt satanistisk livsåskådning inom Church of Satan, att man, som jag tolkar det, bokstavligt talat representerar ”en negativ spegelbild av kristendomen, där alla ideal, och värderingar är inverterade.”[14] Enligt min åsikt kan man nog snarare se det som en inverterad symbolik där alla ”negativa” symboler i sin nya kontext innebär något helt annat än i en allmän och kristen mening. Mörker betyder t.ex. människans fördolda krafter i människan,[15] Satan representerar människans naturliga tillstånd osv. Det är således viktigt att poängtera att den opposition satanismen utgör baserar sig på satanisternas egna tolkningar av kristendomen, dess symboler, morallära etc.

Den etablerade satanismen innefattar en morallära som grundar sig på att människan genom utvecklandet av sin fria vilja hindras från handlingar som man inom Church of Satan ser som obalanserade, snarare än onda, t.ex. våld och sexualbrott. Denna morallära kallas av Fredrik Gregorius för egoismens moral. Denna moral kan enkelt demonstreras genom Church of Satans doktrin ”gör mot andra som andra gör mot dig.”[16] Paradoxer av detta slag genomsyrar hela Church of Satans ideologi. Det ena utesluter det andra. Betoningen på ”gör mot andra” är en provokation gentemot accepterade normen ”behandla andra så som du själv vill bli behandlad,” utan att för den sakens skull motsätta sig den i praktiken.

Betoningen på den fria viljan står i centrum snarare än den andre, men tanken på att behandla alla med respekt finns latent även i Church of Satans version av detta talesätt. Satanismen i dess utformning beskrivs ofta idag som en fascistisk och social-darwinistiskrörelse med stark betoning på egots potential. Troligen stämmer detta ganska väl men får inte överdrivas. Tendenser till fascism finns helt klart även om Blanche Barton använder uttrycket brutal elitism, och en återgång till djungelns lag.[17] Ryktena om nazistiska kopplingar kan man nog avfärda relativt snabbt då rörelsen aktivt tar avstånd från denna. Visserligen har LaVey haft ett stort intresse av nazistiska symboler och vissa tyska ockulta rörelser som var aktiva under tiden för nazityskland men man får komma ihåg att ett intresse för något inte nödvändigtvis innebär ett engagemang i vare sig ideologi, religion eller något annat. Barton Citerar i detta sammanhang LaVey som säger, ” but we aren’t against Jews, Blacks, Whites… we are against all death loving people.”[18]

Den negativa bilden av satanismen kommer primärt från media och anti-satanism rörelsen i USA. I vilken utsträckning de påverkat varandra är svårt att säga men en växelverkan mellan dessa har lett till att en modell av den ordinära satanisten, en arketypisk bild, har fått fäste i samhället. Konsekvensen av den negativa publicitet satanismen fått under 70- 80-talet är en folklig tro på satanisten som en psykotisk sociopat som ofta och gärna offrar människor och djur. Han kidnappar barn och unga kvinnor i rituellt syfte för att avslutningsvis utnyttja dem sexuellt och eventuellt mörda dem. Andra satanistiska attribut är kyrkobränder, gravskändningar och grafitti. Under 80-90-talet tillfördes ett konkret utseende till den arketypiska bilden. Han/hon ägnade sig åt samma aktiviteter som ovan men han/hon bär alltid svarta läderkläder, lyssnar på death/blackmetal och spelar Drakar och Demoner.[19] Hur denna bild av satanismen ursprungligen uppkommit kan lätt förklaras genom anti-kult rörelsens enträgna engagemang och mediernas ivriga jakt på sensationella ”scoop.” Förebilden för ASMs’ satanister är David Berkowitz och Charles Manson m.fl. menar t.ex. David G. Bromley.[20] Ingen av dessa var i egentlig mening satanist. De delade inga av de satanistiska tankegångarna men de använde sig av satanistiska yttre symboler för att rättfärdiga sina förvirrade ideologier och handlingar. Definitionen av begreppet satanism innefattade från medeltiden och framåt i princip alla konkurrerande religioners gudomar, folklig trolldom, häxeri, schamanism, kort sagt allt som kristendomen såg som avgudadyrkan tillskrev djävulen. Idag används termen slarvigt i media och diverse litteratur.

I denna uppsats kommer jag att argumentera för en ny användning och definition av begreppet satanism då det idag finns en existerande rörelse som kallar sin religion för satanism. Denna rörelse är den första offentliga och öppna satanistiska rörelse vars doktrinära innehåll finns tillgängligt för allmänheten. Rörelsen vars namn redan nämnt i denna inledning är Church of Satan. Denna gren av satanismen är den enda som visar prov på en genomtänkt filosofi och som idag mer eller mindre är accepterad inom ramen för religionsvetenskapen. Det är denna typ av satanism som oftast knyts till begreppet satanism i den akademiska litteraturen. Trots detta förknippas allehanda psykotiska anti-kristna yttringar i samhället till satanismen som enligt dem även inbegriper djävulsdyrkan.

Frisk menar att satanism är en paraplybeteckning för flera rörelser med satanistiska kopplingar men betonar vissa yttringar som satanistiska med tonvikt på det jag kommer att kalla offentlig satanism. Hon betonar även att vissa ”rockmusik” satanister existerar men ställer sig skeptisk till om dessa skall räknas som satanister. Begreppet satanism kan alltså tjäna som en paraplybeteckning om man generellt talar om den, men talar man om satanism som en religion torde begreppet satanism som tidigare sagts kopplas till Church of Satan och alla de rörelser som har en gemensam ideologi.

Church of Satan var ursprungligen en rörelse med sektliknande drag.[21] Idag är denna rörelse ett samfund eller åtminstone på gränsen till en sådan och borde således betraktas som en ”riktig” religion. Studier i satanism borde därför bedrivas under samma villkor som de etablerade religionerna. Dvs. vidare studier i satanism borde göras med utgångspunkt från Church of Satan då denna rörelse är den ursprungliga, och den som definierade satanismen i och med sin uppkomst. Andra rörelser har sedan utkristalliserat sig men dessa är en direkt följd av Church of satan. Dessutom har det under 80-90-talet vuxit fram en ny form av satanism som bör ses som djävulsdyrkan och inte satanism då dessa har en inställning som står i direkt polemik med satanismen. Att jag använder ordet inställning istället för ideologi beror på att det hittills inte finns några nedtecknade skrifter som belyser en gemensam ideologi inom den djävulsdyrkande grenen. Denna gren är dessutom intimt förknippad med den s.k. blackmetalrörelsen och går ibland under namnet blackmetalsatanism eller självlärd satanism.

Syftet med denna uppsats är att undersöka den viktigaste satanistiska rörelsen och diskutera huruvida denna satanism är fadern till alla andra satanistiska yttringar, här inkluderas även djävulsdyrkarna och blackmetalkulturen. En närmare studie av blackmetal satanismens innehåll och utveckling kommer också att göras. Jag kommer även att närmare undersöka den hotbild media och anti-satanism rörelser spridit i USA och Norden samt dess konsekvenser. Denna del innefattar den satanistiska demoneologin och dess uppkomst samt en teori om hur bilden vuxit fram och hur den har påverkat allmänheten och de satanistiska uttrycken i musik och handling.

Uppsatsen baserar sig främst på den litteratur som finns i ämnet. Vissa av dessa är mer trovärdiga än andra. Delen som behandlar Church of Satan baserar sig näst intill uteslutande på material utgiven av denna rörelse vilket innebär att den saknar objektivitet och är starkt värderande. Trots detta borde satanismens grundläggande moraliska principer och tankar på något sätt avspegla sig i anhängarnas generella trosuppfattningar. De viktigaste källmaterialet som använts i denna del är The Satanic Bible och The Church of Satan. Vissa referenser är även till The Satanic Orders hemsida vars material, jag bedömer vara lika bra eller dåligt som de två ovanstående verken. Ett annat källmaterial är intervjuer med olika personer med kunskap i ämnet. Dessa personer innefattar forskare som Fredrik Gregorius, Mattias Gardell, Erik Rodenborg, representanter för polisen i Göteborg samt LaVeyianska satanister samt journalister som skrivit artiklar om satanism. Fredrik Gregorius och Mattias Gardell bedömer jag som trovärdiga då deras resonemang verifieras i andra fristående källor, givetvis kan man aldrig vara hundraprocentigt objektiv då en persons förförståelse alltid präglar de slutsatser och tolkningar man gör.

Erik Rodenborg, kanske en av de flitigast anlitade ”experterna” i olika mediasammanhang, visar tydliga drag av att vara starkt subjektiv i sina slutsatser. Hans argument, påståenden och tolkningar verkar förvånansvärt ofta sakna en saklig grund och de står i stark kontrast till all annan vetenskaplig litteratur. Trots detta är han en godtagbar källa när det gäller vissa typer av information. Artiklarna som används i denna uppsats är hämtade ur olika kvälls och dagstidningar. Dess källvärde kan vara högt om man talar om enskilda händelseförlopp och hur de påverkat satanismen. Intervjuerna med olika företrädare för blackmetal satanisterna är hämtade fån litteratur, Tv program och videoinspelningar, vilket visar sig i fotnoterna, dess källvärde varierar. Tv programmen som det refereras till står i relation med det övriga materialet som relevant i olika sammanhang där satanismen diskuteras.

När det är en intervju jag har gjort benämns dessa som intervju med…. i fotnoten, dessa personer är endast ett fåtal röster inom rörelsen och deras tolkningar av den satanistiska religionen måste därför ses som objektivt osäkra och värderande, men de är också en del av rörelsen och deras tolkningar i kombination med litteraturen bedömer jag utgör en god grund att stå på. Av forskningsetiska skäl går alla dessa informanter under pseudonymer. Urdrag från texter i samband med blackmetalkulturen är hämtade från bandens skivomslag, dess källvärde är svårt att bedöma men det är lyrik som innefattar många satanistiska tankar, vilket uppenbarligen har påverkat den nya generationen satanister. Både i tanke och i handling således torde de spegla vissa av de trosföreställningar som finns inom denna ungdomskultur.

Arbetsmetoderna till denna uppsats har varierat men mestadels har jag valt att sätta in de olika rörelserna i ett historiskt perspektiv för att sedan analysera dem utifrån detta sammanhang. När jag väl beslutat mig för inriktning började jag med att titta på en hel del litteratur men det finns ytterst lite skrivet om satanismen så jag intervjuade ett antal personer och det är på dess grunder denna uppsats vilar.

Frågeställningar

Mina frågeställningar ser ut på följande sätt. Är satanismen en enhetlig rörelse? Hur stor roll har medierna spelat i utvecklandet av satanismen?

Del 1. Introduktion

Uppdelningar och indelningar

Det finns många sätt att dela upp och in satanismen. Den vanligaste varianten är en uppdelning som anti-satanism rörelserna och polisens enheter för kultrelaterade brott i USA utvecklat. Denna mall finner man hos religionshistorikern Erik Rodenborg och författaren Håkan Arlebrand när dessa identifierar tre grupper med satanister, dessa är de enda i Sverige som jag stött på som överhuvudtaget delar upp satanismen. Liselott Frisk använder ordet satanism som en paraplybeteckning utan uppdelningar. Uppdelningen ser ut på följande sätt enligt Robert D. Hicks (min översättning):

1. Första gradens satanister. Synlighet: semioffentliga. Primära attribut: ungdomar som lyssnar på rockmusik med ockulta teman, spelar rollspel som Drakar och demoner och som har ett intresse för satanistisk och ockult symbolik. Karaktäristiska personlighetstyper: ungdomar och unga vuxna med diverse bakgrunder. Gruppens kriminella aktiviteter: självmord, våldsbrott och grymhet mot djur. Primära bevis som stödjer kriminell aktivitet: tillfälligt användande av droger, ungdomsbrottslighet.

2. Andra gradens satanister. Synlighet: seminoffentliga. Primära attribut: självstilade (self-styled) mördare, Charles Manson och Henry Lee Lucas. Karaktäristiska personlighets typer: psykotiska och sociopatiska brottslingar. Gruppens kriminella aktiviteter: Våldsbrott och narkotika missbruk. Primära bevis som stödjer kriminell aktivitet. Faktiska våldsbrott som resulterat i åtal.

3. Tredje gradens satanister. Synlighet: offentliga. Primära attribut: Organiserade rörelser, Church of Satan och Temple of Set. Karaktäristiska personlighets typer: Oförutsägbara, nyfikna och intelligenta. Gruppens kopplingar till kriminella aktiviteter: inga bortsett från att deras ideologi kan attrahera kriminella. Primära bevis som stödjer gruppens kriminella aktiviteter: inga

4. Fjärde gradens satanister. Synlighet: dolda. Primära attribut: familjetraditioner som förts vidare av flera generationer med satanister som innefattar, övergrepp på barn, människooffer, kidnappningar, hjärntvätt, sexuellt våld, internationellt nätverk. Karaktäristiska personlighets typer: högt uppsatta offentliga personer, poliser, jurister (domare och advokater). Gruppens kopplingar till kriminella aktiviteter: Våldsbrott som mord, kidnappning, misshandel och narkotika användande. Bevis som stödjer gruppens kriminella aktiviteter: avhoppares berättelser (cult survivors), anklagelser gjorda rörande rituella övergrepp på barn.[22]

Som jag sa tidigare identifierar Rodenborg och Arlebrand tre olika typer av satanism, detta beror på att man helt strukit de satanister som i ovanstående modell benämns som andra gradens satanister, kanske beroende av den modifiering man har gjort för att få denna typologi att passa in i de sammanhang dessa två valt i sina studier i satanism. Till Rodenborgs och Arlebrands användning av denna modell återkommer vi till snart. Denna amerikanska modell är ett redskap för identifieringen av brott med anknytningar till satanism och ger således utanför sin kontext en bild av att dessa element i högre grad än andra är kriminellt benägna. Både Arlebrand och Rodenborg bygger mycket av sin argumentation för satanismens faror på just detta. I en brottsutredning kan denna uppdelning vara användbar men i en religionshistorisk och religionssociologisk kontext är den enligt min mening missvisande. Hicks menar att den t.o.m. är missvisande inom sitt tilltänkta tillämpningsområde. Vidare anser Hicks att denna modells enkelhet lett till att man misstolkat den och sett den som en form av evolutionistisk beskrivning av satanisters beteende. Dvs. man börjar som första gradens satanist och slutar som fjärde gradens.[23] Ett argument som ofta gör sig gällande i sammanhang där satanismens faror diskuteras, även i Sverige.

Ofta skriver Hicks, modifierar man idag modellen och exkluderar tredje gradens satanism då denna troligen inte anses ha några kopplingar till ett kriminellt beteende.[24] Men den fullständiga typologin har trots detta förts över till allmänheten genom polisens föreläsningar, media, anti-satanism rörelsers informationsblad osv. Konsekvensen detta fört med sig är uppenbarligen, om man t.ex. ser till Rodenborgs studier som troligen utgått från denna modell, att såväl akademiker som gemene man ser satanismen ur detta perspektiv. Satanism är idag intimt förknippat med tanken på kriminalitet.

Rodenborg har i sina studier av satanismen utgått från en uppdelning som helt klart bygger på ovanstående modell när han delar in satanismen i tre grupper.

1. Ungdoms satanism

2. Offentlig satanism

3. Hemliga sällskap

Denna uppdelning av satanismen är inte bra menar jag. Rodenborg delar in satanismen i olika grupper utan att ta hänsyn till det dogmatiska innehållet. Jag anser att man inte kan, eller bör skilja på olika satanistiska grupper utifrån dess uppbyggnad eller hur gamla vissa personer i rörelsen är. När det gäller kriminella handlingar måste dessa bedömas efter hur de står i relation till den aktuella satanismens grundläggande doktriner. Således kan man inte anta att alla brott utförda av s.k. satanister verkligen är ett uttryck för en satanistisk livsåskådning, något som annars är vanligt.

Ungdomssatanismen i Rodenborgs modell ovan är synonym med förstagradens satanism i ursprungsmodellen och hänvisar till en viss åldersgrupp vilket i sig är märkligt då man sällan talar om ungdomsmuslimer eller ungdomskristna.[25] Varför skall man då i en modell som denna tala om ungdomssatanister? Offentlig satanism motsvarar tredje gradens satanister i samma modell och kategoriseras efter sin organisatoriska uppbyggnad och hur väl synliga de är. De hemliga sällskapen, vars existens betvivlas av de flesta forskarna inom disciplinerna religionshistoria och religionssociologi, motsvarar fjärde gradens satanister och kategoriseras enbart efter hur hemliga de är. Hemliga sällskap innefattar i Rodenborgs modell rörelser som t.ex. MLO (Misantropiska Lucifer Ordern) och ONA (Order of The Nine Angels), men har i princip kvar samma innebörd som begreppet fjärdegradens satanister i ursprungsmodellen.

Värt att notera i denna modell är att inget sägs om det konkreta satanistiska budskapet inom varje kategori. En ungdomssatanist torde ju kunna vara allt från LaVeyian till djävulsdyrkare samt medlem i ett hemligt sällskap. Rodenborgs modell blir således mindre användbar i en uppsats som denna.

Min uppdelning nedan bygger just på skillnader inom satanismen, dvs. om man använder ordet satanism som en paraplybeteckning vilket är det vanligaste, men jag menar att en uppdelning på ideologiska och teologiska grunder är en nödvändighet för att man skall kunna analysera satanismen. Talar man om satanism som en religion bör detta ord främst knytas till rörelsen Church of Satan då detta är den första rörelse med en utvecklad lära som alla kan ta del av. De flesta andra grupper består av individer, mestadels ungdomar, som själva snickrar ihop en tro/ideologi baserad på tvivelaktiga tolkningar av Bibeln, The Satanic Bible, och diverse författare som t.ex. Milton och Shelley. Ofta innebär detta en ytlig form av djävulsdyrkan som främst tjänar till att legitimerar olika beteenden och handlingar[26]

Visserligen finns numera andra seriösa satanistiska organisationer men dessa har oftast få medlemmar och en avsaknad av en enhetlig ideologi, undantag finns dock som man kommer att se längre fram i denna uppsats. Exempel på detta är Temple of Set en rörelse med Laveyianska rötter men med en tro på guden Set som en existerande gudom, Order of The Nine Angels som är en extrem variant av den ateistiska satanismen och har enligt obekräftade uppgifter ett medlemstal som inte överstiger fingrarna på en hand[27] och MLO som består av ett tiotal djävulsdyrkare.[28] MLO har troligen sina rötter i den religiösa satanism som utvecklades i Norden under nittiotalet och hämtar sina teologiska idéer från omtolkningar av Bibeln.[29] ONA har något som kan liknas vid en strukturerad ideologi, som bygger på en extrem tolkning av LaVeyianismen uppblandad med antisemitiska och radikala fascistiska idéer.[30] Denna grupp har sedermera gjort sina skrifter tillgängliga via Internet.

Ursprungligen har troligen alla uttryck för satanismen som idag kan ses sin grund i Church of Satan men bör inte göras liktydiga med denna rörelse. Talar man om kristna kyrkor är man noga med att särskilja katolicism med protestantism och man poängterar även att frikyrkorna inte bör förknippas med den traditionella kristendomen. På samma sätt tror jag att det är önskvärt från de ateistiska satanisternas sida att man särskiljer de olika satanistiska grenarna från varandra.

Att ordet satanism används som en paraplybeteckning för vitt skilda ideologier beror nog på att man ursprungligen endast hade en typ av satanism att göra med och inte flera som det är idag. I den amerikanska litteraturen används ordet satanism, underförstått Church of Satan, om inget annat anges. Satanismen har utvecklats till flera olika rörelser under de senaste 20-åren medan begreppet satanism inom vetenskapen och media fortfarande är det samma. Jag tänker därför använda följande uppdelning:

1. Ateistisk satanism, (modern satanism, amerikansk satanism). Inom ramen för den officiella satanismen finner man den första offentliga sammanslutningen för satanister, Church of Satan. Denna form av satanism som lägger sin tyngdpunkt på humanism och psykologi, tar starkt avstånd från alla former av organiserad religion och ställer sig således i polemik mot den traditionella satanismen (djävulsdyrkan). Dessa rörelser förnekar den kristna bilden av gud och satan och menar att dessa gudar endast är konstruktioner av människan. Satan är en symbol för uppror mot den rådande ordningen och människans köttsliga lustar. Magin ses som självterapi och självutveckling står i centrum. Denna ursprungliga typ av satanism har kodifierat olika beteenden och tankar i religiös terminologi, men dess budskap är sekulariserat och man tar avstånd från alla former av organiserad religion.

2. Djävulsdyrkare, (kristen förankrad satanism, som jag hädanefter kommer att kalla traditionell satanism, religiös satanism, djävulsdyrkan, praktisk satanism eller nordisk satanism) denna grupp behöver nog ingen närmare presentation. De ser den kristna Satan som den ultimata ondskan personifierad. Här underkastar man sig en gudom och tillber honom på ett liknande sätt som kristendomen underkastar sig en gud. En konkret och fullständig invertering av kristendomen på alla plan, både i handling och tanke. En seriös och genomtänkt typ av denna satanism finns enligt min bedömning knappast, åtminstone finns inga grundläggande dokument som utgör ramarna för denna gren. Enligt hörsägen har MLO’s grundare och ledare försökt att få denna rörelses ideologi och teologi utgiven i bokform. Dessvärre, måste man säga i detta sammanhang, fanns inget intresse hos den aktuella bokförläggaren att ge ut denna skrift.[31]

Andra grupper, dessa grupper kan basera sig på den ateistiska satanismen men lägger till en konkret metafysik, eller vice versa. Sådana rörelse är t.ex. Temple of Set (ToS) och The Process Church ( TPC) som ligger i linje med Church of Satans struktur och lära bortsett från att man inom ToS tillber guden Set och har en traditionell syn på magi,[32] medan TPC försökte att skapa en syntes mellan Jahve och Satan.[33] Andra grupper är ingen bra benämning men jag hittar ingen term som riktigt motsvarar dessa rörelsers inriktningar. Semireligiösa kanske kunde vare en variant.

Det finns ytterligare en kategori av ”satanister” och de är de självlärda satanisterna, (blackmetalsatanister)[34] oftast unga människor med ett intresse av det ockulta och satanism som ibland kan bottna i, och ses som en del av en ungdomsrevolt.[35] Denna kategori har ofta ingen uppfattning om satanismens grundläggande ideologiska strömningar och är en grupp som själva plockar ihop en lära av tvivelaktiga tolkningar av satan bl.a. hämtade i den kristna mytologin. Dessa borde egentligen kallas för offentliga satanister då dessa är de mest synliga, dock syftar begreppet Offentliga satanister på de erkända grupper vars religion allmänheten har insyn i via deras egna material. Här handlar det inte om en organiserad rörelse utan enskilda individer. Deras idéer sprids via blackmetalmusiken och dess budskap är ofta förenligt med det som djävulsdyrkarna framför.

Denna satanism som kan ses som ytlig i det avseende att man tagit till sig de satanistiska symbolerna utan att ha en egentlig ideologi och teologi, utgör enligt min bedömning den stora majoriteten inom de djävulsdyrkande leden. Jag menar att det hittills endast finns en enda strömning som kan kallas genuint satanistisk och det är Church of Satan med broder och systerorganisationer. Djävulsdyrkarna tenderar att övergå till den Laveyianska satanismen efter några år,[36] om de inte helt lämnar den vänstra handens väg.[37]

Offentlig satanism, kommer jag att använda mig av när jag talar om en övergripande tendens inom vissa grenar inom satanismen, då kommer begreppet att vara ett vidare perspektiv än ateistisk satanism då denna definition inrymmer andra grupper som Temple of Set. Talar man om tro är detta begrepp skevt men talar man om en generell tendens hos de satanistiska rörelser som i stora drag ligger i linje med Church of Satans ideologiska grund passar detta begrepp alldeles utmärkt. Djävulsdyrkare kommer även i dessa sammanhang att kallas för djävulsdyrkare.

Dessa indelningar och uppdelningar är vägledande i denna uppsats men ytterligare två indelningar är värda att kommentera. Den första är amerikansk satanism och den andra är nordisk satanism. Dessa två begrepp tjänar till att illustrera den grundläggande skillnad, man enligt min åsikt, kan urskilja mellan satanismen i USA och den som senare uppstod norden. Ytterligare ett förslag på uppdelning som kan vara värd att orda lite grand om är uppdelningen i praktisk satanism och teoretisk satanism. En praktisk variant skulle i detta sammanhang innebära att man lägger tyngdpunkten på utövandet av handlingar tillägnade Satan. Tron på ondskans princip hamnar här i centrum på det vis att man hävdar att onda handlingar måste praktiseras för att blidka Satan.

Denna tro skapar en rituell kontext där utövandet av ondska blir det centrala på det sätt att handling är viktigare en teoretisk dogmatik och rituell verksamhet. Denna typ av satanism kan manifestera sig i olika kriminella handlingar som kyrkobränder, djuroffer och i extrema fall mord. Praktik är viktigare än teori, och en organiserad verksamhet och lära saknas ofta. Praktisk satanism är i detta fall liktydig med djävulsdyrkan eller vissa typer av självlärd satanism beroende av vilken typ av satanism dessa lägger sin tyngdpunkt på.

Om den praktiska satanismen lägger tyngden vid utövandet av satanistiska handlingar kan den teoretiska satanismen sägas lägga sin tyngdpunkt på en teoretisk lära men också i viss mån ritual. Denna variant av satanismen håller sig inom ramen för teologiska och filosofiska reflektioner över sin lära. Den praktiska satanismen saknar ofta grundläggande skrifter och definitioner av vad som är satanistiskt medan den teoretiska satanismen har en grundläggande filosofi, ideologi, moral/etik och liturgi som går att finna i dessa gruppers skrifter.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis finns det en hel del att säga om dessa indelningar och uppdelningar. Ett av de största problemen är att hitta lämpliga uppdelningar och indelningar inom ramen för satanismen. Det finns inga vattentäta skott och lärorna överlappar varandra. De två viktigaste uppdelningarna av satanismen är enligt min mening de som skiljer mellan de två grundläggande grenarna inom satanismen, några förslag jag givit ovan är, praktisk satanism och teoretisk satanism, eller ateistisk satanism och djävulsdyrkan.

Dessa grenar kan också ses ur ett geografiskt och kronologiskt, perspektiv där man skiljer på amerikansk satanism och nordisk satanism, här skulle i så fall Church of Satan med syster och broder organisationer placeras in, medan den nordiska satanismen innefattar en senare variant av den första men med tyngdpunkten på en tvivelaktig bibeltolkning (av både LaVeys The Satanis Bible och den vanliga kristna Bibeln) och praktiserandet av det som de själva definierar som ondska. Begreppet självlärd satanism är ett viktigt begrepp i vissa avseenden då detta beskriver en typ av satanism som nästan uteslutande praktiseras och förespråkas av ungdomar. Denna variant är bara en beskrivning av hur många yngre människor via media, musik och ett grundläggande intresse för det ockulta skapar sig en föreställningsbild av hur en satanist skall se ut och tycka utan att i övrigt ha någon större kunskap om denna lära.

Den här kategorin är ytterst svår att definiera då man endast kategoriserar personer efter deras ålder, utan att ta hänsyn till de grundläggande skillnaderna i de satanistiska strömningarna. Mer regel än undantag är dock det faktum att de flesta som hänger sig åt djävulsdyrkan är ungdomar med sina rötter i death/blackmetalkulturen (se avsnittet som behandlar denna livsstil för en närmare förklaring).

Ordet satanism?

Satanism innebär i ett historiskt perspektiv dyrkandet av det onda (djävulen). Dessvärre är det inte riktigt så enkelt idag, men för att en förståelse av vad satanismen idag är för något, följer här en kort beskrivning av begreppet satanism.

Satanism är något som har följt kristendomen från dess början och har i en vid kristen mening inkluderat allt av icke jude/kristet ursprung eller företeelser som inte fallit inom ramen för kristendomens nya religiösa praxis. Men med början i 60-talets religiösa potpurri fick satanismen för första gången ett konkret innehåll i form av dogmatik, rit, ideologi och etik samt moral. Denna satanism dök officiellt upp i och med grundandet av LaVey’s Church of Satan 1966 och dess grundläggande doktriner nedtecknades i den Sataniska Bibeln 1969.[38]

Satanismen placeras ofta in i facket för nyreligiösa rörelser och visserligen kan man se satanismen som en ny rörelse, och bör nog ses som en sådan, men man måste även i detta sammanhang fundera över vad ordet ny innebär i detta sammanhang. Satanismen är ny på det sätt att man för första gången från icke-kristet håll kallade en uppsamling av traditionella religioner, magiska system och nyare ideologier för satanism. Ny är den för att man omtolkat historiska skeenden och personer, samt den kristna mytologin för att få dem att passa in i sin syn på världen, annars har liknande strömningar florerat inom filosofin och ockultismen, men LaVey är den förste som sammanför dessa tankar inom ramen för en religion/filosofi. Uppenbara influenser är bl.a. Ayn Rands och Fredrik Nietzsche inom filosofin och Aleister Crowley’s tankar i Book of The Law.[39]

Satanism i religionsvetenskapliga sammanhang är ofta en paraplybeteckning för rörelser som aktivt försöker att provocera kristendomen, och som ibland använder sig av Satan som ett verktyg i denna kamp (oavsett om det är ett magiskt, religiöst eller filosofiskt formulerat). Satanism i denna betydelse kan beskrivas som ett antal ideologier, magiska tekniker och filosofier som inte faller inom ramen för en allmän kristen religös praxis. Flera av dessa magiska tekniker och ideologier är inte i grunden satanistiska.

Ser man det ur ett historiskt perspektiv kan man knappast beskylla de nordiska anfädren för att vara satanister snarare asatroende, Aleister Crowley är inte heller han satanist.[40] Crowley var förvisso magiker och representerade en ideologi som inte var förenlig med den kristna läran. Han använde sig av diaboliska symboler i språk och magi utan att vara satanist i egentlig mening. Ett användande av satanism i en allt för bred definition blir därför missvisande. Satanism innebär idag en specifik trosinriktning framförd av Church of Satan då denna rörelse var den första offentliga yttringen av satanism. Anledningen till att man idag fortfarande använder ordet satanism som en paraplybeteckning, snarare än en referens till Church of Satan beror nog på att många inom de religionsvetenskapliga leden fortfarande inte fullt ut accepterar satanismen som en ”riktig” religion.[41]

Analyserar man ordet satanism finner man att alla de karaktäristiska elementen som inryms går att spåra till kyrkans syn på icke-kristen mystik och magi, [42] och dess tendens till demonisering. Inom magin florerar tusentals gudanamn, vissa med ”goda” och andra med ”onda” konnotationer. Att man använder sig av ”onda” gudomar beror på att dessa krafter ses som nödvändiga och som balanserande principer vars karaktär inte nödvändigtvis behöver vara av ondo (kom ihåg att Satan t.ex. i vissa kretsar ses som en metafor).[43] Vidare står dessa ofta relativt långt ned i hierarkin och här handlar det inte om en dyrkan av dem, men de används och kallas vid bekanta namn som, Tiamat, Leviathan, Satan, Ishtar, Loke osv.[44]

Dessa kaosmakter är en naturlig del inom magin och ses inte inom ramen för den vänstrahandens magi som onda, utan snarare som neutrala. Kristendomen innehåller även den vissa mystiska och magiska föreställningar, men dessa har blivit en väl integrerad del i det kristna praktiserandet att de inte upplevs som sådana.[45] Ett problem som tydligt utkristalliserar sig här är det faktum att då den kristna världsåskådningen helt eller delvis inte överensstämmer med den ockulta, förstår man inte innebörden av det symbolspråk man använder i t.ex. satanismen. Det här leder till givetvis till svårlösta komplikationer (man bör här även understryka att magi inte är en nödvändighet för alla satanistiska grupper och att problemet med att avkoda en annan religions symbolspråk i lika hög grad gäller satanisterna som kyrkan).

I ett (kristet) utifrånperspektiv skulle man alltså kunna definiera ordet satanism i en betydligt vidare mening än ur ett inifrånperspektiv, och se uttryck för satanism i allt som inte är icke-kristet. Rent historiskt finns det många exempel på icke-kristna traditioner som kyrkan anklagat för att vara satanisiska (exempel på detta kommer nedan, i kapitlet Tidiga satanistiska grupper?).

Sammanfattningsvis kan man enligt min mening säga att begreppet satanism mer eller mindre är en konstruktion, relativt oberoende av den kristna världsbilden. LaVey ser samhällsproblemen som en direkt konsekvens av kristendomen och kritiserar därför denna religion, men även alla andra religioner som bygger på underkastelse av en gud, och en moral som ur ett LaVeyianskt perspektiv, hindrar människan att existera i sitt naturliga tillstånd. Detta gör han genom att kalla sin filosofi/religion för satanism men det är ändå inte satan (i biblisk mening) som man fokuserar sig på. LaVeys lära i hans sataniska bibel utgör endast ett skelett för ett alternativt och ateistiskt sätt att leva utanför det samhälle han anser vara en produkt av kristendomen.

LaVey har en ideologi och filosofi, som innefattar moral och etik, med en viss inriktning på en samhällsförändring baserad på egoismens moral och tanken på en juridisk stat. [46]

Till skillnad från den senare varianten av satanism som diskuteras i olika sammanhang nedan. Den här typen av satanism är en kristen religöst förankrad satanism med huvudmål att förgöra gudsskapelse genom spridandet av anti-moral och ”ondska.”[47] Något som LaVey tar starkt avstånd ifrån. Gemensamt för alla typer av satanism är dock att man baserar den på en uppsättning med, i första hand, kristna uttryck/symboler som uttrycks i kristna termer, i en kristen kontext (samhället).Viktigt är dock att man inser att dessa symboler har olika betydelse i olika kontexter och sammanhang. Vissa grupper ser Satan som en verklig kraft dvs., man ser Satan som en personlig kraft i ständig kamp med Gud, andra använder sig av Satan som en symbol för den mänskliga livskraften.

Inom Church of Satan ser man Satan som ett samlingsnamn för alla de drifter, handlingar och känslor som kyrkan påstår är synd. Denna typ av satanism är ingen satanism i egentlig mening, man dyrkar inte Satan, man underkastar sig inte Satan och man tror inte på den bibliske Satans existens men man använder sig av denna symbol då den uttrycker det anti-religiösa, och i synnerhet, anti-kristna ställningstagandet. Den kanske viktigaste gemensamma nämnaren om man skall tala om en satanismen som en paraplybeteckning beskrivs i Liselott Frisks bok Nyreligiositet i Sverige.

”Från ett inifrånperspektiv kan man betrakta satanism som en rad proteströrelser mot kristendomen. Detta innebär inte nödvändigtvis att man dyrkar det onda, utan snarare att man anser att kristendomen står för en osann ideologi som är destruktiv och skadlig för människan.”[48]

Frisk konstaterar här att satanismens ursprung och funktion är en protest mot kristendomen medan andra drar det ännu längre och menar att satanismen manifesterar en protest, inte bara mot kristendomen utan även mot dess ”skapelse,” det kristna västerländska samhället i stort.[49]

Del 2. Church of Satan.

Satan i den bibliska traditionen, fundamenten till satanism och djävulsdyrkan.

I detta avsnitt avser jag att kortfattat redogöra för de vanligaste och nödvändigaste tolkningar av Satan. Den enklaste varianten av detta är att inleda med att gå bakåt i historien och kortfattat se på hur djävulsgestalten utvecklats från och med judendomen. I ett historiskt perspektiv är det tämligen lätt att följa Satans utveckling, från en obetydlig tjänare i det gamla testamentet, till en prominent självständig motståndare i det nya testamentet.

I det Gamla testamentet nämns satan endast i tre passager, prologen till Job, Sakarja 3:1- 2 och 1 Krönikeboken 21:1. Den mest välkända av dessa passager där satan omnämns är nog utan tvekan prologen till Job. I denna berättelse får man en ytterst diffus bild av vad eller vem Satan är. Satan beskrivs genom hela det gamla testamentet som en satan. Ordet satan i detta sammanhang innebär ett juridiskt ämbete.

Satan är i detta stadium inte en självständig varelse i opposition till gud, utan en skapelse skapad av gud med uppgift att spåra mänsklig synd. Trots beskrivningen i Job som en tjänare till gud antyds redan vid detta stadium att han i viss utsträckning har en egen vilja. Detta visar sig tydligt då han retoriskt utmanar gud i det himmelska hovet han beviljats audiens. Vidare är satans ursprung dolt i mörker men den vanligaste tolkningen är att han är en av guds skapelser då han benämns som en av guds söner (bene elohim[50]) i samma passage.

Anledningen till att man tolkar satan som ett ämbete är att man i detta sammanhang har en bestämd artikel framför satan. På svenska syns inte detta men om man ser till engelskan visar sig detta tydligt, då man skriver ”the satan.”[51] Denna bestämda artikel innebär alltså att satan bör läsas som en yrkes titel medan Satan utan denna artikel, som han senare saknar i det nya testamentet, transformerats till ett namn på en varelse. Första gången man omnämner satan som ett namn är i 1 Krönikeboken 21:1. Ordet satan verkar dessutom ha varit relativt frekvent använt som ett allmänt ord för motståndare,[52] i 1 Konungaboken står det att läsa: ”och Jehova började uppresa en motståndare[satan] till Salomon, nämligen edoméen Hadad.”[53]

Under den intertestamentala tiden börjar berättelser om Satans fall och ursprung att utvecklas i apokryfer och pseudoepigrafer. I Qumran hittades manuskript som man idag kallar för Enok traditionen. Denna tradition har utan tvekan spelat en stor roll för kristendomens senare tolkningar av Satan. I denna tradition berättas om hur gud sände änglar till jorden för att vaka över sin skapelse men dessa änglar lät sig hänföras av de jordiska kvinnornas skönhet. Detta innebar att en ny semigudomlig ras kom till stånd, denna ras går under namnet nephilimer.[54] Detta är anledningen till att Satan, som var ledare för dessa änglar, straffades genom evig exil till jorden.

Denna tradition är uppenbarligen populär inom satanismen idag då man använder sig bl.a. av denna för att belysa det faktum (ur en satanistisk synvinkel) att gud är en trångsynt småbarnsaktig tyrann som straffar alla som går emot hans vilja. Dessa änglar som indirekt gjorde uppror mot gud då man trotsade honom för sina lustars skull har tillsammans med de andra liknande traditionerna bidragit till den moderna tidens uppfattning av Satan. Både inom den officiella och den religiösa satanismen. Satan, Lucifer eller vilket namn man nu väljer att kalla honom för, representerar idag genom sina handlingar i de judiska och kristna skrifterna som en arketyp för motstånd. Inom den ateistiska satanismen ser man Satan som den som gör motstånd mot den rådande ordningen och den organiserade religionen, utan några vidare paralleller till kristen mytologi. Här är han endast en symbol för detta motstånd medan man inom den religiöst orienterade satanismen ser en motståndare till kristendomens gud och som en förkroppsligad ondska. Allt i den nytestamentliga dualistiska andan.

Satans funktion som en andlig motståndare, oberoende av och i opposition till Jahve har till fullo utkristalliserats i och med det Nya testamentet. Det är primärt här man hämtat sin inspiration till den metafysik man hänvisar till inom ramen för den religiösa satanismen, men även tolkningarna av den metaforiska Satan i den ateistiska varianten. En annan viktig tradition återfinns i pseudepigrafen som går under namnet Moses Apokalyps. I denna tradition berättas det om hur Lucifer vägrar att underkasta sig människan av den anledning att han ansåg att han i egenskap av den äldre av de båda borde stå över människan i rang. Det är människan som skall knäböja inför honom och inte tvärtom. Ärkeängeln Mikael varnar Lucifer för guds vrede men Lucifer svarar då att han skall sätta sin boning högre än stjärnorna och bli som den högste.[55] Detta högmod kunde givetvis inte tolereras och Lucifer förvisas ut ur himlen ned på jorden. Samma typ av hjälte myt, med samma effekt, om man väljer att ställa sig på den satanistiska sidan i den kosmiska kampen.

Denna tolkning av Satan som en rebellisk ängel, vars vilja och stolthet fick honom att vända Gud ryggen har blivit en symbol för både det satanistiska motståndet i LaVeyianismen och i djävulsdyrkandet.

Satanism i historien

Vidare utgår jag från den ateistiska satanismen i denna, uppsats representerad av Church of Satan. Jag tänker använda mig av denna typ av satanism som en platå då min tes är att all den satanism som man ser idag har sitt ursprung i Church of Satan. Med detta menar jag att det troligen är på detta sätt då inga organiserade läror i denna religion funnits förrän LaVey skrev ned sin sataniska lära i The satanic bible 1969. Ironiskt nog har denna satanism inget med tillbedjan till satan, i biblisk mening, att göra.

Visserligen finns det bakåt i historien, beskrivningar av olika grupper som i viss mån kan ses som satanistiska, som t.ex. vissa gnostiska strömningar (se nästföljande kapitel), men det finns inget som tyder på att någon egentlig satanskult/dyrkan någonsin existerat tidigare än 1600-talet. Går vi tillbaka i tiden finner man att de första rapporterna om satanisk aktivitet härstammar från medeltiden och inte minst från tiden för inkvisitionen.

Härav kan man dra slutsatsen att det är först under denna period som Satan och hans anhang blivit uppmärksammade på allvar. Som vi senare kommer att se finns absoluta likheter mellan denna tid och dess myter kring Satan, Lucifer, Djävulen och hans påstådda anhang, och dagens ”moderna myter” kring satanismen.[56] Hur långt tillbaka i tiden kan man då spåra satanismen? Vissa menar att satanismen har funnits lika länge som Satan existerat, dvs.

ca 4000 år,[57] medan andra menar att den sataniska traditionen och dess aktivitet kan spåras tillbaka till medeltiden.[58]

Jag påstår att satanismen, i en bred definition, går att spåra till tiden för judendomens uppkomst, och t.o.m. ännu tidigare i vissa avseenden, men då rör det sig snarare om metafysiska idéer och tolkningar av ondska. Dessa idéer finns visserligen latent i alla typer av satanism men de är inte längre bärande, då de inte längre erbjuder en adekvat förklaring till världen och människors handlande. Ser man tillbaka på de aktiviteter som kan ses som satanistiska har man rört sig inom ramen för en kristen tolkning av vad som är ondska respektive Satan. Dessa tolkningar har följt med den jude/kristna läran sedan dess uppkomst och manifesterar sig i historiska dokument som bl.a. fynden i Qumran (t.ex. Enok traditionen[59]), och protokoll från häxprocesserna.

En genuin tro på djävulen var en förutsättning för den historiska kristna människan, men det finns inget som tyder på att det funnits en självständig satanistisk tradition före LaVey’s satanism dök upp på löpsedlarna. Faktum är att den satanism man finner i historien troligen är fabrikationer av bl.a. häxjägare och kyrkan (av denna anledning finns det starka skäl att ställa sig skeptisk till alla dessa kristna källor som behandlar satanisk aktivitet). Dessa historier har sedan samlats upp som ett färdigt paket och sakteliga förvandlats till en religion med början på 1700-talet.

Under denna tidsperiod handlade satanism i hög utsträckning om svartmagi snarare än om djävulsdyrkan. Man försökte, genom ockulta traditioner, som tillskrivits djävulen av kyrkan, att påverka sin omgivning. Som ett exempel kan man ta mordförsöket på Ludvig XVI genom svartmagi.[60] De ockulta traditionerna har existerat parallellt med kristendomen och har praktiserats, men ockultism är inte detsamma som satanism eller djävulsdyrkan. Magi är magi och religion är religion, även om dessa i hög utsträckning är beroende av varandra.

Dessa läror är klassificerade som ockulta och sataniska i och med att de bryter mot den kristna traditionen normer och tvingats ”underground” av kyrkan, och har, oavsett om de idag ses som satanistiska eller ej, praktiserats av mystiker och magiker under hela den jude/kristna historien. Men det finns återigen inget som tyder på att dessa strömningar aktivt har dyrkat djävulen och själva sett sig som djävulsdyrkare.

För dem har det i första hand handlat om praktisk magi, ibland hämtade från sina egna förkristna traditioner t.ex. sejd konsten i norden, och inte djävulsdyrkan. När gud inte kunde tillgodose ens behov vände man sig ibland till icke-kristna gudar men även till guds motsats, Satan. Djävulen har använts som ett verktyg till personlig makt och rikedom men någon underkastelse av Satan handlar det inte om, snarare ett ömsesidigt utbyte.

LaVey erbjuder något helt nytt i tolkningarna av dessa traditionella myter och legender. Han använder sig av dem men förkastar t.ex. magi i klassisk betydelse. Detta är en tydlig indikation på skillnaderna mellan den påstådda djävulsdyrkan, som sägs ha praktiserats i historien, och satanismen idag. De moderna djävulsdyrkarna som ibland kallar sig för traditionella satanister har även de en ny bild av vad satan är för något. De ser förvisso Satan som en personlig gudom, och den baserar sig på beskrivningar av Satanismen i bl.a. inkvisitionens konstruerade bild av denna, för tiden, icke existerande religion. Ofta håller man sig inom ramen för traditionella föreställningar om Satan och helvetet. Dessa kan sägas utgöra den religiösa ramen för det moderna djävulsdyrkandet.

Ideologiskt har man även om man i hög utsträckning förnekar det lånat vissa begrepp och tankar inspirerade av LaVey, Crowley och Nietzsche, men även från andra ockulta tänkare. Denna typ av satanism är i sig själv mångfacetterad. Inom ramen för denna typ av satanism, företrädelsevis praktiserad i norden och Europa, finns tydliga intryck från darwinismen, anti-semitismen, nazismen, nyhedendomen, nypaganismen och den amerikanska satanismen, dvs. LaVeys satanism (Church of Satan). I sin extremaste form kan man kortfattat beskriva denna typ av satanism som nihilistisk inställning till sin omgivning på grund av sin påstådda hängivenhet till Satan.

Tidiga satanistiska grupper, Katarer och Tempelherrar?

Det bästa exemplet på rörelser med en viss satanistisk framtoning (främst ur kristen synvinkel) är de katariska grupperna med bogomilerna i spetsen. Den gängse övertygelsen bland dessa var att kampen mellan gott och ont var för evigt, och de ansåg även att den gammeltestamentliga skaparguden var synonym med Satan . [61] Man menade att människan var en direkt skapelse av Satan.

Detta kan man ju givetvis tolkas som ren djävulsdyrkan vid en första anblick, men granskar man bogomilernas teologi närmare förstår man att så inte är fallet. Katarerna menade att allt som fanns i världen var skapat av denne onda demiurg och var således ont.[62] Bogomilerna, var den första av de katariska grupperna och deras ursprung är dolt i mörker, men de växte troligen fram på balkan (eventuellt i Bulgarien) på 1100-talet.[63]

Howard återger ett stycke ur en av katarernas texter Les Question de Jean, och enligt honom skapades människan på följande sätt:

And he [Satan] imagined in order to make man for his service, and took the lime of the world and made man in his resemblance. And he ordered the angel in the second heaven to enter the body of lime; and he took another part and made another body in the form of a woman, and he ordered the angel of the first heaven to enter therein. The angels cried exceedingly on seeing themselves covered in distinct forms by this mortal envelopment. [64]

Grundtanken var att Gudsskapelse var perfekt i begynnelsen men denna idyll förstördes då Satan stal två änglar och tvingade ned dem i kroppar skapade efter hans egen avbild, detta är förklaringen till bogomilernas i viss mån ohälsosamma synsätt på den mänskliga kroppen.[65] Bogomilerna vände sig även mot den mänskliga reproduktionen, då man såg den mänskliga, fysiska kroppen som ond. Faktum är att man såg hela den fysiska världen som ond, och dominerad av Satan. Bogomilernas dualistiska syn på materian som ond medan anden var god är ett karaktäristiskt kännetecken för klassisk gnosticismen. [66] Bogomilernas enda väg till frälsning blev som en följd av denna gnostiska doktrin att man i princip enbart hade en väg till frälsning, och det var genom att avstå från allt världsligt. Genom att göra detta kunde man slutligen få mottaga Consolamentum, dop genom handpåläggning, bogomilernas enda autentiska sakrament. Detta var det enda sättet att undkomma Satan för att äntligen få uppleva gud.[67]

Den katolska kyrkan kunde av förståliga skäl inte acceptera bogomilernas sätt att se på världen, och detta fick konsekvensen att man tillskrev dem vissa blasfemiska aktiviteter. Dvs. Kyrkan reagerade som den ofta brukade göra på denna tid, och lät anklaga dem för djävulsdyrkan, människooffer, firandet av svarta mässor (denna idé kan ha sitt ursprung i firandet av agade, en kärlekshögtid med hedniskt ursprung menar Howard), kannibalism och incest.[68] Anklagelser vi känner igen från dagens ”satanistiska” demoneologi.[69]

Detta är ett exempel på en tidig rörelse som man kan frestas att kalla för satanistisk men så är inte fallet. Lika lite är Tempelherrarna (Knights of the tempel of Salomon in Jerusalem) en satanistisk sammanslutning, trots att de blivit anklagade för detta. Tempelherrarna (1100-tal) började som en ärorik ordern med en strak kristen tro och starka kristna värderingar, men slutade som många andra under medeltiden på bålet.[70] Den dåvarande påven Cement V och den franske kungen Philip IV, anklagade tempelherrarna för samma blasfemiska handlingar som katarerna men några nya intressanta tillskott hade gjorts. Man anklagade tempelherrarna för att förkasta de kristna doktrinerna, spotta eller urinera på krucifix under hemliga initiations riter, tillbe ett huvud kallat Baphomet som man smorde in med blod eller fett från ett odöpt barn. Vidare fanns även anklagelser rörande grymhet och sodomi. Vad Baphomet ursprungligen var eller betyder vet man inte.

På 1800-talet lyftes denna 1200-tals symbol fram igen av diverse magiker och ockultister och flera förslag till en betydelse framfördes. Ingen av dessa lyckades med att presentera en övertygande förklaring. De första tempelherrarna som mötte lågorna, gjorde detta 1307.[71]

Bogomilerna och deras efterträdare, albigensierna, är kanske mest intressanta ur ett satanistiskt perspektiv men dessa var trots sina skillnader från den kristna läran i en vid synvinkel kristna. De hade en genuin tro på gud och de strävade efter gudsnärhet även om de såg världen som ond, såg de den eftersträvansvärda godheten i anden. Kort sagt, de dyrkade inte djävulen, Satan eller Lucifer. De väntade bara på att få gå in i ljuset den dag anden frigjordes från dess fysiska fängelse. Church of Satans teologi uppvisar tecken på att vara influerade av den här typen av gnosticism, inte minst i tanken på Gud som en sammanhållande naturlig men opersonlig energi (ande) och kontrasten till den starka betoningen på det köttsliga och fysiska.[72]

Slutdiskussion

Katarernas och Tempelherrarnas öden beseglades då dessa rörelser på allvar började utmana kyrkans religiösa och politiska inflytande. Katarernas utbredning sågs till en början som ringa men när denna gnostiska lära fått fotfäste och spridit sig från Balkan till Frankrike blev hotbilden för stor och kyrkan bestämde sig för att agera.[73] På sedvanligt sätt använde man sig av hotbilden från djävulen och fick på så sätt stora delar av folket med sig i sin kampanj mot Katarerna.

Genom att anklaga dem för djävulsdyrkan kunde man inte bara legitimera förföljelserna mot dessa gnostiker, som en bonus kunde man dessutom stärka sina maktpositioner. Som en direkt konsekvens av kyrkans handlande sände man ut tydliga signaler till folket. Avfall resulterar i död och en plats i helvetet. Huruvida kyrkan egentligen trodde på sina egna anklagelser mot Katarerna är i och för sig svårt att spekulera i men mycket tyder på att det var en medveten kampanj mot en rörelse som kraftigt underminerade den rådande kyrkliga makten, både religiöst genom sin gnostiska lära och genom sin geografiska utbredning och stora medlemsantal. En konsekvens av kyrkans handlande i denna fråga skulle komma att visa sig senare då en kristen rörelse instiftad av den sittande påven anklagades på ett liknande sätt för kätteri och djävulsdyrkan.

Tempelherrarnas politiska och ekonomiska makt gjorde dem till ett stort hot mot den etablerade kyrkan. Man började som en fattig kristenordern med en stark kristen övertygelse och slutade som en självständig, ekonomiskt oberoende ordern med stort politiskt inflytande.[74] Tempelherrarnas aktiviteter är än idag dolda i mörker men anklagelserna mot dem känns igen från kyrkans förföljelser mot katarerna. Några nya anklagelser hade i och för sig tillkommit men kyrkans agerande är här det samma som i fallet ovan. Katarernas inflytande på den moderna satanismen bör nog inte överdrivas men klart står att Church of Satans organisation har vissa gnostiska drag i sin syn på gud/satan (se kapitlet gud/satan i den moderna satanismen).

Baddaley spårar i sin bok Lucifer Rising, den officiella satanismens rötter till denna rörelse, men man skall komma ihåg att både kristna och satanister tenderar att överdriva och feltolka sina historiska källor i syfte att få dem att passa in i deras egen verklighetsuppfattning.

Tempelherrarnas bidrag till satanismen är nog först och främst symbolen Baphomet. Denna symbol med okänt ursprung återupptogs av magikern Eliphas Levi i slutet på 1800-talet. Levis teckning av Baphomet är välkänd inom ockultismen och visar en barbröstad kvinna med gethuvud och vingar. I pannan har hon ett pentagram och mellan sina horn brinner en fackla. Denna variant av Baphomet användes av Aleister Crowley och har sedermera hittat sin väg in Church of Satan. LaVey har idag copyright på en ny variant av Baphomet som används som Church of Satans officiella logo.

Levis, och senare, LaVeys användande av Baphomet visar på ett tydligt sätt hur man idag återupptar gamla symboler utan att egentligen exakt veta vad de ursprungligen var för något. Man för in dem i ett nytt sammanhang och hänvisar sedan till urgamla traditioner för att skapa sig en auktoritet bakom sin lära.

Övergripande historik, Church of Satan.

1966 deklarerade Anton Szandor LaVey början på satans tidsålder ”Anno Satanis,” utropandet av inledningen på denna tidsepok sammanföll med grundandet av Church of Satan, den första offentliga satanistiska rörelsen och religionen. Tonen var storslagen och extremt extrovert samt anpassad till att väcka uppmärksamhet. Tankarna som presenterades i LaVeys satanism var en hedonistisk kombination av idéer tidigare framförda av bl.a. Aleister Crowley och Friedrich Nietzsche. Aleister Crowleys kategoriska imperativ ”Gör vad du vill det skall vara lagen” hade endast ett halvt sekel tidigare inlett den era som han själv utropade som Horus tidsålder, blandandes med Nietzsches idéer om Guds död, övermänniskan, Kampen och Viljan.[75]

Denna syntes tillsammans med LaVeys egna idéer om människans behov av självutveckling och tillfredställelse av de jordiska begären för att må bra, utgör än idag hörnstenarna i denna religion. LaVey avsåg att fylla det tomrum som han menade fanns mellan religion och psykologi. Tidigare menade han, hade människan fått utlopp för sina fantasier och behov av mirakel genom religionen men detta hade förändrats i och med naturvetenskapens och psykologins framsteg. Dessa hade lett till att människan berövats sina illusioner om sig själv och sin omgivning. LaVey menade att de traditionella religionerna spelat ut sin roll då dessa inte längre erbjöd en adekvat förklaring till människans vara. Därför kombinerade han psykologi med dogma då det senare, av LaVey, sågs som ett grundläggande behov hos människan.[76]

Att LaVey redan från början var medveten om mediernas inflytande visade sig genast då han varje fredag hade offentliga ritualer i sitt hem även kallat The Black House. Dessa ritualer var teatraliskt utformade och var mer media jippon än magiska ritualer. Under Church of Satans tidiga dagar syftade ritualerna främst till att häda den kristna religionen. I historien välkända element som en naken kvinna som altare, whiskey istället för nattvardsvin och läsandet av ”Fader vår” baklänges är några exempel på vad de satanistiska ritualerna innehöll. Blanche Barton skriver följande om de tidiga ritualernas utformning:

“We blended a formula of nine parts of social respectability and one part outrage,” says LaVey. “We established a Church of Satan – something that would smash all concepts of what a ‘church‘ was supposed to be. This was a temple of indulgence to openly defy the temples of abstinence that had been built up until then. We didn’t want it to be an, unforgiving, unwelcoming place, but a place where you could go to have fun.[77]

Trots dessa blasfemiska handlingar förblev mediernas rapporteringar om vad som pågick i The Black House förhållandevis korrekta. Mediernas uppmärksammande av Church of Satans aktiviteter fick den följd som LaVey önskade. Antalet besökare och reportrar ökade konstant och likaså medlemsantalet. Inom loppet av ett och etthalvt år hade tre händelser inträffat som alla ådrog sig en massiv media övervakning.[78] Den första uppmärksammade händelsen var det första satanistiska bröllopet mellan journalisten John Raymond och Judith Case 1967. Senare samma år döptes LaVeys egen dotter, Zeena LaVey under ett satanistiskt dop. Den sista uppmärksammade händelsen var en begravning av en marinofficer under satanistiska former, den sist nämnda handlingen fick följden att satanismen erkändes som en officiell religion i den amerikanska marinens handbok för präster.[79]

Dessa tre för Church of Satan viktiga mediahändelser fick följden att LaVey och hans satanism även började att locka utländska reportrar till The Black House. När Church of Satan började att få ett internationellt erkännande avtog de lokala mediernas intresse. Dessa hade tidigare sett LaVey som en kul excentriker med ett intresse för det ockulta och stora kattdjur (LaVey hade ett stort lejon som husdjur) men när LaVey och hans satanism började att tas på allvar var det lustiga slut. Rörelser som alla imiterade Church of Satan började att dyka upp från London till New York. 1969 hävdar Barton att Church of Satan hade runt 10.000 medlemmar, ett tal som med största sannolikhet är väl tilltaget då denna rörelse aldrig varit eller är en massrörelse.[80]

1968 hade filmen Rosemars baby premiär och LaVey visade återigen prov på sin känsla för publicitet som återigen riktade strålkastarljusen mot LaVey, han inte bara spelade rollen som djävulen han hade dessutom varit en del av denna films utformning.

Vid premiärvisningen delade medlemmar ur Church of Satan ut små svarta knappar med texten: ”Pray for LaVey.” Filmen som speglade Church of Satan både bokstavligt och metaforiskt väckte anstöt hos biobesökarna men inte på grund av sina blodiga och våldsamma scener utan snarare bristen på sådana. Enligt Barton berodde de upprörda känslorna på att satanisterna inte skadar barnet i filmen, utan glorifierar och hyllar det som Satans son. ”Sometimes the reality of Satanism is a lot more terrifying to people than their safe fantasies of what it’s supposed to be. For the first time they’ve confronted a Devil that talks back.”[81]

Efter Rosemarys baby deltog LaVey i flera andra filmprojekt bl.a. Kenneth Angers film Invocation of my demon brother och Ray Laurants film/dokumentär Satanis. Den senare har försett talkshows och dokumentärer med bilder, som ofta använts i sammanhang där man varnar för satanismens faror.[82]

Succén med Rosemarys baby gjorde att Church of Satan och LaVey uppmärksammades i många av de stora amerikanska tidskrifterna. Mediernas behandling av LaVey och satanismen under rörelsens första år var som tidigare sagt relativt rättvis men attityden förändrades successivt med början i mitten på 70-talet då reportage om satanismens faror började att florera. Det är intressant att notera att förändringen i attityden i media väl sammanfaller med anti-satanism rörelsernas frammarsch. Dessa organisationer som ursprungligen riktade sina mestadels icke substantiella anklagelser mot rörelser som Mormoner och Hare Krishna på 60-talet började gradvis att fokusera sig på satanismen i början på 70-talet. Dessa anti-rörelser som i USA går under namnet anti-cult movments (ACM) och anti-satanism movments (ASM) bestod av ursprungligen av kristna fundamentalister, ”Cult- survivors” (hädanefter kallade ”överlevare” i denna uppsats) och föräldrar till dessa, senare tillkom även poliser, psykoterapeuter och vissa forskare.[83]

I deras checklista på faror kan nämnas hjärntvätt (gäller samtliga sekter), kidnappningar av unga kvinnor och barn i syfte att sexuellt utnyttja dem och mörda dem, nekrofili, offer av foster, djur och människor samt stympningar av boskapsdjur. Dessa punkter var vanligast framförda av ASM under 70-talet men har under 80-90- talet utvidgats med kopplingarna mellan vissa typer av musik och rollspelet Drakar och Demoner med sin egen syn på satanism. ASM’s varningar bygger på en övertygelse om att satanismen inom Church of Satan uppmuntrar till handlingar av ovannämnda slag och som bevis för detta hänvisar man till bl.a. Manson familjen, David Berkowitz och utredningen rörande anklagelserna om satanisters påstådda sexuella övergrepp på barn, som sägs ha ägt rum på McMartins förskola. Även om inga bevis för att det skulle röra sig om satanister påträffades.[84] Mediernas maniska rapporteringar om satanismen avfärdas av LaVey som ”collective hysteria”[85]

1972 omorganiserades Church of Satans grundläggande struktur för första gången och alla ceremonier öppna för allmänheten upphörde. LaVey hade redan 1970 avslutat sina offentliga föreläsningar och börjat att tänka om. En av anledningarna till detta var ett möte mellan hans dotter Zeena som en dag på väg hem från skolan möttes av en knivbeväpnad man vid ingången till huset. Omorganisationen innebar att the Black House enbart användes för det administrativa arbetet medan de satanistiska aktiviteterna överläts till de olika grottos som fanns runt om i USA och Kanada.[86] 1975 var det dags för nästa stora reformation då gradsystemet ändrades och de minst produktiva medlemmarna som endast villa ägna sig åt vad LaVey ser som Phase one satanism (gruppritualer och ett ytligt hädande av kristendomen) rensades ut.

I LaVeys elitistiska anda ändrades även gradsystemet så att graderna inom rörelsen motsvarade den position personen hade i samhället.[87] Deras status var enligt LaVey den enda riktiga måttstocken på en persons framgång i utövandet av magin. 1975 års reform splittrade Church of Satan och en man vid namn Michael Aquino (laVeys högra hand) lämnade rörelsen och grundade en ny satanistisk ordern, Temple of Set. 1975 var också det år som holländaren Martin Lamers förde med sig satanismen över atlanten i ett försök att etablera en grotto i Europa, offentligt knuten till Church of Satan. 1988 upplöstes denna grotto.

Satanismen har inte nämnvärt förändrats under 90-talet bortsett från ett skifte i ledarskapet då LaVey dog 1997 av en hjärtattack 67 år gammal. Ser man Church of Satan i ett nutida perspektiv ser man en tendens till politisering. Den enda egentliga förändringen inom LaVeyianismen under 80-90-talet. 1988 skrev LaVey ned sin pentagonala förändring som han menar är en nödvändighet, sedan får människor själva bestämma om de vill vara en del av satanismen eller ej menar man. Dessa förändringar är ett måste för att satanismen skall bli nästa generations stora religion. Hans program ser ut på följande sätt[88]:

1. Stratification (Uppstarten). Den del som alla de andra slutligen vilar på. Det måste bli

ett slut på myten om "jämlikhet" för alla - det leder endast till slätstrukenhet och stöder de svaga på de starkas bekostnad. Liksom vatten måste tillåtas söka sin egen nivå måste vi få söka vår utan att behöva bli avbrutna av inkompetensens ursäkter. Ingen ska kunna smita undan ansvaret för sina egna misstag.

2. Taxation of all churches (Absolut beskattning av alla kyrkor). Om kyrkorna beskattades för sina inkomster och egendomar så skulle dessa falla sönder på kort tid av förtvining och nationalskulden raderas ut samtidigt. Den produktive, kreative och resursfulle skulle vara undantagen från beskattning, medan däremot den oduglige och inkompetente som avlönas skulle beskattas högre.

3. Return to the law of the Djungel (Inga religiösa undantag i fråga om lag och ordning). Att återinföra "Lex Talionis" skulle kräva en total förändring av det nuvarande orättvisa system som baseras på kristna värderingar och ideal, där offret blivit den kriminelle. Amnesti skulle övervägas för de som idag sitter i fängelse för sin påstådda inverkan på den verklige förövaren av brottet. Alla är delaktiga i vad han/hon gör. Att utse syndabockar har blivit en del av det vardagliga livet och ett sätt att klara sig för den oduglige. Som en utveckling av kristnas sätt att skylla allt på djävulen, har det blivit möjligt för krimininella att få medhåll, till och med lovord, genom att skylla på någon "passande". Genom att följa den sataniska trosbekännelsen "Ansvar till den ansvarsfulle" i ett sataniskt samhälle, skulle alla tvingas ta konsekvensen av sitt handlande - på gott och ont.

4. Development and promotion of Humanoids (Utveckling och produktion av artificiella människor). Den förbjudna industrin. En ekonomisk "gudagåva" som tillåter "makt" över någon annan. En artig, sofistikerad, och teknologiskt möjlig form av slaveri. Och den mest inkomstbringande industrin efter T.V och datorer.

5. Development of total environments (Möjligheten för alla att leva i en miljö av eget val, med obligatorisk tillhörighet till etiska regler och standarder för likvärdiga). Privatägda, styrda och kontrollerade miljöer som ett alternativ till homogeniserade och folkstyrda sådana.

Friheten att innesluta sig själv i en social miljö av välbefinnande. En möjlighet att se, känna och höra endast det som är mest estetiskt tilltalande, utan att behöva avbrytas av de som önskar förgifta eller förringa en sådan möjlighet.

Anton Szandor LaVey, den svarta påven

LaVey föddes 1930 i Chicago och betraktades redan som liten som annorlunda, han beskrivs som en outsider men med goda organisatoriska egenskaper och ett stort intresse för böcker som Dracula och Frankenstein.[89] Han växte upp under ordnade förhållanden i en medelklassfamilj och har under sin ungdomstid inte haft några större problem.1945, femton år gammal följde han med sin farbror, som arbetade för militären som civilingenjör, till Afrika och Europa. I Europa, kom han enligt egen utsaga,[90] i kontakt med nazistiska schauerfilmen (skräckfilmer), dessa filmer beslagtagna av de allierade, handlade om en ordern med satanister.

Denna ordern som Barton kallar ” a Black order of Satanists” påstås ha existerat och varit aktiv under tiden för det tredje riket.[91] Även om dessa filmer endast var fiktion så menade översättaren till filmerna att the Black Order med all säkerhet existerat i Tyskland. LaVey tog starkt intryck av dessa filmer och bestämde sig för att ta reda på mer om denna mystiska organisation av satanister:

Not only was Tony determined to find out more about this group of Third Reich Satanists, he was impressed by the cinemagraphic techniques in films like The cabinet of Dr. Caligari. The brooding lightning and strange, haunting angles had a dramatic impact on LaVey. Decades later, he would reproduce those elements in the rituals of the Church of Satan.[92]

Året därefter, i nyss utvecklade Las Vegas, träffade han en rad ökända underground människor. Deras cynism påverkade LaVey och hans avsky mot de stora massorna, som han ansåg som smutsiga och oborstade, förstärktes ytterligare. Som ett resultat av den syn LaVey hyste, formade han en princip enligt Barton, som senare kom att bli en bärande del av hans satanism: ”Always ask ´Cui bono? Who gains?”[93]

Som sjuttonåring lämnade han hemmet och hamnade så småningom på en cirkus, där han bl.a. utvecklade sin musikaliska sida samt lärde sig lejontämjandets konst. Parallellt med hans tid på cirkusen arbetade han även som karnevalartist och reste runt och hamnade på olika platser runt om i USA. Detta resande gav LaVey möjligheten till nya upplevelser som han sedan samlade ihop i den filosofi som kom att bli hans varumärke.[94]

Den avgörande händelsen som fick LaVey att fundera över den eventuella nödvändigheten att skapa en ny livsfilosofi/religion upplevde han under den tid han arbetade som musiker på de olika karnevalerna. I hans jobb ingick nämligen att ackompanjera de resande predikanterna som använde sig av karnevalen som ett forum för sin andliga mission. På följande sätt beskriver han denna händelse.

On Saturday night I would see men lusting after half-naked girls dancing at the carneval, and on Sunday morning, when I was playing the organ for tent-show evangelists at the other end of the carnival lot, I would see these same men sitting in the pews with their wives and children, asking God to forgive them and purge them of carnal desires. And the next Saturday night they’d be back at the carnival or some other place of indulgence. I knew then that the Christian Church thrives on hypocrisy, and that man’s carnal nature will out no matter how much it is purged or scourged by any white-light religion. [95]

Detta citat beskriver i stora drag fundamenten för den LaVeyianska satanismen. Han ger här uttryck för dels sin negativa inställning till flockmentalitet (i allmänhet) och den kristna moralen, dels visar han tydligt sin idé om människan som en varelse som drivs av naturliga instinkter. Utöver dessa punkter uttrycker han även sitt ogillande gentemot alla former av organiserad religion, och inte minst då mot kristendomen, som han menar korrumperar den sanna mänskliga naturen. Han kände igen de omkringresande evangelisternas språk och ockultisternas magi. För honom lät det som om dessa hade samma sätt att marknadsföra sig på som karnevalerna. Den gemensamma nämnaren hittade han inte i orden utan i innebörden av dessa. Hör upp! Den största och bästa showen i världen! Se hur vatten förvandlas till vin! En chans per livstid! Efter denna uppenbarelse, om man kan kalla det så, började han att se sig själv som en ”Satanic carny-hustler in the big funfair of life.”[96]

Den bild av världen allmänheten försökte upprätthålla ansåg han vara en illusion och all magi såg han som falsk. Han kom även till den insikt att hela världen var en enda stor ”freak show” och att alla människor, hur mycket de än kämpade emot, drogs till det exotiska, chockerande eller det sexuellt provokativa. Den tid han tillbringade på cirkus och olika karnevaler är en viktig tid för LaVeys utvecklande av satanismen. Det var här han började placera ut de första bitarna i sin satanistiska mosaik. Denna period av hans liv har, trots sin betydelse, av kritikerna använts som ett argument emot honom. Hans skeptiker menar att hans bakgrund som artist, och hans referenser till lurendrejeri och besvikelse, som genomsyrar alla hans verk, har sin grund i hans artisteri och inte kan tas på allvar. Inte sällan har han blivit kallad bedragare och skojare men Baddeley, författare till boken Lucifer Rising, är av en annan uppfattning. Han menar att LaVey, de facto är skapare till den första och äkta ockulta doktrinen i 1900-talets historia, vilket i och för sig kan diskuteras.[97]

Detta påstående baserar han på att LaVey inte har sina rötter inom den akademiska sfären, inte heller är han någon avhoppad präst som hänvisar till någon esoterisk lära. Den moderna satanismen är enligt Baddeley fast förankrad i en vanlig människas liv och manifesterar sig i vardagen på ex. vilken biljard hall, bar, strippklubb eller var helst där människor får utlopp för sina, enligt LaVey, naturliga köttsliga lustar. Efter att ha arbetat för San Fransisco polisen som brottsplats fotograf bestämde sig LaVey för att grunda en ny religion som inte baserade sig på en tro på en verklighet bortanför döden, utan en religion som uppmuntrade till att fokusera på nuet. 1966 blev denna tanke verklighet, Church of Satan var född.

Del 3. Satanism i teori och praktik enligt Church of Satan

”My brand of satanism is the ultimate conscious alternative to herd mentality and institutionalized thougth. It is a studied, contrived set of principles and exercises, designated to prevent, and liberate from, the contagion of mindlessness which destroys innovation. Here are some reasons why it is called ’Satanism:’ It is most stimulating under that name, and self-discipline and motivation are easier under stimulating conditions. It means ’the opposition’ to epitomizes all symbols of non-confirmaty. It represent the strongest ability to turn a liability into an advantage – to turn alienation into exclusivity. In other words, the reason why it’s called ’Satanism’ is because it’s fun, it’s accurate and it’s produktive.”[98]

Satanismen, livet klätt i dödens symboler?

Allmänhetens rädsla för satanisterna idag grundar sig troligen inte enbart på medias framställning och anti-satanism anhängarnas propaganda. Dessa är givetvis betydande då de skapar ett klimat som föder en rädsla för vissa företeelser då ingen bryr sig om att öppet granska vare sig media bilden eller anti-satanismens påståenden. Men dessa är bara en del av helheten. Satanismens flört med symboler och metaforer som alla för tanken till död, ondska och mörker är nog även de bidragande orsaker. Viveka Olsson skriver:

Det är lätt att missförstå satanisternas symbolvärld; deras förkärlek till det svarta och mörka, dvs. dödskallar, kistor, svarta läderkläder, gamla spökslott, fullmånar och stormiga nätter kan ge intrycket att satanisterna är deprimerade och fulla av dödsbeundran. Men satanisterna ser det nödvändigt att omge sig av mörker och tala om döden för att kunna uppskatta livet.[99]

Det här är nog en bra beskrivning av hur LaVey skulle uttrycka det, men man skall nog inte förutsätta att alla har en sådan genomtänkt filosofi bakom sin symbolik. Dels för att det inte finn särskilt många satanister i Sverige och dels för att de synliga ”satanisterna” (blackmetal satanisterna) knappast har en sådan innebörd. Om den senare gruppen av satanister säger Mattias Gardell i en Tv intervju i programmet Taxi: ”de, dras till det sexuella, till makten och tanken på att kunna få precis som de vill”[100] Han menar alltså att många av dessa endast praktiserar en ytliga satanism som inte bygger på en djup kunskap i ämnet utan är snarare ett uttryck för deras frustration. Därför är det inte heller sannolikt att dessa har en förståelse eller kunskap om hur LaVey motiverar sin symbolik.

I min intervju med ”Martin” frågade jag honom om hans image, vad den betydde och varför han alltid gick klädd svart och skrev låttexter som alla behandlade död, lemlästningar, mörker samt andra mindre trevliga ting.

Min image är inte skapad av mig utan [av] dom som ser mig och drar allt för snabba slutsatser. Folk tror att jag e’ dum i huvet men det är deras problem inte mitt. Dessutom får man en go’ maktkänsla när folk är rädda för en, dom fattar ju inte att man egentligen är en snäll person, de ser bara på mitt yttre och flyttar sig från min väg . // Mina kläder jag har på mig har jag för att jag trivs i dom, så enkelt är det. // Mina texter handlar om döden, satanism äh, du vet… Va fan, det säljer ju. // Nämen vadå, kristendomen kör sin ”tro på godhet och ljus pryl” men satanismen handlar om motstånd till allt det där skitsnacket. Mörker är en symbol för motståndet mot ljuset [kristendomen] och de krafter man som människa har i det undermedvetna. Dessutom trivs jag i mörker, det är ett sinnestillstånd. Jag tycker att en engelsk likkista i gotisk stil är snygg, jag gillar svart läder, skräckfilm och sånt. Jag vet inte varför det bara är så. [101]

”Martin” säger sig vara hängiven anhängare till den typ av satanism som i detta avsnitt behandlas . Han använder sig av uttryck som LaVeyian och modern satanism för att poängtera detta och citatet ovan innehåller en rad med typiska LaVeyianska tankar. Huruvida det är avsiktligt eller ej är svårt att bedöma. Intressant i detta citat är hans utsaga om att han gillar mörker både bildligt och bokstavligt samt att hans dualistiska sätt att framföra det på. Han säger dessutom att han anser att likkistor är ”snygga,” LaVey poängterar vid flera tillfällen att ordet sataniskt har med estetiken att göra. Han menar att detta begrepp de facto inbegriper en estetisk aspekt. Han menar att ordet sataniskt innebär en deskriptiv funktion. Man kan säga ”vilken satanisk musik” eller ”vilka sataniska kläder,” termen satanisk är enligt hans definition allomfattande och kan mycket väl användas utanför en religiös kontext.

Sataniskt skall enligt LaVey användas som ett adjektiv som innebär något kreativt, diaboliskt och som står i opposition till den stora massan.[102] Om ”Martin” tänkt så långt i detta sammanhang är svårt att avgöra men hans inställning är den att vissa föds med en känsla för det vackra i döden, mörker och svarta kläder mm. Denna tanke har även LaVey som menar att satanismen är genetiskt kodad i ett antal människor. Satanist är inget du blir, det är något du är säger han.[103] Denna tanke går även att finna i vissa grenar av den amerikanska nyhedendomen,[104] men till skillnad från dessa menar LaVey att satanismen inte är ”rasbunden” i vanlig betydelse.

Den sataniska rasen LaVey talar om är en allomfattande ras, dvs. hudfärg och etnisk tillhörighet spelar ingen roll, människor av alla nationaliteter, ”raser,” och kön kan födas som satanister. Vad som kännetecknar dessa är just deras genuina känsla för det vackra i det som vanliga människor annars ser som negativt, t.ex. kyrkogårdar, mörker och gravar mm. LaVeys inflytande genomsyrar hela intervjun med ”Martin” och framträder tydligt i vissa resonemang, men saknar LaVeys retorik och bombastiska attityd.

Satan/Gud i den moderna (ateistiska) satanismen.

Satan är i denna tradition något helt annat. Satan representerar här människan och de flesta ting kyrkan genom seklerna sett som synd och får inte på något sätt förväxlas med den kristna tolkningen av Satan. Satan är även en symbol för motståndet mot alla former av organiserad religion där människans naturliga tillstånd förtrycks. LaVey resonerar att om man kan kategorisera vissa moraliska betingelser som uttryck för en genuin kristentro torde man kunna kalla andra för sataniska utan för den skull uttrycka en genuin tro på gud.

LaVey är ateist och förnekar tron på en gud i kristen mening, således är tanken på att vissa handlingar och tankar som i den kristna läran ses som synd inte har någon validitet för Satanisten, eller för de som inte är troende. För LaVey och Church of Satan är gud (den kristna guden) endast en externalisering av egot.[105] Parallellt med denna uppfattning av gud uttrycker man även en tro på en andlig kraft kallad gud i Den Sataniska Bibeln. Paradoxalt kan tyckas men detta är endast skenbart då man inte godtar den kristna tolkningen av gud, utan ser gud som en opersonlig kraft utan intresse av människornas öden i världen.

Här är alltså LaVeys tolkning och uppfattning av begreppet gud betydligt bredare än inom kristendomen, Judendomen och Islam. LaVey torde rimligtvis se dessa religioners gud som den konstruktion han ovan talade om. Så här skriver han själv i The Satanic Bible:

Det är en populär missuppfattning att Satanisten inte tror på Gud. Konceptet ”Gud”, såsom det tolkas av människan, har varierat så mycket under tidsåldrarna att Satanisten helt enkelt accepterar den definition som passar honom bäst. Människan har alltid skapat sina gudar, hellre än att hennes gudar skapat henne. Gud är för somliga, välvillig – för andra, skräckinjagande. För satanisten ses ”Gud” – med vilket namn han än kallas, eller helt utan namn – som en balanserande faktor i naturen, och inte som någon som bryr sig om lidande. Denna märkliga kraft som tränger igenom och balanserar universum är allt för opersonlig för att bry sig om kött-och-blod-varelsers lycka eller olycka på denna jordkula på vilken vi lever.[106]

På detta sätt behandlas begreppet Gud av den officiella satanismen. Gud är en kraft som genomsyrar allt, trots detta lägger man inte tyngdpunkten på denna tanke utan den tanke som även inryms i detta citat, nämligen tron på att den kristna guden är en konstruktion av människan själv. Gud är således inte en immanent skapargud som har viljan och lusten/möjligheten att lägga sig i vad människan gör eller tänker. Bob och Gretchen Passantino stöder denna tolkning i sin bok Satanism.[107] LaVeys fientlighet mot den kristna bilden av Gud och de som tror på den framträder tydligt i följande citat av honom själv.

Of course, God is a very Jungian construct. He was created by small men to serve their needs, according to their needs. Then , after the limited minds of millions of stupidos acknowledged Him, the goddamn dummies pretended it was the other way around. They insisted that God created man. They admitted that God created man in His image but, could never extend the similarity beyond that. Not wanting to portray God as a monster, they portrayed Him as a patriarch in a long white robe with go-aheads and long white beard. That way they could make a stern father figure out of him, to set an example for His children. If Daddy says it’s okay to act like an unthinking asshole, then it behooves His followers to act accordingly.[108]

Denna tanke på gud som en mänsklig konstruktion leder även till att man inom den officiella satanismen har en helt annan definition av vad Satan är för något, och vad han representerar. Man resonerar att om den kristna guden är en konstruktion, torde även allt som denne förmedlar i bibeln vara en konstruktion av människor vilket i sig innebär att alla former av dyrkande av den kristna guden är ett dyrkande av personen som uppfann honom.[109]

Denna religion och dess bilder av gud ses alltså som falsk av satanismen. Man menar vidare att den kristna guden är en snäv aspekt av den gud (i LaVeyiansk mening) som är en opersonlig kraft i universum och föga bryr sig om vad som händer på denna planet. Om det är så borde Satan i kristen dualistisk anda vara den köttsliga makt som bryr sig om det materiella och de köttsliga lustar människan innehar. Det är bejakandet av bl.a. dessa principer som bygger upp den satanistiska religionen. Satan som gudom existerar inte, på samma sätt som gud inte erkänns som en sådan.

Satan utgör här endast en symbolisk metafor för människans ”naturliga instinkter,” förtryckta och bortglömda av de flesta. Satan manifesterar sig genom alla handlingar och tankar som utgår från den sanna viljan, i Crowleyiansk terminologi. Dvs. ditt alter ego i LaVeyiansk satanism. Denna inställning innebär även att satanismens definition av magi[110] ändras i viss mån (se kapitlet som behandlar magi). Satan funktion i den här typen av satanism i viss mån som en chockeffekt, fattbar och upprörande för de flesta, i synnerhet i kristendomens ögon, men bör nog läsas som ett genuint motstånd mot den religion de anser förtrycker dem, snarare än som dyrkandet av ondskans princip.

Satan representerar här det intellektuella motståndet i kampen mot det etablerade samhällets värderingar, lagar och moraliska regler.[111] Denna tolkning av Satan är uppenbart hämtad från tanken på Satan som den stolta rebellängeln som vägrade att underkasta sig gudsvilja och människan, dvs. en metafor för alla institutioner etablerade av kristendomen och den blinda människan som inte (i satanistisk terminologi) genomskådat de lögner kristendomen konstruerat för att hindra människan i sökande efter den egna viljan i syfte att kontrollera dem.

Det är tydligt att LaVey låtit sig inspireras av den kristna mytologins bilder av Satan. Likaså lyser den romersk/grekiska mytologin igenom, bl.a. då LaVey låter sig beskrivas som den nye Prometheus.[112] Prometheus var likt den bibliske Satan en mytisk figur som exkommunicerades av de ”goda” makterna av den anledning att han öppnat människans sinne och givit henne delar av den gudomliga kunskapen. Satan representerar kunskapstörst medan den kristna kyrkan i detta sammanhang ses som en klumpig kunskapsfruktande institution som förbjuder livets glädjeämnen.

Magi inom Church of Satan

Det är uppenbart att LaVey inte har någon tro på magi som något övernaturligt. Anledningen till att denna företeelse finns inom ramen för Church of Satan står ganska klar. Han har medvetet fört in magin i sin satanism för att öka dess dragningskraft. Under Church of Satans första år såg man de magiska ceremonierna och dess blasfemiska utformning som en renande hädelser gentemot kristendomen, utan något egentligt magiskt innehåll. Dessa ritualer var i hög grad samstämmiga med de beskrivningar man hade att tillgå från olika ockultister skriver Blanche Barton i sin biografi över Church of Satan.

För satanisten är magi primärt en terapiform. Den här tanken borde dock medföra att magin blir överflödig inom ramen för satanismen och således meningslös, men LaVey ser de psykologiska möjligheterna och nödvändigheterna i det magiska arbetet. Det enklaste exemplet för att illustrera detta är nog de omtalade förbannelseritualerna. En förbannelse ritual är som de flesta vet en koncentrerad och riktad form av energi, frigjord i syfte att skada någon som står i ens väg. Detta innebär inte att man aktivt skall skada någon fysiskt.

Förbannelseritualen handlar om att man symboliskt förstör sin motståndare i syfte att få utlopp för sina aggressioner och hatkänslor.[113] De flesta ockulta grupper ser ett eventuellt resultat som ett övernaturligt fenomen kopplat till olika kosmiska och magiska principer. Satanismen fokuserar här på ritualens nödvändighet för människans på ett psykologiskt plan, snarare än en tro på att något egentligen skall hända. Man menar att tron på att magin verkligen fungerar omedvetet inspirerar människor att handla på ett sätt att den efterlängtade effekten verkligen inträffar. T.ex., LaVey uppmuntrar bl.a. ett bejakande av hatet.

Hat är en nödvändighet menar han, ingen människa kan helt befria sig från denna känsla. Genom att ventilera detta hat genom en förbannelseritual riktad mot ett objekt gör man sig av med alla negativa tankar före de utvecklas till frustration och våldsamma utbrott, som hindrar en individ att klart fokusera på de saker som tjänar en själv. Får man mot förmodan ett konkret resultat genom sin förbannelseritual är det här förstås en bonus men tyngdpunkten ligger på denna rituals psykologiska inverkan.

Church of Satan tar helt avstånd från tanken på skillnader i ”vit” magi och ”svart” magi. Man menar i enlighet med sin grundläggande ideologiska inställning att absolut godhet och absolut ondska ligger i betraktarens öga och i situationen, dvs. en stark betoning på relativism. Magi har enligt LaVey, så som jag läser det, primärt två syften. Det första syftet är magin som en morot i det vardagliga livet. Utför en ritual och få det att hända genom egen handlingskraft. Den andra funktionen tjänar till att ventilera ut alla negativa känslor som gör det omöjligt att hundraprocentigt fokusera på den aktuella uppgiften.

Magi kan kort sägas handla om manipulation av både dig själv som individ, och allt i din omgivning, utan hjälp från övernaturliga gudomar. Trots den här relativt vetenskapsinspirerade synen där man helt bortser från övernaturliga krafter finns en antydan till att man lämnat en dörr öppen för en traditionell tro på magins potential. LaVey har t.ex. tagit på sig ansvaret för Sam Brodys död då denna var målet för en förbannelseritual, genomförd av LaVey. Huruvida man skall ta ett sådant uttalande som en seriös antydan till en tro på det övernaturliga eller om det endast är en provokation som tjänar till att stärka den mytiska bilden av sig själv och Church of Satan i media framgår inte, men min gissning skulle lägga tyngden på det senare alternativet. Anledningen till detta är just hans betoning av magins funktioner i The Satanic Bible.

Sammanfattningsvis kan man enligt min tolkning se att LaVey menar att alla handlingar man utför, oavsett om de är på det mentala planet eller konkreta handlingar, kan ses som magiska. Väljer jag att gå till höger i ett vägskäl istället för vänster är detta en magisk handling, då det är jag själv som avgör vilket håll jag skall gå åt. Detta val kan dock förenklas genom olika rituella handlingar där man kan komma i kontakt med sin intuition, dvs. sin egen vilja och således kan man handla i enlighet med den sanna viljan.

Riktlinjer för ett satanistiskt leverne enligt Church of Satan.

Satanismen innefattar inga fasta förhållningsregler men i The Satanic bible presenteras nio grundläggande doktriner som skall ses som en rekommendation snarare än regler. De nio sataniska yttrandena nedan har under de senaste tjugo åren uthärdat många angrepp och diskussioner men de är fortfarande hörnstenarna i den sataniska filosofin inom Church of Satan, men frågan är vad de egentligen betyder. Hur farliga och hur mycket skiljer de sig egentligen från en normal människas handlande ute i världen? Det är upp till var och en att bestämma menar LaVey.

Jag tror att de flesta människor i västvärlden inte låter sig förundras nämnvärt av dessa punkters innehåll. Men som en konsekvens av att de ingår i en religion som står i opposition med den etablerade lära som än idag genomsyrar samhället, och som dessutom kallas för satanism reagerar man. Satan är än idag för de flesta, t.o.m. för de icke troende en symbol för ondska, och denna uppfattning verkar vara svår att bryta ned. Det vore oansvarigt att lämna dessa yttranden utan kommentar, således kommer nästföljande sidor ägnas åt ett kort sammandrag av den sataniska filosofin.

Nedanstående tolkning är min egen och baserar sig på den litteratur som använts i denna uppsats. Tolkningen är läst och godtagen av ”Martin,” det är viktigt att här påpeka att denna tolkning endast är godtagen av en individ och tolkningarna är den kanske inte godtas av någon annan.

De nio sataniska yttrandena

Satan representerar hängivelse, istället för avhållsamhet

Slösa inte bort den lilla tid du har i livet. Avhållsamhet tjänar inget till då du ändå inte belönas av Gud då denna endast är en andlig önskedröm. Lev i nuet och låt dig väl smaka av livets alla goda ting. Kort sagt följ din intuition och dina lustar och låt dig inte dras med i flockmentaliteten och tron på en belöning i livet efter detta.

Satan representerar livskraftig existens, istället för andliga önskedrömmar

Satanismen menar i detta sammanhang att man skall fokusera sig på det liv man lever. Den kristna tolkningen av gud avleder människans uppmärksamhet på nuet och leder i slutändan till ett tråkigt och torftigt liv där man helt glömt bort hängivelsens lycka. Litar man på sig själv och tar tag i ens liv finns oändliga möjligheter. Men låter man sig begränsas av en rad förbud från den gud satanismen förkastar är man bunden till händer och fötter, samtidigt som man egentligen lägger ned sin energi på livet efter detta. Ett liv man inom satanismen ställer sig tveksam till. Man menar att så länge människor talar om dig existerar du även efter döden, så skynda på och ta för dig av livet.[114] Tro på gud så länge guden är du själv är buskapet i denna punkt.

Satan representerar obefläckad visdom, istället för hycklande självbedrägeri

Satanismen menar här att kyrkan motsätter sig de flesta vetenskapliga rön och således förkastar den inre visdomen då man förlitar sig på direktiv i en bok. Dessutom menar man att läran i sig varnar för kunskapen baserat på ormens öde i lustgården. Tro inte på något som inte kan bevisas, tro endast på det som i empirismens namn kan bevisas som sant.

1. Satan representerar godhet mot de som förtjänar den, istället för kärlek bortkastad på otacksamma.

Ingen kan älska alla menar satanismen. Älska därför endast dem som du själv väljer att älska. Dvs. koncentrera din kärlek på de få som du verkligen älskar. Försöker du att älska alla minskar din kärlek till de som du verkligen vill ge den till.[115]

2. Satan representerar hämnd, istället för att vända andra kinden till.

Blir du förolämpad, be honom/henne att sluta. Fungerar inte det, ge igen med vilka medel som helst men var beredd att stå för vad du gjort och ta ditt straff. Dvs. tänk efter om det gagnar dig bestäm dig och handla sedan, eller låt bli. Här handlar det om egoismens moral. Vinner man något på att ge igen eller skall man svälja, gå hem och sedan utöva en förbannelse ritual. Den enda som är ansvarig för ens handlingar är en själv.

6. Satan representerar ansvar åt de ansvarsfulla, istället för omtanke för psykiska vampyrer.

Ansvar åt de ansvarsfulla innebär precis som ovan att man alltid på gott och ont måste stå för sina handlingar.[116] Psykiska vampyrer definieras på följande sätt i The Satanic Bible. ”Många på jordens yta utövar den fina konst som får andra att känna sig skyldiga och t.o.m. skuldsatta, utan anledning.”[117] Ett rättvist tagande och givande bör alltid finnas i grunden.[118]

7. Satan representerar människan som vilket annat djur som helst, ibland bättre men oftare värre en de som går på alla fyra, och som på grund av sin ”gudomliga, andliga och intellektuella utveckling” har blivit det grymmaste djuret av dem alla.

Denna punkt behöver knappast kommenteras. Satanismen innebär ett dyrkande av människan som ett rationellt djur och potentiell gud. Var medveten om din existens som djur och åtnjut ”ett stadium av skönhet”[119]

8. Satan representerar alla de så kallade syndarna, eftersom de alla leder till mental, fysisk eller känslomässig tillfredsställelse.

Denna punkt talar också för sig själv. Men som exempel kan man ta avund och girighet. ”Avund och girighet är ambitionens motiverande krafter – och utan ambition skulle väldigt lite av något som helst värde åstadkommas.”[120]

9. Satan har varit den bästa vän kyrkan någonsin haft, då han hållit henne vid liv i alla dessa år. Denna punkt står helt utan kommentar.

Satanismen om moral och etik

Dessa nio yttranden har inga normerande tolkningar utan får inom satanismen fritt tolkas hur de vill då det är varje individs rättighet. I denna frihet finner man också den största faran med LaVeys satanism. Dess relativism gör det möjligt att handla hur man vill om man saknar en känsla för moral och inte förstår satanismens kanske viktigaste punkt, Cui Bono?: Vinner jag något på att göra så här och är jag beredd att ta det straff som åläggs mig? LaVey menar att om lagarna vore striktare och inte innehöll en möjlighet för en förövare att bli ett offer och vice versa skulle man nog tänka till mer än en gång innan man agerar, men å andra sidan är det ändå upp till varje enskild individ att ta det slutgiltiga beslutet. Det är en rättighet man har som människa menar han.

På dessa grunder vill LaVey störta det rådande rättssystemet som han menar är orättvist och ersätta det med djungelns lag. Han argumenterar för att det rådande rättsystemet är baserat på kristna ideal vilket fört med sig att man går för försiktigt fram i fråga om brottslingar. Han menar att de kristna idealen medför att man tar för stor hänsyn till förmildrande omständigheter och således framstår den ”missförstådde” och ”utslagne” gärningsmannen mer som ett offer för samhällets orättvisa behandling än det verkliga offret för brottet. Som exempel på detta ställer han frågan om vad som kan hända om man skjuter någon som gör inbrott i ens hus, någon som våldtagit ens dotter etc.

Slutsatsen han drar är den att en person som gör detta riskerar fängelse. Alltså har rättssystemet bidragit till att människor inte längre vågar försvara sig vilket han anser är fel. Man måste alltid, på gott och ont stå för vad man gjort och ta konsekvenserna därav. Som en riktlinje för en satanistisk moral och etik har han sammanställt elva punkter som han kallar:

De Elva Jordiska Lagarna, Lex Satanicus

1. Do not give opinions or advice unless you are asked.

2. Do not tell your troubles to others unless you are sure they want to hear them.

3. When in other’s lair, show him respect or else do not go there.

4. If a guest in your lair annoys you, treat him cruelly and without mercy.

5. Do not make sexual advances unless you are given the mating signal.

6. Do not take that which does not belong to you unless it is a burden to the other person and he cries out to be relieved.

7. Acknowledge the power of magic if you have employed it successfully to obtain your desires. If you deny the power of magic after having called upon it with success, you will lose all you have obtained.

8. Do not complain about anything to which you need not subject your self.

9. Do not harm little children.

10. Do not kill non-human animals unless you are attacked or for your food.

11. When walking in open territory, bother no one. If somebody annoys you, ask him to stop If he does not stop, destroy him.

Dessvärre har jag inte utrymme att gå in närmare på dessa men jag tror inte heller det behövs då det är förhållandevis enkla regler. De nio yttrandena är komplement till dessa elva lagar och tillsammans utgör de grunden för den satanistiska livsstilen.

Kritik av den satanistiska livsstilen

Den genomgång av den satanistiska läran som finns presenterad här skall sägas vara en ytterst ytlig och kortfattad sådan. Jag har inte brytt mig om att ta upp alla de argument som man vanligen möter rörande satanismen i media då de flesta idag antagligen känner till dessa. Att den satanistiska filosofin inte överensstämmer med bilden man möter i media innebär inte heller att den är helt ofarlig. Frisk menar bl.a. att människosynen är tveksam, detsamma hävdar Gardell i Tv programmet taxi.[121]

Båda menar att det uttalade föraktet mot de som satanismen kategoriserar som svaga människor gör att man måste ställa sig skeptisk till denna filosofi och båda två är även överens när det gäller nästa punkt som har att göra med den Crowleyianska maximen ”Gör vad du vill det skall vara lagen.” Denna tanke är uppenbarligen en stor del av den satanistiska filosofin då allt verka bygga på denna princip. Gardell menar att om man anstränger sig kan man få en till stånd en positiv tolkning av denna som ungefär motsvarar ”min oändliga frihet tar slut där din nästa oändliga frihet tar vid” men menar att det sällan är så den tolkas.[122]

Faran som här framträder är relativismen som kan hjälpa individer att i extrema fall rättfärdiga t.ex. ett mord baserat på jag gör som jag vill eftersom det är lagen samtidigt som man knyter an till tanken på svaga individer. Dvs. det är lättare att rent allmänt legitimera kriminella handlingar utifrån en filosofi som denna. Vidare kan man ställa sig ytterst tveksam till punkt fyra i LaVeys pentagonala förändringsprocess som propagerar för ett framavlande av humanoider. Humanoider är enligt LaVey etniskt rena sataniska barn. Denna idé för åtminstone min tanke åt tyskland under andravärldskriget och en allt för extremt fascistisk tanke för att man skall känna sig riktigt bekväm. Nu vet man i och för sig inte i vilken omfattning dessa idéer är rotade i anhängarna till satanismen men helt klart står att vissa av LaVeys tankegångar inspirerat den moderna djävulsdyrkan man möter idag.

Slutdiskussion

Konsekvensen av den ateistiska inställning den moderna satanismen innehar blir att man helt förkastar alla de tolkningar och definitioner man under seklernas gång utvecklat och standardiserat. För att få en ordentlig insyn i det sataniska tänkandet krävs att man sätter sig in i de nya tolkningar satanismen har av gamla och nya begrepp. Satanismen har som utgångspunkt ett starkt avståndstagande och förkastande av alla traditionella tankesätt och förhållningssätt till livet som florerar i det västerländska samhället. Man pekar på kristendomens verkningslöshet och den dubbelmoral man anser att denna religion fört med sig. Viktigt är också att man inser att satanismen helt tolkar sina symboler utifrån sin egen logik och denna är helt fristående från den kristna traditionen.

Att denna form av satanism som förespråkas av Church of Satan inte har haft det inflytande i Norden som den har haft i USA och i viss mån England (som man kan se längre fram i denna uppsats) beror nog till stor del att den främst är formad som en protest mot katolicismen. De bärande argumenten i LaVeys satanism grundar sig primärt på ett kritiskt förhållningssätt mot dess strikta bibeltolkningar, och inte minst mot doktrinen om de sju dödssynderna.

I Skandinavien har man inte har varit så beroende av denna trossats de senaste femhundra åren. Reformationen i Europa ledde till en förnyad attityd gentemot synd och djävulen. I dag förnekar man näst intill både Satans och helvetets existens.

Av denna anledning är det inte svårt att förstå varför man i Norden haft problem med att ta denna satanism till sig då man inte till fullo kan identifiera sig med dess argument mot kristendomen. Man känner helt enkelt inte igen den kristendom man kritiserar i The Satanic Bible. Varför kritisera något som inte har någon nämnvärd betydelse i den struktur man vänder sig emot?

Denna teori inrymmer dock ett antal obesvarade frågor. Man kan t.ex. fråga sig varför man i Norden skapat sig en helt ny, mer religiöst och kristendomsinriktad satanism, om man å ena sidan förkastar den kritik Church of Satan riktar mot vissa katolska doktriner på grundval av att man inte godtar dem då de reformatoriska kyrkorna inte hyser dessa tankar. Medan man å andra sidan öppet välkomnar en tro på djävulen och helvetet när samma samfund in i det närmsta förkastar dessa idéer? Svaret på denna fråga förblir dolt i mörkret, men mycket talar för att det ligger till på detta sätt. En mer detaljerad insikt i den nordiska satanismen, eller djävulsdyrkan om man så vill, kommer att presenteras längre fram i denna uppsats.

Sammanfattar man de filosofiska och teologiska aspekterna hittills i denna uppsats skulle man nog kunna summera satanismens syn på sig själva respektive kristendomen på följande sätt i satanistisk terminologi: ”Satanismen ses som en livsbejakande, livsdyrkande och kunskapstörstande religion klädd i dödens och mörkrets symboler. Kristendomen däremot ses som en kunskapsföraktande, dödsdyrkande och livsförnekande religion klädd i livets och ljusets symboler.”

Del 4. Djävulsdyrkan (religiös satanism)

Manson och Berkowitz, ryktet som blev verklighet?

Manson och Berkowitz är troligen två av de mest kända ”satanisterna” i vår nutida kriminalhistoria. Felaktigt har de kallats för satanister av fundamentalistiska kristna, polisens sekt experter och frilansande författare. Varför kan man undra då det enda som styrker detta påstående är deras användande av satanistiska attribut. Vare sig Manson eller Berkowitz hade någon genuin tro på Satan, men man klädde sig i satanismens yttre symboler för att rättfärdiga sina handlingar för sig själva och andra. Manson förknippades med Church of Satan p.g.a. hans vänskap med filmskaparen och magikern Kenneth Anger, som hjälpte LaVey med grundandet av Church of Satan men jag menar att en vänskap mellan två personer inte kan räcka som argument för att Manson familjens handlingar skall klassas som satanistiska.

David Bekowitz, mer känd under namnet Son of Sam, har även han bidragit till att dagens djävulsdyrkare, och ryktena om att en organiserad satanistisk konspiration existerar sida vid sida. Både Manson och Berkowitz har genom decennierna ådragit sig en enorm mängd med uppmärksamhet från media, filmskapare, anti-satanism rörelser och polis, där båda har fått fungera som exempel på satanismens faror under två olika decennier.

Berkowitz koppling till satanismen är bl.a. de brev han sände till polisen under hans aktiva tid som serie mördare. I dessa brev använder han epitet som Behemoth och Beelzebub. Namn med konnotationer till bibliska monster, eller icke judiska gudar vilket de ursprungligen var. Berkowitz påstod även senare, efter att han dömts till 365 års fängelse, att han varit del av en ockult sammansvärjning med kopplingar till både O.T.O och Golden Dawn. Dock finns det inget som tyder på att han talar sanning eller att den aktuella gruppen han hänvisar till någonsin existerat.

Kvar står det faktum att vare sig Manson eller Berkowitz har visat sig ha några genomtänkta föreställningar som korrelerar med de satanistiska grupper som existerade vid dessa båda tillfällen, och bör således inte ses som satanister.[123] Allehanda populärvetenskapliga böcker drar ofta och gärna paralleller mellan satanism seriemördare, Drakar och Demoner, olika typer av musik, våldtäkter etc. Böcker som Raising Hell, An Encyclopedia of Devil Worship and Satanic crime av Michael Newton, Satanism, The Seduction of America’s Youth av Bob Larsson och Det Okända av Håkan Arlebrand är alla böcker som propagerar för att satanismen är liktydig med dessa brott. Manson och Berkowitz med flera har sedan 70-talet använts som modeller för satanisternas sinnestillstånd och grymhet. Dessa har således helt klart haft ett inflytande på den nya rörelsen med djävulsdyrkare då dessa ofta nämns i samband med satanism, i detta sammanhang beskrivs ofta även blodiga och upprörande detaljerade beskrivningar av ritualer och andra ”satanistiska” aktiviteter.

Dessa beskrivningar har idag troligen större inflytande än The Satanic Bible då dessa är lättillgängliga och lättlästa manualer till hur man bör vara, se ut, tycka och göra. The Satanic Bible är inte helt lätt att komma över om man inte vet var man skall leta och dess innehåll är varken speciellt chockerande eller lättbegripligt vilket troligen har avskräckt många unga ”satanister.” Dessa har tagit sin tillflykt till tidningarnas och talkshowernas missvisande porträtteringar av satanismen. Dessutom har det i media samanhang precis som med satanisten som person utvecklats en rituell arketyp innehållande blodsoffer, svarta ljus, pentagram och Baphomet. Som man kan se i ljuset av föregående kapitel finns få likheter med Church of Satan men MLO som kommer att behandlas nedan har klara drag av tidningssatanism, även om de har tagit det hela ett steg längre.

Att undersöka denna ljusskygga religion är inte så lätt som jag föreställde mig att det skulle vara. Dels beroende på att gränserna för djävulsdyrkan, officiell satanism och självlärd satanism i viss mån är flytande, och dels för att denna lära inte finns nedtecknad i några böcker. Man hämtar inspiration från bibeln, Milton, medier, alla typer av ockultism och inte minst idag från den satanistiska lyriken man hittar i flertalet av blackmetalbandens skivkonvolut. Den religiösa satanismen är enligt min mening en vidareutveckling och ett resultat av att LaVeys satanism fördes fram i ljuset av medier och ACM och ASM.

Denna slutsats drar jag då LaVeyianismen lyser igenom i de intervjuer, och allt det material jag har haft tillgång till från djävulsdyrkarna. Däremot finns inga av de drag som djävulsdyrkarna uppvisar i den LaVeyianska satanismen. Ett ytterligare argument för denna ståndpunkt är att inte finns några uppgifter om en sådan här satanistisk aktivitet före 1994 i Sverige och 1988 i Norge. Att denna typ av satanism utvecklats i norden stöds utan undantag av samtliga böcker i ämnet.

Djävulsdyrkarna är i hög utsträckning beroende av den LaVeyianska satanismen, men då dess innehåll desillusionerade många, främst i norden som inte hade någon vidare kännedom om vad denna religion egentligen representerar, förkastades denna satanism och en ny gren började att utveckla sig. Djävulsdyrkan baserar sig på, hur man tror att Satan vill att man skall tjäna honom då det inte finns några läroböcker i djävulsdyrkan. Således är detta spektrum oerhört brett. Den struktur som jag här tänker försöka att måla upp bygger helt på utsagor från olika personer som kallar sig satanister, underförstått djävulsdyrkare, i Tv, tidningar, böcker och förundersökningen rörande det ”satanistiska mordet” i Keillers Park.

Jag har funnit vissa gemensamma nämnare hos dessa och det är dessa punkter jag här presenterar som djävulsdyrkan. Min definition av djävulsdyrkan är enkel. Djävulsdyrkan är en religion baserad på en omvänd kristendom och en direkt dyrkan och underkastelse av något man kallar djävulen. Man godtar i stort den kristna bilden av djävulen, han är guds eviga antagonist och hans enda strävan i kosmos är att förgöra gud, människan och resten av hans skapelse. Satan är här synonym med ondskans princip. Thomas Karlsson, ledare för organisationen Dragon Rouge, som är en sammanslutning för ockultister, definierar djävulsdyrkan på ett liknande sätt i Tv programmet Taxi.[124]

I samma Tv program intervjuades bl.a. Magus Emperor Caligula och hans dåvarande sambo Ishtar. Dessa två personer är enligt min definition djävulsdyrkare. Man ser på Satan som en verklig gudom. Man offrar blod till hans ära för att åtnjuta den rena ondska som djävulen förser dem med. Trots detta lyser ett LaVeyianskt inflytande igenom när Caligula börjar att diskutera avlandet av en ny satanisk ras. De menar att ondskan hjälper dem att känna sig starka och överlägsna alla andra människor. Man ser med förakt ned på egenskaper som svaghet, ”Svaghet är att behöva tänka på andra människor än sig själv, man blir lättare sårbar då.”[125]Empati och medkänsla får nog placeras under svaghets tecken i denna form av satanism.

Har då den religiösa satanismen några enhetliga dogmer och doktriner. Jag är av den meningen att så är fallet, visserligen är de formulerade på olika sätt och löst sammansatta men de innehar i princip samma budskap. De saker som Magus och Ishtar tar upp finner man även i utsagor av Black Moon ( True Satanist Horde, förkortat T.S.H), i Tv programmet Mänskligt,[126] och i MLO.s trosföreställningar som framkom i polisens förundersökningar och tingsrättens rättegångsprotokoll. I samma avsnitt av Mänskligt badar Ishtar i blod och förklarar att hon skall föda Satans barn. Längre fram i denna uppsats figurerar samma kvinna i avsnittet om MLO. Åsikter av personer med en nära relation till djävulsdyrkare och satanister är även de inkluderade i denna sammanställning.

Klart står att många av de satanistiska tankarna inom den religiösa satanismen har sin grund i den officiella satanismen, men i denna kontext urholkas den LaVeyianska satanismens grundläggande dogmatik och kvar blir endast skalet. Detta är förstås oroväckande nyheter för många, men få förstår nog vidden av det hela. Låt oss gå tillbaka till LaVeys nio sataniska yttranden (se avsnittet som behandlar Curch of Satans dogmatik), dessa deklarationer grundar sig i en hel filosofi som innefattar ett relativt välutvecklat moraliskt och etiskt system. Riktlinjer finns för det satanistiska utövandet. Likaledes utgår man från att satanisten har ett sunt förnuft och en känsla för vad som är rätt och fel.[127]

I denna kontext är den officiella satanismen relativt ofarlig, men i det nya sammanhanget där man lyfter fram ondskan som den absoluta dygden blir dessa uttalanden farliga, kanske inte för samhället i stort men för individen kan detta få stora konsekvenser. Nedan kommer en av de organiserade grupperna att redovisas närmare.

Kortfattad översikt över MLO’s ideologi, teologi och organisation

Denna redogörelses storlek beror helt på antalet sidor jag har till mitt förfogande, dessutom finns inget material att tillgå förutom det som skrevs i tidningar och visades i Tv’s nyheter. Hela denna framställning baserar sig på polisens förhör med ett stort antal personer i Göteborg i samband med mordet i Keillers park. Alla dessa handlingar finns att läsa i tingsrättens hus vid Gustav Adolfs torg. Alla namn är av forsknings etiska skäl ändrade till pseudonymer. MLO är en förkortning och betyder Misantropiska Lucifer Ordern. Rörelsen startades 1995 som en rörelse inriktad på rituell magi och en icke definierad form av satanism. Men helt klart är att gruppens senare satanism var och är inriktad på djävulsdyrkan, åtminstone kallar de sig djävulsdyrkare, dessutom är det en adekvat benämning enligt min analys och definition av de samma.

Inledningsvis delade man på ledarskapet men relativt omgående tog en person över detta. Konsekvensen av detta blev att en av grundarna hoppade av då gruppens attityd förändrades.[128] Ondska och grymhet blev idealet och tanken på ett kollektivt självmord och människooffer började sakta att framträda.[129] Att tanken på självmord och avrättandet av fiender och f.d. medlemmar inte enbart var ett hot och löst prat visar MLO.’s sista utskick till medlemmarna som gjordes strax innan de två huvudmännen greps (se nästa sida).

Allt eftersom organisationen förändrades hoppade flera medlemmar av och dessa med familj skulle dödas, vissa under rituella former andra skulle enbart skjutas.[130] De har enligt uppgift en underavdelning i Holland med okänt antal medlemmar. Medlemsantalet i Sverige är också okänt men troligen rörde det sig på sin höjd om ett tiotal personer. Gruppens två huvudgestalter dömdes till 10års fängelse efter det omskrivna mordet i Keillers park i juli 1997. Efter denna händelse upplöstes gruppen tillfälligt och inga kända medlemmar finns längre kvar i Göteborg. Rörelsen existerar idag i lös form i Stockholm och drivs för tillfället av Ishtar.[131] Gruppen har klara sektliknande drag. Flera av Wilsons sju punkter går att finna t.ex. det karismatiska ledarskapet, konflikten med det etablerade samhället, totalitarism och exklusivitet är några punkter.[132]

Ledaren som vi kan kalla ”Dracula” styrde enligt de samstämmiga uppgifter som framkommit i förundersökningen allt. Denna rörelse av djävulsdyrkare är intimt förknippade med blackmetalkulturen och rörelsens medlemmar kan åtminstone inledningsvis ses som självlärda satanister men har utvecklats till en rörelse med en genomtänkt ideologi och ett specifikt mål. Dessutom finns en organiserad rituell verksamhet samt en genuin tro och dyrkan av satan genom, bön och offer,[133] grundarna till MLO var samtliga med undantag av ”Dracula” som nöjde sig med att lyssna, aktiva i olika blackmetalband. Två av dem spelade i bandet Dissektion och den tredje i sedermera nedlagda Sacramentum.

Ritualer/ceremonier skulle helst ske minst en gång i veckan och dessa ritualer innefattade böner till Satan och tretton okända demoner, meditation, olika magiska handlingar, offer av djur och drickande av dess blod. I samband med ritualernas avslutande ritades pentagram i pannan på ceremonideltagran som ett tecken på Satans beskydd. Syftet med ett offer menar Ishtar, den nuvarande ledaren, är att visa sin tacksamhet till Satan.[134] Dessa ceremonier verkar vara välorganiserade och varje ritual pågick i drygt en timma.[135] Gruppens uppfattningar av Satan speglas i dels de rituella sammanhangen men också i vardagen.

Mordet de två huvudmännen begick 1998 var inte ett offer till Satan som det senare i pressen kom att kallas utan en impulsiv handling, detta bekräftas av Lars Ohlin vid min intervju med honom.[136] Men helt klart står att ”Dracula” senare kom att se det som ett offer vilket skulle innebära att man öppnat den första porten till helvetet och upphöjdes således till en person som står över resten av mänskligheten,[137] dessutom är mordet förenligt med de grundläggande ideologiska tankar MLO har och kan därför ses som ett mord med satanistiska motiv ur deras perspektiv. Ett aktivt dyrkande och offrande till Satan belönas alltså med vissa egenskaper som verkar vara av övernaturlig natur.

Satan tolkas alltså i stort sett i enlighet med den kristna traditionen även om vissa omtolkningar gjorts. Satan är en verklighet för medlemmarna i rörelsen och ett aktivt ondskefullt liv belönas med en plats vid Satans vänstra sida.[138] I sin rekryterings pamflett beskrivs MLO som en organisation med syfte att samla alla likasinnade själar. De skriver att de utövar och studerar alla former av svartmagi som vampyrism, goetia, demonologi, nekromanti, kaosmagi, svart häxkonst diabolism etc. Vidare hävdar de att de ser:

Satan/Lucifer som den starkaste symbolen för den nedbrytande och kaotiska kraften och den del av koas som bryter ner alla former av ordning, existens och verklighet. // MLO dyrkar och eftersträvar att bli ett med det ursprungliga kaoset och har som grundmål att både spirituellt och materiellt bryta ned och tillintetgöra den falska verklighet som är skapad av den döende demiurgen Jehova. MLO föraktar och bespottar mänskligheten och ser den som dess fiende. Detta förakt och hat är baserat på våran tro och övertygelse som är att: Det mänskliga släktet är kronan på demiurgen Jehova’s skapelse och den livsform som alstrar mest av den prana som demiurgen behöver för att bibehålla kontrollen över den del av kaos som all spirituell och materiell form av existens härstammar ifrån. Det är därför som MLO ser den totala förintelsen av mänskligheten som den ultimata segern. [139]

MLO grundades som sagt 1995, ett år efter det att den första rapporten om satanistisk aktivitet i Norge publicerats i Sverige. Löpsedlarna och artiklarna handlade om en då 21årig yngling som mördat en rivaliserande satanist och bränt ned ett stort antal kyrkor, däribland Fantoft stavkyrka. Ett kulturellt och historiskt minnesmärke från 1100-talet utanför Stavanger. Medierna i Norge rapporterade kontinuerligt från rättegången mot Varg Vikernes, alias ”Count Grishnackh” och denna rättegång följdes även av svensk media då en svensk kvinnlig satanist, med kopplingar till Norge försökte bränna ned en svensk deathmetal musikers hem.

Runt 1994-95 började även en annan svensk sammanslutning av satanister florera i blackmetal undergrounden nämligen TSH (The True Satanist horde) ledd av en person kallad IT. En rörelse som MLO till en början var starkt influerade av, fram till den dag då en schism uppstod rörande ledarskapet i Sverige. IT var även han knuten till Norge (dock på ett annorlunda sätt en kvinnan ovan) och skivbolaget Daethlike Silence production som drevs av Euronymous.[140] Blackmetalkulturen i Sverige började utveckla sig till sin nuvarande form runt 1989 medan man var något tidigare i Norge (ca 1984 och grundandet av bandet Mayhem). Det står helt klart menar jag att MLO är en produkt av en kombination av blackmetalkultur och mediernas uppmärksamhet av den samma.

Det försvunna paradiset och kaosets härskare

Denna del av uppsatsen kommer att rikta sitt fokus mot den grupp/form av satanism idag jag valt att kalla för självlärda satanister. Denna gren av det satanistiska trädet är svår att analysera och definiera. Helt klart är att den satanism som förespråkas i death/blackmetalkulturen är den vanligaste formen av satanism i de yngre åldrarna. Efter att ha intervjuat några personer som kallar sig satanister och jämfört med den beskrivning av satanismen man finner i media drar jag samma slutsats som ovan att denna form av satanism är ett resultat av mediernas omfattande skriverier. Alla de vanligaste punkterna finns med inom denna gren. Man talar om djuroffer, människooffer, kontrakt med djävulen osv.

Vad som är intressant här är det faktum att man har vissa klara föreställningar om djävulen, helvetet och gud. Visserligen kan dessa skilja sig kraftigt åt beroende på var man lägger tyngdpunkten. Efter att ha deltagit på diverse death metal/blackmetalspelningar står det klart att merparten av ungdomssatanisterna bekänner sig till en ny form av djävuls dyrkan.

Man blandar idéer från den traditionella djävulsdyrkan med idéer hämtade från LaVeys moderna satanism. Många är nog inte medvetna om var ifrån deras idéer ursprungligen kommer ifrån, medan andra är väl medvetna om detta. Ett urdrag från en artikel i Borås tidning får stå som exempel på den synkretism som finns inom de ungdomssatanistiska leden.

Det är satan de två männen kämpar för. De är satans krigare, som har vigt sina liv åt att bekämpa den förljugna kristendomen.

Vi ska erövra de kristnas själar. Men vi ska inte ta dem med våld, vi ska lura dem att frivilligt ge sina själar till satan. // De två förespråkar inte våld. Inte utan anledning. // - Satan är inte ond, han är god. // - Vi är störst och bäst. De kristna är sämre människor än oss. För de dödar djur det gör inte vi. // Satan uppmanar dem att ta till vara på livet, att njuts och ha kul. Frosseri och lättja är inte fel. – Satan säger att vi skall göra våra liv till vad vi vill och det vi anser rätt. – Gud uppmanar bara folk till att avhålla sig till allt som är trevligt.// De kristna påstår att man skall älska alla. Det är bara att pådyvla folk en lögn, för ingen kan älska alla. Man ska bara älska dem som är värda att älskas. – Jag älskar bra satanister och fem-sex personer ytterligare. // - Många är rädda för döden, det är inte vi. Genom döden blir vi befriade från den här skiten. Vi satanister är sällan rädda för något. Att vara rädd för döden är för mig främmande, varför vara rädd för något man ändå vet ska ske? Efter döden ska de fortsätta vara satans krigare och ta över makten. De ska slåss mot Jehovas änglar. // - Men vi slåss inte utan anledning mot de kristna. Ger de bara fan i oss, så ger vi fan i dem. Men de ska se upp till oss. Som till halvgudar, för vi står högre en normala människor.[141]

I denna artikel intervjuades tre unga djävulsdyrkare/satanister bosatta i sjuhäradsområdet. I den citerade artikeln finner man flera intressanta punkter. Inledningsvis i denna artikel beskrivs de som Satans krigare Eftersom jag var lite tveksam till hur man skulle tolka detta ringde jag upp henne och fick det bekräftat att det var de själva som kallat sig så, med åsyftning på en tjänstgöring under Satan efter döden.[142] Efter att ha fått detta bekräftat och med tanke på de sista raderna i reportaget (och då jag är bekant medvederbörande och vet var de står) kan man dra slutsatsen att de anser sig vara en del av Satans legioner, i biblisk mening.

Trots att de kallar sig för Satans krigare finner man många drag som påminner om den LaVeyianska skolan. Man säger bl.a. att ”de dödar djur det gör inte vi”, ”Satan uppmanar dem att ta till vara på livet…”, ”man ska bara älska dem som är värda att älskas.” Och de ser sig själva som halvgudar, alla dessa utsagor känns igen från den grundläggande dogmatiska strukturen inom Church of Satan, men med en viktig skillnad. Man har fört in den LaVeyianska satanismen i en religiös kontext.[143]

Detta medför stora skillnader i läsandet av dessa dogmer. Man måste i detta fall se dessa doktriner som sekundära då dyrkandet av ondskans princip står i centrum. Uppenbarligen är det en underlig inställning man har men denna näst följande kapitel kanske kan ge en förklaring till denna synkretism.

Del 5. Musiken som ett forum för satanismen?

Hårdrockens oskyldiga flört med det okända (60 - 70-tal)

Hårdrocken utvecklades under 70-talet av och har efterlämnat ett stort antal, numera kultförklarade band som Led Zeppelin och Black Sabbath. För att finna rötterna till denna musik genre måste man gå tillbaka till åren 1963-65. Under denna period slog ett av världens största rockband igenom, nämligen Rolling Stones. Deras image var av sadomasochistisk karaktär och detta spetsades med skivtitlar som t.ex. Their Satanic majesty. Rolling Stones har även en låt som Church of Satan mer eller mindre tagit upp som en inofficiell ”nationalsång”. Denna melodi, känd för de flesta är ingen mindre än Sympathy For The Devil.[144]

Rolling Stones var dock inte det enda bandet vid denna tidpunkt som flörtade med satanism och ockultism. Led Zeppelin har i sin musik en hel del inslag av mystik och ockultism. Bandets gitarrist, Jimmy Page, visade sitt ockulta intresse genom att köpa Aleister Crowleys gods vid Loch Ness.[145] Ytterligare ett band som influerat många av de nya satanistiska grenarna inom hårdrocken är Black Sabbath. Bandets huvudman, den notoriske Ozzy Osbourn som senare under 80-talet åtalades för att ha uppmanat ungdomar till självmord med sin låt Suicide sulotion av föräldrar påverkade av ASM, utvecklade en scenshow som vissa menar kan betecknas som imitationer av satanistiska ritualer.[146] 70-talets hårdrock uppmärksammades inte så vitt jag kan se i någon större utsträckning även om man följde vissa händelser i press och media. Rolling Stones kritiserades av både sitt skivbolag och media för att ha en allt för satanisk image,[147] men jämför man dagens rabalder rörande satanistisk musik var detta endast en ljummen fläkt jämfört med mediastormen på 80 och 90-talet.

Helt klart står dock att 70-talets ”satanistiska” rockmusiker hade ett genuint intresse i ockultism och inte minst satanism. Anklagelserna mot Rolling Stones engagemang i diverse ockulta sammanhang, var i första hand baserade på vänskapen mellan the Stones och en man vid namn Kenneth Anger. Kenneth Anger, en man med många järn i elden, han var en av 60-talets stora popnamn, Crowleyansk magiker och filmskapare.[148] Strax efter att han blivit involverad med the Stones hjälpte han LaVey att grunda Church of Satan. Angers blandning av satanism (i LaVeyiansk anda) och Crowleyanism tog bandmedlemmarna i the Stones med storm, och detta hjälpte the Stones att skapa sin mörka image.[149]

The Stones lade definitivt grunden till mediernas senare enorma intresse för satanism och dess koppling till musik. Efter en serie med märkliga tragedier som följde the Stones, med början vid Brian Jones (gitarrist i the Stones) död började medierna med intresse följa rocken.

Brian Jones dog 1969 i sin swimmingpool av en blandning av alkohol och tabletter. Nästa incident som hade en förödande effekt för en individ, var när the Stones anlitande Hell’s Angels som vakter vid sin spelning i Altamont 1969. Under sitt framförande av Sympathy for the devil mördades en svart man i publiken av medlemmar i Hell’s Angels,[150] en riktig bonas kan tyckas ur medial synvinkel. The Stones bytte helt inriktning efter denna händelse och bröt all kontakt med Anger, och hela den ockulta världen. Även om dessa band hade en satanisk image finns, åtminstone i Black Sabbaths fall, ingen genomtänkt satanistisk filosofi i deras texter.[151]

Deathmetal (dödsmetall), död, sadism, satanism och djävulsdyrkan (80-85)?

80-talet hade dock mer än den hårdrock som Ozzy och Iron Maiden hade att erbjuda på lager. Parallellt med genre började en ny gren att utkristalliseras. Denna underground kultur inriktade sig mer seriöst för den ockulta sidan av tillvaron.[152] Det första bandet som dök upp var det engelska bandet Venom, tätt följt av danska King Diamond och svenska Bathory. Dessa band hade en mer seriös ockult/satanistisk framtoning än banden på 70-talet. Skillnaden ligger inte så mycket i scenframträdanden som den ligger i attityder, svåra att redovisa i ord. Generellt kan man nog säga att ju aggressivare musiken blev, desto aggressivare blev bandens framtoning.[153]

70-talets satanism innebar mestadels en LaVeyiansk utgångspunkt där attityderna inom satanismen var lättsamma och glada. Det var till största delen en show med chockvärde. Det är främst här skillnaderna ligger. Den nya skolan av satanistisk musik har en mer aggressiv framtoning med en mer öppen attityd gentemot en ny form av religiös satanism och hat, något som t.ex. the Stones saknade. The Stones nöjde sig med att leka satanistiska lekar och skriva om Satan medan 80-talets och 90-talets satanistiska profeter ofta beskriver sig själva som besatta eller som Satans krigare.

Venom, Bathory och King Diamond är de första banden som kallade sig för blackmetal. Detta är aningen missvisande då blackmetal idag är något helt annat. King Diamond ses idag som en satanistisk (LaVey) form av hårdrock, i klassisk stil, medan Venom och Bathory klassas som antingen death eller blackmetal.[154] Gemensamt för dessa band är att de alla är kultförklarade och ses mer eller mindre som blackmetalens grundare.

Egentligen är skillnaden mellan deathmetal och blackmetal hårfin men man kan generellt säga att alla blackmetalband är genuint satanistiska medan deathmetalband inte behöver vara det, även om detta inte är helt ovanligt.[155] Dessutom verkar det idag som om deathmetal i högre utsträckning ses som enbart en musikstil medan blackmetal ses, som både en musik och en livsstil. Dödsmetallbanden på 80-talet utvecklade vissa av 70-talets idéer som t.ex. Led Zeppelins intresse för hedniska religioner och myter.[156]

Bathory tog detta ett steg längre och blandade satanism med nordiska hjältemyter. Detta ledde till att satanismen deathmetal genren fick en ny typ utformning. Asatro och dess parafernalier blandades med traditionella satanistiska symboler som uppochned vända kors, siffertalet 666 och uppochned vända pentagram (med eller utan Baphomet), med den grundläggande inspirationen från LaVeyTrots denna influens utvecklade man en helt ny form av satanism som har föga gemensamt med LaVey.[157] Undantaget här är King Diamond som under sin tidiga karriär fick mycket kritik för sin satanistiska framtoning. Dock lugnade det ofta ner sig då han förklarade sin hängivenhet åt den LaVeyianska satanismen.[158]

I och med betoningen på de fornnordiska hjältesagorna började satanismen att brutaliseras på flera olika sätt. Som förebild hade man inte längre LaVeys ateistiska satanism då denna typ av satanism ännu inte hade fått fotfäste i Skandinavien. Åtminstone finns det inget som tyder på detta. I norden lade man istället betoningen på vikingarnas påstådda brutalitet och arvet från dessa, på detta sätt blev de på sätt och vis en arketyp för ondskan, det satanistiska, eller hedniska om man nu vill se det så.

I USA var det troligen annorlunda, där verkar det som om satanismen för länge sedan gjort sitt inom musiken och dess choc effekt hade avtagit (visserligen finns det flera amerikanska band som fortsatte med detta men de utmanövrerades av de nordiska banden i slutet på åttiotalet, och början på nittiotalet). Detta bidrog med stor sannolikhet till att hårdrocksband som W.A.S.P utvecklade skräckshower där satanismen tonats ned medan skräckel faktorn ökat.[159]

I början på 80-talet var satanismen nästan utrotad inom ramen för den amerikanska dödsmetallen medan Skandinavien var platsen för den nya kultur som senare kom att kallas blackmetal. Skandinavien som under 70-talet och delar 80-talet, legat utanför den satanistiska kartan, började nu sakteliga vinna erkännande utanför landets gränser, både när det gäller satanism och satanistisk musik, och på slutet av åttiotalet var Stockholm, Dödsmetallens Mecka.[160] Med band som Dismember, Entombed och Unleashed. Här sker alltså en förskjutning från USA till Skandinavien.

Utvecklingen inom ramen för hårdrock har företrädelsevis skett i USA och England men under den senare delen av åttiotalet och hela nittiotalet har fokus riktats mot norden och dess aggressivare form. Även om dessa band som dök upp på åttiotalet är extremare än sina amerikanska föregångare är det endast King Diamond som representerar någon form av satanism, båda de andra banden har en satanistisk framtoning men likt många andra band på 70-talet bör man nog inte ta deras religiositet och budskap allt för seriöst. Så här sammanfattas dödsmetallens budskap i Anna Brorssons uppsats, Avgrundsvrål, blod och dödskallar.

Återigen, alltså, denna exploatering, detta sarkastiska bejakande av död och äckel, dystopi och apokalyps, som i viss mån också gestaltades i punkarnas teckensammansättningar. Världen spricker upp och förruttnar, den är (i sina västerländska kulturformer) obehaglig och vanställd, förvriden och sjuk. Detta är svart humor. Om den goda smaken är ett stängsel, så är det här fråga om gränssprängningar, om kulturella regelbrott: ett svar på den knastrande torra osinnligheten i det språkvåld som är det ”goda” maktmedel, på det språk och de tolkningar med vars hjälp den legitimerar makten, söker sopa igen spåren efter sin egen framfart.[161]

Dock är denna genre viktig i en historisk analys då den plöjde fälten för den kommande vågen av blackmetal på så sätt att många av dödsmetallens lyssnare senare bildade egna band, med en seriös vilja att praktisera den satanism som bl.a. Bathory utvecklade i sin musik.[162]

Del 6. Blackmetal och spridandet av den nya, nordiska, sataniska doktrinen (djävulsdyrkan)

Euronymous, dödsprinsen visar sitt ansikte

Under den senare delen av 80-talet var Sverige ledande på dödsmetall, men grannlandet Norge hade även de ett visst antal band med samma inriktning. Mayhem, kanske det mest mytomspunna bandet bildades 1984 av Öysten Aarseth, alias Euronymous, i Oslo. Han insåg tillsammans med några andra ledande figurer att om man skulle vinna någon uppmärksamhet krävdes att man tog steget från teori till praktik.

Musikmässigt utvecklades den norska varianten av blackmetal från 1984 till 1991. Under denna tid hade även en hel livsstil utkristalliserat sig. Mycket tackvare Euronymous egen butik, Helvetet, som sålde allt inom ramen för deathmetal och blackmetal. Denna affär blev under nittiotalets första år ett centrum för alla inom blackmetalscenen. Här kunde Euronymous sprida sin variant av satanism vidare till andra likasinnade som startade sina egna band influerade av Euronymous pseudosatanism (ur LaVeyiansk synvinkel).

Dessa band bildade sedan den svarta cirkeln. Denna sammanslutning går även under namn som Satanic Terrorists eller Black Metal Mafia. Dessa band propagerade för en helt ny form av satanism, influerad av arvet från Bathory och Venom, men med ett något annorlunda innehåll. Denna typ av satanism, baserade sig på lösa tolkningar av det bibliska materialet.

Att vara satanist innebar enligt Euronymous att man eftersträvade allt som var ont, värt att förakta och hatfullt. Kort sagt ”a cold core for a violent code of self-destructive nihilism” som Baddeley uttrycker det.[163] Denna form av satanism var och är dock relativt begränsad till vissa mindre betydande grupper, om man ser till antalet praktiserande individer, vilket ingalunda påverkat dess genomslagskraft i media.

Det är här viktigt att säga, och det här vill jag verkligen understryka, att en individ som lyssnar på blackmetal eller klär sig som en sådan ingalunda behöver vara satanist. Faktum är att de flesta som lyssnar på blackmetal, inte har något med det som här behandlas att göra, trots att medierna försöker få den stora allmänheten att tro detta. Merparten av de som lyssnar på blackmetal gör det för att de dras till mystiken kring denna musik, man gillar imagen och den aggressions lösgörande effekten av den.[164]

Hatet var den grundläggande drivkraften i Euronymous satanism. Vid sidan av sin skivaffär drev han ett litet skivbolag som släppte en rad skivor med lokala band. Bolaget kallade han Detahlike silence produktion. Som trademark hade han ett litet märke som kallas för Anti-mosh märket. I mitten på dessa anti-mosh märken fanns en bild på personer Euronymous hatade. Bland många personer avbildade på dessa märken finner man LaVey, som Euronymous på sitt sedvanliga sätt visade sin avsky från, pga. Church of Satans filosofi som propagerar för självförbättring och individualism. Ironiskt nog mördades Euronymous av Varg Vikernes, alias Greve Grishnack, en av medlemmarna i den svarta cirkeln 1993. Enligt obekräftade rykten, pga. ett skivkontrakt. Trots detta lever hans arv vidare som vi snart kommer att få se. Denna nya satanism, spridd genom blackmetalmusik och media, som sedermera finns runt om i världen och även i USA, är den som jag betecknar som ungdomssatanism, självlärd satanism och/eller djävulsdyrkan. Den nordiska satanismen var född.

Ungdomssatanism kan den klassificeras som då det mestadels är personer i åldern 15-25 som lyssnar och praktiserar den satanism man finner i blackmetal skivornas konvolut och fanzines.[165] Självlärd satanism är den på det sätt att Euronymous skapade sin tolkning av satanism utifrån egna tolkningar av bibeln. Vidare togs vissa nazistiska (detta trots att Euronymous uttryckte sina sympatier för kommunistiska ledare som Pol Pot och Stalin[166]), anti-semitiska, nyhedendom och andra ockulta tankar in. Vissa av dessa idéer hade inte kombinerats på det sätt som Euronymous nu gjorde. Djävulsdyrkan är det absolut frågan om i den bemärkelse att man använder sig av begreppet Satan som ondskans princip, och idealiserandet därav.

Blackmetalkulturen är således ett gott exempel på svårigheterna att klart avgränsa begreppen ifrån varandra. Helt klart står dock att den LaVeyianska satanismen fullständigt förkastats och således helt står utanför denna kultur av dogmatiska skäl.

Nordisk satanism kallar jag den därför att dem enligt min teori är sprungen ur den death/blackmetalkultur som växte fram i norden under 80-talet, och som blev allmänt känd/ökänd, och vida accepterad av unga satanister runt om i världen under 90-talet.

Blackmetal, en ny satanistisk era (Norge och Sverige)

Trots dödsmetallens retorik som behandlade ämnen som död, sadism, depression och i en viss utsträckning satanism, hände det inte så mycket i praktiken. Musiken blev snabbare och aggressivare men det är inte bara musikmässigt dessa band utvecklats, rent textmässigt har man numera ett rent satanistiskt budskap, vars doktriner, propagerar för ämnen som svartmagi, mord, tortyr kyrkbränning, våldtäkter på kristna kvinnor, hjälteideal, rasism och nazism, för att nämna några. Allt i Euronymous anda. I en videointervju med blackmetalbandet Dimmu Borgir förklarar bandet sin inställning till blackmetal:

Nagash: - Dimmu Borgir is not influenced by any kind of magic. It’s just the way we are. //Lyrics can’t be written together because it reflects yourself. // Silenoz: - The lyrics is not based on books or anything. Most of the lyrics I write is written from a satanic point of view, my point that is. I think that’s very important when the blackmetalbands is supposed to write lyrics, they must be in a way satanic. Nagash: - That’s the main message behind Dimmu Borgir, enthrone darkness triumphant [titeln på en av deras skivor], that’s the message we want to spread.[167]

I denna videointervju där bandet själva berättar om sig själva, livet och musiken framgår det ganska tydligt att man öppet går ut med att förmedla ett satanistiskt budskap, och läser man deras texter är det inte svårt att förstå att det inte rör sig om LaVeys satanism utan snarare om den nya formen av nordisk satanism. Det lättaste sättet att beskriva blackmetalens bärande fundament är att låta deras egna texter demonstrera sin filosofi. ( Där bokstaven ö finns med i den norska texten skall det naturligtvis vara ett norskt ö men jag har valt att använda den svenska motsvarigheten.)

Svake kristne! Dö i natt! Jag skal flerre din sjel i to! Du skal föle makten jeg fått av mörkret! Din tid är omme! …også din tro! Be om nåde du stakkars faen. // Svake kristne! Dö i natt! Med et kraftig hugg tok jeg din skalle! En blodig slakt som til syvende og sist hvis stemmer (vil) for alltid i Dödsriket gjalle![168]

Ett annat exempel är Darkthrone:

On the day of my sacrifice, the chilling steel opens my veins. Blood stains my skin, silver chalice must be filled….

Drinking the poisoned blood, I enter my shadowed coffin, two goathorns in my hands.

I raise my arms and close my eyes, to receive the infernal hails, from my brother in the land of the damned.The howling wind blows in the naked trees. Moonlit fields are glowing in the dark. Below me, the path to the cemetery where my spiritually brother take me. They halt at the shadow of an oak, my nocturnal funeral commence. Lying in my blasphemous sleep. I am lowered down to the pit.A raven sings my last song, as the wolves howl their last goodbye. The funeral moon strongly glows now, for I am nearly there.Flowers of doom, rising in bloom. You will see, our immortality. [169]

Granskar man dessa texter finner man flera karaktäristiska aspekter. Om vi börjar med Dimmu Borgirs text finner man en antydan till dyrkan av Satan då man fått en gåva av mörkret, detta innebär i denna typ av satanism att ett offer av något slag genomförts, det troligaste är text författarens eget blod då djuroffer även inom denna gren är ytterst sällsynt. Denna slutsats kan man dra om man ser till Ishtar och Caligulas resonemang i kapitlet om djävulsdyrkan. Caligula är själv aktiv inom blackmetalscenen, och spelar i ett av Sveriges största blackmetalband Dark Funeral. Vidare genomsyras hela det citerade stycket av ett enormt hat mot allt och alla, inte minst kristendomen, och dess företrädare.

Darkthrones text är inte lika rättfram som Dimmu Borgirs men den avslöjar mycket om den satanistiska teologin. Åter igen möter vi offer tanken, i detta fall tjänar offret till att stärka andevärlden genom smärta och blodsutgjutelse. I nästa rad beskrivs ytterligare ett fenomen, drickandet av offerblodet, en oerhört populär handling ur mediernas synvinkel, i detta fall verkar det som om de har rätt. ”Blodsdrickande är en handling där kraft överförs till någon annan, eller till sig själv om det inte är mitt eget blod.”[170] Vidare finner man tanken på en bättre värld bortanför, detta torde innebära helvetet, den andlige brodern kan vara en antydan till en parapsykologisk verklighets syn, men det kan lika gärna vara en referens till demonisk guidning till de mörka krafterna bortanför (ockulta läror). Intressant här är det faktum att man inom ramen för den extremaste formen av blackmetal välkomnar döden på grundval av deras övertygelse om ett hjärtligt välkomnande i helvetet.

Satanisterna som uttalade sig i Borås tidning ovan kallar sig själva för Satans krigare även om dessa representerar en lite mildare variant av den självlärda satanismen. Att vara satans krigare innebär i princip att i livet tjäna som satans verktyg, dvs. utföra så många onda handlingar som möjligt under den begränsade tid man har på jorden. Ju fler handlingar desto högre ställning i helvetet.[171] Denna tro är bevisligen en vanlig variant då den dyker upp i många sammanhang.

Första gången jag mötte denna teori i verkligheten var som sagts tidigare runt –95 då jag vid ett tillfälle mötte ledarna för MLO och SKD vid näckrosdammen i Göteborg. S.K.D’s uppfattning om satanism vid denna tidpunkt skiljer sig inte nämnvärt från den de förespråkar i Borås tidning, bortsett från den metafysiska doktrinen om helvetet. Visserligen hade de en vag uppfattning som liknade denna, men den senare formulerade dogmen övertog de från M.L.O vid detta möte.

Denna tanke finner man även hos andra företrädare inom ramen för blackmetalscenen. Blackmoon, före detta gitarrist i Dark Funeral och medlem i yttrar denna tanke i Tv programmet mänskligt, där han förklarar att belöningen för ett rättroget liv i Satans tjänst belönas med en plats vid dennes vänstra sida, vilket innebär att man ges en möjlighet att tortera kristna syndare i evighet. [172] Nämnas bör att MLO, SKD och Blackmoon, tillhörande THO, är svenska grupperingar men den tanke de uttrycker rörande belöningen efter döden finner man även i Norge. Ett exempel på detta är bandet Emperor och deras låt I am the black Wizards.

The wizards, my servant, summon the souls of macrocosm. No age will escape my wrath. I travel through time and I return to the future. I gather wisdom now lost. I visit again the eternally ancient caves, before a mighty Emperor thereupon came. Watching the mortals “discovering” my chronicles, guarded by the old demons, even unknown to me. Once destroyed their souls are being summoned to my timeless prison of hate. It is delightful to feast upon their screaming souls that was destroyed in my future.[173]

Emperor förefaller som ett av de mest, intellektuella och ockult skolade banden inom den norska scenen, inte minst syns detta i deras texter där de på ett poetiskt sätt beskriver flera ockulta tankegångar. Man behandlar alla de karaktäristiska ämnena men med betoning på en intellektuell och religiös tro på mystik, astrologi, kosmologi och satanistiska liturgier. De rör sig smidigt mellan dessa på ett andligt plan snarare än på ett världsligt.

Min tolkning är att de representerar den magiska sidan av blackmetal. De verkar som om de hellre engagerar sig i ett personligt utövande av magi för att komma nära de mörka krafterna i universum, till skillnad från t.ex. Burzum som kommer att behandlas närmare nedan. Emperors debut skiva, In the nightside eclipse avslutas med låten Inno a satana, en pompös och mäktig hyllning/bön till Satan. Hittills har betoningen legat på Norge, och vi kommer att få anledning att återkomma dit, men nu förflyttar vi oss till Sverige och ser vad vi har inom denna genre. Norge dominerade blackmetalscenen fram till mitten på 90-talet då Sverige hann i kapp sina nordiska grannar. Band som Dark Funeral, Marduk, Dissection, Abruptum och Necrophobic (satanisk dödsmetall) dök upp i efterdyningarna av den första vågen av norsk blackmetal. Jag ser en liknande trend i Sverige efter mordet i Keillers Park 1997.

Vid denna tidpunkt hade den norska scenen tillfälligt fallit isär efter diverse händelser som gjort att blackmetalen hade lämnat underjorden för att kritiskt granskas i press och Tv, vilket troligen ledde till att många insåg allvaret och blev rädda och valde att lämna scenen.[174] Det här är min åsikt då jag inte kan finna någon annan förklaring, denna tes får stöd av ”Johan” som säger i en intervju:

Överlag var det mycket som hände ett tag, mycket snack i tidningar och så. Göteborgsmordet och domarna i Borås, och grejen i Finland, det fick nog många att bli rädda, inse att det fanns ett allvar någonstans. Även om man kan driva de flesta längre än vad man någonsin kan tro, har folk nog någon gräns någonstans. Så jag tror att djävulsdyrkarrörelsen, min generation alltså, fick sig en liten knäck där, allt lugnade ner sig väldigt mycket.[175]

Före denna händelse inträffade fanns det en stor skara, inte enade som i Norge, människor som öppet kallade sig både djävuls dyrkare, satanister och blackmetalare. Men strax efter att det blivit känt att det var M.L.O. som låg bakom mordet försvann många, för att inte säga alla bekanta ansikten från de få mötesplatser som fanns. De svenska banden var, med vissa undantag, varianter av den norska med betoning på kvalitativt välproducerad musik snarare än brutal och rå. Budskapet var det samma men hela paketet gav en mer romantiserande bild av de satanistiska idealen. Dark Funeral och Dissection är nog de två mest internationellt erkända banden från Sverige. Dark Funeral lever vidare och fortsätter att sälja mängder med skivor, med fokus på Tyskland. Likadant är det med Marduk och Nagelfar. Dissection är sedermera upplösta då deras frontman, gitarrist och drivande kraft, Jon Nödtveit sitter av ett tio årigt straff för mordet i Keillers Park.

Denna del som behandlat musik och satansim har tjänat två syften. Det första är att man på ett tydligt sätt ser kopplingen mellan spridandet av, i många fall fiktionär satanism, men även riktiga satanistiska idéer, och musik. Den andra är att man på ett enkelt sätt kan följa utvecklingen av den nordiska satanismen som från början låg i pereferin medan centrum för satanismen i första hand var USA och Church of Satan. Det tredje är att man får en uppfattning om de grundläggande skillnaderna mellan det LaVeyianska tänkandet och djävulsdyrkan.

Dessa två delar som behandlar blackmetalkulturen kan man se flera karaktäristiska drag från dagens s.k självlärda satanister, och djävulsdyrkare. Det allmänna hatet är lätt att identifiera, likaså det riktade hatet mot kristendomen och allt som det står för, dyrkan av mörkret, tomhet och våld finns även med på ett hörn. En rituell handling gemensamma för alla grupper inom blackmetalscenen är blodsoffret (sitt eget blod, och djur), en viktig ingrediens i den satanistiska tron, likaså ger man uttryck för dödslängtan (om det är en rent symbolisk bild man återger i sina låt texter eller en genuin sådan varierar troligen men flera exempel finns på en genuin längtan efter ”befrielse” från denna värld[176]). Man propagerar för människooffer, Jämför man detta med LaVey ser man att det inte finns några som helst likheter mellan dessa två grenar av det satanistiska trädet. Jag menar att LaVey är roten på detta träd medan denna form av satanism tillsammans med djävulsdyrkan är kronan på detta träd. Alla dessa band sprider aktivt och öppet i sina skivor denna nya form av satanism. I denna kontext kan man få en bild av hur de satanistiska och ockulta lärorna sprids. Många av dagens satanister har helt klart fått sina ockulta idéer och bilder av Satan med attribut från blackmetalmusikens texter.

Denna satanism är en ytlig sådan och används ofta som en förevändning för handlingar av varierande art, varav vissa är av krimminell karaktär. Detta innebär inte nödvändigtvis enligt min men mening att det är musikens fel att det begås satanistiska brott. Blackmetal är tillsammans med mediernas rapporterande av denna rörelse en genväg till satanism, men det krävs mer än musik för att skapa en psykopat. Detta är en inställning som jag delar med de flesta av de författare jag studerat till denna uppsats. Liselotte Frisk t.ex. ser med skepsis på denna typ av satanism.

Sammanställning av den satanistiska läran inom ramen för blackmetal

En ordentlig ideologisk grund saknas inom ramen för den satanism som sprids via blackmetalmusik och dess tillhörande fanzines, men summerar man deras egna åsikter menar de själva att de har en ideologi. Jag tänkte här presentera de mest karaktäristiska dragen i den ”satanistiska” ideologin.

Nihilism och hat Ett uttalat hat mot allt och alla och ett övermänniskoideal finns på sätt och vis inom ramen för denna typ av satanism. En argumenterad tanke med Nietzschianskt ursprung, troligen är denna idé hämtad från LaVey’s filosofi, då denna presenterade denna i modifierad form i The Satanic Bible.[177] En inte helt osannolik tanke, då många inom rörelsen hyser ett starkt förakt för litteratur och bildning. ” Blackmetal is not really supposed to be a very deep and intellectual form of music. It’s not really for people who read nietche exactly…”[178] Att denna form av satanism inte enbart har ett uttalat förakt mot de svaga, och upphöjandet av de starka, ser man då Euronymous hårt kritiserar Church of Satan för dess ideologi där stark elitism och individualism är ett utmärkande drag. Euronymous uttrycker detta väldigt tydligt då han säger, ”I would say that they [Church of Satan] are intelligent people – I don’t want people to be intelligent, I want dumb slaves.

Förvisso inrymmer detta ett starkt förakt för de svaga men även för de starka i LaVeyiansk terminologi. Euronymous uttalande är nog ett uttryck för en viss typ jargong som finns inom blackmetalkulturen men man kan nog inte heller avfärda innehållet i denna utsaga till fullo. Blackmetal representerar nihilism, denna nihilism riktar sig mot allt och alla, starka som svaga.

Satanistisk tro uttrycks genom handlingar Vad detta innebär är lite svårt att säga, men uppenbarligen menar man allt från kyrkobränder och mord till isolering i skogen. Gemensam rituell magi praktiseras inte eller i ytterst liten utsträckning. M.L.O hade en ganska omfattande rituell verksamhet som innefattade allt från katter till getter vilket utmärker denna grupp, men annars saknas en gemensam satanistisk liturgi för denna strömning.

Den Svarta cirkeln var inte, sitt namn till trots, en rörelse inriktad på att i första hand praktisera religion. Denna sammanslutning var baserad på vänskap och musik, snarare än religiösa reflektioner och system, att uttrycka sin satanistiska tro innebar att häda så mycket som möjligt. Dvs. utföra så många ”onda” handlingar som möjligt.

Misantropi, isolering från världen grundar sig just på detta då man har som utgångspunkt att hata allt liv, inklusive det mänskliga. Euronymous menar att han egentligen avskyr alla människor, men att man som individ i viss utsträckning behöver andra för att överleva i vissa situationer, och så länge en person uppfyller detta syfte tvingas man att komma överens.[179] Denna misantropi drog Greven till sin spets då han slutligen såg Euronymous som förbrukad och mördade honom.

Intressant här, är det faktum, att detta mord gav upphov till en delning av blackmetalscenen. Greven och hans ”Burzum Warriors” på ena sidan, och anhängare till Euronymous på den andra. Kanske hatade man inte varandra fullt ut trots allt (de som tog parti för Euronymous var främst medlemmarna i The Black Metal Mafia, dvs. hans vänner, medan Burzum anhängarna till största delen var fans). Å andra sidan kan detta bero på rent principiella skäl.

Musik och hatet mot kristendomen Denna punkt är nog enligt min analys den viktigaste delen av blackmetal ideologin. I princip spelar det ingen roll om man lägger betoningen på Asatron eller djävulsdyrkan, så länge hatets flamma finns i sinnet, och blackmetal skivorna i skivhyllan. Att hatet är riktat mot alla människor och kyrkan i synnerhet är givetvis en fördel om man skall kalla dig blackmetal, för att lyssna på blackmetal krävs dock inga av dessa egenskaper, men lika lite som en kristen köper en Burzum skiva, köper en ”true” blackmetal anhängare ett kristet band som Stryper.[180]

I en av intervjuerna gjorda inför denna uppsats berättar ”Johan” att han ser blackmetalmusiken och dess kultur som en viktig del av den nordiska varianten av satanism/djävulsdyrkan då dessa ger likatänkande och potentiella likatänkande en mötesplats. Han poängterar också att blackmetalmusiken inte direkt har någon betydelse för huruvida man engagerar sig i satanistiska aktiviteter eller ej.

Jag träffade en hel del folk, mycket genom spelningar och så. Jag har alltid lyssnat på hårdrock, och med blackmetal utformades ganska naturliga samlingsplatser. Men musiken i sig har inget att göra med om man blir djävulsdyrkare eller inte, i alla fall inte för mig, och jag tror att du måste ha någon sorts intresse för det redan i grunden. Musiken blev mer ett sätt att träffa andra som låg på samma våglängd, men absolut inte en anledning till att man blev djävulsdyrkare. Så jag träffade en hel del folk, och vi var några stycken som hade gemensamma intressen.[181]

”Johan” är fast övertygad om att satanismen i den utformning den fått inom blackmetalrörelsen är ett testande av gränser, både personliga och samhälleliga, genom chockerande handlingar och yttranden.[182]

Lek eller blodigt allvar

Det som av många först avfärdades som ett ungdomsfenomen i USA visade sig under 90-talets första del vara allt annat än amerikanskt. 1991 hade Mayhems sångare dead begått självmord genom att skjuta sig i huvudet med att hagelgevär. Det var Euronymous som hittade honom och runt 1993 började en mycket speciell Mayhem skiva att cirkulera. På omslaget kunde man se Deads döda kropp. Euronymous hade vid upptäckten tagit foton på kroppen före han ringde polisen. På baksidan kan man läsa något som verkar vara ett brev.

Brevet inleds med att förklara att Mayhem inte längre har en sångare då denne begått självmord för två veckor sedan. Tonen är vardaglig som om ingenting har hänt. Han fortsätter sedan med att beskriva hur han tagit foton och delar av skallen som souvenirer. Sedan skriver han något som avslöjar en attityd hos de Norska satanisterna som nog idag närmast kan ses som en doktrin inom blackmetalrörelsen.” Dead killed himself because he lived only for the true old blackmetalscene and lifestyle.”[183] Att leva i enlighet med blackmetalens alla oskrivna regler är alltså viktigt. Man är nästan frestad att se blackmetalen som en religion i sig då många liknande drag finns.

I detta sammanhang kan man fråga sig var önskan att dyrka det onda kommer ifrån. Härstammar den från satanismen eller blackmetalkulturens oskrivna hederskodex att leva och dö i enlighet med blackmetalens livsstil eller från en hängiven dyrkan av Satan? Jag skulle gissa på det första men helt klart står att djävulsdyrkan är inbyggd i denna livsstil och således spelar det kanske ingen roll om man kallar det ett liv för Satan eller ett liv för blackmetalkulturen. Det är av denna anledning jag ställer mig skeptisk till om man skall se denna typ av djävulsdyrkan som ett uttryck för denna religion.

1992 började satanister synas offentligt på Norges gator och terrorn började. 1992 var det år som den första kyrkan brann ned i Norge, strax följd av ytterligare sex. En av männen bakom dessa kyrkbränder var Greve Grishnak. 1994 uppmärksammades denne i Sverige då rättegången mot den samma inleddes. Vid denna tidpunkt stod han åtalad för tre kyrkbränder och mordet på Euronymous. Han dömdes för samtliga brott till 21års fängelse. Idag förnekar Varg att han någonsin varit satanist, han menar att han alltid varit Odinist och national socialist.[184] Eronymous dödades med 37 knivhugg i sin lägenhet i Oslo 1993.

En sommardag 1992 hittas kroppen efter en homosexuell man i en skogsdunge i Lillehammer. Gärningsmannen till detta mord greps i samband med utredningen av mordet på Eronymous. Han heter Bård G Eithun, alias Faust, och är idag en välkänd och kultförklarad ex trumslagare i blackmetalbandet Emperor. I boken Lords of Chaos finns ett stort antal intervjuer med ex medlemmar i den svarta cirkeln som idag inte längre existerar. Alla är överens om att satanismen var förknippad med ungdomstiden men de påstår att de idag inte ångrar något de gjort. Samtliga påstår sig fortfarande ha kvar sin ideologiska övertygelse men ingen av dem vill idag kalla sig satanister eller djävulsdyrkare. En indikation på att denna typ av satanism inte är särskilt starkt kopplad till dessa personers ideologi. Brotten som dessa begått rör sig från vandalism till mord.

Den typ av satanism som beskrivs i denna del av uppsatsen, är en realitet i en viss utsträckning. Den finns och den praktiseras i små osammanhängande grupper. Deras löst sammansatta dogmer är i hög utsträckning, enligt min bedömning, ihop plock av medias presentation av den satanistiska stereotypen ursprungligen hämtad från USA, och tvivelaktiga tolkningar av bl.a. det bibliska materialet. Vidare saknar man en ordentlig struktur och ideologisk och teologisk bas.

Nu innebär inte det här att denna gren av satanismen helt saknar personer med en stor och bred kunskap inom magi, mystik, filosofi och inte minst kunnande om olika religioner och dess teologier, men dessa är otroligt bra på att inte synas. Generellt kan man nog säga att kunskapen om dessa ting är relativt begränsade inom blackmetalrörelsen. Ett tacksamt exempel är Greve Grishnackh som i en intervju i boken Lucifer Rising konfronteras med frågan om varifrån han hämtar sin satanistiska teologi.

Where do you draw your Satanic theology from?

Euronymous, he reads and takes his theories from The Bible right? I don’t read The Bible, even though that is the only book about Satan for real Satanists. I make up my own realities. There’s a lot of inspiration from Mordor in the Tolkien stuff. I don’t believe in Tolkien’s world but it has a lot of connections with the real thing. There’s a major parallels between Hell and Mordor.[185]

Ett annat exempel är ”The Satanic Majesty” (Euronymous) själv, han berättar i en annan intervju i samma bok som ovan om varifrån han tar sina idéer till sin teologi, samma teologi som Grishnackh förespråkar.

Where do you take your Satanic beliefs from?

It’s purely biblical. When we are leading our ordinary, everyday lives, we try as much as possible to avoid anything which God wishes. For example, when having sex; in The Bible it says, “You must not spill your seed on the ground.” It means you must not fuck except for trying to have children, otherwise it is blasphemy. What could be more blasphemous than sodomizing a woman? We try to pervert What’s written in The Bible as much as possible…[186]

Dessa citat visar på ett tydligt sätt hur ytlig satanismen i många fall är inom blackmetalrörelsen. Greven verkar helt ha förlitat sig, och godtagit Euronymous omtolkningar av bibeln. Det verkar å andra sidan inte som om Greven heller bryr sig om texttolkning då han har skapat sig sin egen verklighet, dvs. en religiös kontext som tillåter honom att handla hur han vill. Satan är ond och det är jag också, verkar vara attityden. Människosynen är krass och inte lika mycket beroende av LaVeyianismen som den är av nazismen. Deras uppfattning om moral och etik verkar lysa med sin frånvaro, kanske inte så konstigt om man betänker det som tidigare har sagts vara deras mål, spridandet av anti-moral. Detta är något de i viss mån lyckats med då en hel kultur växt upp i deras fotspår under den senare delen av 90-talet som representerar de norska satanistiska idealen..

Del 7. Media, grunden till missuppfattningar och fördomar?

Satanismen är en religion/filosofi som verkligen existerar men i vilken utsträckning och i vilken form den framträder råder det delade meningar om. Massmedierna runt om i världen presenterar en bild, Church of Satan hävdar att den bild de framställer är den korrekta och det samma gör djävulsdyrkarna. Alla dessa framställningar skapar en helhet och alla är betydelsefulla om man söker en objektiv framställning av den satanistiska verkligheten. Laveyianismen är kanske den största och bäst organiserade formen av satanism men den har idag stark konkurrans av en annan stor grupp, den religiöst orienterade satanismen man finner inom blackmetalkulturen.

Satanism och media

Att massmedierna styrs av profit hunger och således rankar sina nyheter baserat på ekonomiska grunder är kanske inget nytt för de flesta, ändå är det mediernas bild av satanismen som blivit den rådande för gemene man. Först och främst beror detta kanske på att ingen, hur mycket man än skulle vilja, kan undgå att konfronteras med någon form av information tillhanda hållen av någon av de massmediala verktygen. Har man inte tv så möter man kvällstidningarnas skrikande tablåer osv.

Satanismen är något som både skrämmer och lockar människor. Möjligt är att de flesta kanske inte lockas av ett faktisk intresse av ett medlemskap i nämnda rörelse men viljan av att låta sig skrämmas är nog en bidragande faktor till mediernas framgång då det rör deras vilja att gång på gång ta upp detta ämne. I detta kapitel kommer mediernas presentation av satanismen att behandlas och presenteras. Den fråga som här är den mesta relevanta är – är den satanism som man i medierna framställer en riktig beskrivning eller är den endast att fabrikat av medierna själva?

Mediernas bild kan man närma sig på många sätt men jag har här valt att börja med att redovisa de kanske vanligast förekommande delarna i en artikel som behandlar satanism. Vid en närmare granskning av ett antal tidnings artiklar och tv program har jag funnit att det finns vissa bärande fundament. Utan dessa skulle t.ex. en artikel i ämnet vara ointressant för de flesta men man kan samtidigt ställa frågan om dessa artiklar i sådana fall inte skulle vara mer inriktade på en mer detaljerad framställning som behandlar satanismen utifrån deras egna förutsättningar. Något som skulle vara önskvärt. Vad jag menar här är att man idag fokuserar sig på vissa sätt som den satanistiska religionen påstås uttrycka sig på, snarare än en djupare analys av vad den största delen av satanismen och dess anhängare verkligen representerar.

Visserligen måste man ge mediernas bild av satanismen en viss validitet då den framställning man gör i viss mån är korrekt i det avseendet att man presenterar åsikter presenterade av personer som kallar sig satanister, men dessa personer är utvalda för att passa in i den bild man är ute efter att presentera. Dessa satanister är ofta djävulsdyrkare eller självlärda satanister med inriktning på djävulsdyrkan. Man presenterar här en missvisande bild av satanismen då medierna endast verkar vara intresserad av att återge en specifik inriktning av satanismen.[187] Vad man i detta sammanhang måste poängtera är att denna inriktning är ganska sällsynt och bör enligt min mening ses som en avart och/eller en fundamentalistisk inriktning av den satanistiska filosofin/religionen. Lika lite som livets ord korrelerar med den allmänt accepterade definitionen av kristendom är djävulsdyrkan idag en del av satanismen. Detta sätt att bedriva journalistik har lett till att en stark anti-satanistisk rörelse växt fram, främst i USA men den har under de senaste 20 åren även fått fotfäste i Sverige.

Denna rörelse, som senare har kommit att påverka medierna, har tillsammans med de senare skapat ett fantasifoster som enligt min mening från början inte existerade. Carl Abrahamsson som är medlem i Church of Satan och som har grundat en grotto här i Sverige uttryckte i tv programmet Taxi sin syn på satanism (Laveyiansimen) kontra djävulsdyrkan på följande sätt: ”Låt oss se sanningen i vitögat lite grann, vilket smäller högst. En bok som sålts i mer än 800.000 exemplar eller ett par deathmetal fanzines.”[188] Carl Abrahamsson som med sitt bokförlag Looking Glass Press har översatt och givit ut The satanic bible på svenska, har även publicerat många andra texter av LaVey samt annat material som har anknytning till Church of Satans filosofier, anses i satanistiska kretsar som en av de ledande satanisterna i landet.

Märkligt är att denna man sällan hamnar i mediernas ljus. Att det ligger till på detta vis är kanske inte heller så konstigt då det han har att säga inte är något som väcker någon större reaktion hos allmänheten. Således har man enligt min mening skapat en bild vars enda syfte är att sälja lösnummer. Vilka är då dessa bärande fundament jag talade om inledningsvis?

Primära ämnen, satanismen förespråkar:

1. Gravskändning

2. Djuroffer

3. Barnoffer/människooffer

4. Nattliga sammankomster på kyrkogårdar

5. Kyrkbränning

6. Blackmetalmusik/rollspel typ Drakar och demoner

7. Hyllande av ondskans princip

8. Svart magi

9. Våld

10. Sexuella övergrepp på både barn och vuxna

Mediernas slutsats:

1. Satanism är detsamma som ett kriminellt leverne

2. Satanism är ett allvarligt hot mot samhället och dess invånare

Nu är det ju inte så att alla artiklar och inslag innefattar alla dessa inslag på en och samma gång (även om detta inte är ovanligt), men vanligtvis centreras de omkring dessa. De punkter som ovan står uppställda associerar alla till någon form av kriminalitet och det är med denna utgångspunkt de flesta reportage görs. Vad man inte bryr sig om att ta med i sin framställning är det faktum att i den mån dessa saker förekommer, om de förekommer, är isolerade händelser utförda av enskilda personer eller i sällsynta fall, en grupp med människor som har sin egen syn på vad satanism är för något. Dessa individer har sällan, för att inte säga aldrig, stöd från de officiella grenarna av satanismen . Jag tänker då närmast på Temple of Set och Church of Satan.

Det här är en viktig punkt för satanisterna själva då man från medialt håll inte tillräckligt anstränger sig för att lyfta fram skillnaderna i detta. Man påpekar ibland att det föreligger på detta sätt men i nästföljande mening skrivs det att dessa inslag är förenliga med den satanistiska ideologin och att satanismen således aktivt stödjer dessa typer av handlingar. Medierna ger alltså ett intryck av att den Laveyianska satanismen indirekt skulle vara synonym med denna form av det satanistiska utövandet. Dvs. man ger intrycket av att allt det man inom media kallar för satanism är delar av en och samma rörelse.

Bilden av den massmediala satanisten är följande – ung, vit, medelklassman i åldern 14-25. Alienerad från föräldrarna, skolan och samhället i stort, sociopat, och/eller i vissa fall t.o.m. misantrop. Någon form av påstådd psykisk sjukdom är inte heller det ovanligt (om det inte finns något som styrker detta vinklas det oftast på ett sådant sätt att man underförstått får denna bild). Man viger sitt liv till en dyrkan av ondskans princip, här identifierad med den kristna religionens Satan. Satanisten föraktar svaghet, och bejakar styrkan och individualismen.[189]Detta har lett till att satanism inte sällan kopplas till nynazismen.[190] Ett exempel på en sådan koppling är branden i Lundbys nya kyrka där förövarna var nynazister och inspirerades av Burzums hedniska budskap.

Av mediabilden framgår att våld är något som den satanistiska religionen är intimt förknippat med, och uppmanar till. I Church of Satans fall kan nog detta ses som missvisande medan det kan ses som troligt i fallet med den typ av satanism MLO företräder. Men som jag ser det finns en avgrund mellan LaVey och MLO. Satanisten förespråkar även djuroffer, människooffer, kyrkbränder (mordbrand),gravskändning,[191] samt i vissa fall kannibalism och nekrofili (de två sistnämnda handlingarna är man försiktig med i sina framställningar av satanisten, och påpekar att dessa fenomen inte är vanliga, men man väljer ändå att nämna det).[192]

I den populär litteratur som cirkulerar ute i bokhandlar och i hemmen tillskriver man satanisten, utöver alla de punkter som finns ovan, handlingar som drogmissbruk och/eller försäljning av dessa,[193] våldtäkter,[194] satanistiska konspirationer,[195] massmord, seriemord osv. I denna litteratur är det inte helt ovanligt att man förlöjligar, eller marginaliserar alla de som bekänner sig till någon av de officiella grenarna av satanism ,då dessa tydligt tar avstånd från alla typer av olagligheter. Arlebrand menar t.ex. i sin bok Det okända: ”Inom ockultismen är satanismen emellertid ett randfenomen som i regel betraktas med stor skepsis. // Mässan kan celebreras med en naken kvinna som altare. Djuroffer och sexuella orgier kan också ingå.” [196]

Vad man gör i och med att man går ut med ogrundade påståenden av det här slaget är att man bidrar till en förvanskad bild. Om man direkt vill koppla satanism med kriminalitet så är man enligt bl.a. Robert D. Hicks, ute på djupt vatten.[197] Rent hypotetiskt skulle man i sådana fall kunna påstå att merparten av alla icke satanistiska brott runt om i Skandinavien (för att begränsa mig en aning) kan kopplas till den kristna religionen då merparten av människorna i Skandinavien lever efter ett kristet levnadsmönster och således på en nivå kan betraktas som kristna. En sådan här koppling blir en aning felaktig. Den kriminelles religiösa bakgrund är i de flesta fall icke relevant.

Enligt Erik Rodenborg fördömer den Laveyianska typen av satanismen all brottslig verksamhet. Den som ertappas med detta utesluts omedelbart ur Church of Satan. Vidare menar Rodenborgs att den Laveyianska filosofin innefattar ett genuint hat mot alla typer av våld och övergrepp på barn och djur. Detta är en ståndpunkt som även jag delar. Rodenborg baserar detta påstående utifrån Den sataniska bibeln och utsagan med motiveringen:

Under INGA som helst omständigheter skulle en satanist offra ett barn eller djur! // Det finns sunda och logiska orsaker varför satanisterna inte skulle kunna utföra ett sådant offer. Människan, djuret, är gudom för satanisten. Den renaste formen av köttslig existens vilar i kropparna hos djur och mänskliga barn som inte blivit så gamla än att de förnekar sina naturliga begär.[198]

Lars Ohlin, polis arbetande på spanings roteln här i Göteborg menar att ”ett brott är ett brott, och så länge det inte handlar om en handling som direkt går att knyta till en religion skall man nog se det som vilket brott som helst”.[199] Vad Ohlin menar med en direkt koppling är exempelvis ett rituellt mord under rituella former. Han påpekar detta i samband med att jag tar upp det påstådda satanistmordet i Keillers park 1997. ”man skall nog lämpligast inte se mordet i Keillers park som ett satanistiskt mord, utan snarare ett mord utfört av två människor vars verklighetsuppfattning är lite annorlunda ”[200] Denna åsikt håller jag med om men man får heller inte bortse ifrån att MLO faktiskt ser människans utplånande som den ultimata segern och således kan man hävda att detta mord är ideologiskt motiverat och således satanistiskt.

Exempel på liknande händelser behandlas dagligen av pressen men merparten av dessa mord och dråp begås av människor med en helt annan bakgrund och religion än satanism, och således beskrivs de inte heller som satanistiska brott, utan beskrivs som vilket mord som helst. Undantaget är mord med kopplingar till rasism och nynazism. Till skillnad från satanismen, vars ideologi och karaktär ännu ej riktigt blivit objektivt granskad, uppmanar man inom de rasistiska och nynazistiska leden till våld mot särskilda grupper och etniciteter.[201] Detta påstår man att även satanismen gör men det finns inget, enligt min mening som stödjer detta påstående, åtminstone inte i samband med Church of Satan.

Under arbetet med denna uppsats har jag talat med en mängd journalister och några representanter för polisen. Vi har bl.a. diskuterat klassificeringen av ett satanistiskt brott. Det har visat sig att man inte har några kriterier för vad som är ett satanistiskt brott, vare sig inom polisväsendet eller hos journalist kåren. Ett satanistiskt brott enligt media är ett brott utfört av satanister, oavsett vilken typ av brott det är man talar om.[202] Polisen har som kriterier i klassificeringen av ett satanistiskt brott att personerna involverade i sammanhanget kallar sig för satanister och att brottet är begånget i ett sammanhang där brottet är en direkt handling i deras religions utövande. Dvs. hade mordet i Keillers park blivit utfört under rituella former skulle detta eventuellt passa in under rubriken satanistiskt mord. Men faktum är att man från polisens sida ogärna talar om brott i dessa termer överhuvud taget.

Vad man har som utgångspunkt i sina påståenden om ett satanistiskt brott är oftast av spekulativ karaktär. Ett antal välta gravstenar är ofta automatiskt ett brott begånget av satanister då ingen kristen, i detta sammanhang normal person, skulle utföra en sådan handling. Men faktum kvarstår, det behöver inte vara så. Lars Ohlin uppskattar, och hans uppgifter får stöd av Bengt Staf, polisens presstalesman, att 95% av vandaliseringarna av kyrkogårdarna runt om i Västsverige, är en vanlig typ av vandalisering utan koppling till satanismen.[203] Anmärkningsvärt är att de flesta artiklar skrivna i dessa sammanhang är vinklade på ett sätt som bidrar till att man implicit i texten finner påståendet att flertalet satanister inte skulle vara normala, utan snarare psykotiska människor med grava psykiska problem. Detta kan förvisso förklaras med att man inte sällan utgår från personer som är dömda för brott som man från polisen och media klassificerar som satanistiska brott.

Följande utdrag från olika tidningar är till för er som läsare att skapa er en egen uppfattning.

”De kallar sig djävulsdyrkare, ägnar sig åt blodsriter och hatar allt och alla. Syftet med sina sammanslutningar är att bringa kaos och de drar sig inte för att använda våld / - Vi kan offra en katt och dricka upp blodet berättar ledaren i Göteborg, Lord Thanatos.”[204]

”Våldet inbyggt i djävulsdyrkan. Allt fler ungdomar kallar sig satanister. En del tror på satan, andra snickrar ihop en egen tro av död, skräck och blod. - Nu har vi fått en satanist relaterad kriminalitet, säger forskaren Håkan Arlebrand.”[205]

”Risk med att inte ta satanismen på allvar. Ryktet om satanismens människooffer, djuroffer och sexuella övergrepp ljuger inte.”[206]

”Satanism bakom kyrkobrand?”[207]

Den form av journalistik vi ser exempel på idag kan jämställas med medeltidens häxjakt där vissa grupper beskylldes, för tidsepoken, fruktansvärda ting. Idag tror flertalet av befolkningen i det moderna västerlandet inte på häxor, troll och magi (i traditionell mening). Det är å andra sidan inte det primära heller, men likheterna är tydliga. Man har hittat något som hos de flesta människor väcker anstöt och rädsla, man utnyttjar detta till fullo för att kunna kontrollera människor och vidare kunna ta del av deras ihoptjänade slantar. På ett liknande sätt gjorde kyrkan under medeltiden då man framgångsrikt kontrollerade vad befolkningen skulle tro på och ta avstånd ifrån. De ovanstående rubrikerna väcker anstöt hos läsarna och innebär antagligen att fler personer än vanligt köper ett lösnummer vilket man troligen räknar med från tidningarnas håll.

Dessa artiklar med dess ofta våldsamma eller avskräckande innehåll bidrar till att människor med liten kunskap i ämnet tar till sig innehållet utan att ifrågasätta det vilket har fått oron för satanisternas framfart som en konsekvens. Medierna har hittat sin syndabock och utnyttjar den till fullo. Den officiella satanismen drar inte in pengar på samma sätt som blackmetal satanisterna då dess ideologiska innehåll i stor utsträckning sammanfaller med samhällets attityder. Ett exempel på det är storföretagens exploaterande och utnyttjande av människor i sydost Asien. I detta sammanhang ser man inga häftiga reaktioner i vardagsrummen, på sin höjd ett ryckande på axlarna. Ingen chockas över det LaVeyianska budskapet om självutveckling och materialism.

Blackmetal satanisterna däremot drar blickarna till sig, dels p.g.a. deras aggressiva utseende och hädiska tal om människooffer och hat men också delvis beroende av att alla har sett en ”satanist.” Och kan utifrån detta se att dessa satanister finns i deras närhet. Vad de egentligen har sett spelar ingen roll, har de långt hår, nitar och en Mayhem tröja är de satanister punkt slut.

Trots att de seriösa djävulsdyrkarna är en minoritet inom satanismen (paraplybeteckning), som i sig är en minoritets religion tror nog många idag att satanismen dels är ett utbrett fenomen. Mediernas bild har även medfört en attityd som menar att satanismen är farlig för demokratin, de mänskliga rättigheterna och således för dem själva. En självklar konsekvens av en sådan tro är grundandet av en förförståelse som kan förklara den negativa inställning samhället hyser gentemot satanismen och dess anhängare. Denna förförståelse har även smugit sig in i den akademiska världen då man konsekvent fram till idag (även om det börjar bli bättre) vägrar att erkänna LaVeyianismen som en religion. Klassificeringen av satanismen som en sekt eller ”kult” i USA och England har rotat sig i massan och är således inte särskilt lätt att göra något åt, åtminstone inte på kort sikt. Satanismen är och förblir identisk med seriemördare och pedofiler.

Satanism är enligt den kristna läran, kristendomens motpol, således är det ont. Detta är en ståndpunkt de flesta människor har, oavsett om de är troende eller ej. Det är detta faktum som enligt min mening ligger till grund för mediernas framgångsrika jakt på den moderna tidens häxor och trollkarlar. Vad man inte tar hänsyn till (eller vet) är det faktum att den officiella satanismen som i stor utsträckning är en ateistisk lära som man bäddat in i ett kristet religiöst språk. Dvs. Man har givit gamla religösa symboler en helt ny sekulariserad innebörd.

Medias roll i skapandet av den Nordiska satanismen

Före 1988 var allt lugnt i Norge men detta år innebar början på en kort men intensiv period av terror, kyrkobränder, våldtäkter, mord och vandalism. 1988 var det år som den första artikeln som presenterade en stereotyp bild av satanismen trycktes i Norges näst största tidning Aftenposten. Artikeln behandlade satanistiska attribut som rituella övergrepp, kannibalism etc. Materialet var hämtat från USA och England där rapporter om satanismens faror länge florerat i press och Tv. Ämnet blev snabbt populärt i den Norska dagspressen och behandlade mestadels satanismen och dess kopplingar till sex, tonåringar och musik. Samma år kom den första rapporten om satanister i Norge.

Artikeln beskrev hur två bröder stal från kyrkan, misshandlade människor och dyrkade Satan. Artikeln publicerades i Vg, Norges största tidning. En månad senare hamnade satanisterna åter på löpsedlarna då ett satanistiskt ”kapell” upptäcktes vid en drograzzia i Halden. Dessa artiklar var grunden till den satanistiska utvecklingen i media men också i verkligheten menar Asbjörn Dyrendal på institutionen för kulturvetenskap i Oslo.[208] Han menar att mediernas inverkan på satanismens utveckling i Norge varit påtaglig. Till skillnad från USA började man i Norge och Sverige från fel ända. I USA utvecklades satanismen först och anti-satanism rapporterna kom efter det att satanismen etablerat sig. I Norge och Sverige var det tvärt om, rapporterna från ASM kom först och satanismen utvecklade sig sedan i enlighet med dessa. Detta kan vara ytterligare en anledning till att satanismen i Norden och USA skiljer sig så kraftigt åt.

De nya funna intresset för satanism i Norge fick konsekvensen att en ny generation satanister växte fram. Under tidsperioden 1988-92 hade alla ASM teman behandlats i den Norska pressen.[209] Sommaren 1992 brann den första kyrkan i Norge, den första av många.1995 hade sammanlagt 44 kyrkor stuckits i brand av blackmetal satanister, däribland Fantoft stavkyrka utanför stavanger.[210] 1994 var slutet på den norska Blackmetalscenen. Samtliga personer i den svarta cirkeln satt av fängelse straff av olika längd, och den Norska scenen har aldrig hämtat sig sedan dess. Samma scenario som i Norge menar jag att man kan se i Sverige. Före 1994 finns inga artiklar som behandlar Satanism i mediearkivet medan det 1994 fanns 16st., 1995 21st., 1996 39st, 1997 och 1998 50st., 1999 46st. och 2000 30st.

Från det att medierna i Sverige börjat att rapportera om den satanistiska aktiviteten i Norge började man även i Sverige att agera. 1995 Grundades MLO och TSO hade sin storhetstid. Blackmetal t-shirts var en vanlig syn på Göteborgs gator. Lars Ohlin bekräftar att den satanistiska aktiviteten i Göteborg var som störst under åren 1994-1997, allt eftersom har sedan antalet synliga satanister minskat år efter år.[211] Jag menar att man kan se ett mönster i uppkomsten och utvecklingen av satanism i Sverige och Norge.

Det första som hänt i båda dessa länder är att medierna kontinuerligt rapporterat om händelser, fiktiva eller verkliga, under en viss period. Dessa rapporter är ursprungligen hämtade från andra länder, inte minst från USA och England där media och anti- satanister existerat och verkat under snart 30 år.

Tron på mediernas beskrivningar absorberas sakteliga i samhället, både hos de blivande satanisterna och dess motståndare. Satanisterna ser dessa bilder som ett uttryck för den satanistiska religionen, då kännedomen om satanismen inte verkar varit så stor och andra källor var svåra att få tag på om man inte visste var man skulle leta. Dessutom var det nog inte en överhängande majoritet som kände till The Satanic Bible i Norden före 90-talet, och mediernas skriverier om denna.

Allt eftersom media uppmärksamheten accelererar börjar anti-satanister och främst Satanister att forma sig efter de bilder de möter. Oavsett om det är en genuin djävulsdyrkan eller en ungdomsrevolt klädd i dess yttre symboler så utvecklas mediabilden till en verklighet. De nya satanisterna ser dagligen vad som krävs för att leva ett satanistiskt liv och börjar förverkliga dessa idéer. Detta innebär att medierna nu får inhemska fall att skriva om vilket verkar leda till att den satanistiska aktiviteten ökar, det samma gör skriverierna. Helt plötsligt står man mitt i en realitet man troligen inte hade behövt att uppleva om man från början gett en korrekt bild av satanismen och tonat ned skildringarna av våld, sex etc. Satanismen blir således det ultimata upproret mot samhället och dess normer.

Ytterligare en aspekt är alienationen av vissa grupper med människor som blir en följd.

Denna teori är väl etablerad i diskussionerna kring samtliga nyreligiösa rörelser.

Medierna och samhället visar att vissa tankar, åsikter, kläder, musik och handlingar inte är normala vilket stärker vissa kategorier av människors känsla av utanförskap. Dessa kan således lätt identifiera sig med vissa subkulturer som generellt, av samhället ses som avvikande. Den ursprungliga alienationen har förvandlats till exklusivitet och man kan öppet trotsa samhället, i handling, ord och tanke. Faktum är att man i ganska hög utsträckning tillåts göra detta då medborgarna i det etablerade samhället dels nästan verka förvänta det sig av dem då attityden verkar vara: Ja, ja, han är en sådan där!

På detta sätt menar jag att anti-satanism rörelsen och mediernas jakt på sensationella nyheter varit två av de mest betydande influenserna i skapandet av en satanistisk verklighet i till en början Norge och Sverige men sedermera även i Europa och USA.

Skapandet av en modern folklig myt

Att använda ordet myt är ett riskfyllt företag men jag har valt att göra detta eftersom man i den litteratur jag kommit över som behandlar satanismen och media använder detta ord. Men först vill jag klargöra definitionen av ordet myt i denna uppsats. Myt skall här läsas som en folklig tro på mer eller mindre verifierade uppgifter återgivna i media och litteratur. Ofta utgivna av rörelser som har ett genuint intresse av att skapa en bild av satanismen som inte existerar.

Det är denna bild som är myten, dvs. en osanning med en kärna av sanning. Den moderna myten rörande satanismen sprids dagligen i Tv och tidningar och dess fundament är de samma som radades upp i kapitlet om medierna ovan och demoneologin som redovisas nedan. Vilka delar som ingår i en myt hinner jag inte gå in på men en bra analys av myten är den som Rene’ Girard presenterar i boken The Myth and Ritual Theory.[212]

I böckerna Satanic Panic, en samling med vetenskapliga artiklar sammanställda av J.T Richardsson, J. Best och D.G. Bromley och The satanism scare av J.S Victor, behandlar man skapandet av den moderna myten av satanismen. Man ger här förslag på hur en sådan här myt uppstår, och man är rörande överens om att medierna i växelverkan med den anti-satanistiska rörelsen skapat en myt omkring satanismen. Skapandet av den satanistiska myten är oerhört komplex och komplicerad menar samtliga författare.

Det första som behövs i skapandet av en myt av detta slag är ett antal lokala rykten som på något sätt uppmärksammas av en vidare publik. I mytens tidiga stadium sprids dessa lokala rykten på gräsrotsnivå och behandlas ofta med skepticism.[213] Allt eftersom de blir mer och mer kända börjar en större massa att ta dem på allvar (detta kan ta flera år). Många av dessa rykten stannar på denna nivå men flertalet hamnar förr eller senare hos någon journalist som ser en potentiell karriär i dem.[214] Detta räcker dock inte för att myten skall bli levande på allvar. Vad som ytterligare krävs för att den skall bli betrodd är att flera personer med en allmän auktoritet legitimerar den t.ex. en psykolog, polis eller akademiker. Detta leder slutligen till att den stora massan ser dessa rykten som sanningar eller åtminstone möjliga sanningar.

Rykten om satanismen började att spridas redan vid tiden för sin uppkomst (1966). Medierna hade vid denna tid en relativt god inställning till Church of Satan. Man återgav i hög utsträckning en relativt rättvis bild av denna kyrka och dess religion.[215] Men tiderna förändras och lika så mediernas bild av satanismen i takt med att rykten om djuroffer, sexuella övergrepp mm. började att cirkulera. Victor spårar dessa ryktens ursprung i 60-talets sociala förändringar och uppkomsten och utbredningen av en uppsjö med nya religiösa rörelser.

Dessa rörelsers aktivitet väckte starka känslor hos många då deras barn anslöt sig till dessa rörelser som många föräldrar såg som sekter (i ordets negativa bemärkelse). Victor menar följaktligen att allmänheten hade en genuin tro på att medlemmarna i dessa s.k. sekter blivit ”hjärntvättade” och följaktligen mottagliga för rörelsens idéer , för att till slut tas upp som medlemmar, mer eller mindre emot sin vilja.[216] Denna syn var allmänt accepterad av media redan i slutet på 60-talet, och spreds på detta sätt till den stora allmänheten.[217]

”Many if, not most, people belive that cults brainwash their members,and that cults are evil groups which should be controlled. Cults are the most despised groups in America, according to a recent Gallup Poll. The ACM message has been received, and accepted.”[218]

Detta uttalande är förvisso baserat på en Gallupundersökning från omkring 1990, men det finns inget som tyder på att skillnader i attityder gentemot olika s.k. sekter skulle ha varit annorlunda på 70-talet.

Resultatet av denna tro på dessa rörelsers negativa inverkan på den amerikanska ungdomen var att ett nätverk av lokala och nationella anti-kult rörelser växte fram, mestadels bestående av föräldrar till ungdomar som anslutit sig till någon av de nya religiösa rörelserna, men även vissa akademiker, politiker, religiösa ledare (kristna), poliser och psykologer. [219] Under rörelsens två första årtionden riktade ACM (Anti- Cult Movment) sina anklagelser om hjärntvätt och kidnappningar mot flera olika sekter,[220] men på senare år skriver Richardson, har deras fokus riktats mot mediernas ökade rapporteringar om satanismens utbredande.

I början på 70-talet började flera små grupper med personer som kallade sig satanister att växa fram. Trots deras existens fick de inte särskilt mycket uppmärksamhet i media, inte ens Church of Satan. I den mån allmänheten kände till dem sågs de som ytterligare en samling skumma individer i de nya religionernas exotiska zoo. Inte ens LaVey som idag ses som den främste av alla satanister, var vid denna tidpunkt relativt okänd.[221]

När LaVey grundade sin kyrka 1966 blev han och hans kyrka en del av den amerikanska populär kulturen. Under Church of Satans första år bestod kyrkan endast av ett par hundra aktiva medlemmar. Under 70-talet började dock uppgifter i vissa tidningar att rapportera om ”Satans kulter”[222] och djävulsdyrkare. Informationen dessa tidningar fått kom från källor hos polisen och religiösa (kristna) informanter.[223]

Dessa ”Satans kulter” var små lokala grupper som hade lärt sig svart magi genom böcker och popkulturen. Material i form av litteratur i dessa ämnen var lätta att få tag på, de fanns både på biblioteken och bokhandlarna. Vad som hade kommit till mediernas kännedom var dessa gruppers försök att, genom olika offer, genomföra någon form av ritual magi. I ett fåtal fall rörde det sig om mord som man rättfärdigade genom en ”satanistisk” ideologi.[224]

Vid denna tidpunkt var användandet av en satanistisk ideologi som rättfärdigande av våldsamma handlingar ovanligt. Termen ”Satans kulter ”, hade under denna period inte hunnit bli en bekant stereotyp för den amerikanska befolkningen. Dock kom begreppet ”Satans kulter” och dess stereotypa innehåll att sammanföra den satanistiska religionen med grov kriminell aktivitet och lade grunden för en helt ny kategori av brottslighet, nämligen den ockulta eller rituella kriminaliteten.[225] Denna nya, sedermera, populära bild av ”Satans kulter” har under de senaste 20-åren blivit den rådande och det är utifrån denna bild man utgår i de flesta reportage och litteratur som behandlar ämnet.

Enligt Barton säger sig LaVey ha märkt en utveckling i mediernas framställningar och förhållningssätt till Church of Satan i mitten på 80-talet.[226] Under 60 och 70-talet var satanism ännu inte helt liktydigt med alla de handlingar som idag tillskrivs denna religion, men det är intressant att kunna konstatera att mediernas kyliga inställning till satanismen under mitten på 80-talet sammanfaller ganska väl med att deathmetal och tidiga föregångare till blackmetalmusiken började att dyka upp i offentlighetens periferi. Blackmetalmusiken och hårdrockens betydelse för spridandet av den satanistiska religionen som jag att tidigare behandlat i denna uppsats.

Del 7. Modern demoneologi

Rykten om stympning av boskapsdjur

Rykten på 70-talet gjorde gällande att satanister runt om i USA genomförde rituella djuroffer där kroppsdelar av boskaps djur skars bort. Dessutom ryktades det att djuren tömts på blod på ett mystiskt sätt. Dessa rykten har sannolikt sin grund i påståendena i medierna om rituella djuroffer som nämnts ovan. De första rapporterna som kom in till myndigheterna var i Kansas, Colorado och Montana. Efter att en sådan händelse för första gången rapporterats i media spred sig dessa rapporter över hela väst och mellan Amerika. Medierna hjälpte till att blåsa upp bilden av att det faktiskt rörde sig om djuroffer utförda av ”satans kulterna”.

I takt med att rapporterna ökade började röster höjas för att man från statens sida skulle göra någonting för att stoppa dessa angrepp på deras egendom. En omfattande utredning drogs igång men resultaten var inte riktigt vad man hade väntat sig.

Efter flera noggranna undersökningar av djuren kunde det konstateras att en förkrossande majoritet av dessa underliga dödsfall kunde avfärdas som död av naturliga orsaker. Enligt dessa undersökningar, dog djuren t.ex. av sjukdomar, skallerormsbett och giftiga växter.

Att kroppsdelar saknades (öron, tunga, könsorgan, ögon mm.) berodde helt enkelt på att dessa mjukdelar ätits upp av små rovdjur.[227] Vidare visade statistiska undersökningar att det under denna period inte hade dött fler djur än vanligt i dessa områden.[228] Trots att dessa undersökningsresultat redovisades i press och Tv vägrade en stor majoritet av befolkningen att acceptera dessa förklaringar och ryktet om att det rörde sig om rituella offer fortsatte i stor utsträckning att cirkulera i vardagsrummen och i pressen. Hur kan då rykten av det här slaget få en så stor genomslagskraft att människor avfärdar de vetenskapliga undersökningsresultaten?

Victor menar att det främst finns tre orsaker. Den första orsaken är att människor tillskrev dessa händelser en ny innebörd trots att man tidigare tagit djurens död som en självklarhet, djur och människor dör helt enkelt. Ryktena ledde dock till att man förvrängde sin egen uppfattning om de faktiska omständigheterna och såg på dödsfallen som märkligare än de i själva verket var.[229] Tron kan förflytta berg, ett påstående som i detta fall känns adekvat.

Den andra orsaken är återigen mediernas agerande i frågan. Trots de vetenskapliga bevisen som tydligt visar att djuren i de flesta fallen dött en naturlig död fortsatte man att publicera artiklar som denna:

“Mutilated animals are found throughout the area. But, the ones that send up red flags of possible Satanist activity are the ones with no blood, cattle with their organs removed and decapitated goats. Look for absence of blood. There will be absolutely none,” the Seagoville officer said. “That is accomplished by first killing the animal, perhaps, by shooting coolant down its throat. Then, using a stolen blood pump, they actually suck the blood out,” the officer said. “If one drop of blood falls on the ground, it’s tainted and can’t be used,” he said.[230]

Dessa artiklar vanligtvis, bekräftade av polisens experter på ockult och rituell kriminalitet påstår sig kunna identifiera tecken på satanistisk verksamhet, trots alla de bevis som tyder på motsatsen. Dessa s.k. experter är den tredje orsaken till att ryktena får den genomslagskraft de får, pga. man framför dessa rykten som sanningar, trots att inga satanistiska-boskapsdödande grupper någonsin blivit upptäckta.[231]

Rykten om satanism inom barnomsorgen och påståenden om rituella övergrepp på barn

Rykten om att barn användes och utnyttjades i sataniska ritualer började dyka upp i början av 80-talet. En sexskandal som innefattade barn på en förskola i Los Angeles 1983, ledde till spekulationer om satanistisk aktivitet på dagis och förskolor runt om i USA. De undersökande myndigheterna påstod att sju förskolelärare, varav sex var kvinnor, och eventuellt andra medlemmar i samhället hade förgripit sig på hundratals barn.[232]

Debbie Nathan menar i detta sammanhang, ”för att man skall kunna acceptera möjligheten att ett så stort antal förövare och så många offer, måste man utgå från en omfattande konspiration.”[233] Lite senare samma år intervjuades ett antal barn från McMartins förskola av Kee MacFarlane, en socialarbetare som utförde intervjuerna för åklagarmyndighetens räkning. Hon kom fram till den slutsats att ”we’re dealing with an organized operation of child predators….The preschool, in such case, serves as a ruse for a larger, unthinkable network of criminals against children.”[234] Vidare dök nya anklagelser upp i samband med McMartin. Uppgifter om att djur dödades under sadistiska former, sexuella handlingar i samband med mystiska riter i kyrkor och exponerande av kroppar på kyrkogårdar började cirkulera. Vissa föräldrar till barn på McMartin, med yrkesmässiga kontakter med pressen gick ut med påståenden om att det rörde sig om satanistiska övergrepp trots att det inte fanns några bevis som styrkte detta.[235]

Samtidigt som McMartin fallet ådrog sig vida media uppmärksamhet började liknande fall att rapporteras till myndigheterna runt om i USA. I vissa fall gick man öppet ut med anklagelser mot de åtalade, med påståenden om att deras eventuella handlande var ett direkt resultat av deras engagemang i en ”satanistisk sekt ”.[236]

Under 1984-85 ledde påståendena om ”Satans kulternas ” aktivitet till att sjuttiosju personer noggrant utreddes pga. rykten om deras inblandning i en sekt med satanistisk anknytning. Detta enbart i Kern County, Kalifornien.

Incidenten på McMartin pre-school var den första av sitt slag med resultatet att cirka hundra liknande händelser rapporterades till myndigheterna varje år(1987). Man kan här se direkta likheter med ryktes spridningen om satanistiska angrepp på boskapsdjur. Dessa rykten resulterade i att en stereotypisk bild av satanisterna skapades, men här trädde även en stereotyp bild av ”Satans kulternas” aktiviteter fram. Denna stereotyp påstår att ”Satans kulterna ” är aktiva och att de dödar boskapsdjur under rituella former. I dessa ritualer tömmer man djuret på blod, man avlägsnar vissa kroppsdelar (vanligtvis öron, läppar, ögon och könsorgan). Varför man skulle utföra dessa handlingar står för mig oklart. Jag har inte hittat ett enda argument som svarar an på denna fråga. På ett liknande sätt ser man här tydligt hur en ny modifierad stereotyp bild av satanismen börjar att växa fram.

Barnen på McMartin berättade, som redovisats inledningsvis i denna del, om sadistiska övergrepp på djur i vissa fall om konkreta djuroffer, sexuella erfarenheter i en rituell kontext och exponerande av lik på kyrkogårdar. Anklagelser av detta slag återkommer gång på gång och är alla delar av den nya satanistiska stereotypen. Senare tillskott i den satanistiska stereotypen är inslag som kannibalism,[237] kyrkobränning, gravskändningar, människo/blodsoffer, droger och mord.

Den satanistiska demoneologin, vad är det för något?

En fråga man måste ställa i detta sammanhang är: varför satanister och inte Hare Krishna eller mormoner, två av de rörelser som AUC inledningsvis bl.a. riktade sig emot. Svaret på denna fråga kanske kan ges av följande teori: ”the anthropological concept of the demonology: the narrative, specific to every culture, that identifies the ultimate evil threatening the group. During periods of social turmoil and moral crisis, societal preoccupation with its demonology intensifies.[238] Ur detta perspektiv är det kanske inte så konstigt att satanismen blivit västvärldens syndabock. Faktum är att det är svårt att se några andra möjligheter då västvärlden accepterat Satan som den personifierade ondskan.

Den kristna världens demoneologi är baserad på konceptet att satan och hans anhang utgör det ultimata hotet mot gudsskapelse, dvs. världen.[239] Under normala förhållanden är detta något som staten och dess intellektuella elit förkastar men i den folkliga tron fyller den vissa funktioner. Dessa funktioner är följande: det är ett sätt att förklara sjukdomar, man ges en möjlighet att gallra ut människor vars beteende inte stämmer överens med den standardiserade normen, och slutligen ges det en möjlighet att stärka de rådande samhälleliga normerna och sederna.[240]

Normalt sett är detta inte ett problem, men när en stor majoritet av ett lands befolkning tagit upp och godtagit demoneologierna har man ett problem. Historien har visat detta gång på gång. Ett exempel är medeltidens Europa. Som de flesta vet var medeltiden inte den mest stabila perioden i Europas historia. Under denna epok utmanades den katolska kyrkan av andra starka maktfaktorer i samhället men också av något mycket värre, digerdöden.

Denna sjukdom som tog livet av en tredjedel av den europeiska befolkningen sågs av kyrkan som ett gudomligt straff för bristande tro. Detta ledde till att man skapade en tro på häxor och man förklarade att det var dessa, i samarbete med Satan som orsakade detta avfall. Man menade att det enda som kunde lösa världen från Satans våld var nya världsliga stater med en starkt religiös befolkning, enade av kyrkan och kungarna över dessa. Denna enhet måste upprätthållas till varje pris, även om detta innebar att man blev tvungen att bränna alla människor som på något sätt gav sitt stöd till Satan.[241]

Nu är det inte så att en demoneologi endast kan användas i ett religiöst syfte, på samma sätt som kyrkan använde sig av detta under medeltiden, använde sig Hitler av detta när han sökte folkets stöd att rensa ut vissa etniska grupper under tiden för andra världskriget. Nazisternas demoneologi rörande det judiska folket är viktig då denna process visar tydligt visar sig ha paralleller med den satanistiska demoneologins utveckling. [242] Nazisterna försökte t.ex., och lyckades med, att få folket att tro på Hitlers idé om en judisk konspiration.

En ”överlevares” historia, sant eller falskt?

ASM har under årens lopp propagerat för något som liknar en konspirations teori. Man utgår från att Satanismen är väl organiserad genom lokala och internationella nätverk. Dessa nätvärk består av högt uppsatta offentliga personligheter, med möjligheter att kidnappa och mörda utan att lämna några spår. Bob Larsson menar t.ex. i sin bok Satanism, The seduction of America’s Youth att Satanismen spridit sig så långt upp i samhället att det inkluderar politiker, jurister och poliser etc.[243] Denna idé återspeglas i den amerikanska indelningsmodell som inledningsvis redovisade, där fjärdegradens satanister antas vara högt uppsatta personer organiserade i olika satanistiska nätverk.

Att det nästan uteslutande saknas bevis i de flesta fall rörande rituella mord, kidnappningar och sexuella övergrepp menar han beror på att poliser och åklagare ofta får order från överordnade (satanister i detta fall) att lägga ned förundersökningarna i samband med de här, som han påstår, typiska satanistiska brotten.[244]

Därför går det inte att bevisa att de existerar. Trots avsaknaden av bevis hävdar han ändå att dessa aktiviteter är vanligt förekommande. Detta baserar han på ”trovärdiga” avhoppare och ”överlevare” som ringt in till hans radio show Talk Back och berättat om deras upplevelser. En sjuttonårig kvinna berättar följande i Larssons bok:

One night Sandra’s father awakened her and took her naked downstairs to a room full of dirt. He told Sandra, ”Your mother is dead and buried there. Dig and find her.” Sandra frantically tried to unearth her mother. When she was unsuccessful, he declared, ”Well, I guess she doesn’t want you to find her.” Then he raped her. // ”There was a pentagram on the floor and the room was painted red and black,” she told me. ”People were standing around me wearing robes with hoods. I thought I was at some kind of costume party.” // They told me to lie on the floor and brought out a lamb, a couple of cats, and some rabbits. A man cut open the animals and let the blood drain down on my white dress. This man had a veil over his face, but when he bent over to drip the blood on me I recognized him as the pastor of a Christian Church my father had taken me to!” // I suppose it was some kind of ceremony marrying Satan.” ”Did your father ever share you sexually with others?” ”Yes. Sometimes I was forced to participate sexually in rituals. Even my grandfather and grandmother had sex with me as part of satanic ceremonies.” // ”Nothing much happened until I was thirteen. Then there was a human sacrifice. He was an adult and they cut him open with a knife and removed his heart. They cut it in pieces and past it around to eat.” [245]

Den här typen av berättelser finns återgivna sida upp och sida ned i Larssons bok. Det skall också sägas att det är en av de mildast återgivna ”överlevande” historian i boken. Berättelser av detta slag är en stor del av anti-satanism rörelsernas bevis för de bestialiska handlingar satanisterna utför. Dessa ”överlevare” och den andra kategorin med vittnen, avhopparna, har berättat sina historier i talkshows som Geraldo Show i USA och mänskligt i Sverige. De svenska avhopparnas berättelser är inte lika starka som de amerikanska och ser man till helheten är dessa troligen ganska trovärdiga men deras utsagor innefattar inte heller mord, pedofili och sexuella övergrepp, även om man i TV3’s mänskligt 1997 försökte att vinkla programmet så i samband med att en 14 årig flicka försvann från sitt hem. Hon återfanns sedan välbehållen hos SKD i Borås.

Att det inte rörde sig om en sexuell kontakt mellan henne och en självlärd satanist kallad Varg står utan tvivel men huruvida den var ömsesidig eller ej framgår inte av tingsrättens dom. Att det inte rörde sig om en våldtäkt bevisas av att Varg dömdes till tre månaders fängelse för sexuellt utnyttjande av minderårig. Trots detta försökte man från TV3’s sida att göra det så otäckt som möjligt genom att låta f.d. medlemmar berätta sina om hur de skars i armarna, tvingades lämna hår mm. Efter detta inslag var det dags för Ishtar att bada i blod, vilket hon fick betalt för att göra av TV3, detta bekräftar hon i förundersökningen till mordet i Keillers park.[246] Blackmoon intervjuades också som tidigare nämnts. Allt detta kommenterades sedan av Erik Rodenborg som med sedvanlig varnande attityd förklarade att detta var vanligt förkommande, och att det skulle bli värre.

Sist men inte minst i detta program intervjuades Christian, medlem i Church of Satan som starkt tog avstånd från SKD’s och TSH’s ideologi samt alla händelser som diskuterats. Birgitte Söndegaard försökte med alla medel att få honom att säga något kontroversiellt genom att ställa en rad vinklande frågor men detta misslyckades då frågorna gällde offer av djur och människor samt förbannelseritualer. Frågorna var alltså helt felformulerade och utgick bl.a. från tron att man inom Church of Satan offrar och kastar förbannelser i tron att de skall hända något mystiskt.[247] Någon Geraldo Show, Jerry Springer Show eller Ricki Lake Show blev det aldrig men denna typ av program är helt klart inspirerade av amerikanska talkshows som lyckats i sitt uppsåt att skapa sensationer av satanismen.

Andra mer eller mindre bra program som tagit upp ämnet satanism har under 90-talets senare del visats på Tv. Hur objektiva de än varit har tyngdpunkten legat på självlärda satanister och djävulsdyrkare, och har således bidragit till att dessa grupper växt sig starkare i Sverige än den officiella satanismen. Taxi är det enda program jag har sett där jag bedömer att man på ett bra sätt lyft fram båda sidor, och låtit andra forskare än Rodenborg säga sitt, även om han också deltog i programmet. Rodenborg menar i detta program att den officiella satanismen, vid tidpunkten för sändningen (1996), att den officiella satanismen var på väg in i Sverige.

Detta påstående stöds av samtliga böcker jag arbetat utifrån och många fakta, varav endast en liten del är presenterade i denna uppsats. T.ex. att det först är under 90-talet som satanismen uppmärksammats på allvar i Sverige vilket ledde till explosionen av blackmetal satanister 1995, översättningen av The Satanic Bible samma år och mediernas ökade intresse och rapporteringar. Således torde en av de största anledningarna till att satanismen i Norden ser helt annorlunda ut och i stor utsträckning står i opposition till den amerikanska beror helt enkelt på att anti-satanism rörelsens ”satanism” invaderade Sverige och Norge före LaVeys satanism nått dessa länder, då denna inte exponerats i samma utsträckning.

Del 8. Exempel på svensk anti-satanism

Kritik av Rodenborgs utsagor och tolkningar av begreppet satanism.

Rodenborg å andra sidan verkar utgå från att en objektiv definition av satanism och ondska existerar och att satanismens funktion runt om i världen är att införa en ny satanistisk era, inte helt olik kristendomens syn på helvetet. Således är satanismen enligt Rodenborg en enhetlig rörelse som utgör en konkret samhällsfara, som till varje pris måste bekämpas, utan att ta hänsyn till det faktum att denna typ av samstämmighet i de satanistiska leden inte existerar.

Undersöker man Rodenborgs argument lite närmare finner man ganska omgående att han identifierar sin uppfattning av satanism med det som jag definierar som djävulsdyrkan, oavsett om det rör sig om Church of Satan eller MLO Att det finns ett riskmoment i den religiösa satanismen står väl relativt klart men att sedan gå så långt att man menar att även Church of Satan utgör en direkt fara för samhället och delvis står för samma ideologi och religion som MLO är helt klart missvisande.

Under samtal med densamme frågade jag om han ansåg att Church of Satan var en del av den satanism man ser i Skandinavien idag. Rodenborg svarade direkt att så inte var fallet men att vissa idéer inom LaVeyianismen, feltolkade skulle kunna vara farliga. Han menar att den officiella satanismen i vissa fall kan vara upphovet till att vissa instabila personer handlar på ett irrationellt sätt.[248] Detta faktum ser jag som en självklarhet, alla religioner kan tolkas fel och användas som ett verktyg för att nå sina egna mål. Kristendomen är ett exempel på detta, men frågan är huruvida den ateistiska satanismen så som den presenteras och praktiseras av medlemmarna i dessa rörelser, är farlig eller ej.

Min bedömning är att den inte utgör ett större hot mot samhället än någon annan religion, men att den feltolkad givetvis kan användas som ett argument och legitimering för handlingar som helt står i opposition med den aktuelle rörelsens lära. Denna ståndpunkt delar jag med många andra. Allt ifrån företrädare för den akademiska världen som t.ex. Liselotte Frisk (med viss tvekan),[249] Fredrik Gregorius och Mattias Gardell,[250] till polisens presstalesman och spaningsrotel och de officiella satanisterna själva.[251]

Att just satanismen skulle vara värre och farligare än andra religioner har jag svårt att se om man talar om den officiella satanismen. Men menar man att satanism är liktydigt med den mer religiöst inriktade satanismen håller jag med Rodenborg om dess destruktiva potential, men har man en grundläggande kunskap i ämnet borde man inse att dessa två typer av satanism egentligen inte bör nämnas i samma uppsats, avhandling eller tidningsartikel utan en noggrann genomgång av deras grundläggande skillnader. Även Frisk ser en viss destruktivitet inom satanismen men menar samtidigt att denna risk är överdriven.[252] De faror hon ser handlar om satanismens människosyn och relativism som hon tillsammans med Gardell menar kan användas i syfte att legitimera vissa typer av kriminalitet etc.

Envisas man ändå med att godtyckligt använda begreppet satanism som ett samlingsbegrepp, utan att förklara att det faktiskt rör sig om ett sådant, som inbegriper både officiell satanism och religiös satanism med betoning på de handlingar som utförs i majoritet av djävulsdyrkarna, är satanismen i viss mån farlig och destruktiv. Som senare kommer att framgå är dessa grupper ofta förknippade med blackmetalkulturens ytliga satanism, och är i sin konstruktion löst sammansatta kamratgäng som hyser ett mer eller mindre väl genomtänkt hat gentemot samhälle och kristendom. Handlingarna som påstås manifestera deras livsåskådning och hängivenhet till Satan utförs oftare som regel än undantag av enskilda individer av personliga skäl, än under inflytandet av någon satanistisk organisation.

Samtalet med Rodenborg antyder att han är medveten om allt detta, han ser inte den officiella satanismen som ett hot. Ändå ger han ofta den bilden i Tv framträdanden och i tidningsintervjuer. Trots att han är medveten om att den officiella satanismens lära inte på något sätt går att knyta till handlingar som övergrepp på barn och djur (vare sig om de är rituella eller inte), drogförsäljning och kyrkobränder,[253] för han fram detta budskap i media. Hans personliga åsikter om satanism så som han själv definierar den officiellt, gör att han helt enkelt väljer att bortse från detta och fokuserar sig på de rörelser som faktiskt visat sig vara destruktiva och farliga för enskilda individer och menar att detta är karaktäristiskt för satanismen. Utan den nödvändiga information som krävs för att en okunnig läsare skall kunna skapa sig en rättvis uppfattning om vad satanism är för något. Trots att han är tydligt medveten om att dessa grupper är isolerade företeelser och att varje enskild grupps medlemstal sällan överskrider antalet fingrar på händerna, vidhåller han ändå i alla officiella sammanhang att alla typer av satanism är mer eller mindre farliga, och att den bild av satanismen som förmedlas i dagspress, Tv och via den litteratur som är skriven av personer som har ett personligt intresse av att återge en skev bild av satanismen, till största delen är korrekt.

Detta kan ju i och för sig bero på att han själv aktivt förser Tv, press, anti-satanism författare som Håkan Arlebrand och journalister som Kerstin Wallin med samma inriktning som den förra, med denna typ av information. Oavsett om han stödjer dessa personer på grundval av deras genuina tro på att satanismen idag är farlig, eller om det helt enkelt handlar om en personlig vendetta mellan Rodenborg och satanismen, där dessa personer är vapen i hans kamp mot väderkvarnarna, så menar jag att Rodenborg i viss mån måste vara väl medveten om vad han säger och gör. Han visar tydligt, precis som Wallin och Arlebrand, sitt personliga förakt mot satanismen och lyfter medvetet fram de punkter jag kommer att presentera i avsnittet om satanism och media nedan. Man pekar på möjligheterna till destruktivitet och ondska.

Detta illustrerar man genom påståenden om olika typer av offer, kyrkobränder, vandaliseringar av kyrkogårdar osv. Vad detta förakt ursprungligen kommer ifrån vill jag inte spekulera i men helt klart står att man helt missuppfattat, eller bortsett från satanismens ursprungliga lära, företrädd av Church of Satan. Allt denna framställning av satanismen har bidragit med är ett spridande av en ny form av satanism som framträtt tydligt under 90-talet.[254]

Del 9. Sammanfattning

En satanistisk verklighet existerar men frågan jag försökt besvara i denna uppsats är hur denna ser ut. Det första jag började med att göra var att försöka dela in satanismen i olika grupper för att lättare kunna behandla ämnet. Detta visade sig dessvärre var relativt svårt av flera anledningar. Dels finns ingen klar definition av begreppet satanism och dels är det svårt att dra några klara linjer mellan de olika typerna trots att vissa grenarna avsevärt skiljer sig från varandra, både ideologiskt och teologiskt.

Den rörelse som har varit lättast att handskas med och avgränsa är Church of Satan då det finns gott om material om och av dem. Denna rörelse är den man primärt hänvisat till i all den litteratur jag använt mig av till detta arbete. Trots detta råder en viss förvirring då man även använder sig av begreppet satanism som en paraplybeteckning som innefattar allt från Church of Satans ateistiska satanism till MLO’s våldsamma misantropiska djävulsdyrkan. Därför har jag ägnat en hel del av denna uppsats till att förklara hur jag valt att använda begreppen och hur jag sedan delar upp och in satanismen i tre olika grupper.

Den första gruppen är den jag kallar ateistisk satanism och som representeras av Church of Satan. Denna grupp har en offentlig framtoning och de baserar sin satanism på en form av humanism med en liberal och relativistisk framtoning. Dess ideologi bygger på tanken om egoismens moral och instiftandet av en utopisk juridisk stat. Man framhäver individualitet och intuition, något som är vanligt hos de flesta andra nyreligiösa grupperna. Inflytandet från Nietzsche och Crowley är inte svåra att finna. Crowleys maxim ”Gör vad du vill, det skall vara lagen” och Nietzsches övermänniskoideal lyser alltjämt igenom.

En vanlig missuppfattning när det gäller Church of Satan är att denna rörelse helt har inverterat den kristna världsbilden, synen på moral och dess symboler, dvs. en spegelvänd kristendom vilket det enligt min analys inte handlar om. Visserligen inverterar man symboler och talesätt samtidigt som man i hårda ordalag kritiserar kristendomen som religion, dess institutioner och samhället, men detta innebär inte att man vill skapa ett helvete på jorden. Mycket av det som sägs är uttryck för en medveten alienering av sig själva från ett samhälle de tar avstånd ifrån, trots verkar det inte som om de egentligen vill ändra på så mycket då man efter en avmystifiering av symbolerna finner en attityd som i hög utsträckning gör sig gällande i samhället idag. Trots detta finns ett genuint underliggande avståndstagande från kyrkan och dess morallära.

De flesta missförstånden i samband med denna religion ligger troligen i stor utsträckning i västvärldens förförståelse av begreppet satan, och den felaktiga identifieringen av denna grupp med de satanister man ser badande i blod på TV3 och på löpsedlarna. Dessa uttrycker ofta och gärna sin påstådda hängivenhet till satan, och i Ishtars fall detta kanske stämmer. Men den Satan hon talar om är inte synonym med den satan man finner inom ramen för den ateistiska satanismen. Satan symboliserar för de flesta i västvärlden det negativa, det onda, kort sagt allt som är värt att förakta vilket leder till att man har svårt att förstå den satanistiska symboliken, och förstår man inte den uppstår problem och konfrontation. Satanisterna ser Satan som en symbol för det som de kallar ”de naturliga” tillståndet, något som samhället och kristendomen aktivt har bekämpat under hela sin existens menar man och hänvisar till de sju dödsynderna. Dessa är något som man inom satanismen framhäver och ser som något positivt. Samtliga symboler och talesätt man inom satanismen har inverterat har fått en sekulär betydelse vilket förvirrar när de återinförs i en religiös kontext. Satanismen kan därför från ett utifrån perspektiv ses som livsfrånvändande och kall, men LaVey hävdar att det är tvärtom.

Satan representerar den mänskliga existensen och livet deklarerar han. Efter en granskning av de satanistiska doktrinerna kan man tolka det så men tveksamheten är trots allt relativt stor. Ser man till satanisternas människosyn och de möjligheter till mindre trevliga handlingar, för den som är intresserad av sådana, måste man nog ändå konstatera att det helt klart finns riskmoment i denna lära. Inte minst kan man ställa sig frågande till satanismens tanke på framavlandet av en satanistisk ras. Trots detta kan man nog konstatera att satanismen inte utgör något större hot, vare sig mot individen eller samhället i stort vilket bl.a. framförs av Liselott Frisk.

Den andra kategorin är djävulsdyrkarna, dessa är svårt att riktigt skapa sig en bild av då gränserna mellan de s.k. självlärda satanisterna, eller blackmetal satanisterna i huvudsak är flytande. Dessa djävulsdyrkare är en direkt konsekvens av mediernas vilja att publicera pennigstyrda nyheter. Ser man till den utveckling som skett i norden och relaterar den till mediernas växande intresse för det absurda ser man tydligt hur dessa båda influerat varandra. I takt med att mediernas intresse ökat för ”satanismen” har vissa föreställningar slagit rot hos såväl djävulsdyrkare som anti-rörelser och samhällsmedborgare. Man ser på ett tydligt sätt hur den nordiska satanismen gått i mediernas fotspår och slutligen förverkligat den bild medierna återgivit. Konsekvensen av detta har blivit att denna typ av satanism har fått ett fast grepp, inte bara i norden utan även utomlands, i och med framgångarna med den nordiska blackmetalmusiken.

Ursprungsidéerna till den nordiska satanismen kommer främst ifrån USA där anti-sekt och anti-satanism rörelserna mer eller mindre oemotsagda lyckats med att utveckla olika stereotypa bilder av satanismen. Dessa innefattar ”överlevande” berättelser om sexuella övergrepp under rituella former, djur och människooffer, blodsriter etc. Rykten om satanistiska kreaturstympningar, rykten om satanister på daghem och tron på en världsomfattande satanistisk konspiration. Vilket det inte finns några som hest konkreta bevis för.

Utvecklingen i USA under 60 och 70-talet har påfallande likheter med utvecklingen i både Sverige och Norge men då ingen forskning finns att tillgå som fokuserar sig på norden är detta endast en teori. Före 1988 hade Norden varit befriade från näst intill alla satanistiska uttryck, undantaget var deathmetal kulturen som vid denna tidpunkt flörtade med det ockulta och satanismen via musiken. Runt 1990 började således blackmetalkulturen att utkristallisera sig i takt med de norska tidningarnas återgivningar av diverse antisatanistiska stereotypa rapporter i USA började att bli vardagsmat. En liten , men trogen skara människor insåg att det var dags att inte enbart skriva låtar med satanistiska motiv. Det var dags att och börja praktisera denna då ingen längre chockades av de satanistiska undertonerna i dödsmetallen. Dessutom såg man nog satanismen som en lysande ursäkt att legitimera mindre trevliga handlingar.

Denna typ av satanism som här utvecklades har föga gemensamt med den ateistiska och officiella satanismen då inga enhetliga ideologiska grunder fanns förutom tanken på att Satan som i detta sammanhang sågs ondskan personifierad i biblisk anda. Den gängse tolkningen verkar vara, Satan är ond och det är jag också. Detta innebar att man helt förkastade den LaVeyianska satanismen som inte alls ser Satan som en ond kraft. Många tankar finns i och för sig inom ramen för djävulsdyrkan och självlärd satanism men att de skulle härstamma från LaVey förnekar man med bestämdhet. Runt mitten på 90-talet hade 44 kyrkor och två människor dött, om det egentligen hade med satanism att göra är tveksamt då ingen av de djävulsdyrkare som dömdes hade någon genomtänkt teologisk förklaring till sina handlingar. Dessutom förnekar merparten av dessa idag att de fortfarande har ideologin men avfärdar satanismen som en ungdoms grej.

Däremot finns det uppenbarligen andra starka ideologiska skäl som mer verkar vara rotade i blackmetalkulturen som sådan. Denna kultur hade vid denna tidpunkt även kommit till Sverige där grupper som TSH och MLO växt fram. MLO är den enda grupp jag hittills stött på som verkligen utövade en genuin djävulsdyrkan. Denna rörelse med ett lågt medlemsantal uppdagades efter mordet i Keillers park i Göteborg 1997. I polisförhören och i förundersökningen visar det sig att en kontinuerlig rituell verksamhet pågick. Likaså har man klara formulerade föreställningar om en metafysik. Något som de flesta andra grupper verkar sakna.

Denna djävulsdyrkan riktar sig mot en kaotisk kraft som de menar är förenlig med den bibliska djävulen. Denna kraft som de kallar för Satan/Lucifer är enligt dem den nedbrytande kraften som tillintetgör existensen, en klart biblisk och dualistisk tanke. Guden de ställer sig emot kallas för Jehova vilket gör det svårt att tolka det på något annat sätt än den kristna gudomen. Målet för MLO är att tillintetgöra existensen, verkligheten och människan. Hängivenheten till Satan avspeglar sig dels i den rituella verksamheten men också i handlingar i vardags livet. Ondskan är något man framhäver och alla dessa tankar kan ha banat väg för det mord de två ledarna senare begick. Detta är det enda mord hittills som kan ses som satanistiskt då deras grundläggande mål och ideologi inbegriper ett förintande av människan.

Som avslutning kan man konstatera att den nordiska satanismen tveklöst härstammar från mediebilden. Dessvärre för de ateistiska satanisterna har klimatet blivit sådant att dessa placeras i samma fack som djävulsdyrkarna av både forskare och medier. I min indelning fanns även en tredje grupp med satanister/djävulsdyrkare jag kallar för andra satanister men dessa har inte behandlats i uppsatsen då de ideologiskt inte nämnvärt skiljer sig ifrån de ateistiska satanisterna.

Min slutsats är att det från början endast fanns en typ av satanism som senare utvecklade till en helt ny form av djävulsdyrkan, väl värd att ta på allvar, med stor hjälp av anti-satanism rörelserna och media. Rent generellt står jag fast vid min klassificering då denna är mycket lättare att handskas med än t.ex. Rodenborgs. Man ser på ett tydligare sätt en tidigare hur de två huvudgrupperna skiljer sig åt, både ideologiskt och teologiskt. Ställer man upp dem mot varandra på detta vis menar jag att kontrasten mellan de olika satanistiska (paraplybeteckning) grenarna på ett ytterst markant vis framträder. Jag ställer mig ytterst tveksam till huruvida man skall se den ytliga djävulskdyrkan som ett uttryck för satanistisk tro. Att den i de flesta fall, åtminstone i de exempel som finns presenterade i denna uppsats, kan ses som ytlig beror på att man inte kan finna några substantiell belägg för att dess företrädare har en genuin tro på Satan. De har språket och de yttre symbolerna men ingen organiserad ideologi eller teologi undantaget som bekräftar regeln är i detta fall MLO).

Jag är av den uppfattning att den bärande grunden i denna satanism, och i viss mån även i den ateistiska satanismen, är ett stort missnöje med sin tillvaro och det hat detta resulterar i. Som en följd av ett grundläggande problem med att uttrycka detta på något annat sätt. Jag skulle vilja påstå att det snarare handlar om en protest mot ett samhälle där mode är viktigare än personlighet och där personer värderas som varumärken, där dessa människors attribut inte passar in. Möjligheten finns dock att det faktiskt handlar om genuin ondska, men denna möjlighet bedömer jag som liten. Det här manifesterar sig tydligt i den LaVeyianska satanismen då denna, trots sina ”onda symboler” inte har en ideologi och tro som grundar sig i ett ondskefullt liv. Den Laveyianska satanismen är uppenbart medveten om sin alienation och använder sig av denna i de religiösa och politiska uttrycken.

Vad jag vill ha sagt är att det troligen handlar om en känsla av utanförskap som manifesterar sig i satanistiska symboler då tanken kan tänkas vara: Varför försöka anpassa mig när man ändå inte vill ha mig? Jag skall minsann visa dem att jag inte behöver deras vänskap? Satanism (i folklig förståelse, dvs. media satanism) är således en utmärkt uttryckssätt då Satan dels symboliserar ett mytologiskt och reellt motstånd mot överheten, i denna kontext samhället. Detta motstånd kläs i religiösa symboler och renderar i en känsla av makt då man skrämmer människorna i sin omgivning.

Efter att ha läst denna uppsats kan man få intrycket av att den extrema djävulsdyrkan är väl utspridd i det svenska samhället. Därför vill jag avslutningsvis betona att man skall se denna rörelse som näst intill obefintlig. Vidare vill jag passa på att tydligt påpeka att blackmetalkulturen inte är liktydig med en genuin satanistisk tendens. Satanism behandlas i sångtexter och dylikt men det innebär inte att majoriteten av lyssnarna, eller musikerna är satanister. Det finns ett chockvärde i detta och musiken kan ses som en sorts terapi då man under ordnade former kan lätta på trycket.

-----------------------

[1] Hammer 1997, s. 77 och 285

[2] Olsson 1997 , s. 1

[3] Amerikansk terminologi där ordet kult motsvarar de allmänna konnotationerna till det svenska ordet sekt i negativ betydelse, dessa kommer fortsättningsvis kallas för sekter i texten.

[4] Frisk 1998, s. 216-217

[5] Victor 1993, s. 254

[6] Alla de i detta stycke nämnda grupperna går under beteckningen nyhedendom.

[7] Telefon intervju med ”Martin” 00 11 23

[8] Telefon intervju med ”Marcus” 00 11 14

[9] Telefon intervju med ”Marcus” 00 11 14 (Dagens teorier kring magins funktioner visar tecken på att i viss mån vara inspirerade av Jung och hans teorier om psykets fyra funktioner. Denna teori inbegriper delar av psyket som människan offrat till förmån för det rationella tänkandet, och det är dessa delar man inom magin idag försöker få kontakt med och utveckla, snarare än försök att förvandla vatten till vin. Hammer 1997, s. 61)

[10] Frisk, s. 211

[11] Frisk, s. 211-212

[12] Nyreligiositet är ett paraplybegrepp som innefattar en uppsjö av rörelser som uppkom under 1800-1900-talet, vissa har en kristen bakgrund som t.ex. Mormonismen och Jehovas Vittnen medan andra är helt oberoende av den kristna världsbilden, däribland satanismen.

[13] Richardsson, Best, Bromley1991, s 4

[14] Olsson 1997 ,s.1

[15] SVT 1 Taxi 96 04 04

[16] LaVey 1995, s. 40-41

[17] Barton 1990, s. 83

[18] Ett rollspel som utspelar sig i en ockult fantasivärld.

[19] Richardsson 1991, s. 54

[20] Gustafsson 1997, s.

[21] Hicks 1991a, s. 179

[22] Hicks 1991a, s. 178

[23] Hicks 1991a, s. 178

[24] Bromley 1991, s. 54 och Victor 1993, s. 140-142

[25] Telefon intervju med Mattias Gardell, 00 12 22

[26] Telefon intervju med Lars Ohlin, 00 11 27

[27] se avsnittet som behandlar blackmetal och satanism nedan. MLO’s ideologiska och teologiska innehåll är ännu relativt okänt men delar av deras lära framträder i förundersöknings materialet rörande mordet i Keillers park 1997.

[28]

[29] Telefon intervju med Fredrik Gregorius 00 12 21

[30] Newton 1993, s. 348-349

[31] Bainbridege 1991, 301-303

[32] Blackmetal satanism innebär en ungdomskultur som profilerat sig som religiöst satanistisk gren fastän deras företrädare sällan har en enhetlig ideologi om de har någon överhuvudtaget, utöver de regler som finns inom denna ungdomskultur och musikgenre. Denna gren är den mest synliga i Sverige och Norge. Se avsnittet som behandlar satanism och blackmetal.

[33] Frisk, 1998, s. 142

[34] Intervju med ”Johan” 00 10 26

[35] Vänstra handens väg innebär en bildlig opposition mot kyrkan då den högra handen ses som godhet och den vänstra handen då rimligtvis borde innebära det ”onda.”

[36] Denna satanism har i lös form existerat sedan 1700-talet enligt The Satanic Order, och sägs ha sitt ursprung hos tänkare som Victor Hugo, Charles Baudelaire, William Blake och John Milton, som man kallar för Luciferianer. .se, ´Den moderna satanismes fader`, 01 0110

[37] .se, ´Den moderna satanismens fader`, 01 0110

[38] Frisk 1998, s. 141

[39] Magi innebär idag bland praktiserande magiker och satanister, oberoende av falang, ungefär: ” Kunskapen och vetskapen om hur man förändrar sitt liv i enighet med den sanna viljan.” Aleister Crowley praktiserade sin magi efter denna definition. För noggrannare förklaring se. Frisk 1998, s. 141-142, och diskussionen i not 58

[40] Telefon intervju med ”Martin,” 00 11 23

[41] Telefon intervju med ”Markus,” 00 11 14

[42] Ett exempel är nattvarden, och dess tanke på att vinet man dricker och oblaten man äter, symboliskt eller som man i kristendomens tidiga historia trott , förvandlas till Kristi kött och blod.

[43] Telefonintervju med Fredrik Gregorius 00 12 21

[44] Moynihan, Söderlind 1998, s. 76

[45] Frisk 1998, s. 141

[46] se den pentagonala förändringen i avsnittet som Satanism i teori och praktik.

[47] Forsyth 1987, s. 110

[48] Page 1995, s. 23

[49] Page 1995, s. 24-25

[50] Page 1995, s. 23

[51] Grambo 1992, s. 16

[52] Se min definition av ordet myt på s. 19

[53] Baddeley 1999, s. 12

[54] Passantino 1995, s 31

[55] Ett exempel är Väktarnas Bok . Denna berättelse med kristen bakgrund ses idag av satanisterna som viktig, utan att de själva vet om det. Man hänvisar ibland till denna tradition utan att veta varifrån den kommer.

[56] Telefonintervju med Fredrik Gregorius 00 12 21

[57] Passantino 1995, s. 29

[58] Stanford 1996, s. 133-134

[59] Howard 1989, s. 27

[60] Stanford 1996, s. 134

[61] Baddeley 1999, s. 15

[62] Stanford 1996, s 132

[63] Stanford 1996, s 133

[64] Howard 1989, s. 26

[65] se avsnittet Satanistisk demoneologi.

[66] Howard 1989, s. 30-41

[67] Howard 1989, s. 36

[68] Se kapitlet Satan/Gud i den moderna (officiella) satanismen.

[69] Stanford 1996, s. 138-132

[70] Howard 1989, s. 33-34

[71] Abrahamsson, .se, ´Den moderna satanismens fader`, 00 12 11

[72] LaVey 1995, s. 30-31

[73] Barton 1990, s. 16

[74] Baddeley 1999, s. 71

[75] Barton 1990, s. 15-23

[76] Newton 1993, s. 96

[77] Barton 1990, s. 24

[78] Barton 1990, s. 25

[79] Bromley 1991, s. 49

[80] Se kapitlet Rykten om sexuella övergrepp på barn för en mer detaljerad utläggning.

[81] Barton 1990, s. 57

[82] Baddeley 1999, s. 101

[83] Baddeley 1999, s. 102

[84] Alla engelska och kursiverade titlar är hämtade från boken The Church of Satan, medan förklaringarna kommer från artikeln ´Pentagonal förändring` som återfinns på Satanic Orders hemsida . Jag lämnar dessa kommentarer utan att själv kommentera dem då de talar för sig själv.

[85] Barton 1990, s. 34

[86] Anledningen till denna not är att jag vill påpeka att många av de saker LaVey påstår sig ha upplevt är hans egna fabrikationer, troligen i syfte att ytterligare mystifiera sin egen person.

[87] Barton 1990, s. 34

[88] Barton 1990, s. 34-35

[89] Barton 1990, s. 35

[90] Baddeley 2000,s 68

[91] Passantino 1995, s.42-43

[92] Baddeley 2000, s. 68

[93] Baddeley 1999, s. 69

[94] Barton 1990, s. 64, citat av LaVey återgivet av Blanche Barton.

[95] Olsson 1997, s. 8

[96] SVT 1, Taxi 96 04 04

[97] Telefon intervju med ”Martin,” 00 11 23

[98] Barton 1990, s. 60

[99] Barton 1990, s 60- och 82, Detta resonemang knyter an till hans fjärde punkt i den pentagonala förändringen. Satanister kan inte skapas, de måste födas.

[100] Gardell 2000, s. 165-67

[101] LaVey 1995, s. 34

[102] LaVey 1995, s 30

[103] Passantino 1995, s. 66-67

[104] LaVey 1998, s. 2

[105] LaVey 1995, s. 34

[106] ”Magi” definieras enligt Thomas Karlsson, grundaren till den mörkermagiska rörelsen Dragon Rouge definierar magi på samma sätt som Aleister Crowley på följande sätt: ”Den gängse definitionen av magi är vetenskapen och kunskapen om hur man förändrar sitt liv i enlighet med den sanna viljan”. Vad Crowley och Karlsson här menar är att man kan påverka sitt liv genom vissa traditionella magiska metoder. Genom att åkalla en gudom kan man använda sig av denna kraft till att påverka saker i sin omgivning. Vidare innebär magi här även ett personligt utvecklande. Genom magi uppnår man en självutveckling som syftar till att komma i kontakt med sin egen vilja, dvs. vilja är på sätt och vis ditt personliga öde. LaVey lutar sig mot Crowleys definition av magi men har även här fört in denna tolkning i en sekulär kontext. Liselott Frisk har hämtat sin definition av magi från boken Satanism in Britain Taday av G. Harvey. Där definieras magi på ett liknande sätt enligt Frisk. ”Magi” är i religionsvetenskapliga sammanhang en samlingsbetäckning för rituella handlingar som anses påverka eller manipulera översinnliga krafter eller makter, vanligen till utövarens fördel. Skillnaden mellan religion och magi kan diskuteras men en vanlig skillnad anses vara, att medan religionen placerar gudarna i centrum, står i magin människan i centrum. Inom den officiella satanismen talar man inte om svart eller vit magi då man som dogmatisk grund tar avstånd från tron på något absolut gott och något absolut ont. Dock använder sig t.ex. M.L.O enligt hörsägen begreppet svart magi, troligen av den orsak att de klassificerar ting, tankar och handlingar som onda eller goda. Se Frisk 1998, s. 141-142 samt not 58 på s. 140, SVT 1, Taxi, 96 04 04

[107] Passantino 1995, s. 39

[108] Baddeley 1999, s. 14 och Barton 1990, s. 33

[109] TV3, Mänskligt, 97 01 15

[110] Barton 1990, s. 98

[111] LaVey 1995, s. 54

[112] Barton 1990, s. 85.

[113] LaVey 1995, s. 65

[114] Barton 1990, s. 30

[115] Barton 1990, s. 98

[116] LaVey 1995, s. 36-37

[117] Frisk 1998, s. 139-140 och SVT 1, Taxi, 96 04 04

[118] SVT 1, Taxi, 96 04 04

[119] Charles Manson var aktiv under i stort sett hela 60-talet, medan David Berkowitz var aktiv mellan juli 1976 till augusti 1977, se även Baddeley 1999, s. 136-137 och Hicks b 1991, s. 72

[120] SVT 1, Taxi, 96 04 04, Dragon Rouge för inte på något sätt sättas i samband med vare sig satanism eller djävulsdyrkan. Denna organisation är endast intresserade av mörker magin, dvs. sökandet efter de dolda sidorna hos människan.[121] Inom ramen för Dragon Rouge ryms allt från officiell satanism till kristen mystik och wicca. Dvs. de är religiöst obundna.

[122] SVT 1, Taxi, 96 04 04,

[123] TV3, Mänskligt, 97 01 15

[124] För den som inte har detta från början finns denna moral sida upp och sida ned i alla Church of Satans skrifter och inte minst i den sataniska bibeln.

[125] Förhör med Nisse 98 03 29, s. 204

[126] Förhör med Lilith, datum saknas s. 201

[127] Förhör med Lilith, datum saknas, s. 201

[128] Telefon intervju med ”Martin” 00 11 23

[129] Gustafsson 1997, s. 112-115

[130] Till skillnad från t.ex. svarta cirkeln som behandlas i avsnitten om blackmetal är MLO en religös sammanslutning vilket är ovanligt inom blackmetal satanismen som kan ses som en ytlig form av djävulsdyrkan utan någon egentlig tro.

[131] Förhör Ishtar, 97 12 15, s. 90

[132] Förhör Ishtar, 97 12 15, s. 87

[133] Telefonintervju med Lars Ohlin, 00 12 27

[134] Förhör med Ishtar, 97 12 15, s. 87

[135] I samband med mötet mellan MLO och SKD förklarades MLO’s doktrin rörande livet efter döden, men det skall sägas att det endast är hörsägen.

[136] Rekryterings pamflett som ingår i förundersöknings materialet s. 104

[137] Baddeley 1999, s. 191

[138] Bengtsson 1996

[139] Problemet med tolkningen bestod i huruvida man skulle läsa det som Satans krigare i egentlig mening, dvs. i en religiös kontext, eller skulle man läsa det i en icke religiös kontext, dvs. i LaVeys anda.

[140] Eriksson 1997, s. 22

[141] Eriksson 1997, s. 23 Aleister Crowley utpekas ofta som satanist eller satanismens fader, detta är inte en korrekt beskrivning menar jag. Visserligen har han i hög utsträckning influerat många ockulta magiker och även magiska system men han är inte grundare till satanismen även om LaVey bygger mycket på hans ideer, och inte minst hans motto: Gör vad du vill det skall vara lagen! (Do what thou wilt shall be the whole of the Law.) Crowley 1976, s. 9

[142] Eriksson 1997, s. 24

[143] Baddeley 1999, s. 46

[144] Baddeley 1999, s. 46

[145] Baddeley, 1999, s.47

[146] Moynihan, Söderlind 1998, s. 3

[147] Moynihan, Söderlind 1998, s. 5

[148] Brorsson 1993, s. 15

[149] Eriksson 1997, s. 30

[150] Telefonintervju med Jonas Lindblood 00 12 14

[151] Telefonsamtal med Johan Huldtgren, 00 12 15

[152] Eriksson 1997, s. 23

[153] Moynihan, Söderlind 1998, s 14.

[154] Moynihan, Söderlind, 1998, s. 15

[155] Brorsson 1993, s. 27 Skräckel, är ett uttryck svårt att översätta men det innebär i stort att man försöker att provocera så mycket man bara kan med hjälpmedel som blod, rått kött och obduktions bilder. En blandning mellan skräck och äcklighet

[156] Moynihan, Söderlind, 1998, s. 24-28

[157] Brorsson 1993, s 28

[158] Moynihan, Söderlind 1998, s. 10-22

[159] Baddeley 1999, s. 192

[160] Brorsson 1993, s. 22

[161] först och främst är detta baserat på egna erfarenheter, detta bekräftas i viss mån av Brorssons uppgifter i Avgrundsvrål, blod och dödskallar, även om denna primärt behandlar deathmetal. Men då gränserna musikmässigt inte skiljer sig nämnvärt från varandra är det samma kategori av lyssnare.

[162] Baddeley 1999, s. 192

[163] Dimmu Borgir 1997,

[164] Dimmu Borgir, 1995

[165] Darkthrone, 1993

[166] Telefon intervju med ”Martin,” 00 11 23

[167] Förhör med Ishtar b , 98 03 29, s. 75

[168] TV3 Mänskligt, 97 01 15

[169] Emperor, 1994

[170] Se avsnittet Lek eller blodigt allvar.

[171] Intervju med ”Johan,” 00 10 26.

[172] Se avsnittet Lek eller blodigt allvar

[173] Telefon intervju med ”Martin”, 00 11 23

[174] Nordic Vision, 1995 s. 7

[175] Baddeley 1999, s. 205

[176] Begreppet ”true” betyder i en blackmetal kontext är att man lever efter alla de ideal som föreskrivs inom blackmetal kulturen. Vad ”true” egentligen innebär är svårt att säga. Inte ens de själva verkar ha någon ide om detta då en av de vanligaste anklagelserna är att någon annan inte är ”true” blackmetalal.

[177] Intervju med ”Johan” 00 10 26

[178] Intervju med ”Johan” 00 10 26

[179] Mayhem, utdrag från text på baksidan av Mayhems skiva The Dawn of the Black hearts, utgivningsår och bolag okänt.

[180] Moynihan, Söderlind, s 151-152

[181] Baddeley 1999, s. 206

[182] Baddeley 1999, s. 204

[183] Denna specifika inriktning finns troligen inte. Detta påstående baserar jag på det faktum att alla av de personer som intervjuats inte kan sägas ha en gemensam dogmatisk eller teologisk grund att stå på. Till skillnad från medlemmarna i de officiella sataniska sammanslutningarna. Oftast har dessa personer tagit influenser från såväl medias beskrivning av vad en satanist är och står för, vissa åsikter hämtade från Lavey återfinns i vissa fall (dock i ringa utsträckning) och inte minst egna uppfattningar av dels teologisk karaktär. Denna typ av satanism som medierna representerar finns enligt mig med flera ej. Denna typ av satanism är en del av ungdoms satanismen, men är ej en enhetlig rörelse eller uttryck för den sataniska majoriteten.

[184] SVT 1, Taxi, 96 04 04

[185] SVT 1, Taxi, 96 04 04

[186] Makkonen, 2000

[187] Makkonen, 2000

[188] Larsson 1989, s. 90-91

[189] Newton 1993, s. 309-311

[190] Larsson 1989, s. 128

[191] Arlebrand 1995, s. 128-129

[192] Hicks 1995 b, s. 21-23

[193] LaVey 1995, s. 79-80

[194] Intervju med Lars Ohlin, 00 11 27

[195] Intervju med Lars Ohlin, 00 11 27.

[196] Telefonsamtal med Mattias Gardell, 00 12 22

[197] Telefon intervju med Mats Öfwerström, 00 10 25

[198] Telefonintervju med, Lars Ohlin och Bengt Staf, 00 11 27

[199]Lidéen 1997, för att inte sänka mig till många av mediernas nivå, vill jag framhäva att Lord Thanatos inte är dömd för något brott. Men uppgifter jag fått från olika håll gör gällande att personen i fråga inte heller är en ledande figur i de sataniska sammanhangen här i Göteborg. Ingen av de, av satanisterna själva utpekade ledarna säger sig känna till honom. Ytterligare en indikation på mediernas oftast dåliga källkritik.

[200] Wallin, 1998

[201] Wallin, 1998

[202] Nerike Allehanda , 2000

[203] Dyrendal, , Media construction of ’Satanism’ in Norway, 00 12 27

[204] Dyrendal, , Media construction of ’Satanism’ in Norway, 00 12 27

[205] Moynihan, Söderlind 1998, s. 102

[206] Telefon intervju med Lars Ohlin 00 11 27

[207] Girard 1998, s. 285-305

[208] Victor 1993, s. 8

[209] Victor 1993, s. 8

[210] Barton 1990, s. 19

[211] Victor 1993, s 8

[212] Richardsson, Best, Bromley 1991, s. 8

[213] Richardsson, Best, Bromley 1991, s. 8

[214] Victor 1993, s. 8

[215] De ”kulter” som i första hand hamnade i rampljuset var bl.a. Unification Church, Hare Krishna rörelsen. Och Children of God. Dessa rörelser var inte vidare populära hos allmänheten och när Manson familjen klassades som kult blev den gängse bilden av ”kulter” än mer laddad och negativ. Se Victor 1993, s. 9

[216] Victor 1993, s. 9

[217] Amerikans terminologi som inte har någon bra översättning på svenska kommer från ordet Satanic cult. Dessa är inte liktydiga med djävulsdyrkare eller begreppet sekter.

[218] Victor 1993, s. 9

[219] Victor 1993, s. 10

[220] Victor 1993, s. 10

[221] Barton 1990, s. 19

[222] Nathan, Snedeker, 1995, s. 38

[223] Victor 1993, s. 12

[224] Victor 1993, s. 12

[225] Victor 1993, s.11-13

[226] Victor 1993, s. 13

[227] Green 1991, s. 75

[228] Nathan 1991, s. 75

[229] Nathan 1991, s. 75

[230] Nathan, Snedeker 1995, s. 93-107

[231] Nathan 1991, s. 75

[232] Stevens, Jr, 1991. s. 25

[233] Nathan, Snedeker, s. 33

[234] Nathan 1991, s. 75s. 21

[235] Nathan 1991, s. 75 33

[236] Nathan 1991, s. 75s. 33

[237] Stevens, Jr, 1991, s.24

[238] Larsson 1989, s. 128

[239] Larsson 1989, s. 126-128

[240] Larsson 1989, s. 90-91

[241] Förhör med Ishtar , 97 12 15 s. 90

[242] TV3, Mänskligt 97 01 15,

[243] Telefonintervju med Erik Rodenborg 00 11 27

[244] Frisk 1998, s. 139-140

[245] Telefon intervju med Fredrik Gregorius 00 12 21 och Mattias Gardell 00 12 22

[246] I intervjun med ”Johan,” 00 10 26, förklarar han att de flesta s.k. djävulsdyrkare inte har någon egentlig tro bakom sig men att de i vissa extrema fall använder sig av satanismen som en ursäkt för vissa handlingar.

[247] Frisk 1998 s. 139-140

[248] Telefon intervju med Erik Rodenborg 00 11 27

[249] Se kapitlet som behandlar blackmetal och nordisk satanism.

................
................

In order to avoid copyright disputes, this page is only a partial summary.

Google Online Preview   Download